1905 Födelsedag och promenad i Söderköping

Min födelsedag firades tillsammans med Kent, Mirren, Caspar och Clarissa. Casimir var inte med eftersom han var på konfirmandresa till Rom. Mirren och Clarissa hade åkt från Stockholm på morgonen och kom till Mogata lagom till lunch. Caspar var redan här då pappa Christian hade lämpat av honom på lördagen efter att de firat kusinens studentexamen i Jönköping.

Clarissa presentade mig med en kattsköldpadda (en mycket sällsynt art) som hon gjort själv. Av Caspar fick jag en strut polkagriskarameller. (Bilderna, av vilka Kent tagit många, går att klicka större.)

Jag blev mycket lycklig över den stora, fina Swedish Gracekatalogen (som jag själv tyckte var för dyr att köpa när jag var där) som Mirren köpt. Jag är ju med med mina tidningar på utställningen som man kan läsa om här och här. 

När vi hade ätit upp pizzorna som Kent bakat åkte vi in till Söderköping för att gå en promenad. Dagen bjöd på strålande solsken och vi gick en runda (inte så lång eftersom det var väldigt varmt) till Rådhustorget och Drothemskvarteren. 

Kent, Caspar, Mirren och Clarissa vid Rådhusbron.

Jag var nyfiken på Å-konsten som placerats ut i dagarna i Storån. Den  har blivit något av en turistattraktion. 

Det är konstnärskollektivet BlandArt som är upphovspersoner till dessa konstverk. De har sina ateljéer i Rådhuset.

Det fanns mer konstverk längs Å-promenaden men vi fortsatte åt andra hållet upp till Drothemskvarteren i stället. Innan vi lämnade torget beskådade vi ett av de nya elskåpen som målats av stadens berömda konstnär Ola Niklasson. 

Huset till höger finns på Rådhustorget och i detta finns också en glassaffär i källaren. Det är därför musen har en glass i handen. Den ombyggda silon vid Slussen får också vara med. En musprinsessa blir räddad från någon hemsk varelse ( en katt kanske)?

Vi ställer upp oss på Rådhusbron för att bli förevigade. (När jag växte upp trodde jag det hette före-vigade).

När det lilla tåget har börjat köra sin runda genom Söderköping är det sommar. 

Clarissa och Caspar roar sig i lekparken i Drothemskvarteren. Clarissa är extremt ljudkänslig, därför har hon för det mesta lurar på sig. 

Lite runt om i parkerna finns det hängmattor som man kan lägga och vila sig i. Caspar och Clarissa var inte sena med att utnyttja dessa. 

En cykeltur för Clarissa på hemvägen. 

Det blev inte någon längre promenad som sagt eftersom jag började bli helt utmattad av värmen. Dessutom väntade en rabarberpaj med vaniljgräddsås hemma. Det är en lite kluven känsla att fylla 86 år. Statistiskt sett har jag ju inte många år kvar att leva men samtidigt är jag glad för att kunna fira ännu en födelsedag. Det är bara att ta en dag i taget och njuta av livet.

Here I come.

1846 Ny turistattraktion i Söderköping

Inte nog med att han är representerad på Liljevalchs vårutställning - Söderköpingskonstnären Ola Niklasson- nu har han även försett stan med ännu en ny turistattraktion. Två av de målade elskåpen i Söderköping och som fått mycket uppmärksamhet tidigare är han pappa till. Här kan man se både mushotellet och muskyrkan som jag har berättat om i ett tidigare inlägg. 

Det är EON:s pumpstation nära infarten till Söderköping som Ola har målat alla fyra sidorna på. Det väcker  naturligtvis stor uppmärksamhet bland alla semesterfirare som fastnar i bilkön genom stan och även av oss som bor i kommunen. 

Här är pumphuset som förut var tråkigt och helt grått. (Kent tog alla bilderna till detta inlägg. De går att klicka större.)

En av väggarna som syns väldigt bra från E 22:an

På bilden ovan till vänster syns Drothems kyrka med klockstapel. Bakom det vackra rosa huset vid Rådhustorget sticker silon, som man gjort om till bostäder, ut. (Enligt min mening borde den byggnaden få pris vid en tävling om Sveriges fulaste hus, men här på målningen är den riktigt vacker.) Bredvid syns rådhuset och det gamla stadshotellet och längst till höger Sankt Laurentii vackra gamla kyrka med sin klockstapel. I bakgrunden Ramunderberget med sitt lusthus.

Även den här sidan syns bra från vägen. Till vänster ses slussportarna som just har släppt igenom kanalbåten Diana. Det hus som målaren håller på med att måla är slussvaktarbostaden.

Fortfarande är det ett staket kvar som inramar en byggarbetsplats. Förhoppningsvis kommer även det att tas bort så småningom så jag kan uppdatera inlägget med ett foto på hela väggen. 

Här är det Sankt Anna skärgård som är motivet. På alla väggarna finns det med en målare, som jobbar med måleriet. Man får väl anta att det är Olas alter ego. Det var svårt att få en bra bild av väggen här på grund av staketet men nedan kan man se ett avsnitt av väggen.

Den fjärde, eller första väggen om man så vill, är den man först ser när man ställer bilen vid kanten av den lilla vägen som leder dit. Det finns inte någon som bor där borta så det är inga problem med parkeringsplats. Om man nu inte vill ta en promenad dit. 

PS. Ola har specialiserat sig på gamla loppistavlor som han återställer med nya motiv. Många är väldigt roliga. Men här visar han ju också vilken fin konstnär han själv är. Han är med i konstnärskollektivet BlandArt som har utställningar och lokaler i Rådhuset. Här kan man också läsa mer om honom och se några av hans tavlor. 

