Utsikt från Femöresbron över Motala ström och Åbackarna. Femöresbron gör att man kan gå runt på båda sidor av Strömmen. (Bilderna går att klicka större.)
Kent och jag firade nationaldagen med att promenera runt Åbackarna och avsluta med lunch på Fräcka Fröken i Norrköping. Dagen till ära var det strålande väder och lagom varmt, ca 20 grader. Promenaden är väl runt 5-6 km och tog närmare en timme. Men så stannade vi ofta och fotade.
Femöresbron skymtar i fonden.
Här fick vi betala fem öre när jag gick i kindergarten i Kneippen och var på utflykt med barngruppen, kommer jag ihåg. Det satt en bössa på knuten och det var en grind framför som man inte kunde öppna förrän man lagt i sin femöring.
Man får en känsla av att befinna sig i Amazonas ibland.
I slutet på promenaden kommer man fram till Industrilandskapet.
Det gamla fängelset där man förvarade svåra brottslingar har nu byggts om till bostäder. På skylten när man går förbi står det att det är ett generationsboende, seniorboende och instegsboende, vad nu som menas med det.
Kent bredvid Moa Martinsson, sorgligt nedsmutsad av fåglar.
Sveriges vackrast fabriksbyggnad - Strykjärnet - kan man bara inte låta bli att fota, så vackert som det är denna dag. Längst bort till höger har man byggt nya moderna hus med lägenheter som efter Norrköpingsförhållanden är hutlöst dyra. Men vackra förstås.
Det gick att sitta ute och äta och det var inte så mycket folk eftersom de flesta studenter säkert har åkt hem för säsongen.
Innan vi kom fram till parkeringen vid Himmelstalunds kapell, passerade vi den judiska kyrkogården. Norrköping var ju en av tre städer som judar fick bosätta sig i och driva handel 1782. De övriga var Stockholm och Göteborg.
Innan vi kom fram till parkeringen vid Himmelstalunds kapell, passerade vi den judiska kyrkogården. Norrköping var ju en av tre städer som judar fick bosätta sig i och driva handel 1782. De övriga var Stockholm och Göteborg.
När jag kom hem läste jag ut den sista av Carin Gerhardsens deckare om Hammarbypolisen - Falleri, fallera, falleralla. Det är nog bra att hon avslutar serien - den här sista var i och för sig spännande men väldigt seg att läsa. Vissa avsnitt tyckte jag var helt onödiga och hade varit bättre om de hade strukits. Eller åtminstone kortats ner.
23 kommentarer:
Trevlig promenad! Tack för den!
Maggan:
Tack för rar kommentar!
Kram
Vissa byggnader känner jag igen! Strykjärnet är så speciellt så det kan man bara inte låta bli att se och tycka om.
5-6 km på en timme är ju riktigt bra fart! I synnerhet som ni stannade upp och fotograferade också.
Fräcka flickan, vilket kul namn! Det minns man bra!
Tack för fin promenad Ingrid!
Kram
Norrköping är verkligen en vacker stad, det har jag lärt mig genom bloggläsandet. Bilden av Strykjärnet är ju bara så fin och den där Rhododendrondalen skulle jag velat se mera av.
Kram, Ingrid
Jättefin utflykt! Känns som jag behöver ta mig tillbaka till Norrköping nästa gång jag är i Sverige. Jag har ingen aning om att den var en av tre städer som tillät judar att bosätta sig eller att det finns en judisk kyrkogård. Så där lärde jag mig något nytt!
Kram
Vilka underbara bilder! Ni har verkligen trevliga namn både på broar, byggnader och caféer. Kram
Visst gjorde väl du ditt specialarbete i bild/foto från Industriområdet när vi gick på Lärarhögskolan?
Nu är det länge sen jag gick i Åbackarna. Som barn gick jag där ofta när pappa tog oss med på promenad då mamma besökte mormor. För ett par år sen, nör jag var nybliven pensionär, tog jag mig en rejäl promenad där efter kyrkogårdsbesöket på Norra. Då hade jag inte varit där på säkert femtio år.
Kom på nu senare att jag skrev fel. Det skulle ju vara Fräcka Fröken :) och Moa Martinson-statyn är härligt levande. Man lär ska kunna sätta en pigg uppe på statyerna för att hålla fåglarna borta. Det ser alltid otrevligt ut när det blir nedsmutsade så där.
kram igen
Moa Martinson är en av mina stora svenska favoriter. Tror jag har läst alla hennes böcker, och jag har läst dem flera ggr.
