Kultursnobbar är vi allihopa…

Egentligen är tomten Lisa en senkommen och tyst protest mot min kultursnobbiga borgerliga uppfostran. Jag fick nämligen tidigt lära mig skillnaden mellan god smak och dålig smak och på folk och folk.

God smak när det gällde musik var att ha abonnemang på det lilla konserthuset där det endast framfördes klassisk musik, att lyssna till grammofonkonserten i radio på söndagsmorgnarna under tystnad och att ta pianolektioner.

Dålig smak var att tycka om dragspel och folkmusik. Min pappa stängde alltid av radion när Orsa spelmän eller andra hördes där, eftersom han tyckte att fiolerna spelade falskt…

Jazz var helt förbjudet… När jag fyllde 13 år fick jag boken ”Jazzen anfaller” i födelsedagspresent.

Läsarsånger eller frireligiös musik förekom heller aldrig hemma – min farfar var skolkantor i bevars… Jag var helt salig av lycka när jag första gången i 20-årsåldern hörde ”O hur saligt att få vandra”.

Alice Babs var naturligtvis inte rumsren och inte heller Evert Taube eller Povel Ramel…

God smak beträffande konst var tavlor på väggen av Halmstadgruppen, X-et och Jolin. I trädgården kunde man till nöds ha ett solur om man inte hade råd med en skulptur av någon etablerad konstnär…

Dålig smak var tavlor på väggen med röda stugor som speglade sig i en blank sjö med näckrosor och kanske något rådjur som tittade fram emellan träden, porträtt av väderbitna fiskare med sydväst eller ett litet barn med tårar trillande utmed kinderna. Eddie är ett gott exempel. Det hette ”Hötorgskonst” och det skulle man rynka på näsan åt.

I trädgården var det dålig smak att ha ankor eller grodor i sten, väderkvarnar eller, ve och fasa, TRÄDGÅRDSTOMTAR!!

I min barndom lärde jag mig också att det var skillnad mellan oss hemma som hade god smak och de andra som hade dålig smak, d.v.s. folk som gillade dragspel, röda stugor, Evert Taube och trädgårdstomtar t.ex. Inte för att jag begrep så mycket när jag var liten men jag förstod att på något sätt var vi bättre än de…

Rester av denna uppfostran sitter tyvärr fortfarande kvar; t.ex. har jag svårt för de röda stugorna och de gråtande barnen på väggarna. Men för den skull vill jag inte döma ut de människor som tycker om att ha dem där, som mina föräldrar mer eller mindre gjorde. Jag älskar folkmusik och spelar och sjunger gärna gamla läsarsånger. Dragspel är helt OK i den miljö den hör hemma i. För att inte tala om alla gamla härliga evergreens och musikallåtar…

Min mamma var, som väl var, inte lika rigid som min pappa, vilket gjorde att jag tränade in alla slagdängor som fanns i min ungdom med hennes goda minne när pappa var borta och inte kunde höra det. Hon höll ofta vakt åt mig också! Jag försörjde mig t.o.m. någon liten tid som barpianist…

Tyvärr finns det fortfarande de i min omgivning som har bestämda uppfattningar om vad som är god eller dålig smak och nedvärderar människor som t.ex. tycker det är roligt att lyssna på Melodifestivalen eller tycker om Carola …

Så Lisa är som sagt var en mild protest mot det kultursnobberi som fortfarande florerar – även om det faktiskt inte var meningen från början…

PS. Grannens rönn på bilden har ju egentligen inte något med detta inlägg att göra men jag tyckte ljuset var så fantastiskt att den fick komma med.

Upp till försvar för trädgårdstomtar!

Med anledning av Rutans inlägg som jag nyss läste ser jag mig nödsakad att själv göra ett inlägg till försvar för trädgårdstomtarna...

Jag lovade nämligen Mirren i ett svagt ögonblick att om jag någonsin skulle få bli mormor igen skulle jag inhandla en trädgårdstomte till mig själv för att barnbarnet skulle bli glad om han/hon skulle komma och hälsa på.

Även om jag inte precis hatat dessa tomtar hade jag aldrig tidigare kunnat tänka mig att inköpa en till trädgården. Typiskt dålig smak tyckte jag...

Visserligen hade jag följt medias rapportering om de förrymda trädgårdstomtarna i Frankrike med visst intresse, men i alla fall...

Men - tänkte jag - om det kunde påskynda tillkomsten av det eventuella barnbarnet, gav jag Mirren och mig själv detta löfte...

