Gammal kärlek, kapitel 1

Kapitel 1.

Hen fick plötsligt en ingivelse att titta in i den nybyggda gallerian i affärskomplexet och handla ett par strumpor när hen åkte förbi. Väl innanför svängdörrarna såg hen henom innan hen såg henom. Hen var sig lik och hens hjärta slog ett par extra slag. När hen fick syn på henom spred sig ett stort leende över hens ansikte.

- Det var länge sen sist, sa hen och gav henom en kram.
- Ja, sa hen lite trevande, det var nog minst trettio år sen.
- Du ser precis likadan ut som då, sa hen och hen tyckte att också hen såg ut precis som hen alltid hade gjort.
 - Ska vi gå och fika någonstans och prata gamla minnen? frågade hen.

Hen tyckte det var en bra idé och sen tog hen henom i handen precis som hen hade gjort när hen var ung. Hen kom ihåg att hen hade gillat mazariner på den tiden och beställde en till henom själv och en till henom. Hen såg henom djupt i ögonen.

- Du har inte glömt att jag gillade mazariner, sa hen och log samma strålande leende som hen mindes så väl.
- Nej, sa hen. Det är mycket som jag kommer ihåg från förr från den tiden vi var inseparabla.*
-Vi måste träffas igen, sa hen efter en stund. Och det höll hen med om.

Slut på första kapitlet.

Det här är alltså det första kapitlet i den spänningsroman som jag så småningom räknar med att bli en bestseller.  Eftersom folk läser så lite böcker nu för tiden, har jag tänkt hålla kapitlen föredömligt korta för att inte läsaren ska tröttna. Inget kapitel ska vara mer än en sida.

Inte ens i slutet av den första romanen (jag räknar så småningom med en trilogi) kommer jag att avslöja något om de båda huvudpersonernas identitet – det är det som är det nya, spännande greppet i min roman.

Nu har jag bara lite bekymmer om vilket förlag som kommer att bli det lyckliga att få ge ut romanen. Jag har funderat på Bonniers eller Norstedts, men jag kanske skulle ge ut den på något lite mindre förlag, vars lycka i så fall skulle vara gjord i och med denna roman!

*Jag kommer också att försöka undvika gamla svenska ord som t.ex. ”oskiljaktiga” eller ”oåtskiljbara” och använda sådana som är mer i tiden för att underlätta läsningen.