Fredagstema Show and Tell: Lekar jag gillade när jag var liten

Olgakatt är den som är värd för fredagstemat i september. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

Jag minns inte att jag lekte särskilt mycket när jag var liten. Däremot ritade jag ständigt och klippte och klistrade. Min mamma hade köpt en rulle med vitt omslagspapper som aldrig tog slut och färgkritor och pennor hade vi aldrig brist på.


Färgpennor från hedborg.wordpress.com/ Bilderna går att klicka större

Jag lärde mig läsa tidigt så när jag var i sjuårsåldern var det sagoböckerna som tog upp den mesta tiden när jag inte var i skolan.

Men det är klart att jag måste ha lekt också, som andra barn. Jag bestämde alltid i alla lekar, kommer jag ihåg. Var alltid mamma när vi lekte mamma, pappa, barn eller polis när vi lekte polis och tjuv. Eller lärare när vi lekte skola…

Bild från nätet: gamlabonader.se

På somrarna lekte vi indianer och vita. Jag slukade indianböcker under en period och min bror och jag förfärdigade pilbågar och pilar, mockasiner och koger. Sen smög vi på kompisarna med tomahawken i högsta hugg. Jag visste inte vad ”skalpera” innebar, så det gjorde vi aldrig. Men det kunde hända att vi band varandra vid något träd och dansade krigsdans runtomkring.

Leka indianer, gammal bild från nätet

Min bästa sommarvän och jag ordnade cirkus för föräldrarna. Hon och jag var akrobater – väninnan kunde gå ner i spagat och jag kunde stå på händer och hjula. Syskonen fick vara hästar och andra djur och springa runt i manegen.

Bilden från bloggen helahuvetstormar.blogg.se

Under kriget (det andra som min nio år yngre MM brukar påpeka) lekte vi mycket i min pappas stora Chevrolet, som stod parkerad utan hjul i ladan på vårt sommarställe. Den och höet i ladan var utmärkta gömställen när vi lekte kurragömma. Den leken tröttnade vi aldrig på.

Chevrolet 1946, bild från nätet

När jag blev lite äldre och var på ”skutt” som party hette på den tiden, var det mörk- och blinkleken och ryska posten som gällde. Ryska posten gick väl an, det var för det mesta famntag eller klapp som utdelades.

Ryska posten från lekbanken.idrott.fi

Blinkleken fasade jag för eftersom jag är närsynt och inte såg när någon blinkade åt mig och jag skulle ge mig iväg från den stol jag satt på. Glasögon var inte att tänka på! Min kavaljer bakom mig brukade då ge mig en mild knuff i ryggen och väsa ”Lasse” eller ”Göran” som många hette då. Eller, om han var förtjust i mig, höll han fast mig i ett stadigt grepp…

Från sådd till skörd

Bilderna går att klicka större.

1964 började jag vikariera på grundskolans högstadium som lärare i språk och 2001 gick jag i pension vid vårterminens slut. Med undantag av tre år på lärarhögskolan, ett års barnledighet och en ettårig utbildning till speciallärare hade jag full tjänst under hela denna tid. De sista tjugo åren jobbade jag som speciallärare samtidigt som jag uppehöll en kantorstjänst i Sankt Anna församling.

Många är alltså de elever som passerat förbi under årens lopp. Av dem minns man bäst dem som var allra bråkigast, särskilt pojkar, men en del flickor också. Med några undantag. Ett lysande sådant är J. som jag fick jobba extra med i svenska och matte alltsedan trean och ända upp till sexan. Vi bytte aldrig ett ovänligt ord, han var glad när han kom och glad när han gick. Glömde aldrig bort en enda lektion hos mig.

Han hade ett enda stort intresse, som han för övrigt delar med mitt treåriga barnbarn. Traktorer. Vad han inte visste om traktorer var inte värt att veta. I synnerhet veterantraktorer. Sommarlovet såg han fram emot eftersom han då fick följa med på olika utställningar och även tävlingar i plöjning. Pappa var bonde, så hans framtida profession hade han helt klart för sig. Och att köra traktor lärde han sig redan på mellanstadiet.

