Då hade Jörgen redan hemma kommit på den utmärkta idén att vi skulle sova över i Narbonne på ett hotell på måndagen och på så vis ha tid att gå runt och titta i Narbonne och även besöka den berömda katedralen Saint-Juste et Saint-Pasteur.
La Cathédrale Saint-Juste et Saint-Pasteur i Narbonne. (Bilderna går att klicka större.)
Många gargoyles - droppnäsor på svenska - stack ut från katedralens fasad. Det är hemska, groteska figurer, ofta i form av djur, som man trodde skulle skrämma bort onda andar. De användes framför allt för att leda bort regnvatten från taket. En intressant blogg som berättar mer om dessa droppnäsor hittade jag här.
Här är gargoylerna hemska hundar.
Katedralen visade sig vara ett enormt byggnadsverk som påbörjades 1272 och fortfarande inte är färdigbyggt. Men man avslutade byggnationen 1340 eftersom man hade brist på sten. Så det är bara koret, sidoskeppen sakristian och innergården som är färdigbyggda. Hade man fullföljt byggandet hade katedralen blivit den största i Frankrike. Fortfarande är det en av de högsta katedralerna i landet. Det är ett under att den del som aldrig blev färdigbyggd har fått stå kvar genom århundradena.
En annan anledning till att byggnadsplanerna gick om intet tror man var att staden förlorade sin betydelse som hamnstad på grund av att havet drog sig tillbaka och att pesten härjade på 1300-talet.
Den del av katedralen som aldrig blev färdigbyggd.
Vårt hotell La Résidence låg bara ett kvarter från katedralen och torget med alla sina affärer och restauranger. Jag var väldigt tacksam över att inte behöva gå så långt eftersom jag för första gången i mitt liv fått ischias. Så varje steg jag tog gjorde ont.
Väl inne i katedralen blev man överväldigad av hur jättelik den var och hur högt valven sträckte sig. Man undrar hur ett sådant byggnadsverk är möjligt utan moderna tekniska hjälpmedel. Inga säkerhetsanordningar fanns det väl heller inte för dem som jobbade med bygget på den tiden. Säkert var det många som föll från träställningarna ner till en säker död.
Valven är 40 m höga.
Fantastiska fönster med glasmålningar.
Koret i katedralen.
Den imponerande orgeln. Jag, som har anlag för svindel, är tacksam över att aldrig behövt spela på den.
Efter att vi vandrat runt i denna jättekatedral någon timma var det skönt med en liten paus på ett café. Den här gången blev det öl för min och Jörgens del och rosévin för Anna och Kent.
När vi hade vilat oss en stund gick vi gågatan ner till torget. Där fanns en annan sevärdhet bevarad från romartiden, nämligen en bit av Via Domitia, en väg som romarna hade anlagt samtidigt med staden och som förenade Spanien med Italien.
Torget i Narbonne.
Det kan inte ha varit lätt för hästarna att trava på den här vägen med sina stora och oregelbundna stenar.
Man fick vara försiktig när man skulle kliva över stenarn.
Här är en gammal stentavla som visar en del av Via Domitias sträckning.
En del av den gamla stadsmuren.
Här kan man läsa tidigare inlägg om vårt besök i Limoux och Carcassonne.
Påsk i Limoux 2018
Påskdagen i Limoux med antikmarknad.
