Fotot från US i Linköping. (Bilden går att klicka större.)
Under hela dagen igår och halva idag var jag ängslig och orolig inför min koloskopiröntgen eller endoskopiröntgen (som de flesta kallar den) som skulle äga rum kl. 13 idag på US i Linköping. Själv har jag aldrig varit med om en sådan, men flera av mina vänner och släktingar har berättat om hur det är och känns – de flesta sa att det inte var så farligt, lite obehaglig bara.
Men jag kunde inte tänka mig att jag inte skulle känna
någonting, i synnerhet som det bara var tre veckor sedan jag opererades för
livmodercancer. Jag berättade för sjuksköterskan att jag var väldigt ängslig
inför koloskopin och hon lovade att fråga doktorn om jag kunde få något
lugnande. Doktorn tyckte det var OK och följden blev att jag mer eller mindre
sov mig igenom hela undersökningen.
Jag vaknade till när doktorn ropade: ”Ingen cancer!” och att
det hela var över. Jag tyckte det bara gått fem minuter sedan dess men det hade
nog tagit närmare en halvtimme. Jag kände nästan ingenting under hela den tiden.
Sällan har två små ord skänkt mig sådan lycka – jag har inte
riktigt fattat det än att jag är frisk. Jag som målat upp ett scenario som
innefattat en ytterligare operation inom den närmaste framtiden med allt av de besvärliga
biverkningar jag upplevt…
Nu kan jag äntligen glädja mig åt att operationen av livmodercancern
verkar ha gått så bra. Lite spänd i magen är jag fortfarande, men f.ö. känns
det ungefär som vanligt och jag rör mig obehindrat igen. Jag är så glad och så
tacksam för all uppmuntran, tankar, böner och styrkekramar som jag fått av mina
bloggvänner. Det kändes skönt att inte vara ensam med sin oro.
MM har varit fantastisk och stöttat mig hela tiden, varit
till stor tröst och peppat mig när jag har deppat. Han är också mycket noga med
att jag ska ta mina sprutor mot blodpropp innan jag går och lägger mig och som
jag gärna vill glömma bort.
Nu har MM bestämt att vi ska ta upp den fina
champagneflaskan som vi fick i present för fem år sedan och som legat i kylskåpet sen
dess för att fira det glädjande beskedet…
MM häller upp den fina champagnen i våra mycket sällan använda böhmiska kristallglas.
28 kommentarer:
Jag har nog sällan eller aldrig kommenterat hos dig, Musikanta, men ååååå, så glad jag blev när jag såg översta delen av ditt blogginlägg hos Bloggblad!
Vilken enorm lättnad och glädje det måtte ha varit för dig och er!
Varm kram härifrån!!
Tänker osökt på Spelman på taket: "To life, to life l'chaim. Be happy, be happy to night". Många kramar! M&P
HELT underbart!! Jag blir så himla glad att läsa detta!!!
Heja dig!
Vilket jättefint besked.
HURRA!!
Nu tar jag bloggsemester i en månad så det känns toppen att veta detta då jag åker!!
KRAMAR!!!!
Jag har ju redan jublat på facebook - och nu undrar jag bara hur mycket MM gått ner i vikt av din operation...
(Tack för klippet! Cecilia ska få det så att hon kan spara hon med.)
Så himla skönt att du fick ett bra besked och att det inte var så besvärligt som du befarade.Det tycks som om du bara har träffat på trevlig sjukvårdspersonal, vilket gläder mig.
Hurra så bra! Den champagnen kunde inte ha korkats upp av en bättre anledning. Kram!!!
Dricker man inte champagne i böhmiska kristallglas en sån gång då dricker man aldrig champagne i böhmiska kristallglas.
Stort grattis!
Ja, det var verkligen ett besked värt champagne! Så skönt, vilken lättnad heelt fantastiskt skönt att din och familjens oro nu kan fly sin kos.
Stor och varm kram till dig!
Idel ädel solsken och så litet bubbel på allt! Så roligt att höra! Varm grattiskram!
Karin
Elisabet:
Jag läste mycket på din blogg i början, som du kanske kommer ihåg. Jag tyckte bl.a. att du skulle skriva en kattbok - din katt hade ju så många bra funderingar! Men sen hängde jag inte med riktigt eftersom du skrev så ofta. Det tar ju tid att kommentera också...
Roligt att du tittade in i alla fall.
Varm kram tillbaka!
Mirren:
Måste googla på Youtube. Har den inte riktigt aktuell (dvs. kommer inte ihåg melodin just nu.) Vad betyder l'chaim?
Många kramar tillbaka.
M&P
Annika:
TACK för dina glada tillrop. Jag har fortfarande svårt att förstå att det hela verkar vara över. Ha det gott på din semester - det kan vara skönt att även ta semester från datorn. Det finns mycket att upptäcka i livet utan den :-)!
