1908 Halvårskoll januari-juni 2022

Senast jag skrev ett halvårskoll var 2019. Det var väl pandemin som spelade in.  Det hände ju inte så mycket utanför hemmet 2020 och 2021. Men nu är restriktionerna borta och man börjar kunna leva som vanligt. 

                                        JANUARI

Det var en ovanligt vacker solnedgång en kväll i januari som jag precis lyckades fånga innan det blev mörkt. Jag var inte den enda som la ut bilder på denna...

Bilderna går att klicka större. 

Åsa och pojkarna var och hälsade på. Här gjorde de en utflykt till Norrköping. Det vackra Holmentornet i bakgrunden. Här kan man läsa om deras besök hos oss. 

FEBRUARI

I februari var jag med om ett stort evenemang. Några av mina gamla veckotidningar var nämligen med i en monter på Nationalmuseets stora utställning - Swedish Grace. En av arrangörerna hade hittat några inlägg om mina Bonniers Veckotidningar (och veckotidningen Charme) på bloggen och ville ha med några av tidningarna på utställningen. 

Tidningarna fick ett eget litet rum där många stannade och tittade eftersom det fanns en film om modet på 20-talet på väggen ovanför.

Jag blev inbjuden till vernissagen som ägde rum den 23 februari och även till festmåltiden efteråt för dem som ordnat med utställningen och bidragit till denna. Jag fick också ta med mig en gäst och Mirren ville gärna följa med i stället för Kent, som inte hade något emot att stanna hemma. Jag satt bredvid den man som sammanställt katalogen för utställningen och vi hade mycket att prata om. Även Mirren mittemot hade trevligt med sina bordsgrannar.

Mirren vid det festligt dukade bordet i museets restaurang. 

Inläggen om vernissagen och middagen kan man läsa i länkarna nedan.

Swedish Grace på Nationalmuseum 1

Swedish Grace på Nationalmuseum 2

MARS

I augusti förra året råkade jag av en slump hitta en sajt på Youtube som handlade om Acrylic Pouring Art. Det fanns många poddar som visade i detalj hur man skulle gå till väga på ett vetenskapligt sätt med att hälla ut akrylfärg på en målarduk. 

Det verkade enkelt när man såg det, men det visade sig sedan att det var mycket komplicerat. I början hade jag tur med tavlorna men det blev svårare att få till dem som jag ville ju mer jag jobbade med min nya hobby. I de här inläggen har jag beskrivit lite av mina vedermödor.

Det gäller att inte ge upp.

Practise, practise, practise

Min svägerska Anne Sophie fyllde år i slutet av mars och vi var där och fikade. De bor i ett gammalt charmigt hus på Munkbrogatan i Söderköping (samma gata som filmen Madicken spelades in på.) 

Jag, Anne Sophie och min (lillebror) Gunnar

APRIL

På långfredagen kom Mirren och barnbarnen och hälsade på. Har kan man läsa om det kära besöket. Jag hade lovat att Clarissa skulle få göra en hälla (som är arbetsnamnet på tavlorna i Acrylic Pouring Art-tekniken) eftersom hon är fena på att rita och måla. Hon visade mig dessutom hur man kan rita på mobilen och jag var helt fascinerad. Eftersom hennes älsklingsfärger är rött och gult blev hällan i dessa färger.

När min äldsta dotter Anna och svärsonen Jörgen kom på besök veckan efter ville Anna också prova på att göra en hälla. Jag assisterade henne i min hälluniform (som snart står för sig själv). Här kan man läsa om besöket.

MAJ

Dags för den årliga pelargonplanteringen. Det är lite obekvämt för mig numera eftersom jag måste ha ett stöd för att kunna ta mig upp på fötter från marken. Det brukar fixa sig med en pall. Men med mitt lilla målarbord behövde jag inte krypa på alla fyra. Det blev fint när det var färdigt.

En av fönsterlådorna återstår att plantera. 

Min vän Marianne Bokblad (alias Bloggblad) firade att hon fick en bok utgiven med en boksläppsfest på Å-caféet i Söderköping. Kent och jag hade äran att bli inbjudna tillsammans med ett femtiotal andra. Många tillresta släktingar och vänner från både förr och nu. Marianne och jag var kurskamrater på mellanstadielärarlinjen i Linköping i början på 70-talet så vi har känt varandra länge.  

Marianne berättar om sin bok som handlar om hennes föräldrars liv i Frälsningsarmén med början på 40-talet. Mycket har hänt (till det bättre) sen dess i "Armén".

