1359 Bloggvänsträff och julskyltning

På tisdagen sov jag ända tills klockan 8 då lilla Clarissa kom in och väckte mig med en kram innan hon skulle gå iväg till förskolan med sin pappa. Jag tog det lugnt på förmiddagen, packade och städade upp lite efter mig innan jag själv gav mig iväg till tunnelbanan för att träffa bloggvännen Eleonora.

Clarissa fyllde fem år i somras och älskar enhörningar. Här har jag förärats en sådan. Blomman som enhörningen ska äta på har Caspar gjort och satt dit. (Bilderna går att klicka större.)

Eleonora, som egentligen heter Kerstin, har jag känt sedan 2007 då jag började blogga. Vi har träffats flera gånger och har alltid lika trevligt och alltid lika mycket att prata om. Vi känner ju varandra väl efter alla år av bloggande. Som vanligt skulle vi träffas i NK:s foyé där det finns en soffa som man kan sitta och vänta i.

Jag kom i god tid så jag hann fotografera fönstren med NK:s julskyltning innan. Det är alltid lika spännande att se vad de hittat på. Jag blev inte besviken, tyckte att julskyltningen var bland de bästa jag sett. Det råder tydligen lite delade meningar om det, men eftersom flera fönster gick i musikens tecken med tomteorkestrar så slog det ju an en extra sträng hos mig. Det första fönstret hann jag inte fota eftersom det stod så mycket folk framför och tittade.

Här är tomteorkestern i full gång. Det är så många detaljer att det nästan är nödvändigt att klicka upp bilderna för att se allt.

Många tomtar har tagit sig upp från lägenheten i granens rot och klättrat upp på grenarna.

Snögubbarna bor tydligen i pepparkakshuset.

Den här bilden har jag snott som header. Jag är särskilt imponerad av istappslampan.

Underbart fönster med dansande snöflingor.

Vi hade inga särskilda planer för dagen utan tyckte att det bara var trevligt att göra sällskap i några affärer tillsammans. Jag skulle köpa lite smink på Åhléns och Kerstin skulle ha tag på lakan i grönt. Hon hittade fina på Hemtex och efter det hade vi tänkt gå och fika på Åhléns. Det visade sig vara helt knökfullt med folk på alla restaurangerna så vi fortsatte till Dea Axelssons där jag bara skulle "titta lite."

Hade tänkt mig en stickad tunika men det fanns inte. Däremot tyckte Kerstin jag skulle prova en tunika som jag själv inte tyckte var särskilt snygg. Men det visade sig att jag passade väldigt bra i den, så den köpte jag.

Tunikan är snygg till mina svarta byxor. Fast den ser inte så kul ut när den hänger på galgen. Men av vad jag såg i affären är det tydligen inne med lite folklore.

Vi gick vidare till Kafferepet på Klarabergsgatan där det fanns gott om plats nu när den värsta lunchrusningen var över. Kerstin tog en smörgås och jag en bakelse dagen till ära.

Min bloggvän Eleonora, alias Kerstin, är alltid lika piffig. 

Efter att vi suttit en dryg timme och pratat åkte vi tunnelbanan hem var och en till sitt. Jag hann öva piano en dryg timme innan barnen kom hem. Mirren skjutsade mig till tunnelbanestationen i Mälarhöjden vid sextiden, där jag tog tåget till Cityterminalen. Resan med Swebus gick som alltid helt planenligt och jag var hemma i Norrköping före nio där Kent stod och väntade med bilen för vidarebefordran till Mogata. Så nu är allting sig likt igen.

Tidigare inlägg om adventshelgen i Mälarhöjden kan man läsa här:

Adventshelg i Mälarhöjden
Första adventskonsert i Frustuna kyrka med kören Cantate.
Besök i årskurs ett och gitarrkonsert på Lilla Akademien.

Bloggpaus

I morgon åker jag med Swebus ner till Öland - en resa på sju timmar. Ska bli spännande att se hur det funkar. MM är hemma och ser till huset. Mirrfamiljen blir kvar i sommarhuset tills på fredag, så då åker jag med dem hem igen.

Behöver lite semester från spelningen efter fyra bröllop, fem begravningar, sju gudstjänster och ett dop på fjorton dagar. Ska bli roligt att träffa barnbarnen igen och kanske t.o.m ta sig ett dopp - sommarens första i så fall. Vi får väl se hur vädret blir...

Bloggpaus

I kväll åker jag upp till Stockholm med mitt favoritkommunikationsmedel, som alltid kommer i tid (utom förra gången när det var 22 grader kallt och bussen var trekvart försenad) och där man slipper att sitta och vara nervös bredvid MM, som ofta kör som en kinesisk taxichaufför. Vilket inte innebär att han är en dålig bilförare på något sätt...

Har man tur får man en trevlig pensionerad dam (bara sådana och ungdomar brukar resa med Swebus) som ressällskap, som man kan prata barn och barnbarn med. Annars är det bäddat för två timmars läsning i lugn och ro, eller korsordslösning om man tröttnar på att läsa.

Väl framme blir man hämtad vid Cityterminalen av sin alltid lika snälle svärson, som ställer upp i alla lägen. Enda nackdelen är att man inte kan släpa med sig hur mycket bagage som helst. Vilket kanske är en fördel om man tänker efter...

Jag kommer med rapport så småningom från Stockholmsvistelsen - tills dess, ha en trevlig vecka!