Hälsningar till Peter och lilla (?) söta Karolina, som väl tränar sin svenska ordentligt vid det här laget.
Massor av kramar från Ingrid
Bloggblad:
Han har väl tröstätit lite och hängt med när jag har försökt att äta upp mig igen.Vilket inte har varit så svårt eftersom jag har ätit lite av varje av sånt som jag inte brukar - jordgubbskräm, snaskyoughurt, risifrutti (!) etc.etc. Så han har väl snarare gått upp lite.
Jag var ingen vacker syn på sjukhuset - hela viktminskningen verkade ha tagit i ansiktet och på armarna. Nej, jag är nog bättre som jag är även om jag inte bör bli tjockare av hälsoskäl.
Olgakatt:
Sjukvårdspersonalen har varit helt fantastisk, både på US i Linköping och på ViN i Norrköping. Jag blev verkligen bemött som en person och inte bara som en patient.
Jag är så glad att det är över och att det var så enkelt och smärtfritt. Då behöver jag inte vara så orolig om jag skulle behöva röntgas en annan gång.
Västmanländskan:
Den har legat så länge i kylen och tagit plats så att det var skönt att bli av med den. Jag är inte särskilt förtjust i champagne och Mirrfamiljen är helnykterister (vi fick flaskan av Mirrmaken som fått den i julklapp på jobbet) så vi har inte haft någon större anledning att ta upp den tidigare.
Varm kram tillbaka!
Cecilia N:
Hej Cecilia! Kul att du tittade in igen. Håller med dig helt. Vi brukar ta fram dem varje nyårsafton - men då blir det vanlig Champis istället.
Stor kram från Ingrid
*Ewa:
Ja, det känns underbart att kunna koppla av all oro som jag känt sedan jag fick veta att jag skulle gå igenom en koloskopi också. Sen vet man ju inte vad som händer i framtiden - man blir kanske lite mer medveten om att man inte är odödlig som man nästan känt sig som tidigare...
Varm kram tillbaka från Ingrid
Pettaskarin:
TACK för grattiskramen!
Varm kram tillbaka från Ingrid
Vad skönt! Jag har läst lite då och då men inte kommenterat på länge men nu var det dags tyckte jag! Vilket underbart besked!
Jag har varit borta från bloggen några dagar och är lite "efter" - men ett bättre besked kan man verkligen inte få! Är såå glad för din skull! Hoppas nu att allt fortsätter så här bra och att du får en skön sommar! Kram!!
Anna...
Kul att du tittade in igen! Synd att inte Blogger har något liknande FB där man klicka på Gilla-knappen när man läst inlägget. Det tar ju extra lång tid att alltid kommentera - och den tiden har man inte alltid.
Sen blir det ju så att det blir kvar några bloggvänner som man kommenterar hos - i mitt fall är de flesta i "mogen" ålder även om de för det mesta är yngre än jag. Jag har ju inte så mycket gemensamt med småbarnsmammor längre även om jag ibland är helt uppe i deras vardag genom de små barnbarnen :-).
Jag gör som du, tittar in när andan faller på, men avstår från att kommentera.
Det var ett så underbart besked att jag inte kunde låta bli att dela med mig av det. Jag vet också att många har varit lite oroliga för mig...
Stor kram från Ingrid
Ingabritt:
TACK för de snälla orden och för att du bryr dig! Jag hoppas också att det fortsätter bra och att allt kom bort. Läkarna påstår ju det att har det inte spritt sig är det borta när man avlägsnat alla delarna som i mitt fall.
Men man ju aldrig vara säker längre - men jag står numer under kontroll i alla fall. Men jag hoppas på det bästa naturligtvis!
Stor kram från en glad Ingrid
PS. Nu ska jag fortsätta att redigera bilder från Frankrike :-)!
L'chaim betyder "till livet" och är skål på hebreiska. Mycket passande i sammanhanget tyckte jag :-). M&P
Mirren:
Ja, verkligen! Kommer aldrig att glömma det mer...
M&P
Ett varmt och innerligt grattis från mig. Skönt att slippa oron och fortsätta att njuta av livet så som det är. Ett underbart sådant önskar jag dig.
Kram!
ila:
TACK för de snälla och rara orden! Jag ska verkligen njuta av livet i fortsättningen och inte gnälla över småsaker eller vara missnöjd. Vara tacksam för varje dag som jag får när allting kroppsligt fungerar och man inte har ont någonstans. Man får sig verkligen en tankeställare när man har gått igenom en sån här pärs.
Varm kram tillbaka från Ingrid.
Aila:
Hoppas du förstod att kommentaren var till dig!
Kram!
Skicka en kommentar