Den här lilla uppsatsen som han skrev när han var tio år, har jag sparat som ett fint minne av honom. Eftersom han skulle läsa upp den i klassen rättade vi stavfel och satte ut punkter och stora bokstäver tillsammans här och där så att produkten blev läsbar. Men innehållet är det ursprungliga. Vilken kunskap ligger inte bakom detta mödosamt tillkomna lilla mästerverk!
I många år skrev vi vykort till varandra med gratulationer på födelsedagen. Vi fyller båda två den 19 juni. I år fyllde han tjugo...

Denna Grålle från nätet.

Lite av varje från min kinesiska pärm och låda.

Jag håller på att sortera papper i mina pärmar och städa i mina lådor. Det tar väldigt lång tid eftersom jag hittar så mycket intressant medan jag gör detta.

I min kinesiska låda hittar jag några små skolböcker, som tycks vara ämnade för ganska små barn. Jag inköpte dem under någon av de första gångerna vi besökte Kina, då jag fortfarande jobbade som speciallärare. En liten mattebok, en läsebok, målarböcker och några böcker där man skulle träna teckenskrift.

Den här lilla läseboken handlar om en fattig pojke som ger sig ut i världen för att bli rik. Efter många öden och äventyr återvänder han med sin rikedom hem till sina gamla föräldrar, som tar emot honom med stor tacksamhet och glädje. (Jag kan naturligtvis inte läsa texten, men bilderna är tydliga…)

Bilderna går att klicka större så att man ser detaljerna bättre.

Boken måste vara avsedd för yngre elever. Det ser man eftersom tecknen är översatta till pinyin under. Barnen lär sig detta alfabet från början så att de vet hur de ska uttala teckenordet och vilken betydelse det då har. När de blir äldre saknas pinyinöversättningen i läroböckerna.


För mig är det en fullständig gåta att även små barn lär sig både att läsa och skriva dessa krångliga och svåra kinesiska tecken så pass bra och så fort. Men ser man deras läroböcker förstår man att det är förenat med ett enormt arbete. Påminner lite om Sverige förr i tiden där barn kunde få skriva samma meningar hundra gånger – i synnerhet om de hade gjort något dumt.

När man övar tecknen måste strecken skrivas exakt i samma ordning varje gång. Därför får barnen i Kina skriva samma tecken sida upp och sida ner redan från skolstarten tills det sitter i ryggmärgen. De har små böcker med rutade fyrkanter som de kan träna i.

Här finns det rutor med förtryckta tecken som är ofullständiga ibland. Barnen förväntas väl att fylla i de streck som saknas och sedan själva skriva färdigt rutorna.

I min kinesiska pärm hittade jag papper med tecken som Mirren skrivit när hon läste kinesiska. Mirren satt flitigt och skrev rutade A4-sidor uppifrån och ner även hon.

MM och jag gick på kinesisk kurs en termin men vi gav upp ganska snart eftersom – åtminstone jag – glömde bort allting jag lärt mig mellan gångerna. Jag försökte också skriva samma tecken hundra gånger, men mina blev olika för varje gång och alls inte lika vackra som Mirrens. Dessutom glömde jag bort det föregående när jag började med nästa…

I målarböckerna finns det bilder som barnen antagligen förmodas rita av och inte bara fylla i med färg. Vissa bilder lär ut enkla knep för att rita apor, elefanter, tigrar, bilar, bussar och även pistoler…


På många av de vackra bilderna som finns att köpa på marknader finns det figurer av tryckta schabloner. Här är en sida där barnen får lära sig att skära ut en schablon.

Familjen har en framträdande plats i målarböckerna. Pojkar och flickor har olika uppgifter, som hos oss på femtiotalet. Någon tvätt- eller diskmaskin finns inte att måla av…

Matteboken påminner lite om våra nybörjarböcker, med undantag av de kinesiska tecknen. Barnen börjar inte skolan förrän de är sju år, och då kan de naturligtvis inte heller läsa texten till uppgifterna. Fröken får väl förklara som hos oss. Även om det finns kinesiska tecken för siffrorna, använder man arabiska siffror i läroboken och även i affärerna, tack och lov!

