1946 För sex år sen...

En kommentar som jag fick igår till en video på Youtube och som jag la ut för sex år sen, fick mig att tänka på ett evenemang 2017. Videon är från treornas klasskonsert på Lilla Akademien. Casimir, äldst av mina tre yngsta barnbarn, var med då och spelade gitarr. 

Klasskonsert i åk 3 på Lilla Akadmien i maj 2017. Casimir i kostym och blomsterkrans och Samuel i väst med fluga. (Bilderna går att klicka större.)

Man kan inte annat än förvåna sig över hur fantastiskt duktiga barnen redan är som nioåringar.  Samuel, som spelar solo i första versen av Idas sommarvisa, var redan då en stjärna på trumpet. Idag spelar han bland annat i Lilla Akademiens jazzband och hoppar även in i olika orkestrar. Casimir kan man se längst till höger på videon där han sitter med en blomsterkrans i håret och spelar gitarr. 

 

Det var på den tiden jag gick utan vare sig stavar eller käpp och kunde ensam ta mig till Stockholm  med Flixbus och sen åka vidare till Mirren (som då bodde på Norrtullsgatan) med tunnelbana och buss. Vilket är helt otänkbart för mig idag tyvärr. 

Casimir på väg till klasskonserten med lillebror Caspar, som då gick i ettan. 

Casimir är idag 15 år, går i nian och är en skicklig organist. Efter att ha börjat med orgeln som biinstrument övergav han gitarren helt. Idag har han spelat ett flertal konserter i olika kyrkor och även jobbat som vikarierande kyrkomusiker vid gudstjänster.

Casimir vid orgeln hemma i Mogata. 

Här kan man läsa om klasskonserten i åk 3 på Lilla Akademien i maj 2017. 

1773 Fem en fredag vecka 29 - KÖPVANOR

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 29 är rubriken - Köpvanor. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. 

1. Vad är det dyraste du köpt?
Om jag bortser från hus och bil är det nog en liten väska som jag köpte när jag var 16 år. Jag hade tittat på den länge i ett skyltfönster och hett önskat mig den. Då som nu var det inne med märkesacessoarer - på den tiden högklackade skor, väskor och jumperset. 
För att få ihop pengar till den dyra väskan diskade jag - föräldrarna ovetandes - fyra dagar på Grand Hotell i Norrköping. Som jag älskade den väskan i blått läder! Har förgäves sökt på nätet efter en väska som liknade den men hittade ingen. 

2. När är du som mest snål?
När det gäller kläder till mig själv. Skulle numera aldrig kunna tänka mig att köpa dyra märkeskläder - eller för den del märkesväskor. 

3. Vilket var ditt senaste fynd?
Det var nog en klänning jag köpte i Narbonne i Frankrike som inte kostade mer än 200 kronor. Den hade jag på mig när mitt barnbarn gifte sig sommaren 2018. 

Klädd i min franska klänning ackompanjerar jag och sonen Kalle skönsjungande Linn på Bellas bröllop i juni 2018. 

4. Vad är aldrig för dyrt?
Skulle väl vara instrument då. Min nya orgel var inte gratis.

5. Vad handlar du mest av i affären?
Förutom livsmedel och dagligvaror är det målargrejor - dukar, akrylfärger och penslar. 

6. Bonusfråga: Vilket eller vilka köp ångrar du mest av allt? 
De senaste åren har jag köpt tre par dyra skor som antingen varit för stora eller för klumpiga och tunga. Det upptäckte jag inte förrän jag gått några kilometer med dem och då var det ju för sent att lämna tillbaka dem. 

1706 Kärt besök

Under helgen var vårt yngsta barnbarn Clarissa, som är 8 år, och hennes pappa Christian och hälsade på oss här i Mogata. De kom i lördags efter att ha varit på djurparken sista dagen innan den stängdes för säsongen. Mirren och pojkarna var hemma eftersom mellanbrodern Caspar skulle sjunga Faurés Requiem i Katarina kyrka på lördagseftermiddagen och de dessutom var tvungna att öva orgel inför kommande orgelkonserter.

Clarissa har hittat mamma Mirrens kattmössa som jag sydde till en dansuppvisning när hon var i tioårsåldern. (Christian tog de flesta bilderna i det här inlägget.)

Bland alla leksaker som jag sparat sedan hennes mamma var liten hittade hon ett kattmössa som jag sytt när Mirren skulle vara katt på en dansuppvisning när hon var 10 år. Jag målade morrhår med vattenfärger för att de skulle vara lätta att ta bort, men det visade sig vara svårare än jag trodde.

Här leker Clarissa skola med alla gosedjuren.

