Han gick mycket motvilligt med på detta (”Vi ska bara titta!”) när jag hade påpekat att för att gå ner de 10 – 12 kg som behövdes för att komma i de gamla plaggen skulle det ta ca 24 veckor, nästan ett halvår - under förutsättning att man höll strikt diet förstås - och att det kunde vara bra att ha något att sätta på sig under tiden…
Vi åkte direkt till Lagos – den i mitt tycke bästa affären i Norrköping för både damer och herrar som är lite äldre och lite rundare än fotomodellerna hos Dressman. Där fanns det tyvärr byxor som passade alldeles utmärkt och en mycket elegant blazer i ren ny ull som satt perfekt.
Under stora protester från MM lyckades expediten och jag till slut övertala honom att köpa två par byxor och den snygga blazern. Efter att ha insett det oundvikliga i situationen och med sorg i hjärtat betalt räkningen – blev MM nöjd och belåten efter en stund.
Detta måste vi givetvis fira – det var över tre år sedan MM inhandlat någonting i klädväg åt sig själv. Vi parkerade bilen i centrum och tog en liten promenad genom industri landskapet upp till favoritstället Fräcka Fröken på Skvallertorget.
Lusthuset vid StömmenVi gick utmed Strömmen och passerade det lilla lusthuset som finns därnere, granne med Stadsmuséet. Därifrån har man en fin utsikt över Bergsbron och Drags fabriker som numera inrymmer universitetet. Bredvid har man byggt ett nytt modernt bostadshus med svindyra insatslägenheter efter Norrköpings förhållande.
Det nya bostadskomplexet med Campus bredvid
Här fanns också ett par jeansbyxor upphängda till tork - förmodligen tillhörande Arbetets museum som vi också gick förbi. Man kan jämföra dem med de vanliga jeansen som hänger till tork bredvid så får man en uppfattning om hur jättelika de är…
Jeans på tork
Ännu ett litet lusthus med Arbetets muséum eller Strykjärnet i bakgrunden

Ett mycket omtvistat konstverk i Norrköping - Skorstenen - det är en skulptur som står mitt i Strömmen
Vid Skvallertorget finns den förnämliga statyn som vi kallar för Dansen kring guldkalven. Genom att läsa Miss Gillettes inlägg om den retrospektiva utställningen av Pye Engströms verk på Gotlands Fornsal fick jag lära mig namnet på denna skulptris, som hade gjort så många fantastiskt fina skulpturer.
När jag googlade fick jag också veta att det riktiga namnet på vår skulptur var Vår Enighets Fana. Och det är mycket riktigt en fana som en av gummorna bär bakom ryggen, fast det inte syns på fotot. Skulpturen är nämligen en hyllning till textilarbeterskorna som försvann från Norrköping under femtiotalet när man la ner alla textilfabriker…
Vår Enighets Fana eller Dansen kring Guldkalven av Pye Engström

MM är glad och nöjd efter Garbo och klädinköp