1347 Åttioårskalas i Sankt Laurentii församlingshem

För någon månad sedan damp det ner ett brev i brevlådan med en inbjudan till åttioårskalas från Söderköping Sankt Anna församling. Alla som fyllt åttio år under året var välkomna till en trerätters middag med underhållning 7 november klockan 15.30. Det är ju inte så mycket som händer i den här lilla metropolen så jag skrev och tackade ja samma dag.

Tiden rasade iväg som vanligt och idag gick middagen av stapeln. Av de 97 som fyllt åttio i vår lilla stad var det bara 23 som hörsammat inbjudan. Men då alla jubilarerna hade fått ta med sig en vän om de ville, blev det ganska många vid de festligt dukade borden ändå.

Vackert dukade bord med  brutna servetter och blommor. (Bilderna går att klicka större.)

Vi välkomnades med en drink med en frusen jordgubbe i innan vi släpptes in i stora salen. En del var nya ansikten för mig men de flesta kände jag igen, åtminstone till utseendet. När vi bänkat oss vid borden och letat rätt på vår bordsplacering, kom några av de anställda i församlingen med förrätten, sill på kavring med god dressing. Jag hade en egen månadslapp framför min tallrik där det stod JUNI. Det var tydligen bara jag som var född i denna månad. Ganska fiffig bordsplacering för att få lite omväxling i sittandet.

I mitten står Berit och Dagny som jag skulle komma att sitta bredvid vid middagen. Min gamla vän Svenne från Dagsbergs Dragspelsgäng tittar fram i dörröppningen. 

All mat som vi fick idag hade personalen lagat själva. En i köket som jag pratade med berättade att de hade hållit på sedan klockan 10 på morgonen. Vår präst Cecilia var också med och serverade. Efter att hon hälsat alla välkomna ställde hon en del frågor till de församlade, bland annat om vad vi hade för fritidsintressen. Mina grannar berättade att de sjöng i kör och cyklade, några spelade bridge, några dansade och jag sa att jag bloggade.

Prästen Cecilia hälsa välkommen.

Det var tydligen lite ovanligt eftersom Cecilia fann sig föranlåten att fråga om alla visste vad en blogg var. Eftersom de flesta av dem jag känner har tittat på teveprogrammet om Dagny, 104 år, som håller datakurser och lär ut hur man bloggar, så det torde det inte gått många förbi. På menyn, som också vi fått vid bordet, stod det vidare kålpudding med gräddsås och till efterrätt äppelkaka med vaniljsås. Märk väl, SVENSKA äpplen!

Maten var mycket god och alla åt med frisk aptit. Riktig kålpudding med köttfärs har jag inte ätit på 40 år så det var en härlig upplevelse. Till det gelé, lingonsylt och äppelmos. Kent är ju vegetarian och inte lagar jag kålpudding med köttfärs till mig själv. Jag fick tips av Berit att ha quornfärs i stället så det ska jag pröva någon gång.

Halvvägs genom kaffet och efterrätten - inte nog med att jag var den enda som bloggade, jag var den enda som drack te också tills Berit, min granne, också bestämde sig för det - blev det musikunderhållning av ett gäng som sjöng och spelade ukulele, gitarr och piano.

Gunnar, Kay, Tina och Kimo

Lite allsång emellan och musikgissning. Musikanterna spelade och sjöng versen till ett stycke och vi skulle fylla i resten. Jag klarade I min lilla värld av blommor och Med en enkel tulipan men gick bet på Fröken Fräken och Ann-Karolina öppna din dörr och någon med sång som jag aldrig hört tidigare. Älskar sådana här musikgissningar - men med musik bara fram till 70-talet.

Blomma att ta med sig hem.

De vackra blommorna som stod framför våra kuvert visade sig vara födelsedagspresenter som vi fick ta med oss hem - fantastiskt. Tack alla för en väldigt trevlig extra födelsedagsfest och för allt jobb som ni lagt ner. Det blir ett minne för livet! På videon nedan sjunger och spelar Gunnar, Kay, Tina och Kimo en countrylåt.



Uppdatering:
Bloggblad skriver att hon bjöd mig på kålpudding för några år sedan. Jag är mycket ledsen över att jag glömt det. Men när jag är hos henne så pratar vi så mycket att jag kanske glömde bort vad jag åt. Den måste väl i alla fall ha varit god, annars hade jag väl kommit ihåg det?