Vad är en mormor?

Letade efter noter i en av mina pärmar och hittade då den här lilla skoluppsatsen som jag fick av min goda vän Berit, klippa i VIS-kören och Ringarums kyrkokör, mellanstadielärare på den tiden hon jobbade. Jag hade gett mycket för att få se den i originalskicket!

För inte tror jag att den som skrev uppsatsen kunde stava till ”särskilt", att det hette "mormödrar" (alternativt morfäder, se nedan) eller visste att man skulle skriva Gud med stor bokstav. Eller att man skulle sätta citattecken i texten här och var.

Det borde naturligtvis ha gått att byta ut mormor mot morfar, farmor eller farfar. Fast då fick det ju förstås bli ”en morfar är en farbror som…”

En mormor

En mormor är en dam som inte har några egna barn och därför tycker om andra människors flickor och pojkar.

Mormödrar har inget att göra, dom bara finns där.

Om dom går ut och går men en, går dom långsamt förbi alla vackra löv och skalbaggar.

Dom säger aldrig ”kom nån gång då” eller ”men skynda dig för Guds skull”.

För det mesta är dom tjocka, men inte för tjocka för att knyta skosnören.

Dom har glasögon och ibland kan dom ta ut tänderna.

Dom kan svara på frågor som ”Varför hatar hundar och katter varandra” eller ”Varför är Gud inte gift”.

Dom har inget emot att läsa samma saga om och om igen.

Alla skulle försöka att ha en mormor, särskilt dom som inte har TV.

Mormödrar är dom vuxna som alltid har tid.

Den lilla uppsatsen måste ha kommit till nån gång i mitten av femtiotalet när inte alla hushåll hade TV!
Bilden från Gunilla Dahlgrens bok Lilla Fruntimret och Amor

Före och efter 1

Det myckna regnandet de senaste fjorton dagarna har gjort att växttligheten har skjutit fart. På vår innergård prunkade ogräset mellan plattorna. Så idag bestämde vi oss för att försöka få lite snyggt där, MM och jag. Vid plattorna närmast gräsmattan var gräset omöjligt att få bort. MM fick ta spaden till hjälp och vända plattorna och gräva bort det. Annars går det hjälpligt att ta bort med spackelspade.

Så här såg det ute FÖRE.


Det som växer i krukorna är basilika. Det kanske kan bli en liten burk av det. Jag har också två krukor med jätteeterneller. De sattes alldeles för sent så det lär väl inte bli några blommor på dem. Ampeln ska hänga på framsidan av huset, den har inte kommit dit än efter Ölandsresan...


Innergården ligger åt norr så det är mycket mossa på plattorna. Särskilt nu efter regnet. Vi har köpt en speciell tillsats till högtryckstvätten för att ta bort den, men det var inte särskilt effektivt. Tips mottages tacksamt. Bensin vågar jag inte hälla ut, algrengöring är för dyrt liksom ättika. En dunk räckte till 10 plattor ungefär och var heller inte effektivt. Så det återstår väl bara stålborsten...

Så här såg det ut EFTER. Lite snyggare blev det i alla fall efter några timmars hårt jobb.


Min stolthet, piskställningen, har fått återta sin hedersplats. Jag brukar bara flytta undan den om vi ska ha gäster som inte är släktingar...


Rent mellan plattorna, förhoppningsvis för två veckor framåt. Som man kan se på bilderna har min lavendel, som jag oroade mig för i vintras - begravda som de var under ett snöberg på två meter - aldrig varit så fina som i sommar. Jag tackar slottsträdgårdsmästaren för tipset att klippa ner dem helt! Gå gärna in på hans blogg och titta på hans fantastiska bilder av blommor - makalöst vackra!

Klenoder i Runstens kyrka

MM har en faiblesse för kyrkor och har svårt att åka förbi någon utan att stanna och fotografera den både utan och innan. Ibland hittar man riktiga pärlor, som Runstens kyrka, som vi åkte förbi på väg upp till Mirrfamiljen på Öland för några veckor sedan.