Hon hann också med att spela igenom ett av de två stycken som också hon ska spela på kommande orgelkonserter, en på lördag som jag ska vara med på och en veckan därpå. Stycket var det kända Prélude från Te Deum av M.A. Charpentier. Hon spelade det så fint att jag fick spela in henne. Resultatet kan man höra sist i inlägget.

Clarissa har själv registrerat både det som ska vara starkt och det som ska vara svagt i stycket. Hon fixar omregistreringen själv medan hon spelar. Att spela med fötterna klarar hon också även om hon knappt når ner till pedalen. 

På söndagen skulle vi måla färdigt tavlan som hon började med förra gången hon var här. Det var tänkt att det skulle bli en flamingo mot den blågröna bakgrunden men hon ändrade sig så det fick bli en delfin istället. För att göra det hela enklare och för att hon skulle få tavlan färdig så hon kunde ta med sig den hem hittade vi en bra delfin på nätet som hon kunde rita av.

Mina akrylfärger och dito pennor kommer väl till pass.

Jag fick lära mig att det visst fanns rosa delfiner - det berodde på att de åt mycket räkor. 

Clariss 8 år spelar Prélude av M.A. Charpentier på orgeln hemma i Mogata.  

1684 Toccata i d-moll och Pedalexercitium av J.S. Bach med Casimir 11 år

Jag har tidigare berättat om mitt elvaåriga barnbarn Casimirs första orgelkonsert i Sankta Maria kyrka i Sigtuna den 4 juni i år. Här kan man läsa om denna konsert . Tyvärr så blev mina videoklipp felvända (Casimir låg ner och spelade) så jag kunde inte lägga in dem i bloggen då.

Jag vill ju gärna dokumentera hans utveckling som blivande organist. Men först nu hittade Kent ett program i en gammal dator som gjorde att han kunde räta upp filmerna. Här kommer först Toccata i d-moll och sedan Pedalexercitium av samme tonsättare. I den spelar han bara med fötterna. Jag, som fortfarande inte är helt kompatibel med pedalen på orgeln kan bara sucka...

Casimir 11 år spelar Toccata i d-moll av Johan Sebastian Bach i Sankta Maria kyrka i Sigtuna 4 juni 2019.

Pedalexercitium av Johan Sebastian Bach. 

Här är noterna till Pedalexercitium om man vill följa med.

1677 - Femmans klasskonsert på Lilla Akademien 19 maj 2019

(Bilderna går att klicka större.)

På söndagen var det så dags för musikskolan Lilla Akademiens klasskonsert i årskurs fem. (Klasskonserten i åk 1 har jag berättat om här och klasskonserten i åk 3 här.) Vårt elvaåriga barnbarn Casimir skulle spela orgel fyrhändigt tillsammans med sin klasskompis Astrid. Han skulle också ackompanjera Jonathan på fiol. De båda styckena gick utmärkt och både Mirren och jag kunde andas ut.

Casimir längst borta till vänster och Astrid åtta från vänster.

För övrigt såg jag inte till henne mycket under dagen eftersom hon höll till i caféet där femmorna stod för förtäringen. Pengarna som de på så sätt får in ska användas till klassresan till Ven i augusti. Mirren hade bakat sju satser med kladdmuffins som hade en rykande åtgång. En ynka påse med några stycken var de enda som vi fick hem att dela på.

När eleverna har kommit så långt som till årskurs fem på denna musikskola är några redan lika skickliga som vanliga orkestermusiker. Men så övar också dessa barn i snitt tre timmar per dag, mer på helgerna.

Nivån, både tekniskt och musikaliskt, är för övrigt mycket hög hos alla  eleverna och klassen hade med lätthet kunnat sätta samman en orkester. Jag räknade till fjorton olika instrument, däribland slagverk,  som eleverna spelar i klassen. Piano och fiol dominerar - ackordeon, harpa och orgel hör till de mer udda.

Hela klassen är lyckliga över att konserten har gått så bra. Samuel med trumpeten är suverän på sitt instrument, det kan man höra i slutet av inlägget. 

Astrid och Casimirs orgelspel gick bra. De spelar Pastoral av Franz Berwald. Medan Astrid drillar på sin manual hör man göken på Casimirs manual. Här nedan kan man lyssna på klippet.



Här spelar Samuel (längst till vänster) William och Vilgot Summertime och When the Saints go marching in. Det ska blir roligt att följa Samuels karriär i framtiden. Inte nog med att han redan är en skicklig trumpetare - han älskar att spela trumpet och att öva - han har också spelat Billy Elliot på stadsteatern, en av de tre pojkar som delade på rollen som den unge dansaren.

