Resa till Frankrike – andra dagen från Marseille till Nice

Jag hade inte behövt oroa mig för hur vi skulle ta oss till Nice från Marseille. Bussen stod precis utanför biljettkontoret, som vi hittade på järnvägsstationen Gare St. Charles. De tjugo milen emellan kostade 30,8 Euro och skulle ta fyra timmar.

Det blev en intressant resa till platser som Aix-en-Provence, Brignoles och Fréjus. Färden gick genom stora vindistrikt där vinodlarna annonserade sina viner genom stora plakat utmed vägen. Hela tiden steg folk av och på så resan var mycket omväxlande.

Större delen av resan gick genom stora vinodlingar. (Bilderna går att klicka större.)

Skyltarna talar om att man kan få avsmaka och handla viner på vingården...

Om man köper tre baguetter får man en på köpet i detta boulangerie. Finns fortfarande många sådana kvar.

Överallt såg  man reklam för viner.

Vi hade kunnat ta en annan buss som bara gick motorvägen och som tog två och en halv timme, men vi hade ingen brådska eftersom vi inte hade tillgång till hotellrummet i Nice förrän klockan tre på eftermiddagen. Tåget var heller inte något alternativ eftersom det kostade nästan tre gånger så mycket som bussen…

På alla dessa ställen som är utmärkta på kartan stannade bussen.

Resan bjöd på varierande scenerier med höga berg och små byar, där bussen fick slingra sig igenom den smala huvudgatan. Det påminde mig om bilresorna jag gjorde tillsammans med familjen i min ungdom, innan det fanns motorvägar i Frankrike.

 Här är en av de småbyarna som bussen åkte igenom

Och här en annan...

När vi kom fram till Fréjus visste jag att det inte var långt kvar till Nice, eftersom jag aldrig glömmer den hisnande upplevelse jag fick när jag som fjortonåring första gången såg Medelhavet. Idag skymtade det också blått när vi började åka nerför de långa backarna från Fréjus ner mot Nice.

Första skymten av Nice och Medelhavet.

Vi är på rätt väg...

Ännu lite närmare...

Och nu är vi äntligen inne i stan!

Bussen susar förbi på Promenade des Anglais.

Vi blev avsläppta nära Place Massena ett kvarter från Promenade des Anglais och därifrån var det bara 5-10 minuters promenad till vårt hotell Boréal. Hotellet låg på en liten lugn sidogata till stora gågatan Jean Medécin.

 Vi blir avsläppta ett kvarter från Place Massena.

MM utanför hotellet.

Rummet utåt gatan var rent och snyggt och med badrum, men litet och en trappa upp utan hiss. Härliga sängar för mig som tycker om att ligga hårt. Hotellet har en andra avdelning med hiss, som man naturligtvis skulle ha bokat ett rum i, om man hade vetat om det…

Hotel Boréal by night

Vi valde den ena av två små restauranger på kvällen - ingen mat serverades förrän klockan sju - som låg bredvid hotellet. MM åt pizza och jag grillspett och tog var sin öl till. Jag kom naturligtvis inte ihåg att be om att få köttet ”bien cuit” – väl genomstekt - så det var i det närmaste rått. Man lär sig…

Fredagstema Show&Tell - Godast just nu

Desiree står för fredagstemat i maj. Övriga fredagsbloggare hittar ni på hennes hemsida.

Sitter och tittar ner på min tallrik som jag delat in i olika fält. Ett för sallad, ett för tomater, ett för gurka och ett för morotsslantar. Några rädisor får också plats. I mitten en liten skål med majs. Undrar vilket som är godast just nu. Ska jag börja med salladen eller morötterna? Kanske med tomaterna?

Grönsakstallrik från nätet.

Minns den enda gången jag varit på Operakällaren för så där fyrtio år sen för att fira min dåvarande svärmors födelsedag. Som entré fick vi en smördegspirog med laxfärs inuti och en himmelsk hollandaisesås till. Jag tror aldrig jag ätit något godare, varken förr eller senare. Övriga rätter på menyn den gången är höjda i dunkel.

Laxpiroger - bilden från nätet. Min pirog var helt inbakat i smördeg minns jag...

Majsen är kanske godast just nu på min tallrik? Jag skulle ju faktiskt också kunna stöta till, ser jag, med lite röd paprika, som jag köpte till extrapris på Willys igår. Ett stort glas vatten till är inte så dumt det heller.

Annars är ju efterrätter kanske det man minns bäst – eller glass. Den gången i Genua när jag första gången i mitt liv åt en cassataglass glömmer jag aldrig – en fantastisk upplevelse och smaksensation. På femtiotalet fanns det möjligen glass med vanilj- eller päronsmak här hemma i Sverige.

Ett smarrigt recept på Cassataglass har jag hittat hos Växelhäxan i Norrland

Det var samma år som jag första gången smakade Strega - den italienska likören, som sedan dess varit min favoritlikör om än inte min favoritdryck! Jag kommer ihåg att min mamma och pappa och jag drack upp ett par tre deciliter på ett hotellrum i Italien i tandborstglas innan vi skulle bila hem till Sverige dagen därpå.

Strega likör, bilden från nätet.

Min pappa var livrädd för att fastna i tullen med flaskan eftersom han redan hade inhandlat den minimala ranson som man fick ha med sig på den tiden. Hälla ut likören ville han ju inte. Den natten sov vi gott – det var inte så noga med alkoholtester då för tiden – i synnerhet inte i Italien. Han körde glatt bil dagen efter…

Men godast just nu är absolut min grönsakstallrik med sallad, tomater, majs,gurka, rivna morötter och lite strimlad röd paprika. Till detta ett stort glas kallt, friskt vatten direkt ur kranen. För att inte tala om hur nyttigt det är! Och så kan jag alltid hoppas att så småningom komma i jeansen jag köpte förra året …

Resa till Frankrike - första dagen till Marseille

Nu ska jag tala om varför det har varit bloggpaus över en vecka här hos mig. MM och jag har varit ute på äventyr, denna gång till franska rivieran eller på franska Côte d’Azur.

Vi reste först med Ryan Air till Marseille där vi hade bokat rum för natten, eftersom vi inte skulle komma fram förrän på kvällen. Dagen därpå skulle vi ta oss med buss eller tåg till Nice. Där skulle vi stanna fem dagar hade vi tänkt och bada och göra utflykter.

Den norska Vaervarsel hemma på datorn visade stora moln med regndroppar alla dagar under vår resa utom den först dan och den sista, då solen tittade fram bakom molnen. Men det gällde att gilla läget och vi stoppade ner paraplyer och regnjackor för säkerhets skull.

Flygresan från Skavsta tog två och en halv timme och transferbussarna till Marseille från flygplatsen gick med tjugo minuters mellanrum. Hotellet skulle ligga mitt emot Gare St Charles, som centralstationen heter. Efter att ha gått ett varv runt stationen hittade vi hotellet till slut sedan MM läst på papperet att det var Holiday Inn vi skulle bo på. Fotot på hotellet som vi fått i och med bokningen, visade nämligen bara den gamla järnvägsstationen. Mycket förvirrande...

Det är den här bilden som Holiday Inn har som bild på sitt hotell. Detta är alltså den gamla järnvägsstationen Gare St Charles. Bilden från nätet. 

Nya delen av Gare St Charles där bussarna går ifrån. (Bilderna går att klicka större.)

Det första vi gjorde sedan vi installerat oss på hotellrummet var att promenera ner till den gamla hamnen Vieux Port, som jag läst så mycket om. Jag var tacksam över mina nyköpta adidasdojor med gott spelrum för tårna, eftersom de närmaste dagarna bjöd på många och långa promenader uppför och nerför backar och branta trappor.

En stilig triumfbåge från 1823 på vår väg ner mot hamnen

Även här i Marseille finns Hennes&Mauritz

Kanske de här killarna drömmer om att bli en ny Zidane. Han föddes ju i Marseille 1972.

Utsikten från hamnen med basilikan Notre-Dame de la Garde i kvällssolen var magnifik och vi tog många kort. Kyrkan är byggd i neo-byzantinsk stil och är belägen på en kulle 162 m över havet läser jag på Wikipedia. Att klättra dit upp hade åtminstone inte jag varken tid eller ork med...

Vieux Port - gamla hamnen - med Notre-Dame de la Garde som övervakar staden på sin kulle.

Supén på Mac Donald’s på Gare St Charles när vi kom tillbaka – vi hittade inga små restauranger som såg trevliga ut i närheten och var väldigt hungriga eftersom vi inte ätit något sedan klockan 11 - var något av en antiklimax. Men vi tog i alla fall reda på att det gick en buss till Nice dagen därpå klockan ett.

Innan sopbilen har kommit på kvällen ser gatorna inte så trevliga ut. Man kan bara tänka sig vilken katastrof det skulle bli om det skulle bli sopstrejk...

Det är cirka tjugo mil mellan Marseille och Nice och med den här bussen skulle det ta fyra timmar eftersom den stannade på så många ställen. Tåget, som bara tog två, var mer än dubbelt så dyrt, så det blev bussen. Är man ute på sightseeing, så är man. Så skulle vi få se lite av Aix-en-Provence och Frejus också…

Bussen till Nice via Aix-en-Provence och Frejus kostade 30 Euro. Skulle bli spännande att få se lite av inlandet också...

Fredagstema Show& Tell - I mitt hem

Eftersom jag måste ta en bloggpaus igen några dagar framöver kommer detta fredagstemat redan idag. Det är Desiree som står för månadens teman. Övriga fredagsbloggare hittar ni på hennes hemsida. 

Bland alla tusentals saker i mitt hem finns detta instrument, som är fullkomligt oumbärligt för mig. Åtminstone så länge jag fortfarande får vikariat som organist i kyrkorna. Denna Sonata Gem-orgel är en av anledningarna till att vi knappast kan flytta ifrån vårt hus till något annat boende. Innan vi köpte vårt hus här i Mogata bodde vi i ett mycket mindre i Söderköping.

Orgeln har en liten egen alkov i gästrummet - som gjort för den...

När vi hade införskaffat orgeln fanns det inte längre plats för soffgruppen, som fick flytta till Norrköping, där vi också hade en liten lägenhet medan Mirren gick i musikklass några år. När Mirren slutade i musikklassen och återvände hem till en skola i Söderköping, sålde vi huset i Söderköping och lägenheten i stan och köpte ett dubbelt så stort hus i vår lilla by.

Där fick både soffgruppen, orgeln, pianot, digitalpianot, de båda syntarna och alla bokhyllorna plats. Jag fick dessutom en hel speciallärartjänst i Mogata skola och en sextiosjuprocentig kantorstjänst i Skällviks och Mogata församlingar, så det kunde inte bli bättre. Kanske inte för Mirren, som fick åka skolbuss till och från Söderköping varje dag…

Orgeln inköptes bara några veckor efter det att jag börjat på kantorskursen i Linköping i juni 1986. Jag hade fått låna nyckeln till Sankt Laurentii kyrka och hade lov att öva på den underbara orgeln där, när det var ledigt. En sen kväll cyklade jag dit som vanligt och gick in för att öva på orgeln i den tomma kyrkan.

Nytagen bild på kororgeln i Sankt Laurentii kyrka. Man känner sig ganska liten när man sitter vid den och spelar.

Som inte var helt tom. Där framme i koret stod nämligen en kista på sina pallar. Det skulle tydligen bli begravning följande dag. Jag satte mig karskt vid orgeln och började öva ändå. Inget att vara rädd för att det låg ett lik i kistan en liten bit ifrån mig, jag var ju inte det minsta vidskeplig. Trodde jag i alla fall. När jag hade övat en liten stund hörde jag hårda knackningar någonstans ifrån.

Helt övertygad om att jag hade väckt upp den döde i kistan med mitt orgelspel rafsade jag ihop mina noter i panik, stängde av orgeln och sprang emot utgången. Med klappande hjärta låste jag upp kyrkdörren, som jag hade låst och rusade ut på kyrkplanen. Där stod en turist som försynt frågade om han inte kunde få komma in i kyrkan och lyssna. Han hade bankat på kyrkporten när han hörde orgeltoner därinifrån...

Bilden från en mässa nyligen i Sankt Laurentii kyrka där jag spelade.

Dagen därpå mötte mig MM i Linköping och vi gick tillsammans och inköpte min Sonata Gem-orgel, som jag övat hemma på sen dess. Jag fick ingen rabatt på orgeln, som var ganska dyr trots att den var något begagnad.

Affären lovade emellertid att jag skulle få en höj- och sänkbar orgelpall gratis eftersom den som hörde till var för hög. Det visade sig så småningom vara en god affär för mig eftersom den nya orgelpallen kostade sextusen kronor – mycket pengar för tjugofem år sen…

Den dyra orgelpallen som jag fick gratis...

Kyligt majbesök i Mälarhöjden.

I måndags åkte jag upp till Mälarhöjden tillsammans med Mirren, som hade haft slutseminarium med sina studenter i Linköping. De små gossarna var naturligtvis vakna när vi kom fram vid halvåttatiden på kvällen och hälsade mamma och mormor med pussar och öppna armar.