När Mirren före jul för två år sen talade om för mig att hon var i välsignat tillstånd åkte jag omedelbart in till OBS i Norrköping (hade redan varit och rekognocerat) och inhandlade LISA, den sötaste trädgårdstomte som någonsin tillverkats.

När jag två veckor senare skulle inhandla en syster för att skänka till Mirren fanns inte en enda kvar. Alla hade rymt...

Lisa brukar stå på yttertrappan med sin lilla lykta och lysa upp mörkret varje kväll vid jultiden. Efter jul har hon sin plats hos mig på golvet vid skrivbordet. Jag säger god morgon varje dag till henne och god natt innan jag går och lägger mig. Att sätta undan henne i förrådet skulle kännas helt omöjligt...

Min vän LISA

Missförstånd...

Till mobiltelefonkursen har jag gjort anmälan på nätet. Praktiskt och lätt. Kursen skulle gå tre dagar – tisdag, onsdag och torsdag. Tiderna passade mig och det var skönt, tyckte jag, att ha det avklarat på tre dagar. Lite konstigt var det förstås att de ville ha avgift för varje dag…

Fyllde alltså i anmälningsblankett på nätet för Lär känna din mobiltelefon I, II och III. Jag printade ut anmälan för II och III, men glömde nr I, så den gjorde jag om igen…

Påföljande dag lite efter 9.00 ringer en vänlig dam från Senioruniversitetet och undrar varför jag anmält mig två gånger till kurs Lär känna din mobil nr I. Var det verkligen meningen?...

Jag förklarade anledningen och sa att hon kunde stryka mig från den ena av kurserna nr I…

En timme senare ringer samma vänliga dam, nu en aning mer konsternerad. Skulle jag verkligen gå samma kurs tre dagar i rad? Det skulle i så fall bli 18 timmar i stället för 6…

Kursledaren ville bara ha åtta personer i varje grupp, det var därför man hade tredubblat kurserna, berättade hon. Lär känna din mobil I, skulle gå i tre veckor på tisdagarna, Mobil II onsdagar etc.

Jag förklarade att jag säkert kunde behöva alla timmar för att förstå denna invecklade apparat men att det faktiskt var meningen att jag bara skulle vara med på en av kurserna…

Den tålmodiga damen lovade att jag bara skulle behöva gå på kurs nr I på tisdagarna och att hon skulle stryka mig från de andra…

När jag öppnade min e-post efter lunch hade jag fått bekräftelse på att jag blivit antagen till alla mobilkurserna (utom den extra nr I), inklusive Franska B1 och att anmälan var bindande…

Jag har just skrivit svar med begäran om att få bli struken till kurserna nr II och III – få se vad det kan ha för verkan…

Nästa gång tror jag att jag ringer expeditionen och anmäler mig i stället…

Mobiltelefonkurs

Nu har jag anmält mig till en kurs på Senioruniversitetet i konsten att handhava sin mobiltelefon. Jag har nämligen köpt en ny sådan eftersom den gamla blev dränkt när vi åkte ut till ön i vår lilla öppna aktersnurra i storm och ösregn och därefter tystnade för gott.

Den gamla övertog jag från Mirren som redan hade programmerat in adresser och ringsignal och satt upp volymen så jag hörde när det ringde.

Den här nya kan jag bara sätta på och av. Jag har efter mycket letande hittat stället där man laddar apparaten – det är inte i högtalarspringan på ovansidan som jag först trodde…

I den lilla medföljande användarhandboken är texten krånglig. Ikonerna i beskrivningen stämmer inte överens med den på min mobil. Där står det t.ex. att man ska trycka på ”ja”, men eftersom det inte finns någon knapp med ”ja” på min mobil såvitt jag kan se tyckte jag inte det var någon idé att läsa vidare…

På sex timmar ska man få lära sig allt om mobilen – hur man ändrar ringsignal, gör upp adressförteckning, skickar SMS, lyssnar på radio, tar foto med kameran etc.etc.

Det låter fantastiskt spännande… Jag ser verkligen fram emot första sammankomsten nästa tisdag! Har inte vågat berätta för MM än om denna kurs. Han har vid flera tillfällen tjatat på mig att jag ska läsa användarhandboken noggrant…

Min nya gröna mobiltelefon

Släng bort spisen...