1346 Minnesgudstjänst i Mogata kyrka med Sankt Anna vokalensemble

Minnesgudstjänster i Allhelgonahelgen firas i nästan alla våra kyrkor i Söderköping Sankt Anna församling. Det är så fint att kunna gå i kyrkan och tända ljus för dem som avlidit sedan förra Allhelgonahelgen och minnas alla dem som stått oss nära och som inte finns bland oss längre.

Idag var det extra skönt att komma in i Mogata kyrka där det var varmt och skönt till skillnad mot de iskalla vindar som blåste utanför. Sankt Anna vokalensemble skulle sjunga under gudstjänsten och det är alltid lika roligt att höra den lilla, men mycket välsjungande kören.

Idag saknade jag min bror och svägerska som brukar vara med. Körsångarna från vänster. Bernt, Yrsa, Leif, Brita, Mari, Ida och Marianne. Hon är också min bloggvän. (Bilderna går att klicka större.)

Kent var kyrkvärd och läste Allt har sin tid från Predikarens tredje kapitel, verserna 1-8. Texten är högaktuell trots att det var många tusen år sen den skrevs.

Kent läser Allt har sin tid från ambon.

Kören sjöng bland annat Ave Verum Corpus (som man kan lyssna till nedan), Led mig Gud och Herre jag ropar. Mirjam, vår präst, talade fint om Gud som alltid finns med oss trots att vi känner oss ensamma många gånger. Att sorgen går över med tiden när vi mist någon som stått oss nära, men att saknaden alltid finns kvar. Så blev det parentation med ljuständning, vi sjöng några psalmer och kören avslutade med en sång à capella. En fin avslutning på Allhelgonahelgen.

Kent och Inger har tänt ljusen. Mirjam uppmanar oss att gå ner till ljuständaren nära ingången i kyrkan och tända ljus för våra nära och kära. 

Sankt Anna vokalensemble sjunger Mozarts Ave Verum Corpus i Mogata kyrka söndagen den 6 november 2016.

1345 Svar på alla mina frågor

Så kom då Ida, vår lilla grannflicka, med julboken som jag beställde tidigare från något jultidningsförlag. En uppföljare till boken förra året som jag skrivit om här. Så nu slipper jag fundera på hur Medelhavet bildades, vad som hände med den tredje astronauten som åkte till månen och vilket folk som är det längsta på jorden. Bland annat.

Uppföljaren till 3333 otroliga fakta av Carsten Ryytty.

Jag bara älskar de här böckerna. Tänk att det finns så många frågor som man inte visste om att man hade. Inte har jag tänkt på hur mycket vatten en ko dricker varje dag, vilket världens mest sålda album är eller hur långa Frihetsgudinnans skor är och vilket skonummer hon i så fall hade behövt. Det finns svar på 1111 sådana viktiga frågor. 

Jag är full av beundran för Carsten Ryytty, denne SO-lärare som har skrivit så många böcker och varit så nyfiken. Jag kan förstå att han är otroligt omtyckt av sina elever. På Bokbörsen finns även några av hans andra böcker som bland annat handlar om djur och om andra världskriget. 

1344 Månadens illustratör oktober 2016 - John Bauer

Trollen i Domberget väntar främmande. (Bilderna går att klicka större.)

Den här bilden, som jag aldrig sett tidigare, är en akvarell av John Bauer. Den finns med på en hel mittensida i tidningen Julhälsning 1947. Då hade John Bauer varit död i 29 år. Han drunknade som bekant med hela sin familj på Vättern på väg till Visingsö bara 36 år gammal. Mer att läsa om honom finns här.

För något år sen kom jag över ett exemplar av Bland Tomtar och Troll från 1914 på Tradera. Bokserien som Bauer började illustrera när den gavs ut 1907. Serien fortsätter att ges ut även idag med nyskrivna sagor av kända barnboksförfattare och illustratörer. I mitt exemplar fanns några bilder som jag tidigare inte sett och även sådana som har blivit klassiska. 

Den här boken är från 1914 och illustrerad av John Bauer.

Den första sagan i boken är skriven av Helena Nyblom, känd för sina sagor för barn. Sagan har rubriken Ringen. Den handlar om en prins som får upp en ring på sitt ridspö när han rider ner till vattnet vid sitt slott. På natten börjar ringen dansa omkring och han får inte ro förrän han bestämmer sig för att ta reda på vem den tillhör. 