På tisdagmorgonen dalade stora snöflingor ner utanför fönstren. Casimir, tre och ett halvt år stod i fönstret och tittade på flingorna och sa spontant: ”Det var det värsta jag har sett”. Inte dåligt att kunna svänga sig med litterära citat i den åldern. Denna gång från ”Vem ska trösta knyttet?” av Tove Jansson när Knyttet biter Mårran i svansen.

Casimir på förskolan med en av favoritdjuren - en spindel - i handen

Sedan vi lämnat barnen på förskolan ägnade jag dagen åt att lära mig skriva på min nya lilla minidator, som jag inte använt särskilt mycket innan. Jag hade gett mig katten på att klara av att skriva utan mus – men det tog sin rundliga tid innan det funkade. Jag tror att kommentaren försvann fyra gånger hos en bloggvän innan jag fick den publicerad…

 Mirren med Casimir och Caspar i famnen på förskolan

Efter att ha hämtat barnen på förskolan på onsdagseftermiddagen åkte Mirren, barnen och jag tunnelbana in till Sankt Eriksplan för att handla skor i en specialaffär för barnskor. Mirren har berättat om den strapatsrika hemfärden här på sin blogg.

På väg för att köpa skor

På torsdagen åkte jag själv in till city för att ta kort på de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården som jag hört berättas om. Även om det mesta hade blommat över fanns det några blommor kvar att föreviga.

Lite av körsbärsblommorna i Kungsträdgården fanns kvar i alla fall

Sen promenerade jag till Åhléns för att köpa en rullväska. Jag hittade en snygg ljusblå omedelbart och sedan även en liten svart axelväska, som jag kan stoppa ner i min ryggsäck eftersom man bara får ha ett enda handbagage när man reser med Ryan Air.

Det var 10% på alla varor i varuhuset för klubbmedlemmar, så jag hade lite tur. På hemvägen tappade jag en av mina bästa handskar så det gick jämt ut med rabatten. Jag kan ha den som är kvar som trädgårdshandske, tröstar jag mig med. Allt som allt tog shoppingrundan två timmar inklusive tunnelbaneresorna - det kortaste besök inne i stan jag gjort någonsin...

När jag kom hem till Norrköping med Swebus på torsdagskvällen höll det på att sluta illa eftersom jag inte kände igen min nyköpta rullväska. Jag vidhöll envist för den snälla chauffören att den enda väskan som var kvar i bagageluckan inte var min utan att någon tagit fel - men som tur var öppnade jag den till slut och fick se att det var mina saker som låg i. MM var lite sen så han slapp bevittna uppståndelsen...

Fredagstema Show&Tell – Mjukt

Desirée är det som står för fredagstemat denna månad. Temat är "mjukt". Andra fredagsbloggare hittar ni hos henne.

När man hör ordet ”mjukt” får man naturligtvis omedelbart associationer till bebisar, persikor, sammet, katter etc.etc. Röster och dialekter kan också vara mjuka – småländskan är den mjukaste jag vet, kanske för att alla mina äldre släktingar var smålänningar. En varm sommarkväll kan ge känslan av mjukhet liksom en varm och god människa.

Men min första stora upplevelse av något underbart mjukt av konkret natur, var ett dunbolster i en gård som hyrde ut rum på vischan i Danmark – första anhalten på vår resa med bil till Frankrike 1950. Jag hade aldrig sett något duntäcke tidigare eller överhuvudtaget vetat om att det fanns. I Sverige blev det inte allmänt förekommande förrän 20-30 år senare har jag en känsla av.

Jag glömmer aldrig känslan av att krypa ner under det vita, varma, fluffiga täcket, som omslöt mig på alla sidor och var himmelskt MJUKT… Jag kommer inte ihåg så mycket från resan genom Europa f.ö. men rummet med duntäcket i värdshuset ser jag fortfarande klart framför mig. (Bilderna går att klicka större).

På väg till Frankrike 1950 - fem personer i en Volkswagen med bagage på taket. Här i väntan på att åka ombord på färjan i Helsingborg. Fr.v. min mamma, min moster, min bror och jag. Pappa tog kortet.

Sedan mer än trettio år tillbaka har jag alltid sovit med duntäcken – det senaste danska fantastiska täcket köpte jag för några månader sedan. Min enda oro för framtiden är att jag kanske måste skiljas från det om jag någon gång kommer att bli tvungen att flytta till någon vårdinrättning av något slag…

1950 var det bara fem år sedan andra världskriget slutade. Mycket var sönderbombat i Tyskland och särskilt Hamburg var illa åtgånget. Men autobahn hade klarat sig bra och på den gick färden ganska raskt ner till Schweiziska gränsen.

