Casimir ombord på Kalles båt för vidarebefordran till Äspholm. Den lilla skärgårdsbyn i bakgrunden heter Vrångö. (Bilderna går att klicka större.)
Oscar, son till Kalles sambo Anne-sofie, körde Kent, mig och Casimir säkert i Kalles båt till ön. De övriga - Mirren, Johan, Caspar och Clarissa - åkte med vår gamla båt,Grodan, som Kalle körde.
Vi blev omåkta av vår gamla båt Grodan med Kalle vid rodret. Kent tog bilden.
Kalle och Anne-sofie har helt bytt ut det gamla golvet, både i farstun och på verandan.
Kent, Oskar, Anne-sofie, Clarissa och Casimir väntar på att Anne-sofie ska servera äppelpajen.
Kalle bröt foten för några månader sedan och har fortfarande en spik kvar i denna. Här förevisar han röntgenbilden för Caspar, Casimir och Clarissa.
Efter att vi ätit upp hela pajen roade sig Kalle och barnen med att skjuta luftgevär. Även Clarissa som bara är sex år fick pröva. Hon gillade det inte något vidare men pojkarna, som skjutit luftgevär med Kalle förra sommaren, var eld och lågor. Caspar träffade målet, som Kalle riggat upp på en sten, mitt i prick två gånger - inget darrande på handen där inte.
Caspar skjuter luftgevär under Kalles överinseende. Han var bäst denna dag.
På eftermiddagen samlades alla släktingarna som var ute på ön i stora huset. Vi äger det tillsammans, mina två bröder och jag. Det har blivit en samlingsplats när det kommer många gäster - bröderna har annars var sitt hus där de bor med sina familjer. Idag var vi bjudna på konsert därinne av min brorson Lars tvillingar, Niki och Siggi. De spelade fyrhändigt, bland annat en marsch av Rachmaninoff. Ett svårt stycke som de spelade med bravur!
Siggi och Niki vid flygeln i stora huset.
Efter konserten fikade Kent och jag, Mirren och Johan tillsammans med min bror Gunnar och svägerska Anna Sophie, min brorson Lars och hans fru Tove, min brorsdotter Ebba och hennes man David och deras ungdomar Carl-Michael och Klara. Kalle, Anne-sofie och Oscar var naturligtvis också med. Barnen badade efter att på stående fot snabbt intagit saft, bulle och kaka. Sysslingarna fann varandra genast och hade väldigt roligt tillsammans. Så roligt att Caspar grät och var förtvivlad när vi skulle åka hem.
Vi satt länge vid bordet i det sköna vädret och pratade och hade det trevligt. Det är inte så ofta vi träffar så många släktingar på en gång. Kent och jag är ju sällan ut på ön eftersom vi har vår trädgård att ta hand om bland annat.
Stora huset ligger bara några meter från vattnet så vi hade full koll på barnen på bryggan.
Siggi, Casimir, Caspar och Olof hoppar i vattnet från bryggan på Äspholm.
3 kommentarer:
Så härligt där ser ut och så praktiskt att ha ett gemensamt ställe att träffas på när man är många. Kram
Gunnel:
Även om vi inte är där så ofta är det härligt att ha ett ställe att åka ut till när man har lust. Det är ju alltid några släktingar där på sommaren också som man kan träffa.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar