2019 Kärt besök med fönsterputs

 

Äldsta dottern Anna med sin man Jörgen och dobberflickan Asta. Kent tog bilderna som går att klicka större. 

Anna och Jörgen har varit på en semestertripp till Skåne och på hemvägen till Stockholm passade de på att hälsa på oss i Mogata. Som väl var fläktade det en smula på eftermiddagen så att vi kunde sitta ute och dricka ett glas kallt vitt vin. Saft för mig dock. 

Jörgen tar det lugnt efter att ha kört från Karlskrona på morgonen. 

Jag och Anna.

Det är sällan som Kent är med på en bild eftersom det (nästan) alltid är han som är fotografen. 

Efter att ha suttit ute en stund drog vi oss tillbaka inomhus där det var svalt och skönt eftersom AC:n varit på hela dagen. När Mirren var här senast lagade hon ugnsbakad lax som var sagolikt god. Jag hade också ett paket med laxbitar i frysen som jag tinade och la i folie. Fantastiskt enkelt och gott. På med lite av min favoritkrydda Vegeta, dill, en smörklick och lite citron och sen packa in laxbiten i folien. En laxbit åt var och en. In i ugnen 30 minuter i 200-225 grader. 

Till det gjorde vi med förenade krafter en smarrig röra med creme fraiche (vet inte hur man fixar accenter här på datorn), dill, Vegeta, citron, majonnäs och svartpeppar. Färskpotatis till det förstås. Mirrens vita vin, som hon hade över från Lilla Akademiens sommaravslutning kom väl till pass. Vi hade även en box Rosévin som är Annas favoritvin.

Vi satt länge vid matbordet och diskuterade och plötsligt var det någon som undrade vad man skulle göra om man vann 10 miljoner kronor bara så där. Det var många förslag innan jag sa att jag minsann skulle ta hit en fönsterputsfirma eftersom jag inte når upp till alla fönster och blir så trött av att putsa fönster. Jörgen högg omedelbart och erbjöd sig att putsa alla fönster på huset utvändigt nästa morgon.

Efter svaga invändningar från min sida hämtade jag trasor, diskmedel, fönsterskrapa och en tom hink  - det enda han behövde - som han kunde använda på morgonen. Vårt hus är ett  enplans "U-hus" vars två "flyglar" har väggarna ut mot innergården helt täckta av fönster, som man kanske kan se lite av på översta bilden. Allt som allt 19-20 fönster att putsa. 

Bilden tog Kent dagen därpå efter att Jörgen var färdig med alla fönstren. Hinken med vatten saknas förstås. 

Kent och jag sov till klockan nio till morgonen därpå och när vi kom upp för att äta frukost var alla fönstren redan klara. Det hade tagit 40 minuter för Jörgen. Dessutom hade han tvättat fönstren inomhus i köket-matrummet också. Inte nog med det - han hade fått fjutt på min fönsterskrapa som jag trodde var död. Jag hade satt fingret på fel ställe på gummiknappen, haha. Vilken lycka!

Jörgen och Anna med Asta, som har bilbältet på sig.

Jag är också med på ett hörn.

Trots att det är långt mellan gångerna vi träffas, känns det som om det var igår. Efter dopet av mitt lilla barnbarnsbarn Theodor i september åker familjen ner till Limoux i Frankrike igen och stannar väl där tills nästa år, antar jag. 

Från mitt liv som kantor 19

I måndags var det både en sorgens och en glädjens dag för mig. Glädjens, eftersom Ringarums församling bjöd alla som fyllt jämnt och halvjämnt över åttio och anhöriga på fin lunch och underhållning. Denna bestod av min lilla VIS-kör som framförde en liten konsert med allsångsinslag.

Många hade samlats till god lunch i Ringarums församlingshem på måndagen (Bilderna går att klicka större)

Sorgens, eftersom dagen innebar ett farväl till VIS-kören, som till hösten ska tas över av nya kantorn i Ringarum. Vi har sjungit tillsammans nu i ett och ett halvt år, varannan måndag höst, vinter och vår. Vi har haft en härlig gemenskap och nästan alla i kören har varit närvarande varje gång!

VIS-kören och jag på trappan till församlingshemmet.

Mest har vi sjungit vår ungdoms sånger – de flesta i kören har nått pensionsåldern eller över. Men sångglädjen har det inte varit något fel på och inte på rösterna heller. Vi har låtit förvånansvärt bra tycker många - och inte bara jag - som kommit fram och tackat kören efteråt.

Kyrkoherde Peter öppnade med ett fint tal till de församlade och en presentation av våra låtar som blev till en liten historia i sig. Efter att vi sjungit Vi gratulera på din födelsedag i kanon inleddes lunchen med en tartelett fylld med skagenröra toppad med färsk dill och citron.

VIS-kören vid lunchbordet

Aina och Mari som stod för lunchen är fenor på matlagning. Deras ugnsbakade lax i sås gjord på hummerfond, crème fraiche och mycket grädde, toppad med stenbitsrom och dill, var nästan det godaste jag ätit. Till det färskpotatis. Tårta till efterrätt.

Ugnsbakad laxfilé i hummersås

När förrätten var uppäten framförde vi resten av vår lilla konsert med bl.a. gamla örhängen som När det vårast ibland bergen (inte bara refrängen), En dörr på glänt och Man ska leva för varandra, som vi fick god hjälp av publiken med. Vi sjöng också välkända sånger som Ute blåser sommarvind och Fjäril vingad.

Mari och Aina får beröm och tack för sin fantastiskt goda lunch

Innan vi skildes åt och alla jubilarer fått var sin ros, fick jag och kören ett varmt tacktal av Peter. Solveig i kören höll också ett litet tal och tackade för den gångna tiden och överlämnade en ståtlig tibouchino.

Solveig överlämnar en tibouchina från kören till mig