Yippeeeeee!!! Nu behöver vi inte köpa ny spis om vi ska renovera köket! Det är bara att slänga bort den gamla. Ingen mer matlagning alls…

Nu är det Raw food som gäller. Jag kan sluta med att skala potatis och göra middag varje dag till mig och MM när han kommer hem från jobbet. Det är bara att lägga fram en halv kokosnöt och lite alger…

Två apelsiner var till efterrätt. Blir vi sugna framåt kvällen tar vi oss en grabbnäve nötter…

Och så skönt att slippa julmaten! Skinka och sill äter vi förstås inte ändå eftersom MM är vegetarian. Det brukar bli potatisgratäng, stuvad grönkål och purjolökspaj i stället. Men nu ska det bli alger, vetegroddar, apelsiner, en och annan avokado (om det finns att köpa då) och kanske lite jordgubbar till dessert. Och nötter ska vi frossa i förstås…

Alkoholhaltiga drycker blir det inte tal om i fortsättningen och mjölk dricker vi inte längre, bara vatten, så jag behöver aldrig bekymra mig över att den tar slut. Här på landet måste man nämligen ta bilen om man ska inhandla en liter…

Slut är det också på alla testunder med Mirrfamiljen och Bloggblad, scones och marmelader…

Det är Raw food som gäller hädanefter…

När Lillmirren kommer och hälsar på ska han få en ”härligt solmogen nektarin” i stället för risgrynsgröt till kvällsmat…

Om fördelarna med Raw food kan du läsa här...

Fast man kanske måste fundera lite innan man slänger bort sin spis. Frukten här uppe i den kalla Norden är ju inte riktigt densamma som i soliga Californien…

Några jätteavocador har jag heller inte sett till i grönsaksdisken hemmavid och apelsinerna, tomaterna och nektarinerna är sällan stora och solmogna, mer åt det sura och träaktiga hållet. Sen ligger ju inte utomhustemperaturen här i landet riktigt på samma nivå heller…

Jag skulle nog sakna den varma ärtsoppan en kall vinterdag t.ex. så jag kanske köper en ny spis framöver i alla fall…

Måndagspromenad

MM har gått ner i tjänst på jobbet och har en dag ledig i veckan. Det är en bra dag att vara ledig på – nästan inget folk i affärerna och öppet överallt för övrigt. Jag hade bestämt att vi skulle åka till stan för att MM skulle köpa nya byxor och eventuellt en ny blazer eftersom även han hade vuxit ur nästan alla sina gamla kläder…

Han gick mycket motvilligt med på detta (”Vi ska bara titta!”) när jag hade påpekat att för att gå ner de 10 – 12 kg som behövdes för att komma i de gamla plaggen skulle det ta ca 24 veckor, nästan ett halvår - under förutsättning att man höll strikt diet förstås - och att det kunde vara bra att ha något att sätta på sig under tiden…

Vi åkte direkt till Lagos – den i mitt tycke bästa affären i Norrköping för både damer och herrar som är lite äldre och lite rundare än fotomodellerna hos Dressman. Där fanns det tyvärr byxor som passade alldeles utmärkt och en mycket elegant blazer i ren ny ull som satt perfekt.

Under stora protester från MM lyckades expediten och jag till slut övertala honom att köpa två par byxor och den snygga blazern. Efter att ha insett det oundvikliga i situationen och med sorg i hjärtat betalt räkningen – blev MM nöjd och belåten efter en stund.

Detta måste vi givetvis fira – det var över tre år sedan MM inhandlat någonting i klädväg åt sig själv. Vi parkerade bilen i centrum och tog en liten promenad genom industri landskapet upp till favoritstället Fräcka Fröken på Skvallertorget.

Lusthuset vid Stömmen

Vi gick utmed Strömmen och passerade det lilla lusthuset som finns därnere, granne med Stadsmuséet. Därifrån har man en fin utsikt över Bergsbron och Drags fabriker som numera inrymmer universitetet. Bredvid har man byggt ett nytt modernt bostadshus med svindyra insatslägenheter efter Norrköpings förhållande.

Det nya bostadskomplexet med Campus bredvid

Här fanns också ett par jeansbyxor upphängda till tork - förmodligen tillhörande Arbetets museum som vi också gick förbi. Man kan jämföra dem med de vanliga jeansen som hänger till tork bredvid så får man en uppfattning om hur jättelika de är…

Jeans på tork
Ännu ett litet lusthus med Arbetets muséum eller Strykjärnet i bakgrunden

Ett mycket omtvistat konstverk i Norrköping - Skorstenen - det är en skulptur som står mitt i Strömmen

Vid Skvallertorget finns den förnämliga statyn som vi kallar för Dansen kring guldkalven. Genom att läsa Miss Gillettes inlägg om den retrospektiva utställningen av Pye Engströms verk på Gotlands Fornsal fick jag lära mig namnet på denna skulptris, som hade gjort så många fantastiskt fina skulpturer.

