1499 - Veckans rubrik - Kultur, vad väljer du?

Som musiker har jag väl inte så mycket val - musiken ingår ju liksom både i jobbet och i tillvaron för övrigt. Jag lever i den varje dag och det gör även min yngsta dotter och mina yngsta barnbarn,som går på den fantastiska musikskolan Lilla Akademien i Stockholm, där jag ofta är och lyssnar till deras konserter, jul- och sommaravslutningar. Så musiken har jag redan valt eller kanske den redan valde mig när jag började spela piano som sjuåring.

Nej, om jag får välja någon kulturyttring vid sidan om blir det i så fall konst. Det är Olgakatt som har bestämt Veckans rubrik i november och det är också hennes sista. Fler som skriver om kulturen man hitta till höger i min blogg.

Den första målaren jag blev förälskad i som 10-11 åring var Vincent van Gogh. Jag läste också en bok om honom och sörjde mycket över att han blev galen och skar av sig örat. Jag sörjde också över att han i hela sitt liv aldrig fick sälja en endaste tavla utom till sin bror Theo, konsthandlaren.

Den här tavlan av van Gogh såldes nyligen för 81,3 miljoner dollar - ca 677 miljoner kronor -  på  en auktion. Bilden från nätet. (Bilderna går att klicka större.)

När jag kom i tonåren var favoriten Picasso. Jag läste om Picasso och försökte måla som han. Picasso däremot blev ju berömd i sin livstid och hade inga problem med ekonomin. Han blev inte heller galen - även om han mycket excentrisk när han levde.

Om den här tavlan, Flickorna i Avignon, skrev jag en uppsats om på universitetet. Det är en av hans första målningar  av deformerade kvinnor som han hade inspirerats av genom en utställning av afrikansk konst som bland annat visade afrikanska masker. Bilden från nätet.

När jag var i Paris första gången på femtiotalet kom en ny konstnär i i mitt liv. Det var genom den utställning på Grand Palais där man visade verk av Marc Chagall. Efter den utställningen blev jag Chagallfantast och det sitter fortfarande i. När vi var i Frankrike för några år sen besökte vi både Chagallmuseet i Nice, Vence och Saint-Paul-de-Vence där han ligger begravd. Här och här kan man läsa om detta.

 Abraham på väg att offra sin son Isac. Bilden  från Chagallmuseet i Nice har jag tagit själv. 

Ända sedan jag var liten har jag gillat att rita och måla. Föräldrarna uppmuntrade min hobby och jag hade obegränsad tillgång på färg, penslar, kritor och papper.  Jag hade  till och med ett konto i färghandeln när jag blev lite äldre där jag bara kunde skriva upp vad jag hade köpt och där räkningen sen skickades till min pappa. Han var mycket ekonomisk när det gällde annat men protesterade aldrig över räkningen från färghandeln.

Men Chagall försökte jag aldrig efterlikna även om jag alltid tyckt om att måla med hans färger -framför allt blått, turkos, lila och violett. Med mindre lyckat resultat. Så numera målar jag helt efter mitt eget sinne utan att tänka för mycket på alla berömda konstnärer. Efter att ha läst konstvetenskap på universitetet la jag av helt ett tag med att måla. Men efter ett par år kom lusten tillbaka. Här är en av mina senaste tavlor - ett beställningsverk av min äldsta dotter till huset i Limoux.