Runstens kyrka på Öland. (MM har tagit alla foton och de går att klicka större.)

Vi åkte östra vägen norrut, dels för att den är vackrast och dels för att slippa bilköer. Här ligger de gamla ölandsgårdarna tätt och utsikten över Östersjön och strandängarna är hänförande.


Muren runt kyrkan är som vanligt lagd av kalksten. Ofta ser man en sådan här trappa och man undrar vad den hade för betydelse.


Fattigbössan på plats utanför muren.


Kyrkan ser inte så märkvärdig ut inuti vid första anblicken men vi upptäcker snart några intressanta ting.


Här är en modell av kyrkan, en klövsadelskyrka från 1200-talet. Den revs 1836.


Och här en madonnabild, träskulptur från omkring 1300, århundradet då Birgitta levde. Det fina skåpet är ett sakramentsskåp, också det från 1300-talet. Tanken svindlar...


Så här ser den gamla altartavlan ut. Den föreställer Jesus i Getsemane och Jesus omgiven av alla sina lärjungar vid nattvardens instiftande.


Två underbara bildvävar av textilkonstnärinnan Sara Olaison fanns också i kyrkan. Tyvärr fanns de inte beskrivna i den lilla broschyren om kyrkan, men jag läste att konstnärinnan hade miljön och Guds skapelse i åtanke när hon vävde den sista av dessa. Hon dog förra året 78 år gammal, läste jag på nätet. Nästa gång vi kommer till Öland ska jag besöka stiftsgården i Kastlösa. Där finns nämligen fler bildvävar av henne.




Den här vackra mattan låg i koret. Ingen anteckning heller i broschyren om vem som vävt den.


På hemvägen for vi förbi Lerkaka med alla sina väderkvarnar och jag var naturligtvis tvungen att gå av och fotografera. Här tar jag det enda kortet i inlägget som jag har tagit, nämligen utsikten över havet och strandängarna.

Färdiga gardiner

Någon kanske minns mitt inlägg om mina vedermödor när jag skulle fodra mina heltäckande gardiner. Häromdagen fick jag en kommentar av en (ung?) pojke som undrade hur man bar sig åt för att sy på maskin. Han hade väl råkat komma in på min blogg av misstag...

Jag kom då ihåg att jag hade lovat Bloggblad att hon skulle få se gardinerna när de var färdiga. Konstig nog blev det hela lyckat, vilket jag aldrig hade förväntat mig. Här är de i alla fall.


Jag hade stora problem med hur jag skulle hänga upp dem. Den anordning jag hade förut passade inte. Det löste sig genom att jag köpte en gardinvajer av stål hos IKEA för under hundralappen, som min snälla svärson satte upp. De tunga gardinerna löper elegant på denna utan stopp någonstans.

Blanka sidor i utskriften

MM, som skriver ut mina inlägg i bloggen, klagade över att inläggen var alldeles för långa.(Han är inte den enda i och för sig.) Men det visade sig att av 44 sidor, som han skrev ut, var 20 blanka...

Jag undrar bara varför? Kan de bero på att jag har börjat med att lägga in alla bilder som jag ska ha allra först i inlägget och sedan klippa ut och klistra in dem på rätt plats? Jag lägger in dem och skriver i HTML redan från början. Lägger jag in bilder i SKRIV går de inte att klicka större. Däremot måste jag ju redigera i SKRIV när jag vill lägga in länkar.

Någon som vet?

Ölandsbesök i augusti

Har varit nere hos Mirrfamiljen på Öland några dagar tillsammans med MM. Han och Mirrmaken renoverade sommarhuset medan Mirren, barnen och jag fick order att hålla oss hemifrån så länge vi kunde, så att de kunde arbeta i lugn och ro.

Renovering av sommarhuset. (Bilderna går att klicka större)

Det är inte lätt att isolera väggar och såga till golvbräder när man har en nyfiken ettåring som gärna vill hjälpa till att såga och spika. Vädret var underbart alla dagarna, så det var ingen konst att hitta på trevliga saker som t.ex. att göra utflykter.