1837 Galleri Storån

När vattnet dragit sig tillbaka efter förra veckans myckna regnande kunde äntligen konstnärerna placera ut sina konstverk i Storån. Det var förra sommaren som ån fick fungera som galleri för första gången vilket blev en stor succé. Så nu är det tänkt att det ska bli en tradition. 

Utsikten från bron vid Rådhustorget. (Bilderna går att klicka större.)

Hur föremålen är förankrade i botten är mig en gåta. Trots att det är ganska strömt håller de sig kvar i vattnet på samma ställe som de sattes dit. Men jag såg på bilder på Instagram att konstnärerna hade ett fasligt sjå när de placerade ut dem och fick stå i vattnet upp till knäna. 

Näcken är förstås på plats. 

Undrar vad det är för fisk som den här fiskaren håller på att dra upp?

Än vet jag inte vilka konstnärer som gjort vad men förmodligen kommer det väl lite information så småningom när turistsäsongen sätter igång. Som det nu är får man bara njuta av alla mer eller mindre fantasifulla alster. Så mycket vet jag i alla fall att det är konstnärerna i BlandArt med ateljéer i Rådhuset som är upphovspersoner. 

Jätteanden med alla sina små andungar. 

Badkrukan. Denna person är gjord av papier maché så frågan är väl hur länge den kommer att vara kvar i sin ursprungliga skepnad. Det måste ha gått åt mycket lack.

Det finns väldigt många duktiga å-simmare iklädda färgglada badmössor. Några av dem simmar hela tiden under det forsande vattnet.

De här simmarna håller sig dock ovanför vattenytan.

 

Lilla sjöjungfrun ligger och solar sig ovanpå vågorna.

På vägen hem mötte vi en mycket kelen katt. Det hade också blivit fler elskåp som blivit färglagda men dem sparar jag till ett framtida inlägg. Som synes finns det mycket i vår lilla stad som kan vara roligt att se som turist. Utsikten från toppen på Ramunderberget över Söderköping och de gamla Drothemskvarteren är andra turistattraktioner. Och så glassrestaurangen Smultronstället förstås! 

1831 Elskåpspromenad 2

I ett tidigare inlägg berättade jag om vår elskåpspromenad i Söderköping och lovade att visa dem som var kvar att titta på. Varenda ett visade sig vara ett litet konstverk. De flesta finns längs Å-promenaden och några i själva stan. 

Bilderna går att klicka större. Många av bilderna har Kent tagit. 

Här är det Anna-Lena Rydberg som har målat ett elskåp tillägnat alla Söderköpings hundar. Inspirationen kommer från hennes egna dagliga promenader med sin lilla hund. Att bilden är indelad i rutor beror på att motivet från början är utfört på en rutig duk. 

Skåpet är fristående så att man även kan se ekipaget bakifrån.

Min gamla kollega Ohla Söderlund var bildlärare på Ramunderskolan när jag var lärare där i några år. Han är också konstnär med egen ateljé i Rådhuset och tillhör gruppen blandArt som ofta har utställningar. Man kan också besöka konstnärerna där. Han har målat ett par som dansar jitterbugg. Strålkastare lyser upp de dansande och runtom står det folk som tittar på.

Elskåpet utanför fastighetsmäklaren och redaktören för Söderköpingsposten, - Åke Serander - visade jag i det tidigare inlägget som jag länkat till ovan. Men jag tycker att det är så fint att jag visar det igen. Det var ju Åke som kom med idén att be lokala konstnärer att utsmycka elskåpen. 

Det är Ola Niklasson som har skapat detta konstverk som är en avbildning av det gamla stadshotellet i Söderköping. Här är det mushotell. Om jag inte minns fel är Ola representerad på vårutställningen på Liljevalchs i år. Observera att mössen är klädda i tidsenliga kläder. Ola är mest känd för sina "loppistavlor". Han sätter en helt egen prägel på berömda konstverk som man kan se här. 

Vi fortsätter promenaden på Storgatan där vi träffar på ännu ett målat elskåp. Det är Sankt Laurentii kyrka och klockstapel som fått stå modell. Jag tog inte reda på vem som målat skåpet men det skulle inte förvåna mig om det är Ola igen. Med tanke på mössen. Det är mycket riktigt Ola som målat kyrkan också fick jag nyss reda på av min vän Bloggblad. 

Sankt Laurentii kyrka och klockstapel ligger bara ett stenkast bort. 

Skåpsmålningen är tydligen så pass ny att den inte har kommit med i broschyren, Söderköpings Konstpromenad, än. Det är ju fler elskåp som är på gång att målas så förhoppningsvis trycks snart en ny upplaga av denna broschyr . 

Det sista elskåpet som vi hittar ( i Konstpromenaden är det utsatt som A) är Jalil Razaei upphov till. Han kom hit till Sverige från Afghanistan 2015 och lärde sig snabbt svenska. Han var med i vår målargrupp ett tag. Här kan man se ett fint porträtt på honom i mitt inlägg 2016 om vår målargrupp Måla i Söderköping.

Motivet är från hans hemland och visar två Hazaraflickor som fyller sina vattenkrus vid en bäck där de nyss tvättat kläder. Jalil är själv från folkgruppen Hazara. Han målar fritt ur fantasin. Verket är av det romantiska slaget, säger Jalil. Det händer att pojkar som går förbi flickorna vid vattnet ser sin blivande partner. Mer om bilden kan man läsa i broschyren. 

Söderköpingsposten utlyste en tävling om vem som hade målat det finaste elskåpet. Segraren blev kanske inte helt oväntat just Jalil. Stort grattis till vår målarkompis!