Ett fint minne för mig är min gamla poesibok som jag ibland tar fram och bläddrar i och minns. Den fick jag tydligen redan som tioåring eftersom min mamma noga har skrivit upp 15 oktober 1946 på det första inlägget.
Lite skamfilad har den förstås blivit, men så är den också över 70 år gammal. (Bilderna går att klicka större.)
Sista inlägget är från 1950 så boken har hållit sig förvånansvärt väl trots att den åkt fram och tillbaka mellan skolkamraterna och även vuxna under fyra år. Jag kommer ihåg att jag alltid var nyfiken på vad kompisarna skulle skriva för vers och vad de skulle rita och måla på sidan. De vuxna illustrerade aldrig sina verser och jag kommer ihåg att jag blev besviken varje gång jag fick boken tillbaka utan teckning. Det var mest lärare som skrev i min bok.
Så här kunde en sida se ut. Det var naturligtvis bara flickorna i klassen som fick skrev - jag hade väl aldrig en tanke på att be en pojke att skriva en vers. Flickorna skrev ju för övrigt mycket vackrare än pojkarna och ritade bättre. Tyckte jag då i alla fall.
Jag blir lite sorgsen när jag bläddrar mig fram till den här sidan. Det var min vän Inga-Lill i flickskolan som skrev versen och ritade bilden. Hon hade det ganska fattigt hemma tyckte jag som var där ibland och hälsade på. Familjen bodde i en mörk tvårumslägenhet och hade bara en liten kokvrå istället för kök. Jag hade aldrig sett en sådan förut. Men jag var glad över att jag fick vara hennes vän eftersom hon var så populär.
Inga-Lill var mycket smart och framåt och var redan som tolvåring killarnas favorit på skutten, som vi kallade våra små partyn. Som ung tonåring var hon helt klar över att hon skulle lämna Sverige och åka till Hollywood och bli filmstjärna. Femton år gammal åkte hon upp till Stockholm och var med i en skönhetstävling på Nalen och vann ett förstapris. Efter den framgången slutade hon i flickskolan och jag hörde inte så mycket av henne efter det.
Hon förverkligade i alla fall sin dröm om att åka till Hollywood eftersom jag såg henne i en biroll som bikinibrud i en film som någon rekommenderade. (Se uppdateringen i slutet av inlägget.) Sen hörde jag ingenting om henne förrän jag läste hennes dödsannons i Norrköpings Tidningar i april 1987. I Hollywood hade hon kallat sig Lili Cardell.
Mycket jobb nerlagt på den här sidan. Och så fint en elvaåring skriver!
Uppdatering:
Åsa, min yngsta dotter, hade googlat om Inga-Lill och fått fram en hel del om henne. (Varför tänkte jag inte på det?) Hon var tydligen mycket i ropet i början av sin vistelse i Hollywood, en god vän till James Dean och var också med i en av hans filmer.
Hon hade dock friserat sitt CV lite - inte så konstigt om man ville bli berömd filmstjärna. Hon var född i Norrköping (född i Stockholm enligt CV) och pappan var frisör och hade en trio som spelade dansmusik på helgerna i Norrköping (enligt CV:T var han orkesterledare). Jag minns också att hon var ganska duktig på att spela piano (pianist enligt CV) och spelade faktiskt Peterson-Bergers Sommarsång när vi gick i femman på en avslutning. Förmodligen blev det väl inte så mycket tid över till pianostudier när hon lämnat Sverige.
Men jag minns Inga-Lill som mycket duktig i skolan för övrigt. Sista noteringen om henne är från juli 61. Sen står det ingenting om henne förrän i april 87 att hon dog 50 år gammal i New York. Så mellan åren 1961 och 1987 har jag inte hittat någonting om henne på nätet.
Här är några länkar till henne som filmstjärna i Hollywood.
