Utställning av gravprydnader i kyrkans sanktuarium (= rum eller plats där man förvarar heliga saker.) Bilderna går att klicka större. Det är MM som tagit samtliga foton eftersom jag spelade och inte kunde fotografera under tiden.
På Skärtorsdagskvällen var MM och jag i Västra Eds kyrka där jag fått en spelning. Kyrkan ligger ca 40 km norr om Västervik. Tidigare hade vi bara varit utanför kyrkan eftersom den var stängd när vi åkte förbi ett par år tidigare. Här är gammal järnbruksbygd sedan 1600-talet och Edsbruk producerade under 1800-talet lika mycket järn som i bruken i Ankarsrum och Överum inte så långt därifrån.
Många duktiga smeder fanns här naturligtvis också och det var vanligt att man smidde gravprydnader av järn till gravarna. Man tror att traditionen har kommit med vallonerna under 16- och 1700-talen.Några finns fortfarande ute på kyrkogården och några finns utställda i kyrkans sanktuarium. Många är i form av drakhuvuden, man trodde att de skulle skrämma bort de onda andarna från gravarna. Det var i alla fall en förklaring som jag fick av hustrun till en av kyrkvärdarna. Hennes man kyarkvärden hade varit smed, berättade hon, och hade tillverkat flera av de gravprydnader som vi nu kunde beskåda.
Utsmyckningarna under drakhuvudena ska symbolisera spelande löv.
En gammal järndörr i kyrkan.
Även tuppen är en kristen symbol - innan hanen hunnit gala ska du förneka mig tre gånger, sade ju Jesus till Petrus.
En ljusbärare i järnsmide. Man tänder ett ljus och ber en bön för någon.
Vet faktiskt inte vad detta vackra föremål är för någonting - kanske en ljusstake? Den stod också i ett hörn av sanktuariet.
Västra Eds fantastiska kyrka där det får plats ca 1000 personer.
21 kommentarer:
Metall när det är som bäst! Härliga konstverk.
Bra inlägg du har gjort! Så vackert smide och mycket symbolik! Ha en fin fredag.
Karin:
Visst är det! Jag är väldigt förtjust i järnsmide.
Nilla Tankebubblor:
Tack! Jag önskar dig en trevlig fredag själv!
Hej, det blev lite tokigt när du skrev in dig i widgeten hos mig, men jag har redigerat den nu så att den stämmer. / Nilla
Väldigt fint hantverk. Njutbart och vackert med smideskonst.
Kramar!
Nilla:
Bra!
PettasKarin:
Ja, nog var det mycket metall i alla fall. Är också väldigt förtjust i järnsmide.
Kramar
Hej! Tack för denna fina bildkavalkad, mycket trevligt att titta på, när jag kopplar av efter duschen... fortfarande med blött hår.
Hoppas att du har det bra! Själv har jag varit otroligt blogglat, men hoppas att det vänder nu.´
Trevlig lördag.
Kram
Den kyrkan har jag inte varit inne i, fast jag känner igen den, har passerat några gånger.
Ljusbäraren var lite överdekorerad, tycker jag. Intressant det där med ljuständandet, det har förmodligen kommit sen folk började åka på charterresor till katolska länder. När jag var barn fanns det inte. Men jag vet att många tror att det är en urgammal svensk kyrklig sed.
Ailas:
Ja, jag undrade just var du har tagit vägen. Det där med bloggandet går i vågor. Det kan vara skönt att ta en paus från datorn överhuvudtaget ibland.
Ha en skön fortsättning på helgen.
Kram tillbaka
Bloggblad:
det är en enormt stor kyrka och väldigt intressant inuti.
Nej, inte tände man ljus i kyrkan när jag var liten. Då satt man bara still i bänken hela tiden och fick möjligen höras när det var psalmer på gång. Inte heller var det några lekmän som hade några uppgifter heller.
Smide är ju fantastiskt, och jag har en måg som är smed. Och det skryter jag med.
En smidesgrunka som vindflöjel kunde man gott ha på taket! Verkligen fina saker de har i den kyrkan. Ska de fina gravdekorationerna bara stå där som utställning eller ska de placeras på gravar sedan? Några måste ju vara reativt nya.
O vännen vilket fint inlägg!! Ljuskronan älskar jag. Ser alltid till att sätta ljus i den så fort jag besöker en kyrka. Alltid för att hedra far o mor och två systrar!
Så mycket vackra gravprydnader. Jag trodde först kanske att det kunde vara vindflöjlar, men dom var nog för långa för det.
Så mycket fint du får se på dina konsert turnéer!
Kram min fina vän!
Det var många vackra saker av metall. På Brevens bruks kyrkogård finns en hel del smidda prydnader också, såg jag när vi stannade där en gång. Jag tycker om att gå på kyrkogårdar, känns som jag vandrar omkring i historisk tid, även om det inte alls är så längesedan när man läser på vissa gravstenar. Det är dock väldigt rofyllt och jag mår bra av att gå där. KRAM!
Hatt är fint! Jag passar inte i mössa, bättre i hatt, men jag har ingen och använder sällan mössa - fryser istället och det är väldigt dumt. Kram
englundskan:
Smed är ett gammalt fint hantverk. Förstår att du är stolt över att din måg är smed. Så praktiskt också om man vill ha något fint i smide.
Olgakatt:
Jag tror tvärtom att de flesta är väldigt gamla. Det fanns tydligen några stycken kvar på gravarna på kyrkogården.
De här gravprydnaderna är säkert tagna tillvara när de gamla gravarna från 1700-talet upphörde. Graven tas bort om det inte är någon som betalar för den längre - ett spann på 25 år tror jag.
Numera ska ju helst alla gravstenar se likadana ut och vara lika höga. Sällan man ser en ny grav med en prydnad av järnsmide.
Eleonora:
Jag förstår att du menar ljusbäraren. Jag sätter också alltid ljus i den när jag besöker någon kyrka och ber en liten bön för mina barnbarn och nära och kära.
Det finns oerhörda konstskatter i våra kyrkor, man förvånas varje gång man besöker en ny kyrka!
Kramar tillbaka!
Eleonora:
Jag förstår att du menar ljusbäraren. Jag sätter också alltid ljus i den när jag besöker någon kyrka och ber en liten bön för mina barnbarn och nära och kära.
Det finns oerhörda konstskatter i våra kyrkor, man förvånas varje gång man besöker en ny kyrka!
Kramar tillbaka!
Suss:
Kommentaren om hatten var kanske avsedd för inlägget om vårmodet, eller?
Jag skulle välkomna att hattmodet kom tillbaka. Jag tycker det är jättetjusigt att se våra kungligheter t.ex. i sina vackra hattar.
Kram.
Suss:
Jag tycker också att det är rofyllt att gå omkring på kyrkogårdar och läsa på gravstenarna. Speciellt intressant är det när man kommer utomlands. Så många människoöden som man kan fantisera om särskilt om det är foto av den avlidne som det ofta är där.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar