BVT nr 33 1927. Omslag av Gösta Selling. (Bilderna går att klicka större.)
Det finns som vanligt mycket att läsa i denna tidning på 56 sidor. Författaren Cora Sandel ( hon med Alberteböckerna) har skrivit en novell - Amors Vägar - och Sven Stolpe en artikel om Arnold Ljungdahl och hans tre böcker. Rubriken är aningen pretentiös: En röst av idag i Drama, Dikt och Religion.
Stolpe var vid den här tiden bara 22 år. Hade man inte vetat hur gammal han var kunde man trott att det var en äldre och erfaren litteraturkritiker som skrivit texten. Den visar hur beläst och vilken skicklig skribent Stolpe var redan då. Ett litet exempel från den mycket långa och komprimerade recensionen: "Författaren har en fantasiens generösa frodighet som är högst ovanlig hos teoretiskt begåvade och välskolade individer".
En dikt av Johannes Edfeldt får vara med. Bonniers tar sig tydligen an unga poeter och författare. Edfeldt är 23 år - ett år äldre än Stolpe.
Men jag får i fortsättningen nöja mig med att ta med sådant i inlägget som går lätt att läsa eller titta på och som jag själv tycker är roligt och intressant. Som alla de här frågorna under Vad Vill ni Veta? Många handlar om vilka utbildningar som finns eller vilka myndigheter man ska vända sig till för att få svar. Men det finns också en hel del frågor som jag tycker är lite originella.
I varje nummer finns det en helsida med någon känd person, vanligtvis man. I det här numret är det Gösta Ekman d.ä. som porträtteras som fransk bondpojke. Han är också med senare på en sida i tidningen.
Det finns alltid med några sidor på brudar, fästmör eller andra kändisar. Här är det den högadliga släkten Wachtmeister som har haft sitt återkommande femåriga släktkalas hos kabinettskammarherre greve Axel Wachtmeister på Kulla-Gunnarstorp. Det som slår mig när jag läser om alla grevarna och baronerna är att några av fruarna också är födda Wachtmeister. Kanske kusinäktenskap? Det är väl inte så vanligt nu för tiden?
12 kommentarer:
Vilken skatt du har i alla de här gamla tidningarna.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Ja, det är alltid spännande att läsa dem. Man lär sig en hel del också. Namn som man bara hört talas om kollar jag ju upp och får veta mer om. Lyssnade på Bert Sundström när jag var ute och gick en långpromenad i förmiddags. Han var fantastisk!
Kram tillbaka från Ingrid
Frågespalterna är ju helt underbara!
Har nyligen fått en stor hög med gamla Husmodern, här finns också intressant stoff att grotta ner sig i.
Matilda:
Jag lägger till dig i min blogglista så får jag se när du kommer med något inlägg :-).
Ingrid som önskar dig en skön helg.
Matilda:
Du finns redan där, det är bara jag som är dålig på att läsa bloggar. Ska bättra mig.
Ingrid
Så kul med dessa gamla tidningar.
Roligt att se olika ämnen man tar upp, som t ex titlar. Förlegat idag.
Kusingift var nog inte så ovanligt tidigare, speciellt inom de "högre klasserna". Man ville säkert hålla familjen "ren".
Jättekul inlägg, tack!
Det verkar (tycker jag utan att riktigt ha undersökt saken) som om veckotidningarna förr var innehållsrikare än idag. Hursomhelst är det väldigt intressant att få ta del av dina fina gamla tidskrifter.
Jag funderar lite på om det iadg går att få ett informativt häfte om lämpliga teaterpjäser att spela i olika sammanhang, med antalet personer som behövs för varje pjäs. Gratis.
Och varför det ansågs helt OK att kalla den franska frun "madame" i det första äktenskapet, men inte i det andra? Så många frågor!
Verkligen innehållsrik tidning!
Och så finns det fantastiska ordet "därutinnan", det var nytt för mig!
Lena i Wales:
Tack för din uppskattande kommentar! Det var alltid viktigt att skriva vad hustrun hette som ogift. Väldigt sällan det är någon med son-namn. Det var därför jag lade märke till att många av Wachtmeisterfruarna var födda Wachtmeister. Bland etniska svenskar är det väl nästan borta med kusingifte.
Ha det gott önskar Ingrid.
Karin:
Det var det absolut när det gäller kultur. Åtminstone BVT. Följetänger och noveller av dåtidens berömda författare, reportage om konst, teater, musik och film, som ju var något nytt då. Reseberättelser från jorden runt och hemma-hos reportage från kända personer.
Men de flesta bilder är så mörka och suddiga att det är svårt lägga in dem. Det blir bäst med tecknade bilder.
Ingrid
Aina:
Det ordet var faktiskt inte nytt för mig men så är jag ju också äldre än du. Vad som slår mig är att texten är så lättläst trots att det nästan hundra år sen den här tidningen trycktes. Stavningsreformen 1906 gjorde ju sitt till.
Jag läser danska på skoj på Duolingo och förvånar mig storligen över att danskan har kvar sitt hv och dt. "Hvor er han?" och "Det er godt" t.ex. (Jag läser aldrig danska böcker eller tidningar så det var något nytt för mig.)
Ingrid
Skicka en kommentar