söndag 11 mars 2012


Bilden från nätet

Äntligen har bubblan spruckit – den som jag varit innesluten i under nästan en vecka. Feber- och snuvbubblan alltså. Stockholmsbesöket hos Mirren fick ett abrupt slut redan på söndagskvällen, då jag drog mig tillbaka till gästavdelningen med hög feber. Den höll i sig dagen därpå och då hade även en gruvlig rethosta tillstött. Jag insåg snabbt att jag inte var till någon större nytta eller glädje hos Mirrfamiljen sängliggandes, utan ringde efter MM, som snällt kom och hämtade hem mig på tisdagen.
Följande dagar tillbringade vi mest i sängen utom då MM steg upp och lagade lite mat, han hade också fått över 39 graders feber och snuva som jag, trots att vi båda vaccinerat oss mot influensa i höstas. Min vanliga bihåleinflammation kom sen som ett brev på posten. De senaste två dagarna har jag inte haft någon feber, men bihåleinflammationen gjorde att jag nästan tappade all hörsel p.g.a. lock för bägge öronen.

I denna bubbla har jag alltså befunnit mig sedan nästan en vecka tillbaka. Besvärligt eftersom jag spelat på två mässor, ett dop och en sinnesrogudstjänst under helgen och knappast hört något av varken klockor eller präst. I synnerhet var det lite pirrigt när jag spelade i största kyrkan i Söderköping på förmiddagen och det var ganska mycket folk...

Orgelljudet hördes som väl var genom bubblan och jag tyckte att jag hörde lite svagt att församlingen snällt sjöng med i alla psalmverserna. Det gick tydligen bra för både MM och prästen var nöjda och det är inte så ofta MM är det...
MM var behjälplig med fingervisning och viftningar när jag skulle börja spela psalmerna och kompa prästen i litanian, så det hela avlöpte lyckligt. För att göra en lång historia kort är det därför jag inte orkat med fredagstemat än som Olgakatt står för den här månaden.  Förhoppningsvis kan jag skriva lite om reklam i morgon.

MM och jag hann i alla fall med att på lördagen fira Mirrmaken som några dagar tidigare fyllt 40 år. Här kommer några bilder från födelsedagskalaset uppe i Mälarhöjden.

God buffé som alltid när Mirren lagar mat. (Av någon oförklarlig anledning går just denna bild inte att klicka större - men väl alla andra.)


Mirren lägger sista handen vid maten.


Clarissa har redan satt sig till bords.


Mirrmakens drömbil i lite mindre skala...


Farmor och farfar med Caspar. Presenten en middag på fin restaturang + barnvakt!


MM, två av kusinerna och Mirrens svägerska som överlämnade biljetter till en föreställning med Robert Gustavsson. Farmor och farfar lovade även här att ställa upp som barnvakter!


Kusinerna tar för sig av tårtan.

Clarissa har just lärt sig krypa och demonstrerar denna färdighet ständigt och överallt när hon får chansen. Enda flickan bland fem små pojkar...

7 kommentarer:

Västmanländskan sa...

Oj, din stackare! Skönt att det har vänt. Kram!

olgakatt sa...

UFF, så trist att bli så dålig! Skönt att det verkar gå på rätt håll nu!

Musikanta sa...

Västmanländskan:
Ja, jag går inte längre omkring som en zombie med siktet endast inställt på sängen.

Olgakatt:
Trodde faktiskt allvarligt ett tag att jag aldrig någonsin mer skulle bli bra. I min ålder är det ju sånt här som tar kål på folk. Har i alla fall fått tillbaka hörseln i någon mån och börjar fundera på att ta en promenad så småningom. Hopp om livet alltså!

✿Ewa sa...

Så tråkigt att även du har drabbats. Jag har legat så gott som konstant till sängs sen i onsdags förra veckan. Hosta, tappade rösten, feber mm Har idag bokat läkartid eftersom jag fortfarande känner mig "nästan" lika krasslig. En vän pratade om mycoplasma...kanske det? Får höra vad doktorn säger. Jag vill bli frisk nu! Solen skiner och det ser så härligt ut utomhus.

God bättring önskar jag dig och en fin dag!

Karin sa...

Skönt att det är över! Inte kul att vara däckad och extra trist när man inte är hemma i egna sängen! Jag har klarat mig denna vinter och fattar inte varför, med tanke på alla dagisbaciller som jag utsätter mig för. Hoppas det är över för denna vinter.

Musikanta sa...

Ewa:
Har läst om mycoplasma och är säker på att det är det jag lider av. Har hostat i nästan tre veckor nu och det går aldrig över.

Känner som du, nu vill jag bara bli frisk! Ska aldrig mer gnälla över småsaker om jag någonsin slipper den här hemska influensan. Har ingen feber längre men hostar som sagt och är väldigt trött.

Tack för värmande ord!

Musikanta sa...

Karin:
Tyvärr är jag fortfarande hostig och väldigt trött, men febern har släppt i alla fall. Känner inte igen mig själv som bara helst vill ligga och sova på dagarna - jag som brukar sätta klockan på 10 min när MM vill ha med mig för en vilopaus efter maten...

Om du inte har blivit sjuk ännu klarar du dig nog. Enligt någon artikel jag läste nåddes influensakulmen under vecka 9 och den har sedan klingat av. Måste ha varit barnbarnen som smittat oss i alla fall - alla var sjuka veckan innan vi kom till Stockholm.