När jag googlade fick jag också veta att det riktiga namnet på vår skulptur var Vår Enighets Fana. Och det är mycket riktigt en fana som en av gummorna bär bakom ryggen, fast det inte syns på fotot. Skulpturen är nämligen en hyllning till textilarbeterskorna som försvann från Norrköping under femtiotalet när man la ner alla textilfabriker…

Vår Enighets Fana eller Dansen kring Guldkalven av Pye Engström

På FF beställde jag utan att staka mig, till servitrisens förvåning, en Maffia åt mig och en Garbo med grekenröra och en stor klyftpotatis med hamburgerdressing åt MM som är vegetarian. Mirren hade talat om vad vi skulle äta och jag hade lärt mig det utantill.

MM är glad och nöjd efter Garbo och klädinköp

På hemvägen kunde jag inte motstå att köpa tre par Sloggibyxor – ta tre betala för två. Även Camilla Läckbergs hjältinna använder sådana, så jag är i gott sällskap…

Från mitt liv som kantor 3

Igår hade jag två begravningar och en vigsel. Idag spelade jag på lille Alvars dop. I morgon ska jag först ha en högmässa i Östra Husby kyrka på Vikbolandet, sen en friluftsgudsjänst på en hembygdsgård nära Rönö och till slut en mässa i Valdemarsvik på kvällen.

Dop i Västra Husby kyrka

Hur det blir med friluftsgudstjänsten får vi väl se. Kanske kan vi vara ute om det inte regnar, annars får vi trängas i den lilla torpstugan. Jag har tränat på Raindrops keep falling on my head som postludium efter förslag från MM ...

Det är faktiskt en härlig melodi. Här är en länk till sången och en snygg och välsjungande gosse.

Jag är gehörsspelare och hittar alltid på mina förspel till psalmerna själv. Idag på dopet skulle vi börja med att sjunga Tryggare kan ingen vara som jag säkert har spelat tusen gånger vid det här laget. Jag satte igång med förspelet, gjorde en liten paus och klämde sedan i med psalmen. Det var bara det att församlingen inte sjöng likadant som jag spelade...

Jag vid den fina orgeln i Västra Husby kyrka

Efter några sekunder gick det upp för mig att jag hade börjat spela förspelet till Blott en dag, ett ögonblick i sänder i stället - begravningspsalmen framför alla andra. Preludiet till denna psalm hade jag spelat två gånger under gårdagen och några gånger förra veckan, så det satt i ryggmärgen.

Blott en dag går i samma tonart som Tryggaräkan och börjar också med samma toner som den, fast tvärtom. Efter någon tvekan hittade jag de takterna som folk sjöng och kunde hänga med i fortsättningen...

MM, som var med, tyckte att preludiet var lite väl invecklat - man visste inte riktigt när man skulle börja, sa han...

Det värsta är att det inte är första gången jag blandar ihop två psalmer. Förra gånger var det orienteringspsalmen ; Var jag går i skogar, berg och dalar och Bred dina vida vingar...

Den vackra altartavlan och altaret i Västra Husby kyrka

Shoppingrunda i reatider

Förra veckan damp det ner ett kort i brevlådan där det stod att jag som VIP-kund var välkommen att fynda under vecka 32 i VIP-affären i den större staden. "Vi avslutar vår rea med att ge 50% om du köper ett plagg, 60% om du köper två och 70% om du köper tre stycken", stod det på kortet...

Att jag är VIP-kund berodde på att jag några år sedan, när jag gått ner tre kilo, köpte för över 3000 kr på deras vinterrea i ett anfall av övermod. Det var nämligen 50% på allt, plus att man dessutom fick ett plagg gratis om man köpte tre stycken. Sen dess har jag inte handlat något där, men datorn kommer tydligen ihåg det.

Inte för att jag behövde några kläder, men erbjudandet var ju generöst, tyckte jag. Jag bestämde mig raskt för en shoppingutflykt. Jag kom också överens med MM att träffa honom på lunchen för att gå och titta på några gardiner som han hade sett ut i hemtextilaffären.

