Följ med mig ut och gå var titeln på en bok som jag läste för Mirren när hon var liten. Hon tröttnade aldrig på den. Den handlade om en liten flicka som var ute och gick för att plocka blommor till sin mamma. Ingenting hände utom att hon kom till alla möjliga platser i skogen där hon plockade olika sorters blommor.
Som synes var vi ganska ensamma, Kent och jag, på Storgatan på väg till Rådhustorget. (Bilderna går att klicka större.)
Det var den boken jag kom att tänka på när jag skriver det här inlägget som handlar om en promenad i vårt lilla vackra Söderköping en sen eftermiddag i augusti. Det hände egentligen ingenting. Men solen strålade från en blå himmel och det var en av årets varmaste dagar. Häng gärna med på promenaden!
Skylten påminner om den tid som flytt. Det var längesen det såldes kött, fläsk och matvaror i affären.
Vi går över bron fram till Rådhustorget.
Svårt att tänka sig att här gick det stora skepp på medeltiden då Söderköping var en av de mest betydande städerna i vårt land. I bakgrunden ser man Sankt Laurentii kyrka.
Några turister har i alla fall hittat hit.
Dick Harrison berättar lite om torget och 10 stopp man kan göra i Söderköping här.
Om man åker med det lilla tåget som utgår från Slussen får man se en hel del av Söderköping,
Efter att ha varit borta en tid står åter den gamla telefonkiosken på torget.
När vi ändå är på Rådhustorget måste vi förstås gå upp till Slussen vid Göta Kanal.
Vid den här tiden brukar det ligga fullt med utländska båtar vid slusskajen. Men i dessa coronatider var det glest mellan dem. Inte heller kön till Smultronstället, den berömda glassrestaurangen var särskilt lång. Bara några få personer stod och väntade.
Slussvaktaren har fått en ny, central plats.
Det är nog den varmaste dagen på sommaren hittills och jag börjar bli trött och vill åka hem. Vi bestämmer oss för att ta vägen om Munkbrogatan och titta på alla stockrosorna som blommar speciellt ymnigt i år.
Enligt min mening är den omgjorda silon vid Slussen det fulaste huset i Söderköping.
Stadshotellet, numera omgjort till bostäder, däremot det vackraste.
Munkbrogatan är alltid lika charmig och stockrosorna gör oss inte besvikna. I år är nästan alla vita, vad det nu beror på.
Munkbrogatan där Madicken spelades in för ett antal år sen.
I slutet av gatan går vi över ännu en bro över Storån varifrån man har en fin utsikt över
Sankt Laurentii kyrka byggd redan på i slutet av 1100-talet.