Prinsen rider iväg för att hitta den som äger ringen - ingen av de flickor som han träffar under sin färd på diverse platser, passar den till. Till slut kommer han till en flod som han tvingar sin häst att rida över och kommer till en bäck där en ung flicka håller på att ösa upp vatten i två hinkar. Hon ser ringen, som han har i en kedja runt halsen, och ropar lyckligt att det är hennes ring.

Prinsen visar ringen för flickan.

Flickan berättar sin sorgliga historia om att hon är fången hos ett bergstroll och att hon egentligen är en prinsessa. Prinsen blir lycklig, de lyckas undkomma det hemska trollet och rider tillsammans hem till prinsens slott. Det är många spännande förvecklingar inte sagan kommer så långt men den slutar alltså lyckligt som alla goda sagor bör.

Prinsen rider hem med flickan insvept i sin mantel.

Nästa saga har rubriken När Trollmor skötte Kungens Storbyk och det är Elsa Beskow som är författaren. Här finns några bilder som jag träffat på tidigare. Sagan är mycket invecklad och handlar om en trollfamilj som körts ut ur sitt berg när människorna började spränga i det. Trollfar blev till "stenflisor och annat bråte" så trollmor och hennes son Drulle var tvungen att försöka skaffa sig mat på egen hand.

Den här bilden har jag sett på oräkneliga julkort.

Trollmor smög sig ofta ner till människornas stugor för att andas in doften av stekt fläsk och kaffe. Så hon bestämde sig för att binda upp svansen på sig och Drulle och klä sig i människokläder och försöka få arbetet som tvätterska. 

Det var inte lätt att närma sig gården eftersom hundarna var efter henne och nafsade henne i svansen.

Trollmor lyckades övertyga Drulle om att följa med och så tog de trollkitteln med sig på en stång och sitt pick och pack på ryggen och gick ner till prästgården. 

Trollmor och trollpojken ger sig iväg till prästgården med bykkitteln på en stång mellan sig.

Prästfrun väntade främmande och var mycket glad över hjälpen som erbjöds och så gick trollen hem med tvätten. Med trollpulver blev den skinande vit och ren och prästfrun blev mycket förvånad. Så kan inte trollmor hejda sig när hon anställs på slottet utan stjäl små prinsesskläder som hon gömmer. En liten piga, som heter Inga, blir anklagad för stölden och rymmer ut i skogen där hon tas om hand av trollen.

Inga är ledsen när trollmor vill att hon ska gifta sig med Drulle. 

Inga räddas av en jaktsven på slottet och missförståndet med kläderna klaras upp när Drulle lämnar tillbaka det stulna godset. Drottningen utnämner jaktsvennen till jägmästare och bygger ett hus åt honom och Inga. Om trollfamiljens vidare öde får man inte veta men Inga hoppas att det har det bra på något annat ställe med sina gelikar.

Den tredje sagan är skriven av Anna Wahlenberg, också känd sagoförfattare på sin tid. Den har rubriken Drottningens halsband och handlar om hovdamen, lilla Estella. En ganska hemsk historia om att en trollpacka förvandlar hennes tårar till pärlor genom att bränna henne med ett eldkol. Tårar som hon fäller för att den unge kungen inte vill dansa med henne. 

Trollpackan lovade att hon skulle få gifta sig med kungen men priset var att hon aldrig skulle kunna gråta mer. Det visade sig så småningom bli katastrofalt för drottningen att hon inte kunde gråta, bara skratta. Hon blev utkastad från slottet när hon gapskrattade när kungens mor hade dött och när hon hade skrattat när deras lille son låg för döden. 

Allt ordnade sig till slut. Då kungen grät när han återsåg sin drottning, som hade smugit sig in i slottet för att se sin son, brast förtrollningen, som trollpackan lovat. Tårarna som trillade från drottningens kinder när hennes halsband brast och som hon inte kunnat ta av sig tidigare, väckte pojken ur hans dvala. Det var rejäla sagor på den tiden!

Porträttet av John Bauer har jag hittat här på Jönköpings Läns Museum.

Här kan man hitta några av mina tidigare inlägg om illustratörer.

Ronny Lingstam

Gustav Tenggren

Gullan Rudevall Artelius

Emilia Dziubak

1342 Lösning på mitt musikaliska oktoberquiz.

Händel, en av kompositörerna i mitt lilla musikaliska oktoberquiz.