JUNI

Jag fyllde 86 och firade födelsedagen tillsammans med Kent, Mirren, Caspar och Clarissa. Casimir var  på konfirmandresa till Rom där det (enligt honom) var så varmt så man kunde dö. Det var även högsommarvärme hos oss och vi hade inte behövt jackorna på när vi åkte in till Söderköping för att gå en promenad. Den har jag berättat om här.

Den fina och stora katalogen från Swedish Grace-utställningen (som jag tyckte var för dyr att köpa när jag var där) var en mycket uppskattad och välkommen födelsedagspresent från Mirren.  

Här sitter jag med kattsköldpaddan som Clarissa gjort i lera. 

Det viktigaste som hänt denna månad var förstås Casimirs konfirmation. Vi åkte upp till Stockholm redan på midsommardagens kväll eftersom konfirmationen började klockan 11 i Sankt Matteus kyrka i Vasastan på söndagen. Casimir hade fått den stora äran att avsluta hela konfirmationsmässan med Bachs stora G-dur-preludium. Det gick väldigt bra och efteråt kunde vi pusta ut hos Mirren, som bjöd på konfirmandkalas  i huset i Tallkrogen.

Casimir vid orgeln före själva mässan. När han sedan spelade åkte konfirmandskjortan av. 

Här nedan kan man läsa inläggen om både konfirmationen och konfirmandfesten. 

Casimirs konfirmation

Konfirmandkalas

1905 Födelsedag och promenad i Söderköping

Min födelsedag firades tillsammans med Kent, Mirren, Caspar och Clarissa. Casimir var inte med eftersom han var på konfirmandresa till Rom. Mirren och Clarissa hade åkt från Stockholm på morgonen och kom till Mogata lagom till lunch. Caspar var redan här då pappa Christian hade lämpat av honom på lördagen efter att de firat kusinens studentexamen i Jönköping.

Clarissa presentade mig med en kattsköldpadda (en mycket sällsynt art) som hon gjort själv. Av Caspar fick jag en strut polkagriskarameller. (Bilderna, av vilka Kent tagit många, går att klicka större.)

Jag blev mycket lycklig över den stora, fina Swedish Gracekatalogen (som jag själv tyckte var för dyr att köpa när jag var där) som Mirren köpt. Jag är ju med med mina tidningar på utställningen som man kan läsa om här och här. 

När vi hade ätit upp pizzorna som Kent bakat åkte vi in till Söderköping för att gå en promenad. Dagen bjöd på strålande solsken och vi gick en runda (inte så lång eftersom det var väldigt varmt) till Rådhustorget och Drothemskvarteren. 

Kent, Caspar, Mirren och Clarissa vid Rådhusbron.

Jag var nyfiken på Å-konsten som placerats ut i dagarna i Storån. Den  har blivit något av en turistattraktion. 

Det är konstnärskollektivet BlandArt som är upphovspersoner till dessa konstverk. De har sina ateljéer i Rådhuset.

Det fanns mer konstverk längs Å-promenaden men vi fortsatte åt andra hållet upp till Drothemskvarteren i stället. Innan vi lämnade torget beskådade vi ett av de nya elskåpen som målats av stadens berömda konstnär Ola Niklasson. 

Huset till höger finns på Rådhustorget och i detta finns också en glassaffär i källaren. Det är därför musen har en glass i handen. Den ombyggda silon vid Slussen får också vara med. En musprinsessa blir räddad från någon hemsk varelse ( en katt kanske)?

Vi ställer upp oss på Rådhusbron för att bli förevigade. (När jag växte upp trodde jag det hette före-vigade).

När det lilla tåget har börjat köra sin runda genom Söderköping är det sommar. 

Clarissa och Caspar roar sig i lekparken i Drothemskvarteren. Clarissa är extremt ljudkänslig, därför har hon för det mesta lurar på sig. 

Lite runt om i parkerna finns det hängmattor som man kan lägga och vila sig i. Caspar och Clarissa var inte sena med att utnyttja dessa. 

En cykeltur för Clarissa på hemvägen. 

Det blev inte någon längre promenad som sagt eftersom jag började bli helt utmattad av värmen. Dessutom väntade en rabarberpaj med vaniljgräddsås hemma. Det är en lite kluven känsla att fylla 86 år. Statistiskt sett har jag ju inte många år kvar att leva men samtidigt är jag glad för att kunna fira ännu en födelsedag. Det är bara att ta en dag i taget och njuta av livet.

Here I come.

