William Holman Hunt 1854 - Teh Scapegoat. Bilden från Wikipedia
Det är lätt att skylla ifrån sig på någon annan när man
gjort något dumt. Är det större skandaler eller katastrofer som inträffat utser
man genast en syndabock. Detta fenomen har vad man vet funnits ända sedan
antiken. Om landet drabbades av krig eller svältkatastrofer grep man någon
handikappad, kriminell eller utvecklingsstörd och offrade denna person till
gudarna för att blidka dem.
Tredje Mosebok berättar om bocken som man symboliskt förde
över alla människor synder på. Man offrade sedan denna till Gud och därefter var
man av med alla sina synder. Så det var ingen nyhet för judarna att Jesus
offrade sig för att frälsa människorna från deras synder. Fast i det här fallet
var det inte en bock utan ett lamm som han liknades vid.
När jag googlade på ordet Syndabock fick jag till min
förvåning upp massor med bilder på fotbollsspelare. Kanske det är speciellt
vanligt att utse syndabockar inom idrotten. För det mesta är det väl tränarna
som utses till syndabockar men även syndabockar bland fotbollsspelare
förekommer tydligen.
Den intressanta artikeln om syndabockar inom idrotten - i det här fallet det svenska landslaget - går att läsa om här. Artikeln och bilden från Sverige Svenska Fans.
Även om det är hela laget som varit dåligt är det bekvämt
att genast skylla på en person för det dåliga resultatet. Eller att skylla ett helt
lands elände och svårigheter efter första världskriget på en minoritet, som
tyskarna gjorde med känt katastrofalt resultat. Allt medan folk stod och såg på
utan att reagera nämnvärt.
14 kommentarer:
Och därmed var det mesta sagt om detta ämne om man inte har en bra anekdot som just Byfånen själv hade. Det var faktiskt ett intressant radioprogram om just syndabocken för bara ett par dagar sedan.
Ja, just det!
Det är bekvämt att lägga skulden på andra, att låta någon bli syndabock. Alltför vanligt. Ofta kommer fördömandet in i sammanhanget samtidigt, skitpratet osv.osv.
Ha en fin söndag!
kramar
Jag tycker att du kunde ha tillagt att i mitt föräldrahem är det OERHÖRT viktigt VEMS fel något är. Jag har funderat en hel del på detta och även hört likande konstateras från vänner och bekanta. Tänker att det kanske är en generationsfråga, men vad det beror på och varför det inte är så i de yngre generationerna vore ett oerhört spännande inlägg. M&P
Det där med en syndabock är kanske inte så dumt tänkt egentligen – symbolisk, då kanske av praktiska skäl. Var och en som försökt medla i ett syskonbråk inser att skuldfrågan förlorar sig i historiens dimma (men han gjorde ju - med det var ju för att - jamen jag skulle ju bara - men först hade ju du ...). Så att lägga den samlade skuldbördan utanför de grälande och skicka iväg den, elda upp den, slänga den i soporna, kanske kunde vara ett sätt att komma vidare.
Olgakatt:
Jag hade faktiskt tänkt att hoppa över temat den här lördagen men det blev ett litet inlägg i alla fall. Håller helt med dig!
Mirren:
Jag kunde skrivit mycket om det - men eftersom det mest gäller en av personerna i föräldrahemmet avstod jag...
M&P
Karin:
Ja, bara om det inte vore något levande att lasta av sina synder på.
F.ö. är det intressant vems fel det är i t.ex. våldtäktsmål. Hittills har ju domstolarna i många fall lagt skulden på offret. "Hon provocerade genom att ha utmanande klädsel, hon skulle inte följt med en främmande man hem, hon skulle inte druckit så mycket sprit" etc.etc.
Tyvärr är ju detta legio i många länder fortfarande även om det har blivit bättre här.
PettsKarin:
Jag tycker det är speciellt tydligt inom politiken och företagen. Det måste omedelbart utses en syndabock om något gått fel.
Ha en fin fortsättning på söndagen själv!
Kramar från Ingrid
Det är nog så över hela världen, i alla sammanhang, att det är enklast att skylla på någon annan när det blir fel. I kören däremot händer det ganska ofta att den som sjunger totalt bort i tok, så att körledaren reagerar, lyfter armen och säger: Det var jag! Fast alla gör inte så förstås. Ha det bra, känns skönt att vara på bloggbanan igen. Kram!
Suss:
Det värsta är att den som sjunger fel eller falskt i en kör sällan hör att den gör det. Och då är det inte så lätt att tala om att man gör fel :-).
Är man duktig körare däremot och sjunger fel någon gång får man minsann blickar från höger och vänster så att inte körledaren behöver tvivla på vem det var.
Välkommen tillbaka till bloggosfären!
Kramar från Ingrid
Har ni tema för varenda dag i veckan? Jag har aldrig hakat på nåt slags tema, för då blir jag bara stressad. Jag bloggar lite hipp som happ.
Bloggblad:
Nej, det är bara Galleri Fredag som man egentligen bara behöver lägga in ett enda foto som illustrerar ämnet som jag är med på. Och sen är det vårt gamla fredagstema som har blivit lördagstema som några skriver om, där det är lite mer text.
Det är ju inte nödvändigt att vara med varje vecka, men visst känns det ibland som man måste så att inte den som hittat på temat blir ledsen...
Det är ju så mycket lättare att ge någon skulden än att se djupare på problemet och hitta en mer konkret lösning - som ve och fasa kanske innebär att man själv måste ändra på något. Tråkigt men sant.
Bejla:
Javisst, det är oerhört mycket enklare. Dock är jag själv för det mesta ärlig och erkänner gärna att det var mitt fel att det blev som det blev.
Kram
Skicka en kommentar