1674 Klasskonsert i årskurs 1 på Lilla Akademien

I slutet av vårterminen har alla klasser på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm en klasskonsert. Det är konserter enbart med ensemblespel. Då jag har tre barnbarn som går på skolan brukar jag åka upp varje år för att vara med. Först ut på lördagen för en dryg vecka sedan var Clarissa som går i ettan. Hon skulle ackompanjera två flöjtister på orgel.

Bilderna går att klicka större.

Temat som klassen har läst, sjungit och spelat teater om på vårterminen var TID. Detta tema illustrerades fördömligt av klassen med både sånger och skådespel. Trots att eleverna är så unga är de redan duktiga på sina instrument som t.ex. harpa, slagverk och valthorn. För att gå på skolan är det obligatoriskt (till skillnad från Adolf Fredriks musikskola) att spela ett instrument. OCH att öva på detta. Fiol och piano överväger dock bland instrumenten. Programmet nedan visar vilken bredd det finns i klassen.

Klasskonserterna hålls i danssalen och stolarna räcker inte till för alla föräldrar och anhöriga som är där för att lyssna och heja på sina barn. En konsertsal håller på att planeras så till nästa år kanske klasskonserterna kan hållas där.

Konserten börjar med att alla barnen sjunger Alice Tegnérs visa Januari börjar året med musik av L. van Beethoven. Varje årstid representeras fortsättningsvis av hennes sånger: Om våren, Om sommarn, Om hösten och Om vintern. Varje årstid illustreras av små sketcher.

Barnen är uppställda för att sjunga Januari börjar året. Pianoläraren Victoria kompar på flygeln. 

Alla barn har fått en roll och något att säga. Clarissas klassföreståndare, Anne, är hon som hittar på och skriver manus till alla Sång- och dansföreställningarna i februari på Musikaliska, så Clarissa är lyckligt lottad.

Januari börjar året med text av Alice Tegnér. Musik av L. van Beethoven. 

Efter sången kommer höstscenen och här uppträder flera svampar. Efter att ha avvisats flera gånger från gemenskapen får till slut den stackars flugsvampen vara med i gänget.

Alla barnen talar högt och tydligt så att alla, även de som står längst bak, hör vad de säger. Ingen verkar vara det minsta nervös.

I scenen om vintern är Clarissa med och bjuder på sockervadd i brist på snö. Man har gjort en anmälning om något som saknas till byns polis och han antecknar på sitt block att det är snö som saknas. Till slut dalar det i alla fall några snöflingor över ensemblen.

Clarissa längst till höger är vinterklädd och med "sockervadd" i händerna.

I scenen om våren letar barnen efter vårtecken och här kommer det fram både tussilago och snödroppe. Barnen sjunger också Lennart Hellsings Hyacinter och tulpaner. I sommarscenen avhandlar man både Första metaredagen, Gökotta och Mellan hägg och syren. Hela konserten avslutas med Den välkända Sommar, sommar, sommar. 

Clarissa skulle på orgel ackompanjera Medea och Conrad som spelar flöjt. Med tanke på hur svårt det är att ens få ton i en flöjt så är det beundransvärt att de här barnen kommit så långt. Clarissas ackompanjemang var inte heller det lättaste och de hade inte övat tillsammans mer än några gånger. Tyvärr blev det lite strul i mitten av stycket eftersom en av flöjtisterna kom lite i otakt. Det är då Lissan vänder på huvudet och undrar vad som står på? Men det ordnar upp sig mot slutet och alla slutar samtidigt. Man får ju komma ihåg att ungefär hälften av barnen bara är sju år gamla!

Medea, Conrad och Clarissa spelar Deviennes Trio för två flöjter och piano. (Fast Clarissa spelar orgel.)

1656 Clarissa, 7 år, spelar psalm 71 med eget koralförspel.

På torsdag i nästa vecka blir det besök i Stockholm igen. Mitt barnbarn Caspar ska spela på Lilla Akademiens oboekonsert på torsdagskvällen. På fredagskvällen har Mirren biljetter till Jonas Gardell på Cirkus och på söndagen ska vi fira mässa i en kyrka på Lidingö.

På denna mässa ska yngsta barnbarnet Clarissa ackompanjera församlingen i nattvardspsalmen 71, Som spridda sädeskornen och som har samma melodi som psalmen Den blomstertid nu kommer. Storebror ska spela Ave Maria av Bach-Gounod under nattvardsgången. Det är Jungfru Marie Bebådelsedag på söndag så det passar ju bra. Han har även fått äran att spela postludiet - det blir den härliga Toccatan  i d-moll av Johan Sebastian Bach.