1888 Swedish Grace på Nationalmuseum 1

Kön av människor som väntar framför Nationalmuseets entré på onsdagskvällen den 23 februari är de lyckliga som blivit inbjudna till förhandsvisningen/vernissagen på utställningen Swedish Grace. Klickar man på länken får man också reda på varför utställningen heter så. Det är en utställning som sammanfattar 1920-talets konst, design, film och mode. Vi sällar oss också till kön, Kent, Mirren med barnens pappa Christian och jag. 

Dörrarna till museet öppnas kl. 17.50. Bilderna går att klicka större.

Anledningen till att vi är inbjudna till detta evenemang - och att även jag plus en vän är inbjuden till efterföljande middag i restaurangen - är min blogg. 

Helene, en av utställningens arrangörer, hittade mina inlägg om Bonniers Veckotidningar på bloggen. Hon tog kontakt med mig via mejl och undrade om Nationalmuseum kunde få låna några exemplar av BVT och även av tidningen Charme till Swedish Grace. Jag blev naturligtvis både glad och överraskad och vi enades om att hon kunde hämta de tidningar som hon önskade hos Mirren i Tallkrogen.

Ansiktet på affischen till Swedish Grace är Greta Garbo som blev en stjärna under 20-talet. 

På formuläret från Nationalmuseet med en massa uppgifter att fylla i fanns också en ruta där vi kunde skriva om vi hade några önskemål. Jag skrev att Mirren och jag gärna ville komma på vernissagen om det var möjligt. Och för någon månad sen dök denna inbjudan upp. 

Inte nog med att både Mirren och jag blev inbjudna, vi fick också ta med oss var sin vän. Jag själv plus en vän blev också inbjudna till en efterföljande middag i museets restaurang. Det blev Mirren och jag som stannade kvar på middagen.

Anledningen till att det är så lite folk i foajén i bilden ovan är att de flesta som stod i kön redan samlats i skulptursalen med var sitt glas champagne, som museet frikostigt bjöd på. 

Det går bra att få påfyllning om man nu skulle vilja ha det.

Mirren och jag minglar. 

Utställningens kurator, Cilla Robach, inleder vernissagen med ett tal. Det är många kulturpersonligheter som är inbjudna och även pressfolk. Och som jag förstod efteråt alla som bidragit med något till utställningen samt Nationalmuseets vänner. 

Cilla Robach som är utställningens kurator håller öppningsanförande. 

Andäktigt lyssnande församling. Många fler är kvar i skulptursalen - även vi - så jag hörde tyvärr inte så mycket av talet. Men klickar man på länken i början av inlägget så får man reda på mycket om denna utställning.

Efter talet var det fritt fram att se utställningen. Middagen var inte förrän klockan åtta så vi hade god tid på oss. För mig som framför allt är intresserad av konst blev det många bilder på tavlor, många av konstnärer som slog igenom på 10-talet. Den här fantastiska tavlan är målad av Arvid Fougstedt som har porträtterat sina konstnärsvänner. Från vänster: Leander Engström, Einar Jolin, Otte Sköld, Nils von Dardel och Isaac Grünewald. 

Intressant är att varje målare har fått sin egen individuella bakgrund. Riddarholmskyrkan och Storkyrkan skymtar i bakgrunden. 

Tiden brukar ofta kallas "det glada 20-talet" men det fanns också stora motsättningar under denna epok. Det goda liv, som t.ex. framställs i BVT gällde bara ett fåtal. Fattigdomen var vitt utbredd och många led av sviterna efter spanska sjukan. Arbetslösheten var  omfattande. Efter kriget var det också brist på livsmedel. 

Här har Gösta Sandels målat kvinnor som står i en livsmedelskö. Kvinnan längst till höger är så svag att hon svimmar. Hon fångas upp av en polis. Det är en av de få tavlor vid den här tiden som visade på  de stora samhällsproblemen. 

Det är en stor utställning som upptar många salar och man skulle behövt mycket mer tid för att kunna sätta sig in i allt. Inom design finns det vackra montrar med keramik och glas som nedan. 

Nu hade ju kvinnorna fått rösträtt och många hade börjat förvärvsarbeta som t.ex. sekreterare eller journalister. I mina BVT gör man ofta reklam för Halda skrivmaskin som finns på bilden nedan. 

Sigrid Fridman har gjort bronsstatyetten av Klara Johansson, ofta kallad bara KJ. Hon var skribent och litteraturkritiker och skrev artiklar för många kvinnotidningar. De båda inledde en relation står det i undertexten.

Skrridskoåkarna av Bror Hjort. 

Hur blev det med mina tidningar då? Dem återkommer jag till i nästa inlägg.