Trevlig liten prommis du tog oss på. TACK för den!
Kram!
Vad trevligt att få gå med på promenaden genom Åbackarna. Verkligen vackra bilder av det grönskande landskapet.
Här har jag aldrig varit trots många besök i Norrköping.
(Döttrarnas farmor, min svärmor, bodde där och i Åby från 1944 och fram tills hon av led nu 2016 och just i Himmelstalundskapellet var hennes begravning)
Norrköping är en fin stad tycker jag och med många vackra byggnader bevarade och staden har sin historia.
Kram!
Sverige är vackert, nationaldag som vanlig dag!
PettasKarin:
Ja, Fräcka Fröken låter väl lite fräckare än det du förslog! Det tog nog kanske lite längre tid att promenera eller så kanske det inte var riktigt så långt när jag tänker efter. Vi gick i mycket långsam takt i alla fall. Lagom varmt och härligt solsken, så det var en trevlig utflykt. Passade på att besöka mina far- och morföräldrars gravar också som ligger strax intill.
Tycker också det är dåligt att de inte kan spola av Moa då och då. Med en högtryckstvätt skulle det väl inte ta mer än två minuter.
Kram tillbaka från Ingrid
Ingrid:
Jag är säker på att du skulle gilla den promenaden - i synnerhet i början och mitten av maj när det är som vackrast.
Kram tillbaka
AnnikaCA:
Det finns en synagoga här också, men jag tror att mosaiska församlingen i Norrköping är väldigt liten nu för tiden så den är mer eller mindre stängd. Kul att du lärde dig något nytt genom min blogg - jag lär mig nya saker hela tiden när jag bloggar också.
Kram tillbaka
annika:
Moa Martinsson läste jag för ganska längesen så jag har glömt det mesta. Men jag kommer ihåg att det var ganska mycket fattigdom och elände...
Kram tillbaka
Ditte:
Åbackarna ligger precis nedanför Himmelstalundskapellet. Det är ett mycket älskat område för både joggande och promenerande. Jag brukar försöka gå en promenad runt varje år vid den här tiden. Kent var själv redan där när det började blomma. han älskar att fotografera rhododendronbuskarna. Nu var det mycket som var överblommat.
Kram tillbaka
Gunnel:
I början tyckte jag Fräcka Fröken lät konstigt men nu har man vant sig. Jag tror det är det enda matstället med det namnet i Sverige i vilket fall som helst. Ligger mitt i studentkvarteren så där är alltid många ungdomar.
Kram tillbaka
Bloggblad:
Kommer inte ihåg och inte har jag sparat det heller. Men det skulle inte förvåna mig eftersom jag tycker detta gamla industriområde har blivit så fint.
Det ÄR en ganska lång promenad runt. Så det är lagom att göra paus på Fräcka Fröken. Vi brukar ju parkera uppe vid kapellet.
aina:
Norrköping har faktiskt blivit en av de vackraste svenska städerna sedan man öppnade upp industriområdet och gjorde om byggnaderna till offentliga lokaler, som konserthallar och annat. Tycker åtminstone jag, som är lokalpatriot, i alla fall. Det är själv centrum som man förstörde en hel del när Norrköping drabbades av rivningshysteriet på 60-talet. Det var också tal om att man skulle riva alla de gamla fabriksbyggnaderna men som väl var sattes det stopp för det.
Ingrid
Strykjärnet är fräckt. Dessvärre har jag aldrig sett byggnaden i verkliga livet. I Norrköping har jag bara varit en gång, och då jag på Idrottsparken och såg IFK i någon match.
O så många vackra bilder du har att visa! Tack för att jag fick följa med på denna trevliga promenad.
Kram och fortsatt god sommar.
Eleonora
Hans:
Är det inte dags att lämna baksidan på Sverige och ta en utflykt hit till framsidan. Både Söderköping och Norrköping har mycket att erbjuda en turist. Fast klart att det inte är som La France...
Ingrid
Eleonora:
Ja, det här är nog det allra vackraste vi har i Norrköping att visa upp. I synnerhet nu på försommaren med all grönskan. Jag önskar dig också en fin sommar - har många friluftsgudstjänster att spela på. Det är roligt. Den första nu redan på söndag.
Kramar tillbaka från vännen Ingrid.
Skicka en kommentar