Här kommer lösningen till mitt lilla musikaliska oktoberquiz med idel berömda kompositörer. Det var Olgakatt som var först med den rätta lösningen tätt följd av Ronny och Hans. Ronny brydde sig inte om att skriva ner sin lösning efter att han kollat med Olgakatts och sett att det stämde. Bilderna representerar antingen något som personen komponerat eller någon plats som särskilt förknippas med honom.

Bild 1 = Mozart = Figaros bröllop = 4
Bild 2 = Chopin = Mallorca = 6  (Det var ju på Mallorca Chopin bodde en tid med Georges Sand.)
Bild 3 = Tjajkovskij = Nötknäpparsviten = 1
Bild 4 = Händel = Music for the Royal Fireworks = 5
Bild 5 = Beethoven = nionde symfonin = 2
Bild 6 = Grieg = Karl Johann i Oslo = 3

Rätt sifferrad alltså: 4,6,1,5,2,3.

Grattis Olgakatt, Ronny och Hans! Kul att ni var med och gissade.

1341 Musikaliskt oktoberquiz 2016

Här kommer ett antal bilder på berömda musiker (alla döda sedan mer än 70 år tillbaka) som ska paras ihop med bilderna med siffror. T.ex A = siffra. Vill du skriva vem bilden föreställer och varför sifferbilden passar just till honom får du gärna göra det också. Men det är inte nödvändigt. Jag kommer med lösningen i morgon.

 

1340 Söderköpings storband med Lovisa Andersson

Vad kunde vara trevligare en regnig söndagseftermiddag än att gå och lyssna på Söderköpings Storband i Salong Ramunder i Söderköping. Inte mycket som jag - som älskar storbandsmusik - tycker i alla fall. Musik som minner om svunna tiders skolbaler även om bandet hade uppdaterat med en hel del nyare låtar.

Söderköpings Storband i Salong Ramunder i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Lovisa Andersson, som var vokalist, var en ny och mycket trevlig bekantskap. En riktig äkta jazzsångerska med stort röstomfång som sjöng rent och svängigt och dessutom presenterade programmet på ett föredömligt sätt.

Salong Ramunder var i det närmaste fullsatt med personer som säkert hade kommit dit för att uppliva sin ungdoms musik som jag, och vi blev inte besvikna. Kanske saknade jag några av  de verkliga pärlorna bland de evigt gröna låtarna som t.ex. Stardust, As time goes by och Ain't misbehavin'. Och varför inte spela Duke Ellingtons Take the A'Train som jag vet att storbandet har spelat tidigare?

Soundet var härligt och låtarna välarrangerade och välrepeterade - som jag förmodar - eftersom det lät så perfekt samstämmigt. Det är härligt att se att så många äldre skickliga musiker fortfarande är i gång  även om några yngre letat sig in i bandet.

Jag blev mycket glad över att återse min ungdoms idol Palle Eriksson, som spelade saxofon lika bra som han gjorde för sisådär 65 år sen när han uppträdde med sitt band på våra skoldanser i Norrköping. Jag stod många gånger vid scenen och bara spisade och beundrade honom - inte nog med att han var duktig, han var mycket snygg att se på också.

Här river Palle Eriksson av ett saxonfonsolo.

Trumpetaren Hans-Åke Landqvist, en annan av musikerna, har jag spelat med många gånger i kyrkan. Vi brukade ha julottor ihop. Han står som nummer två från vänster bland trumpetarna längst bak. Konserten avslutades med extranumret Sakta vi går genom stan, som Lovisa framförde med den äran. Men så är hon ju värmländska hon också, som Monica Zetterlund.

Både Kent och jag spelade in några av låtarna och det låter förvånansvärt bra trots att musiken naturligtvis aldrig kan göras rättvisa med en vanlig kamera. På Storbandets hemsida som jag länkat till ovan, kan man läsa mer om musikerna som ingår i bandet. Nästa år fyller Söderköpings Storband 40 år och då ska det bli spännande att se vad de kommer att hitta på. Kanske jag får med någon av mina önskelåtar då?

Lovisa Andersson sjunger The Girl from Ipanema med Söderköpings Storband.

Beatles Can't buy me love med Lovisa Andersson och Söderköpings storband. Palle Eriksson här i ett svängigt saxofonsolo.

