869 Utställning på Galleri Grottan 30 november till 1 december 2013

Gatupratare på Rådhustorget kvällen 29 november. (Bilderna går att klicka större.)

I lördags och söndags hade jag och tre andra damer utställning på Galleri Grottan i Söderköping. Janne, som i vanliga fall huserar i ateljén är fotograf och ändrar om den ibland till galleri. Han är en fena på belysning och har satt upp tavellister längs alla de vita väggarna. Man behöver alltså inte spika hål i väggarna och kan flytta om sina tavlor som man tycker.

Här är vi som ställde ut. Att entrén är så pampig beror på att ateljén är belägen i källaren till det som en gång var Stadshotellet i Söderköping. Agneta längst till vänster är det som målat tavlan i entrén. Det fantastiska staffliet hittade hon på en auktion. Bredvid Agneta står Gunilla, sen Nina och så jag längst till höger.

Belysningen har Janne fixat väldigt fint så att varje enskild tavla kommer till sin rätt. Stor skillnad mot den mörka utställningslokalen på Lilla Kanalmagasinet i somras som jag berättat om här. Samtidigt som utställningen pågick var det julmarknad i Söderköping och mycket folk i rörelse.

Överraskningspresenter till de 25 första besökarna . Som man ser är det egenhändigt förfärdigade julkort.

Men det var inte tavlor folk var ute efter denna julmarknadshelg – mer små tomtar och änglar eller stickade mössor och vantar. Det var åtminstone vad vi trodde eftersom kommersen gick mycket trögt. Men som Marianne sa: ”Man spontanköper inte precis en tavla för några tusen kronor…”

Här är några av Agnetas tavlor...

... och några av Gunillas.

 Nina var väl den av oss som var mest innovativ av oss, tycker jag. Här är hennes skräckinjagande örn.

Här är några av hennes andra tavlor. Jag föll för flickan längst till höger som jag köpte och tog med mig hem.

Roligt hade vi i alla fall och jag fick nya vänner och diverse tips om gemensamma målaraktiviteter i framtiden. Många gamla vänner passade också på att hälsa på oss och dricka ett glas glögg och äta en pepparkaka.

På lördagen kom också Mirren med de två yngsta barnbarnen och hälsade på. Caspar, 4,5 tyckte att mormors tavlor var fina. Den bästa komplimang man kan få!

Caspar och Lissan diskuterar en av mina tavlor. Lissan är intresserad av katten bredvid orkidén.

Mirren i samspråk med Gunilla.

Caspar, Lissan och jag. Tavlan med björkarna har Gunilla målat.

Mina lättklädda flickor drog till sig en del uppmärksamhet. En dam fnyste (berättade Marianne) och sa att hon verkligen aldrig skulle kunna tänka sig att köpa en sådan tavla medan en herre, som kom en stund efteråt sa att den enda tavla han kunde tänka sig att hänga på sin vägg var just en sådan tavla. Smaken är olika…

Några av mina lättklädda damer från 1928.

Flickorna har jag målat efter Agda Groths omslagsbilder på damtidningen Charme, en veckotidning som kom ut under 20-talet. Omslagsbilderna var då i svart-vitt och en färg, så färgerna på målningarna är mina egna. Jag tyckte det var synd att inte bevara dessa omslagsbilder till eftervärlden J.

Sedan hade jag med några Söderköpingsmotiv. Villa Särla, det gamla gröna huset, är förknippar med en ruskig historia. Ett mord begicks där på en gammal dam av en före detta elev till mig. Som väl har jag helt glömt bort honom. Det byggdes 1905 för några generationer sedan av en släkting till Mariannes make och var rött från början. Jag har alltid tyckt att huset varit intressant med sina hörn och vinklar. Vem vet hur länge det får stå kvar i dessa rivningsraseriets tider.

 Mirren och de två yngsta barnbarnen har fått stå modell.

På söndagen kunde jag inte vara med förrän ganska sent på eftermiddagen eftersom jag hade två adventsgudstjänster. Kalle, min son, ställde upp på förmiddagen och avlöstes av Marianne, som i sin tur avlöstes av Kalle igen. Skönt att man har vänner eller söner som hjälper till när det behövs.

Min egen favorittavla - vy från Rådhusbron över Åpromenaden i Söderköping.