1778 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 34 1926

Omslagsbild av Gullan Rudevall Artelius. Bilderna går att klicka större.  

Idag är det exakt 94 år sedan det här augustinumret kom ut. Fortfarande är omslagsbilderna i Bonniers Veckotidning skapade av dåtidens bästa konstnärer och illustratörer. Gullan Rudevall-Artelius hör till mina favoritillustratörer. Här har jag skrivit om henne.

Det som slår mig när jag läser artiklarna i tidningen är hur lite grundspråket skiljer sig från dagens. Det är mest verbens pluraländelser som sticker ut. Däremot är själva sättet att skriva på, mycket olika dagens språk Det känns både högtravande och krystat och ibland med snudd på studentikost. 

Detta nummer innehåller som vanligt många kulturella artiklar och reportage, som på grund av deras längd är helt omöjliga att dela med sig av här. Det finns också med noveller av numera klassiska svenska författare. Einar Nerman skriver brev med illustrationer från London och så förstås lite skvaller och bilder på dåtidens kända personer.  

Den elegante mannen med käpp till vänster är vice häradshövding Marcus Wallenberg. 

Redan vid den här tiden hade det tydligen blivit vanligt med kontaktannonser i dagstidningarna. Artikelförfattaren raljerar här över hur olika män och kvinnor beter sig när de ska skriva en sådan annons.

 

Jag funderade lite först över att hon tagit plats med förstod att med plats menades anställning i familj som hembiträde. 

En sida upptas alltid av bröllopsfoton. Det är mycket noga med att ange vem bruden är dotter till och dessutom vad hennes mamma hette som ogift. På det nedersta fotot har paret samma efternamn och är kanske kusiner?

Även om det finns en del reportage som kan anses intressanta för män så vänder sig tidningen huvudsakligen till kvinnor i övre medelklass och överklass - företrädesvis i Stockholm med omnejd. Teater- och musikrecensioner är till 90 procent från olika evenemang där. Modesidor är också ett måste.

Artikeln som följer nedanför rubriken handlar om att det inte är farligt att vara slank eller mager, som många tror.  Så här börjar artikeln: 

"Då och då upphäves ett ängsligt rop över den moderna avsmalningsmanien. Bevekande röster plädera för de avdankade kvinnliga formerna, och i Fosterlandets och Släktets namn utgå högtidliga varningar till de pliktförgätna kvinnor, vilkas ögon förråda det omsorgsfullt kvävda begäret att äta sig mätta. Ha de glömt bort konsten att föda barn, eftersom de slutat att eftersträva rondeurerna?" 

Jag kommer att tänka på hur bekymrad min farfar var när barnbarnen i hans ögon inte var tillräckligt runda.

Det här fotot föll jag för och någonstans har jag hört namnet på fotografen - Man Ray. Det har inte något med "modenovellen" som följer att göra utan bilden lades säkert in bara för att den var vacker. Här kan man läsa om denne intressante konstnär och fotograf. 

De flesta annonserna  i tidningen är tecknade för hand. Det är sällsynt med foton i annonserna, i tidningen har jag bara hittat två stycken. 

Inga stringtrosor där inte.

Bilden på omslagets baksida är också alltid i färg. däremot är omslagets insidor bara i en enda färg förutom vitt och svart.