1339 Rundresa i Kroatien - Avskedsmiddag och hemresa

Efter utflykten till Split vilade vi en stund på hotellrummet och satt ute på balkongen och njöt av utsikten. Det hade klarnat upp och förhoppningsvis skulle vädret bli fint nästa dag.

Utsikt mot havet från vår balkong på nionde våningen. (Bilderna går att klicka större.)

Och utsikten rakt ner. Kent tog naturligtvis bilden (tidigare på dagen) eftersom jag inte vågade mig så långt ut på balkongen. 

På kvällen bjöd Krores på en trerätters avskedsmiddag. Som omväxling skulle vi bli serverade vid bordet. Tillsammans med våra trevliga middagskompisar åt vi prosciutto och ost med frukt som förrätt, kyckling som varmrätt och en festlig efterrätt som på bästa Nobelfestmanér serverades med brinnande ljus av servitörerna i en lång rad.

Lite av vad som fanns på den vanliga middagsbuffén den kvällen. Prosciutto var mycket populärt.

Tre grabbar underhöll Krores gäster med olika folksånger.

Vi blev också underhållna av en trio  med grabbar som spelade gitarr, dragspel och mandolin och sjöng till. Men när jag gav mig ut med mobilen på en liten fotorunda stötte jag på det som var den största upplevelsen den kvällen. Nämligen ett antal fantastiska frukt- och grönsaksfigurer. Här syns några av dem.

Vet inte riktigt vad "mössan" och blommorna är gjorda av. Kanske någon av kompisarna från kvällen vet?

Ett vikingaskepp av bl.a. melon och druvor.

Tupp av gurka, chili och melon.

En kungsfågel?

Verdan var upphovsman till alla dessa fina skapelser.

Att göra något annat efter denna rikliga måltid än att dra sig tillbaka till hotellrummet tills det blev dags att sova, var inte att tänka på. Det var inte så kyligt så vi satt ute på balkongen ganska länge och tittade på alla ljusen från vår balkong på nionde våningen.

Makarska by night. Här syns inga ljusreklamer eller neonskyltar.

Dagen därpå skulle vi resa hem. Solen sken och det var varmt, åtminstone i solen. Efter att vi checkat ut satt vi en stund på terrassen och tittade på alla som låg vid poolen och solade.

Som synes var det inte långt till stranden från hotellet.

Hotell Meteor där vi bodde högst upp.

Sen drog vi iväg in till stan för att äta lunch och för att få en sista titt på Makarska.

Turisterna lyser med sin frånvaro den här lördagseftermiddagen.

Ännu en vy från strandpromenaden.

Kyrktorget med högsta bergstoppen på över 1200 m i bakgrunden.

In bland gränderna i den gamla delen av staden där bouganvillean inte gett upp ännu.

Ett mycket originellt dörrhandtag som Kent hittade. Makarska var en fiskeby från början och fortfarande är det fiskmarknad här någon dag i veckan.

Det var många som badade i havet denna dag och vi ångrade att vi inte tagit ur baddräkterna ur bagaget. För en depositionsavgift på 50 kuna (drygt 50 kr) kunde man få ett badlakan att ta med sig från hotellet till stranden.

Badflickor nedanför hotellet.

Hiba var den guide som stannade kvar på hotellet varje dag och var "allt i allo", som hon själv uttryckte det. Själv bor hon i Sverige största delen av året men återkommer varje år till Makarska och Kroresor. Hon är utbildad sjuksköterska och försöker ordna allt till det bästa för sina gäster. Som att ge gästerna nytt rum om de inte är nöjda, ge dem fler kuddar eller filtar eller ta lite extra hand om någon gäst som reser ensam. Ett gott initiativ verkligen.

Hemresan gick bra och vi landade i Skavsta någon gång vid elvatiden på kvällen. Bilresan hem gick utan problem men det var bara omkring 14 grader i huset eftersom vi hade stängt av värmen innan vi åkte...

Tidigare inlägg om Krores runderesa i Kroatien kan man läsa här:

Rundresa i Kroatien - Makarska
Rundresa i Kroatien - Ön Brac och staden Bol
Rundresa i Kroatien - Dubrovnik
Rundresa i Kroatien - Landsbytur
Rundresa i Kroatien - Primosten, vingård och Trogir
Rundresa i Kroatien - Split med Diocletianus palats