Tyvärr står ingenstans i tidningen vem som har skapat omslagsbilden. Kan det vara Einar Jolin?(Bilderna går att klicka större.)
Kan nämnas att Sten Selander redigerar den litterära avdelningen, Célie Brunius kläder och mode och Jenny Åkerström ( hon med Prinsessornas Kokbok) den kulinariska. Tidningen skriver vidare att : "Omslaget i offsetfärgtryck kommer att varje vecka te sig olika, och den pristävlan, som utlysts för att erhålla konstnärliga och eleganta omslagsteckningar, har med stort intresse omfattats av Sveriges och grannländernas bästa namn på området."
Einar Jolin, en av mina favoritkonstnärer som jag tidigare skrivit om här, medverkar på modesidorna i det här numret. "Vi behöva andra kläder än fransyskorna, enklare kläder men roliga kläder som man kan göra själv", säger han.
Här har han tecknat några förslag till enkla kläder.
Påminner mer om modet i slutet av 40-talet än 20-tals modet...
Modeteckningarna på bilden nedan är gjorda av den kända svenska konstnären Siri Derkert,
Verkligen ett elegant mode, eller vad tycker ni?
Annonser i färg förkommer alltid på omslagets insidor. Här en annons från Leja som tillsammans med MEA vid Norrmalmstorg i Stockholm var de ledande modehusen där långt in på 50-talet.
Avslutningsvis några annonser. Nedan för tvättpulvret Triton. Hushållsarbete har i varje fall blivit lättare med åren...
Ordning och reda i linneskåpet. När jag var liten hände det att min mamma förevisade sitt linneskåp när det kom gäster och man gick "husesyn".
23 kommentarer:
Vilka fina gamla bilder. Många minnen som kommer upp när man ser dem. Ja, Einar Jolin tycker jag också mycket om. Denna enkelhet i hans bilder!
Vad roligt att du har kvar så mycket av detta.
Kram och Gott Nytt År1
Margaretha
Margaretha:
Det var därför jag undrade om inte omslagsbilden kunde vara ritad och målad av Einar Jolin. Han är ju med inne i tidningen också.
De här tidningarna är en guldgruva - både litterärt och historiskt.
Kram tillbaka från Ingrid som också önskar dig ett Gott Nytt År!
Det är jätteroligt med dessa gamla tidningar och intressant när du skriver och kommenterar. Vad gäller Leja och MEA så vet jag att mamma och pappa handlade där och attt dte alltid var bra kvalité på kläderna. På MEA fick beställde pappa måttsydda kostymer och de sydde även hans uniformer.
Einar Jolin tycker jag också mycket om kanske kan det vara han som gjort omslaget. Någon borde veta...
Kram från mig.
Kommer åter för att läsa riktigt - ville bara önska dig gott nytt!
Kram
En sak är då säker: det där med supersmala modeller är inget nytt påfund ...
PS tycker absolut att Jolin skulle kunna vara mannen bakom omslagsbilden!
Tänk att man är så gammal att man minns de där butikerna i Stockholm. PÅ den tiden trodde jag knappast at jag skulle få uppleva 2000-talet. Det lät väldigt avlägset och lite science fiction. Och nu är det redan 2016!! God fortsättning till dig!
Kram /Kerstin
Ack forna tiders veckotidningar! Jolin och Derkert i samma tidning – jösses! Och det är ju kul dräktskisser han har gjort, den gode Jolin.
Härlig nostalgi. Spännande bilder. Kul art se.
Mycke av modet var mycket elegant förr....då klädde ju kvinnor Sig som just "kvinnor" .och det gillar jag.
Trevlig kväll till dig!
Det är helt otroligt så många gamla veckotidningar du har kommit över och vårdar! Du skulle ha medalj! Kramar
Gamla modebilder är tjusiga som tavlor. Jag försöker alltid leta efter sådana n är jag är ute på loppisar. Ibland kan man hitta många fina bilder. Du har en stor skatt i dina veckotidningar. Kram
Kul med Jolin. Och trevlig reklam. Minns 60-talet och berömt folk röker Kent.
Så skönt att det där med husesyn är över, och linneskåpsmönstring. Bevare mig väl.
Men gamla veckotidningar är kul.
Ditte:
På MEA köpte jag en älskad klänning som jag använde många år som "bal"klänning när jag var tonåaring. I tunn mörkt gröngrå georgette, axelbandslös och med halvlång vid kjol. Vissa kläder glömmer man aldrig - jag har ju också en del foton av klänningen. Skulle tro att den var ungefär tre storlekar mindre än jag drar nu...
Jag håller på att det är Jolin som gjort omslaget. Jag tycker flickan är rätt så lik en av dem på uppslaget inne i tidningen.
Kram från Ingrid
Tove:
Gott Nytt År själv!
Kram från Ingrid
Aina:
Det är ju påfallande när man läser de gamla tidningarna för att inte tala om när man ser Downton Abbey. Ingen av damerna där väger väl över 50 kg?
Jag tror att det måste vara Jolin eftersom han är med i tidningen för övrigt. I de senare numren skrev man alltid vem som var konstnären som gjort omslaget. Här kanske det inte behövdes?
Ingrid
Kerstin:
Jag kommer ihåg när jag läste "1984" och tyckte att DET var oändligt avlägset. Sen har det bara rullat på och tiden går fortare och fortare för varje år.
Jag önskar dig också en God Fortsättning!
Kram från Ingrid
Karin:
Haha, de höll lite högre kvalitet än dagens veckotidningar. Men det är klart, varken Jolin eller Derkert var helt etablerade då, eller? Fast just Bonniers Veckotidning står i en klass för sig. Det fanns ju både Allers och Hemmets Veckotidning och Husmodern som var mer lika dagens.
Ingrid
TantGlad:
De skulle nog ha svimmat om de hade sett dagens kvinnor i täckjackor och jeans. Och utan hatt utomhus. Visst är det roligt att klä upp sig ibland - tycker det är synd när man går på teater eller konsert och folk kommer klädda precis som de gör till vardags.
Önskar dig en trevlig vecka!
Ingrid
Veiken:
Tyvärr är det mycket ont om Bonniers Veckotidning idag. Jag har googlat senaste halvåret och bara hittat ett par exemplar som jag har tidigare. Jag är glad över att jag kommit över så många.
Kramar tillbaka
Gunnel:
Ja, jag är glad att jag har fått tag i så många BVT. De är mycket sällsynta numera - och dyra. Det är ju populärvetenskaplig historia i allra högsta grad. Och även kvinnohistoria. I varje nummer är det också juridiska råd och råd om etikett, det har ju också förändrats mycket på snart 100 år.
Kram tillbaka från Ingrid
Hans:
Jag gillar Jolin. Det var en överraskning att se hans bilder i tidningen - har inte tidigare tittat i den så noga. Även på 20-talet rökte berömt folk - fast kanske inte Kent. "Min" Kent har dock aldrig rökt någonsin :-).
Ingrid
englundskan:
Det förekom husesyn så sent som på 60-talet. Hade en ung grannfru som förevisade sitt linneskåp när vi träffades första gången. Jag själv har däremot aldrig någonsin låtit någon få titta i i mitt. Krusade örngottsband ägnade jag mig heller aldrig åt. Som väl var dröjde det inte så länge innan påslakanen med vidhängande bandlösa örngott kom in i mitt liv. Fast manglar lakan, det gör jag fortfarande.
Ingrid
Skicka en kommentar