Vi behövde nämligen mörka heltäckningsgardiner för det kombinerade orgel- och gästrummet, eftersom Lillmirren tror att det är ny dag så fort solen går upp vid tvåtiden på sommaren. Nu är det visserligen lite sent påtänkt, men det kommer ju nya vårar…

Jag träffade MM mellan två varuhus och tillsammans gick vi och handlade sju stycken gardinlängder – alldeles utmärkta för mörkläggning. Dessutom var det 70% rabatt på just dessa – en av anledningarna till att MM tyckte de skulle passa förträffligt. Men de är faktiskt riktigt snygga trots att de var billiga tycker jag. Och - helt fantastiskt - de är kantfållade och mönsteranpassade också...

Mörkläggningsgardiner

Raskt därefter till VIP-affären, där jag hade bestämt mig att köpa tre plagg, vilka som helst, som satt någotsånär. Jag blev genast förtjust i två tunikor och en elegant stickad kofta. Koftan kostade visserligen 1690 kr och satt lite trångt, men med 70% skulle ju priset bli överkomligt och jag ska ju gå ner så småningom i vikt är det tänkt. 507 kr kunde den ju vara värd…

Det såg ganska bra ut alltihop, tyckte jag , om jag avstod från att spegla mig bakifrån - och koftan kunde jag knäppa när jag fick prova ett större nummer. Jag visade kortet jag hade fått när jag skulle betala och talade om att jag tyckte det var roligt att man för en gångs skull kunde få så mycket för pengarna.

Expediten såg lite ledsen ut och frågade om jag inte hade läst allt som stod på kortet. 70% gällde bara för reaplaggen som hängde på ställningarna längst bort i lokalen. D.v.s. alla kläder som jag hade skalat bort med en enda blick så fort jag kommit in i affären.

Jovisst; där stod det klart och tydligt på kortet att rabatten inte gällde den nya höstkollektionen. Plaggen som jag tänkte köpa tillhörde naturligtvis alla den kategorin. Dock skulle jag få 20% rabatt på ett plagg om jag handlade ett sådant- det framkom också tydligt och klart på kortet...

Jag talade om att jag var ledsen att jag inte läst kortet ordentligt och sade samtidigt att då ville jag inte köpa någonting alls. Jag förklarade att jag hade tillräckligt med kläder ändå och att det kunde vara bra att vänta tills jag gått ner några kilo. Jag lovade komma igen när de skulle rea den dyra koftan…

MM skämdes tydligen över sin ärliga fru, så han och expediten övertalade mig att köpa en av tunikorna som såg ut som om den var av siden fast den inte var det - den som MM var speciellt förtjust i. Rabatten i detta fall var försumbar, men nu har jag i alla fall ett plagg till fest som döljer det mesta av de överflödiga kilona…

Här ser tyget rosa ut men det är en vacker beigegul färg i verkligheten.

På vägen hem gjorde jag en avstickare till apoteket i den lilla staden vid Göta Kanal. Där reade man alla ansiktskrämer och en del annat också. Jag passade på att bunkra upp för kommande behov - det var ju trots allt 50% på allt! Det mesta jämnar ut sig här i livet...

Mysteriet löst

Mysteriet är löst! Som jag förstår var det bara ett pseudomysterium för den oinvigda. För de flesta vet naturligtvis, som den skalbaggskunniga Amber att det var en helt vanligt Sågbock som mellanlandade på Mirrens arm. En nära släkting till Timmermannen.

Här en bild på en Större timmerman. Visst är den lik den som Mirren har på armen. Skönt att det inte var en kackerlacka...

Dessa skalbaggar tillhör familjen Långhorningar av vilka det finns 128 olika arter lärde jag mig. Amber tipsade vidare att man kan läsa mera om dessa "skalbaggsvärldens aristokrater" här. Det står i det som vad jag förstår kommer att bli ett helt fantastiskt bokverk när det blir färdigt: Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna.

Mystisk insekt

Från Marianne har jag fått ett tips - en kackerlacka. Jag har googlat på dess små trevliga djur och faktiskt hittat en fullvuxen hanne som är ganska lik. Men jag har för mig att kackerlackor såg annorlunda ut och mest höll till där det var varmt - bakom spisar och i ventilationstrummor etc. Den här kom flygande mitt ute i sjön...

Kan detta vara en kackerlacka?

Här är i alla fall en fullvuxen hanne