Ungefär hälften av min franska servis. (Bilderna går att klicka större.)
Min salig mamma älskade auktioner. För det mesta kom hon hem
med saker och ting som var användbara. Glömmer aldrig när hon och jag gick tre
kilometer genom stan och bar hem en stor kristallkrona från auktionskammaren på
en stång mellan oss.
Ett av de sista inköpen hon gjorde var en fransk servis.
Eftersom alla delar i servisen var handmålade och försedda med guldkant, gick
den inte att använda om man inte diskade allting för hand. Diskmaskinen hade
vid den tiden gjort sitt intåg i mitt föräldrahem och det fina franska
porslinet togs aldrig fram vad jag vet.
De små uppläggsfaten till höger i bilden är nog de enda som jag använt. Lagom att lägga gurka, oliver, kallskuret etc. på.
När hon dog ärvde jag hela servisen. Jag har för mig att
mina bröder inte var intresserade av den. Vid ett hastigt överslag räknar jag
till 142 delar. Soppterriner, uppläggsfat i alla storlekar, flata eller på fot,
assietter, flata och djupa tallrikar, såskoppar i olika varianter och en del
annat.
En soppterrin som jag ställt på ett genombrutet fiskfat.
Jag har någon gång tagit fram de små uppläggsfaten som är
lagom att lägga kallskuret och grönsaker på. Men de få gånger jag har haft
många gäster är det vardagsporslinet och diskmaskinen som gäller. Porslinet ockuperar
tre skåp i underdelen av vår bokhylla i vardagsrummet alltsedan min mamma och
pappa flyttade till servicehuset Blå Porten i Söderköping – någon gång på
80-talet.
Jag tror att jag fick ihop till 18 uppläggsfat i olika storlekar.
Potatisen borde hålla sig varm här i alla fall.
Det står bra där, porslinet. Lissan har blivit så stor nu att jag inte
behöver ställa för fåtöljer för skåpen längre. Det får väl fortsätta att stå
där till jag dör – synd bara om dem som ska ta hand om alltsammans efteråt, för
det är väldigt tungt. Det är inte signerat så jag har ingen aning om vad
servisen kan vara värd.
Här kan man se det vackra handmålade mönstret. Även kanterna på alla delar är målade med guld. Jag räknade till 44 flata och 17 djupa tallrikar samt 23 assietter...
18 kommentarer:
Väldigt fin servis! Men synd att den inte används. Själv har jag ärvt en fin Rosenthalservis, som är mer än 100 år gammal, och den ligger i en låda i källaren. Finns ingen plats i köket, tyvärr.
Visst är den vacker! Det finns nog många som har finserviser stående hemma i skåpen, som aldrig används för att den inte går att diska i maskin. (Jag är glad att inte jag har någon sådan. Jag vill ju använda allt! :-) utan att behöva handdiska.)
Ha en fin fredag!
Vacker servis! Har du testat att diska i maskin? Det kanske går? Vi har en liknande servis, också arvegods, som vi beslöt att använda eftersom vi gillade den. Tänkte att den får väl blekna med tiden. Det har gått riktigt bra. I ungefär femton år i alla fall. Någon av tallrikarna har kanske fått lite mindre guld runt kanten, men i stort sett verkar den tåla diskmaskinen!
Fint!
Min mormor hade flera serviser och vi tre barn har ärvt varsin, men min står fortfarande hemma hos mina föräldrar.
Men egentligen borde ju vackra saker användaas.
Värdet på denna vackra servis tycker jag är ovidkommande. Den är underbart fin och vacker och skulle passa perfekt i mitt matrum, som går åt grön/turkos-hållet.
Soppterrinen är såå vacker! Gläd dig åt att få rå om dessa sköna ting, även om det bara blir för att öppna skåpdörrarna och kika in då och då!
Vilken fin servis! Synd på ett sätt att den inte används, men jag förstår dej - det är på nåt sätt lättare att ta fram vardagsporslinet.
Diskmaskin kan funka, i alla fall ett tag men i micron går det inte alls med guldkant.
Soppterriner anses vara överklassens lyx har jag hört men jag vill ha en i alla fall.
SÅ vacker, Ingrid.
Jag skulle nog använda den ibland, tror jag (om den vore min :-) ). Jag har ingen servis övh.
Kram!!
Om jag hade en Rosenthalservis som är hundra år gammal skulle den nog heller inte tas fram i onödan. Min servis finns ju i alla fall i skåp där det är lätt att ta fram dem om man skulle få lust.
Kram
Nilla:
Håller med dig om att man egentligen bara ska ha sådant som går att använda. Men eftersom jag fått den är det inte så lätt att göra sig av med den.
En skön och trevlig helg önskar jag dig!
Ingrid
Karin:
Jag ska pröva med en assiett. Har ju aldrig försökt att diska i maskin. Bra tips!
Västmanländskan:
Jag ska lyda Karins råd och pröva med en tallrik i diskmaskin. Det är ju synd att aldrig använda servisen. Din servis står väl bra hemma hos föräldrarna tills barnen blivit lite större.
Kram
Eleonora:
Hade den varit väldigt värdefull hade jag nog sålt den och gjort något roligt för pengarna. Denna soppterrin säger du. Det finns åtminstone fyra stycken, fast inte riktigt lika stora. Samt fyra stora såskoppar. NÄR har man användning för 44 flata tallrikar eller 18 uppläggsfat? Jo, om man har cateringfirma möjligen. Jag skulle ju kunna behålla 1/5 av servisen och ändå ha så det räckte till en finare middag för 20 personer (som jag aldrig har numera.)
Kram
Annika:
Mitt vardagsporslin är både praktiskt och snyggt och det går framför allt att diska i diskmaskinen. Vilket helt avgör vilken servis jag ska använda :-).
Ha en skön helg!
Kram
englundskan:
Haha! Jag kanske ska sälja en och en på blocket! Fast det är förstås besvärligt att slå in den och skicka den med posten...
Bra att du sa det där med mikron. Det trodde man väl kanske inte att det var sämre med den än med diskmaskinen.
Annika i Reston:
jag får väl bjuda ihop några och göra en god soppa då, så jag kan ta fram min soppterrin. Men de djupa tallrikarna är inte så särskilt djupa så det kanske inte går ändå...
Jag önskar dig en trevlig och skön helg!
Kramar från Ingrid som inte tycker det är nödvändigt med en servis överhuvudtaget.
Fram för vackra vardagsvaror, säger jag också.
Servisen är ju ljuvlig men mer än överlopps!
Mitt förråd är åt ett betydligt rustikare håll.
Olgakatt:
Håller helt med dig. Men vad gör man med en sådan servis? Enklast är att låta den stå kvar i skåpen...
Skicka en kommentar