Lördagen bjöd på ett strålande vårväder och Mirrmaken
ägnade förmiddagen åt att räfsa löv i trädgården med benägen hjälp av pojkarna.
Varför alla barnen tog av sig skorna omedelbart när de kom ut är mig en gåta
eftersom det fortfarande var ganska kallt på marken.
Lissan alias Clarissa på väg till sandlådan med sin lilla mugg. (Bilderna går att klicka större.)
Lissan gräver i sandlådan.
Caspar i sandlådan
Casimir med Mirrmaken i bakgrunden.
På eftermiddagen följde jag med Mirrfamiljen på
barnteater i Vallentuna stora, tjusiga bibliotek. Mumintrollets första vårdag
handlade pjäsen om och det var verkligen passande! Det var en upplevelse att
vara med och se och höra barnen, som med liv och lust och högljudda kommentarer
och rop deltog i föreställningen. Salongen, där teatern gavs, var smockfull men
tack vare den höga lutningen på bänkraderna såg vi alldeles utmärkt trots att
vi var sena.
Mumintrollet har just kommit in på scenen, flankerad av Lilla My och Tooticki.
Alla barn som vill fick krama Mumintrollet efteråt. Här är det Casimir som är framme.
Ensemblen var mycket proffsig och skådespelarna både sjöng
och spelade många av de kända muminsångerna. Efter föreställningen var vi nere
på bottenplanet och såg på muminutställningen där. Casimir, som är
skräckblandat förtjust i Mårran, letade Mårror på väggarna och hittade fem
stycken.
I små glasburar fanns attiraljer som man fick gissa på vilken muminfigur det var som ägde.
Casimir på jakt efter Mårror.
Det fanns också ett litet café i biblioteket och Mirren och
jag passade på och tog en kopp te medan Mirrmaken var ute på lekplatsen utanför
med pojkarna. Dagen till ära tog vi varsin chokladbiskvi, men det visade sig
att också Lissan gillade dessa, så hon åt hälften av Mirrens och hälften av
min.
Lissan gillar chokladbiskvier...
Mirrmaken med Lissan och Caspar på lekplatsen utanför biblioteket.
När vi kommit hem vidtog hoppning på studsmattan någon
halvtimme. Efter middagen fortsatte barnen att leka i badkaret tills det var
sängdags för de små. Jag själv gick och la mig vid halvtiotiden – två timmar
tidigare än hemma…
Alla barnen hoppar studsmatta med frenesi.
Alla får också plats i badkaret.
8 kommentarer:
Åh, vilka fina vårbilder! Och vilka spännande evenemang ni letar upp. Hoppas Casimir hittade en lagom läskig Mårra!
Karin:
Mirren har t.o.m sytt en Mårradräkt åt honom hemma som han går omkring och skräms i. Fast vi har vant oss nu. Mirren är en hejare på att leta upp evenemang för barn. Tyvärr blir det väl mindre sådana nu när hon jobbar. Fast det händer fortfarande mycket på helgerna.
Jag kommer väl upp igen innan vårterminen är slut eftersom Mirren har en konsert med vårsånger före sommaren. Jag hör av mig i så fall. Har ju numera dagarna "lediga" däruppe.
Ni hittar alltid på så mycket mysigt och kul när du är i Sthlm.
SÅ mkt spännande för barnen. Vad roligt för dem!
OCH för er.
Det där med att barn vill vara barnfota så fort det blir liiite varmt är en klassiker. Minns det själv från barndomen.
Gulligt.
Kram!
Mirren är en fena på att hitta på trevliga saker för barnen. Det finns ju ett så enormt utbud för barn i Stockholm. Men det är klart, att ta sig till Junibacken ensam, som hon gör ibland, med tre barn och barnvagn på tunnelbana och spårvagn är ganska tappert!
Snälla farmor brukar ställa upp och ta hand om Lissan så att hon kan åka iväg med pojkarna ibland. Den här lördagen tog Mirrmaken hand om Lissan medan vi var på teatern.
Kramar
Ah, så mysigt! Mina barnbarn är så stora nu så snart är det väl de som leder ut mig för att titta på våren. Inte riktigt ännu kanske, men visst saknar jag den tiden då vi tillsammans studerade nyvakna myror och innehållet i vattenpölarna.
Kram /Kerstin
Ni är verkligen aktiva när ni träffas! Och för barnen så var nog leken i sandlådan minst lika rolig som teatern. Men jag förstår att du blir trött...
Kerstin:
Ja, tiden går så fort. Jag försöker vara med de tre yngsta barnbarnen så mycket jag kan eftersom jag mer eller mindre missat mina fyra stora då jag jobbade dubbelt både som lärare och kyrkomusiker.
Kram tillbaka
Ingabritt:
Barnen älskar att leka i sandlådan - men den har de ju jämt i trädgården. Teatern är ju en helt annan upplevelse för dem.
Trött blir jag däruppe på ett mycket sunt sätt och jag sover utan drömmar på nätterna. Skillnad mot när jag är hemma och kan ligga och oroa mig för en massa småsaker...
Skicka en kommentar