Mirrmaken isolerar ytterväggarna

Mirrmaken och MM lägger golv i storstugan

Allt i tältet utom traktorn måste flyttas in i huset innan uppbrottet på söndagen

På onsdagen åkte Mirren, Caspar och jag till Kalmar och strosade runt på gågatorna i det vackra vädret och handlade några presenter till den veckogamla kusinen och till hans bröder. Casimir, som fyllt tre och är stor och förståndig fick vara hemma och leka med sig själv i lugn och ro utan störande inblandning av lillebror.

Vi hann både äta lunch, fika och shoppa och var inte hemma igen förrän vid femtiden på eftermiddagen.

Mirren, Caspar och jag på shoppingtur i Kalmar

På torsdagen gjorde vi en utflykt med båda barnen till Ölands djurpark. Trots att MM:s pappa bodde på Öland under många år var det första gången jag besökte detta ställe. Jag hade ingen aning om att det var så enormt stort.

Vi gick först till akvariet och reptilerna, där Caspar blev helt salig när han fick se en jättestor fisk som simmade omkring. Han utstötte små glädjetjut och andra läten och pekade på fisken och ville inte gå därifrån. Casimir tittade helt pliktskyldigast på krokodilerna och ormarna, men ville helst gå till nöjesfältet med detsamma. Han hade tidigare i sommar besökt djurparken tillsammans med farmor och farfar och visste vilka förlustelser som väntade.

Caspar är lycklig när han ser den stora fisken

Vi fick i alla fall lov att titta på flamingona och aporna en stund. Men sen var det raskt över till attraktionerna på nöjesfältet. Bilarna, både radiobilarna och de i karusellen tilldrog sig stort intresse. Caspar fick också följa med storebror på en tur.

Mirren och barnbarnen vid flamingodammen

Casimir är lycklig vid ratten i bilkarusellen

Caspar och Casimir i bilkarusellen

Larven, den lilla berg-och-dalbanan var lagom för Caspar att åka i

För mig var det en upplevelse att åka pariserhjulet. Första gången jag har gjort det i mitt liv, kände mig lite som Harry Lime när jag satt däruppe med utsikt över Ölandsbron och djurparken. Casimir, som följde med upp för andra gången, tittade oroligt på mig och undrade om jag var rädd. Jag är mycket lite intresserad av höga höjder nämligen, men den här buren verkade säker…

Mirren och Casimir på väg upp i pariserhjulet

Fin utsikt över Ölandsbron

...och över poolerna i djurparken

Sen raskt till poolen, där Mirren och barnen tillbringade någon timme och jag vaktade alla våra saker. När pojkarna och Mirren badat färdigt satte vi oss ner vid ett bord för att äta glass. Jag tittade ett ögonblick åt samma håll som Mirren, som beställde glass, och när jag vände mig om var Casimir försvunnen. En orolig kvart följde när jag letade efter honom utan resultat. Mirren, som känner sin son, gick raka vägen till områdets högsta rutschkana en bit bort, och där återfanns han.

I poolen på Ölands djurpark

Casimir på promenad med Herr Kanin

På fredagen var vi åter portförbjudna hemma och sedan vi handlat på morgonen åkte vi iväg till Löttorps camping efter lunch. Vattnet i havet var tyvärr för smutsigt att bada i – det blåste ganska friskt och det hade rört upp havsbottnen, som här är lite dyigt. Som väl var fanns det även en liten lekplats på området där vi kunde tillbringa några timmar.

Bägge barnen i vagnen på Löttorps camping

Det gick bra att springa även om man inte kunde bada

När vi kom hem hade herrarna precis lagt färdigt golvet i storstugan – fantastiskt fint blir det. Men innan allt blir färdigt är det mest kaos i huset. Det lilla köket, där man knappt får plats två stycken numera eftersom man varit tvungen att sätta in hyllor och diskmaskin på tvären, ska bli badrum så småningom.

Mirren lagar två mål varje dag förutom alla mellanmål för sex personer i det trånga köket

En härlig svampstuvning blev det av dessa stolta fjällskivlingar