Båda barnen har övat flitigt på sina stycken och det är bara att hoppas att allt kommer att gå bra. Här nedan har jag spelat in Lissan när hon övar på orgeln hemma hos sig. Koralförspelet har hon hittat på själv med lite hjälp av sin orgelfröken.

Om man klickar på länken här kan man höra storebror Casimir 11 år spela ett preludium i  C-dur av J.S, Bach.

1634 Gott Nytt År 2019

Med den här orgelinspelningen av barnbarnet Casimir, 11 år, Wachet auf ruft uns die Stimme  av Johan Sebastian Bach, vill jag önska alla mina vänner och släktingar, bloggvänner och facebookvänner ett GOTT NYTT ÅR 2019.

Kanske en uppmaning till oss alla att vakna upp och göra några förändringar till det bättre. Att försöka bli lite snällare, lite gladare och att inte reta upp sig på småsaker. För min del ska jag försöka att lyssna lite mer på dem jag pratar med istället för att prata själv hela tiden. 

För några år sen gav jag mig själv ett nyårslöfte att spela piano eller orgel minst en timme per dag. Det har jag faktiskt hållit så gott som, sedan dess. I år ska jag lova mig själv att försöka ha en skärmfri dag i veckan - utom att kolla mejlen då. Få se om det lyckas. 

Här spelar Casimir Wachet auf ruft uns die Stimme av J.S.Bach. Musikstycket är obligatoriskt att spela upp vid ansökan till Kungliga Musikhöskolans orgellinje.

Fredagstema Show&Tell - Sommarjobb

Fredagstemat denna vecka är Sommarjobb och det är Englundskan i Livsrummet som tycker vi ska skriva om det. Övriga fredagsbloggare finns att hitta på hennes hemsida.

Den lilla vackra brukskyrkan i Gusum där jag spelade på ett dop för några veckor sedan. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har världens bästa sommarjobb! Nämligen jobbet att vikariera som organist när ordinarie organister och kantorer är lediga, och det är nästan alla i juli och en vecka i augusti. Jag kan idag se fram emot sex bröllop, fem dop, sju gudstjänster och fem begravningar och några andakter de närmaste månaderna. Ett bröllop, två dop och två friluftsgudstjänster har jag redan avverkat och två bröllop och två gudstjänster fick jag avboka eftersom jag låg inne med dropp på sjukhuset över midsommar.

Prästen Peter visar upp den lilla flickan som döptes vid det tillfället.

Det är så med hantverkare, till vilka jag räknar mig, att på sommaren är de nästan omöjliga att få tag på. Om jag skulle råda någon, som inte vill lägga fem, sex år på att studera efter studenten och kanske ändå inte tjäna särskilt mycket pengar, så är det att satsa på någon form av hantverksyrke. Har hört att t.ex. segelmakare har en ljus framtid att vänta sig…

Jag vid orgeln  i Gusums kyrka.

Spela orgel är dock ingenting man lär sig på några år efter studenten. De flesta börjar redan spela som barn – piano eller synt förstås, eftersom man inte når ner till orgelpedalen förrän man åtminstone är tonåring. Själv började jag att spela piano som sjuåring under överinseende av min pappa, som var noga med att jag skulle öva en timme per dag, vardag som söndag, vinter som sommar.

Här är det bröllop i Furingstads kyrka, som är berömd för sina fantastiska takmålningar. De äldsta delarna av kyrkan är från mitten av 1100-talet.

Jag har nog lagt något år av mitt liv på att öva piano och orgel om man skulle räkna ut hur många timmar som gått åt till detta. I alla fall har jag haft både glädje och nytta av denna färdighet och kunnat fortsätta att spela även efter pensionen.  

En av de talrika takmålningarna.

Det roliga med det här sommarjobbet är att jag kommer ut och får träffa många människor, både i glädje och sorg. Och att jag känner att jag verkligen gör nytta. Dessutom är det inte att förakta att man tjänar en extra slant som pensionär.

Dop och bröllop är extra roligt att spela på eftersom det brukar vara många barn med. Det bidrar till att det blir mindre formellt och inte så högtidligt. Jag träffar nya, trevliga solister och lär mig lite nya låtar på köpet.

Dop i Dagsbergs kyrka. Maria, mycket trevlig och duktig sångerska, längst till höger i bild.

Man hinner också vara med och njuta av själva dopakten eller bröllopet. Om man spelar på en mässa har man bara tid att koppla av när prästen predikar. Och på begravningar är det så tyst, så tyst att varje litet feltramp i klaveret hörs…