Så här såg stora delar av Hamburg ut 1950... Jag kommer ihåg att jag plockade med mig en sten från ruinfältet som minne.

Mitt underbara duntäcke och mina dunkuddar från Jysk i Söderköping på vädring

Sverige gifter bort sin prinsessa apropå prinsbröllop.

Det var då det, den 24 maj 1935 när prinsessan Ingrid fick sin prins Fredrik. "En lycklig familjefest och en glädjedag utan like för Stockholm och hela landet", står det i Husmodern nr 22 1935. Året innan jag föddes... Bilderna går att klicka större.

Ett vackert brudpar fotat av hovfotograf Jaeger - länge fotografen på modet

En av Husmoderns journalister på den tiden, Jules Berman, skriver lyriskt om bröllopet. "Stockholm bar själv bröllopsdräkt med Strömmens glittrande skärp av silverlamé kring sin tunna, ljusgröna lövklänning. Alla blommor doftade, alla fåglar kvittrade och alla människor log. Solen sken över allt med en flödande rikedom som inte den minsta lilla molntapp vågade störa"...

Vilken poetisk beskrivning! Funderar på varför han inte skrev "logo" när han lite senare skrev "folk kommo". Bröllopet skedde som sig bör i Storkyrkan.

Här är bruden med brudnäbbarna fr.v. prinsessorna Astrid och Ragnhild och greve Gustaf Bernadotte av Wisborg.

Nu tar jag några dagars bloggpaus för att åka upp till Mirrfamiljen och hälsa på barnbarnen. Återkommer lagom till fredagstemat.  Hej så länge!

Mogata Marken igen

Bo Beskows skiss till det stora Mariafönstret i Skara Domkyrka i ett av Mogata kyrkas söderfönster

Igår gick den årliga Mogata Marken av stapeln här i vår lilla by. Den invaderades som vanligt av människor både nära och långt ifrån. Vid tiotiden när marknaden öppnade officiellt och när jag och MM var där, var det mest grannar vi träffade.

En strålande marknadsdag för blomförsäljning och annat

Övriga marknadsbesökare hade väl inte hunnit dit än, antar jag. MM, som vanligtvis skyr sådana tillställningar som pesten, skulle som kyrkvärd representera kyrkan, som var öppen med kaffeservering och försäljning av prästost av en riktig präst – komminister Stig.

Utbudet var det vanliga – loppisstånd med mängder av saker man inte behöver, brödförsäljning, massor av klädstånd, strömmingsburgare i stället för varmkorv och väskor, alla för hundra kronor styck. Eftersom det fattades en mindre vit väska i min omfattande väsksamling, var detta den enda utgiften denna dag.

Marknaden har inte riktigt kommit igång än. Det vackra gamla tingshuset och den nygamla skolan i bakgrunden

Ett av de mer bisarra inslagen på marknaden

Hundra kronor var enhetspriset på alla väskorna - utan kvitto...

Även barnen kunde roa sig denna dag

Klockan elva var det dags att lyssna till orgelmusik i kyrkan. Min vän Torbjörn, tidigare kantorskollega i Sankt Anna och Börrums församlingar på den tiden det var separata församlingar, spelade vackert på den härliga Mogataorgeln, som jag söndagligen trakterade i över femton års tid. Det var lättlyssnad musik bl.a. Ta mig till havet (en av mina favoriter) och Birkalåten.

Den härliga Mogataorgeln

Torbjörn och jag med den nyköpta väskan i ett säkert grepp vid kaffebordet i Mogata kyrka. Komminister Stig i bakgrunden

Stig höll en kort andakt och vi sjöng några psalmer. Sen anknöt han en dikt av Alf Henriksson till sin betraktelse. Den förtjänar att citeras:

"Jag såg att häggen blommade,/det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade/och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,/hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken /hade häggen blommat ut."

Efter musikstunden tog jag åter en sväng på marknadsplatsen och fotograferade min gamla skola, där jag jobbade som speciallärare i över tio år men där jag inte satt min fot sedan jag blev pensionerad…

Den allra äldsta skolbyggnaden från 188-talet. Inrymmer numera bibliotek, lärarrum och textilslöjds- och hemkunskapssal

Eftersom jag inte träffade fler bekanta tog jag min nyköpta väska och min kamera och gick de cirka fyrahundra meterna hem igen till vårt hus där storstädning av sovrummet väntade. Ett projekt som skjutits upp sedan måndagen…

En liten klarinettist som tar tillfället i akt att tjäna en slant

Det var avsevärt fler marknadsbesökare på hemvägen...