På långfredagsmorgonen ringde Mirren och undrade om de fick komma ner och hälsa på några dagar. Det är ju alltid kärt besök men fordrar för det mesta lite planering i förväg. Raskt iväg till stormarknaden för att inhandla det nödvändigaste som jag vet behövs i form av frukt, grönsaker och yoghurt, mjölk och vispgrädde, ett måste om det skulle bli pannkaka eller våfflor som nödlösning för små hungriga pojkar. Bilderna går att klicka större.
Påskriset, det enda pynt som jag haft framme under påsken
MM och jag bantar som vanligt, så kylskåpet – trots att det var påsk – var ovanligt tomt. Det kombinerade kök- och allrummet hade jag heller inte hunnit (=orkat) dammsuga dagen innan, så det blev fart på dammsugaren när vi hunnit plocka in allt vad vi handlat i kylskåpet. Man vet ju aldrig vad för spännande saker en liten kille kan hitta på golvet…
Vädret var, som alla vet, strålande under alla påskdagarna och vi kunde sitta ute och njuta vårt eftermiddagsfika. Pojkarna spelade fotboll – den yngste är den som vi ska satsa på att bli fotbollsproffs, så att han kan försörja sina föräldrar och syskon på gamla dar.
Caspar i dribblartagen
Casimir har tröttnat på fotbollen och ägnar sig åt telefonsamtal i stället
På påskaftonsmorgonen blev jag väckt klockan halv sju av två små gossar, av vilka den äldsta ljudligt förkunnade: ”De ä mollon, molmol! Gå upp!!” Förutom att Casimir inte kan säga –r talar han helt rent och för det mesta grammatiskt korrekt. Mirrpappan hade redan varit uppe med pojkarna sen halv sex…
Det tidiga uppvaknandet ledde till att vi alla redan vid halv tiotiden var inne i Söderköping och gick en promenad längs med kanalen. Under hela promenaden såg vi bara någon enstaka hurtbulle som var ute och joggade och två hundägare med hund.
Inte en enda turist utom Mirren och Caspar så långt ögat kan se
Så annorlunda miljö än den vi upplever en och en halv månad senare med de tusentals turisterna som invaderar lilla Söderköping! Och inte en båt i sikte eftersom kanalen inte öppnar för båttrafik förrän i maj.
Skir vårgrönska vid kajen, men inga båtar än så länge
Lite försiktig måste man vara i alla fall
Hemma igen hade Mirrpappan gömt påskägg, som dock inte fick öppnas förrän påföljande dag på grund av Casimir betedde sig dåligt vid matbordet. Han gillade inte mormors paprikaröra och talade högljutt om det och spottade ut maten på tallriken.
Tyvärr hade han helt rätt, röran var verkligen inte särskilt god eftersom jag hade lagt i grön paprika, som var lite bitter. Mitt hjärta blödde, men Mirren var obeveklig – inga påskägg förrän dagen därpå. Gråt och tandagnisslan som varade länge…
Caspar och Casimir med de upphittade påskäggen
Men det gäller att vara konsekvent som förälder, jag hade definitivt inte klarat det! Glädjen var desto större dagen därpå när barnen skickades ut på skattjakt i vardagsrummet och till slut – med lite hjälp – hittade de gömda påskäggen.
