Omslagets bild på Bonniers Veckotidning nr 16 har Georg Klinghammer som upphovsman. Han är en ofta anlitad illustratör av tidningens förstasidor. (Bilderna går att klicka större.)
Det här numret kom ut den 17 april detta år. Påsken var alltså en vecka senare 1927 än 2020. I motsats till dagens veckotidningar som flödar över av påskmat, påskgodis, påskpyssel och annat som hör ihop med påsken är denna tidning nästan helt renons på sådant. Om man undantar en mycket liten och anspråkslös bild på ett dukat påskbord i samband med sidan med påskmenyn och en recension av ett passionsdrama av Tor Hedberg i Konserthuset.
Som vanligt finns det en reseskildring med och denna gång går resan till Èze på Franska Rivieran. Denna lilla stad byggd högt uppe på en klippa var endast tillgänglig från den smala grusvägen - den översta cornichen - när jag var i Menton första gången 1950. Numera är denna utbyggd till en motorväg och Èze har blivit en av Rivierans stora turistattraktioner.
Artikeln har underrubriken "Den lilla staden vid Medelhavet där prins Wilhelm vilar ut efter sin föreläsningsturné." Den är signerad Hedvig Collin som även har illustrerat reportaget. Det är en spännande berättelse om hur satan hjälpte till att bygga en bro över en ravin så att invånarna i staden kunde gå på mässan i kyrkan utan att behöva gå upp och ner för berget.
En rik amerikansk konstnär och musiker hade "upptäckt" och förälskat sig i den lilla staden som vid den tiden var mycket förfallen. Han hade köpt hälften av staden för 800 francs 1925 och därefter dragit in vatten till byborna. (Tidningen kallar den för en stad, men en by vore nog mer korrekt att kalla den eftersom det då bara bodde 200 personer där.)
Två år senare köptes den andra hälften av prins Wilhelm. "Hit är det som prinsen beger sig då han vill vila sig och vara i fred, något som han nu efter amerikaturnén sätter stort värde på." skriver tidningen. Undrar vad han gjorde i Amerika. Har inte hittat något på nätet.
Ett kåseri om nöjen av Gamle Adam finns med. (Kan det vara någon av Bonniersönerna möjligen?) På Oscarsteatern går ett lustspel av självaste Björnson "Geografi och kärlek." Här jämför sig författaren med Strindberg som alltid tar sig själv på största allvar. "För övrigt har repliken kvar hela sin friskhet och man fägnar sig hjärtligt åt den festliga självkarikatyr Björnson åstadkommit. Här har han verkligen klappat sig själv på axeln", skriver kåsören.
"Inga Tidblads unga flicka var förtjusande modern" enligt tidningen. Konstigt nog har man hoppat över hennes insats här på Oscarsteatern 1927 i Wikipedia.
Kungligheter är ett måste, så även i detta nummer. Här nedan berättas det om det svenska fotbollslandslaget som är på besök i Bryssel och har äran att få träffa kronprins Leopold och kronprinsessan Astrid. Svenskarna förlorade mot belgarna.
En bild från kronprinsparets ankomst till Bryssels Stadion.
Två danska prinsessor, Feodora och Caroline Mathilde, har just konfirmerats i Slottskyrkan i Köpenhamn. De är brorsdöttrar till Hertiginnan av Västergötland. (Tidningen berättar inte vem det är.)
Det fanns alltså en hertiginna av Västergötland innan vår egen kronprinsessa blev det. Ingeborg var en dansk prinsessa och gift med prins Carl, son till Oscar II.
Tidningen flödar över av annonser som alla är tecknade. Här nedan är det en annons om hur en man bör klä sig i påsk. Andra gången jag ser ordet "påsk" i tidningen om man inte räknar med omslaget.
Jag måste också visa de fantastisk tecknade skorna i en annons från Kembels. Otroligt eleganta skor!
Omslagssidorna i slutet av tidningen är också i färg liksom den första och andra sidan. Röda Sigillet är ett företag som ofta förekommer med helsidesannonser. Det måste ha lönat sig att tillverka slipsar - eller halsdukar som man tydligen sa - 1927. Av annonsen kan man se att Frankrike var i ropet.
10 kommentarer:
Vilket intressant inlägg, här finns det en hel del att googla på minsann :) Ha en fin fortsättning på påsken :)
tanthuset:
Tack! Ja, man lär sig en hel del av de här gamla tidningarna. Önskar dig också en fin fortsättning på påsken!
Ingrid
Det är riktigt roligt att läsa tidningen via dig Ingrid!
Teckna kunde de verkligen. Undrar hur många reklaminslag i dagens värld som är "handgjorda"?
God fortsättning på påsken, så mycket som nu är kvar ännu!
Härligt inlägg! Och vilka suveräna små tuschteckningar från Eze. (Så där – fast inte lika bra – brukade jag alltid hålla på och skissa när vi var ute och reste förr i tiden.)
Tänk ändå vilken jobbmarknad det fanns för illustratörer förr i tiden!
PettsKarin:
Synd bara att jag inte kan lägga ut texten också - den var väldigt intressant och rolig när det gällde Eze.
Det finns väldigt många skickliga illustratörer idag också, synd bara att de uppmärksammas så lite. Hade varit kul med ett museum som bara visade verk av illustratörer.
Önskar dig en god fortsättning på veckan.
Ingrid
Karin:
Jag har sett dina illustrationer och de är verkligen inte sämre! Men idag är det ju tyvärr bara kameran som är intressant i reseskildringar.
Illustratörer var ju mycket uppskattade på den tiden - tänk bara på Carl Larsson och Jenny Nyström. Nu är det sällan man känner till någon illustratör mer än möjligen Tove Jansson och Ilon Wikland.
Ha det gott önskar Ingrid
Tack snälla för ett mycket intressant inlägg!
Kram
Mycket intressant inlägg.
Tycker det var lite underligt att man inte tog upp mer om påsken, trodd att det var ett större firande av högtiden förr än nu.
Kul om alla kungligheter av tiden. Alla känner man igen. Och Inga Tidblad.
Eze har jag besökt några gånger genom åren, mycket turistisk idag.
Sköt om dig!
Eleonora:
Och tack snälla du för en så rar kommentar. Vi får ha det så gott vi kan, du och jag.
Kramar från Ingrid
Lena i Wales:
jag tycker också det var konstigt i synnerhet som det står Påsakftonsnummer på omslaget. Något år tidigare hade jag ett inlägg om påsken det året och då var det bland annat ett roligt quiz med påskägg i form av den tidens kändisar.
Prins Gustav Adolf fyllde 21 det året, men det kom inte med eftersom det var en så pytteliten bild. Han var väldigt snygg!
Ingen kunde väl ana då vilken stor stjärna som Inga Tidblad skulle bli. Jag såg henne i den legendariska första föreställningen av Lång dags färd mot natt på Dramaten. Glömmer det aldrig.
Ha det gott önskar
Ingrid
Skicka en kommentar