Då skulle man ju kunna ta en pryl som man gömt undan i hyllor och skåp och slå in det i vackert julklappspapper och ge bort. Detta skulle naturligtvis även de göra som man ska fira jul med. Inte något som man bara vill bli av med utan något som man gillar men som kanske stått i skåpet eller i hyllan i några decennier utan att användas. Det är ju inne med second hand.
(Bilderna går att klicka större.)
Jag tänker att jag ska börja döstäda (inte dödstäda som man gör efter någon som är avliden enligt författaren) sen jag läst boken Döstädning, ingen sorglig historia av Margareta Magnusson. Där ger hon handfasta regler om hur man kan röja och rensa hemma och samtidigt få livet att bli lite lättare. Man kan börja med kläderna, säger hon. Det är minst känslobetonat. Fotografier ska man spara till sist, annars blir man sittande med dessa och kommer aldrig igång med döstädningen överhuvudtaget.
Nu har jag plockat ihop alla julkortspåsar som jag sparat genom åren och som legat i olika lådor lite här och var. Den äldsta påsen var från 2001. Det är säkert hundratals julkort och vykort tillsammans. Jag ska gå igenom allihopa och spara några som jag så småningom ska köpa ett album till och sätta in i. Har jag tänkt. Jag hoppas hitta några som Jenny Nyström har illustrerat.
Om någon ska köpa en present till "en som har allt" rekommenderar jag varmt boken av Margareta Magnusson.
16 kommentarer:
Jag läste en tidningsartikel förra året om just detta att döstäda.
Det är väl lite så jag håller på med. Fast inte som julklappar utan ger bort det direkt till behövande.
Många bra tankar i detta.
Kram, Gerd
Jag håller med dig om det där att det är väldigt onödigt att vuxna skall behöva ge varandra julklappar. I så fall kan det väl vara något gott att äta eller något fint vin. Själv har jag numera avsagt mig julklappar om det inte är något egentillverkat från barnbarnen. Det tar jag gärna emot!
Gerd:
Jag skänker också bort massor, men det har blivit mest kläder. Jag ska försöka rensa ut lite i skåpen också och köra till återvinningen.
Kram tillbaka från Ingrid
Birgitta:
Håller helt med dig om att man kan ge bort det som du föreslår som julklappar. Eller någon upplevelseklapp i form av biljetter till något evenemang eller ett restaurangbesök i samband med att man erbjuder sig att sitta barnvakt t.ex. Jag undantar helt klappar från och till de små barnbarnen (i mitt fall) som ju är underbart att ge och få.
Ingrid
gillade boken
jag har sparat mina vykort sedan jag var 5 år, har ett album för de gamla.
Hannele:
Kul att du också tycker det. Jag har fixat korten nu i alla fall. Det blir kläderna nästa gång.
Ingrid
Men vad i allsin dar ska du ha de sparade jul-vykorten till? Att blogga om? Förr, när jag skrev julkort, sparade jag till nästa jul för att se vilka jag fått från. Nu struntar nag i det. Jag sparar bara julkort som är riktiga foton på barn eller vuxna. Resten ryker när julen är slut. Jag har döstädat i flera år. Har inte mycket kvar.... hoppas få leva de sista åren utan sparat bråte som ingen vill ha.
Jag är också mycket för second hand och drar mig inte för att ge bort något som någon annan tidigare har använt.
Jag köper en del julklappar, men det är bar saker att äta, kul att ge bort lite spanska produkter som speciella julkakor, nougat, utsökta russin och annat lokalproducerat, sådant som är svårt att få tag på i Sverige eller Wales.
Jag kände faktiskt också till ordet döstäda, lärde mig det för ett tag sedan. Så många nya ord i svenskan.
Ha en fin dag!
Bloggblad:
Kent samlar (ska samla?) frimärken och det var därför jag inte slängde julkorten direkt. De låg dessutom i en låda som jag aldrig brukar öppna (som så många andra lådor här hemma.) Jag vet att du är duktig på att döstäda. Jag försöker så smått, men det är svårt. Böckerna är värst att rensa ut. Där blir jag sittande direkt.
Lena i Wales:
Vi ger aldrig varandra julklappar, Kent och jag. Och eftersom vi för det mesta firar julen ensamma - jag brukar jobba i kyrkan då - köper jag inga heller till några andra. De yngsta barnbarnen undantaget. Så julen blir billig för oss.
Dessutom är Kent vegetarian så vi köper ingen julmat heller. Underbart, tycker jag, att inte behöva tänka på det. Vi köper det vi vill ha när vi vill ha det. Jag tycker bara det är konstigt när vuxna människor tycker att de måste handla julklappar till andra vuxna.
Döstäda är ett bra ord, bara så svårt att genomföra.
Ingrid som önskar dig en skön helg.
En perfekt julklappsdbok i år. Kram
Uffe och jag ger inte julklappar åt varandra längre. Vi har ju precis allt som vi behöver och om det mot förmodan skulle behövas något så köper vi det ändå. Barnbarnen får varsin julklapp, barnen kanske. De är också i den åldern att de tycker att de har allt de behöver. Däremot har jag lagat 12 julklappar av barnbarnens legobitar, leksaker och liknande som de inte använder längre. Allt i väldigt bra skick. De julklapparna är på väg till barn på landsbygden i Lettland som inte har det lika bra som barnen här i Norden har. Katthjälpen får kattmat och matbanken får ett bidrag de också.
Men desto mera än så blir det inte hos oss.
Ha det gott Ingrid!
PettasKarin:
Jag har också skänkt bort både leksaker och gosedjur som förhoppningsvis också skickas till Lettland. Förutom alla säckar med kläder. Nu har ju de minsta barnbarnen blivit så stora att jag nästa gång kommer att fråga dem vilka leksaker jag kan ge bort igen. I år ska jag spela på julottan i Sankt Anna kyrka, så det blir lite julfirande för vår del också :-).
Ingrid som önskar dig och Uffe en skön kommande vecka.
Tack för julklappstipset! Det verkar vara en intressant bok. Lite som "Rensa i röran".
byblixtra:
Den här boken var lite intressantare för mig eftersom vi är i ungefär samma ålder, författaren och jag. D.v.s. när man börjar tänka på sin hädanfärd på allvar.
Ingrid
Skicka en kommentar