1905 Födelsedag och promenad i Söderköping

Min födelsedag firades tillsammans med Kent, Mirren, Caspar och Clarissa. Casimir var inte med eftersom han var på konfirmandresa till Rom. Mirren och Clarissa hade åkt från Stockholm på morgonen och kom till Mogata lagom till lunch. Caspar var redan här då pappa Christian hade lämpat av honom på lördagen efter att de firat kusinens studentexamen i Jönköping.

Clarissa presentade mig med en kattsköldpadda (en mycket sällsynt art) som hon gjort själv. Av Caspar fick jag en strut polkagriskarameller. (Bilderna, av vilka Kent tagit många, går att klicka större.)

Jag blev mycket lycklig över den stora, fina Swedish Gracekatalogen (som jag själv tyckte var för dyr att köpa när jag var där) som Mirren köpt. Jag är ju med med mina tidningar på utställningen som man kan läsa om här och här. 

När vi hade ätit upp pizzorna som Kent bakat åkte vi in till Söderköping för att gå en promenad. Dagen bjöd på strålande solsken och vi gick en runda (inte så lång eftersom det var väldigt varmt) till Rådhustorget och Drothemskvarteren. 

Kent, Caspar, Mirren och Clarissa vid Rådhusbron.

Jag var nyfiken på Å-konsten som placerats ut i dagarna i Storån. Den  har blivit något av en turistattraktion. 

Det är konstnärskollektivet BlandArt som är upphovspersoner till dessa konstverk. De har sina ateljéer i Rådhuset.

Det fanns mer konstverk längs Å-promenaden men vi fortsatte åt andra hållet upp till Drothemskvarteren i stället. Innan vi lämnade torget beskådade vi ett av de nya elskåpen som målats av stadens berömda konstnär Ola Niklasson. 

Huset till höger finns på Rådhustorget och i detta finns också en glassaffär i källaren. Det är därför musen har en glass i handen. Den ombyggda silon vid Slussen får också vara med. En musprinsessa blir räddad från någon hemsk varelse ( en katt kanske)?

Vi ställer upp oss på Rådhusbron för att bli förevigade. (När jag växte upp trodde jag det hette före-vigade).

När det lilla tåget har börjat köra sin runda genom Söderköping är det sommar. 

Clarissa och Caspar roar sig i lekparken i Drothemskvarteren. Clarissa är extremt ljudkänslig, därför har hon för det mesta lurar på sig. 

Lite runt om i parkerna finns det hängmattor som man kan lägga och vila sig i. Caspar och Clarissa var inte sena med att utnyttja dessa. 

En cykeltur för Clarissa på hemvägen. 

Det blev inte någon längre promenad som sagt eftersom jag började bli helt utmattad av värmen. Dessutom väntade en rabarberpaj med vaniljgräddsås hemma. Det är en lite kluven känsla att fylla 86 år. Statistiskt sett har jag ju inte många år kvar att leva men samtidigt är jag glad för att kunna fira ännu en födelsedag. Det är bara att ta en dag i taget och njuta av livet.

Here I come.

1846 Ny turistattraktion i Söderköping

Inte nog med att han är representerad på Liljevalchs vårutställning - Söderköpingskonstnären Ola Niklasson- nu har han även försett stan med ännu en ny turistattraktion. Två av de målade elskåpen i Söderköping och som fått mycket uppmärksamhet tidigare är han pappa till. Här kan man se både mushotellet och muskyrkan som jag har berättat om i ett tidigare inlägg. 

Det är EON:s pumpstation nära infarten till Söderköping som Ola har målat alla fyra sidorna på. Det väcker  naturligtvis stor uppmärksamhet bland alla semesterfirare som fastnar i bilkön genom stan och även av oss som bor i kommunen. 

Här är pumphuset som förut var tråkigt och helt grått. (Kent tog alla bilderna till detta inlägg. De går att klicka större.)

En av väggarna som syns väldigt bra från E 22:an

På bilden ovan till vänster syns Drothems kyrka med klockstapel. Bakom det vackra rosa huset vid Rådhustorget sticker silon, som man gjort om till bostäder, ut. (Enligt min mening borde den byggnaden få pris vid en tävling om Sveriges fulaste hus, men här på målningen är den riktigt vacker.) Bredvid syns rådhuset och det gamla stadshotellet och längst till höger Sankt Laurentii vackra gamla kyrka med sin klockstapel. I bakgrunden Ramunderberget med sitt lusthus.

Även den här sidan syns bra från vägen. Till vänster ses slussportarna som just har släppt igenom kanalbåten Diana. Det hus som målaren håller på med att måla är slussvaktarbostaden.

Fortfarande är det ett staket kvar som inramar en byggarbetsplats. Förhoppningsvis kommer även det att tas bort så småningom så jag kan uppdatera inlägget med ett foto på hela väggen. 

Här är det Sankt Anna skärgård som är motivet. På alla väggarna finns det med en målare, som jobbar med måleriet. Man får väl anta att det är Olas alter ego. Det var svårt att få en bra bild av väggen här på grund av staketet men nedan kan man se ett avsnitt av väggen.

Den fjärde, eller första väggen om man så vill, är den man först ser när man ställer bilen vid kanten av den lilla vägen som leder dit. Det finns inte någon som bor där borta så det är inga problem med parkeringsplats. Om man nu inte vill ta en promenad dit. 

PS. Ola har specialiserat sig på gamla loppistavlor som han återställer med nya motiv. Många är väldigt roliga. Men här visar han ju också vilken fin konstnär han själv är. Han är med i konstnärskollektivet BlandArt som har utställningar och lokaler i Rådhuset. Här kan man också läsa mer om honom och se några av hans tavlor.