måndag 24 november 2008

Från mitt liv som kantor 4



Livet som kantor är synnerligen omväxlande och spännande. I fredags skulle jag spela på en begravning där önskemålen var ”Hösten” och ”Våren” av Vivaldi. Fjorton dagar innan blev jag förvarnad av kyrkoherden, som dock ej själv skulle ha denna begravning. Han upplyste mig också om att det skulle bli ett 60-tal personer som skulle närvara…

Först gick jag igenom alla mina notböcker med begravningsmusik, men hittade slutligen noterna till styckena i en bok med festmusik. Jag bedömde att jag skulle kunna fixa dem med en del övning, eftersom jag aldrig spelat dem förut. Hur mycket övning som skulle behövas hade jag tyvärr ingen aning om då.

Veckan innan hade jag haft mycket att göra med dambjudning och annat, och började inte instuderingen förrän på onsdagen samma vecka som begravningen skulle äga rum. Jag insåg snabbt att det skulle ta resten av den dagen och hela nästa och en bit in på fredagen för att få styckena spelmässiga. Så efter en åtta, nio timmars övning satt de relativt bra. Visserligen är inte orgeln i kyrkan likadan som jag har hemma, men jag hoppades att det skulle fixa sig om jag kom dit i god tid.

På torsdagskvällen ringde prästen som skulle ha förrättningen till mig. Han undrade om jag kunde spela Vivaldi på begravningen dagen därpå. Han hade just kommit hem från sin utlandsresa och hade inte hunnit prata med de sörjande förrän tidigare denna kväll och därför inte kunnat meddela mig deras önskemål förrän nu. Han undrade också om jag hade noterna. Jag sa att jag hade det…

När jag kom till kyrkan fick jag en tryckt agenda i min hand. I den stod det också att jag skulle spela ”Adagio” av Albinoni under avskedet. Det hade ingen talat om för mig. Men det märkliga var att när jag precis hade lagt ner de noter jag skulle spela i min portfölj, gick jag och hämtade Adagiot och Fäbodpsalmen från högen som jag hade plockat ur portföljen och la ner dem igen. Tänkte att de kanske i alla fall kunde vara bra att ha …

”Adagio” av Albinoni hör till standardrepertoaren, så det behöver jag inte öva på. Men jag kan inte spela det utan noter. Kanske var det någon kantor däruppe i himlen som tyckte att jag hade haft nog med problem med att öva in Vivaldi…

På söndagen hade jag två gudstjänster. En i Navestads lilla kyrka, som är förevigad (när jag var liten uttalade jag ordet med tonvikten på tredje stavelsen) på den första bilden i inlägget. Bilden går att klicka större så att man kan se alla fina tavlor i fönstren som kyrkbarnen har gjort. Där får plats ungefär 30 personer och man kommer varandra mycket nära, även bokstavligen. En härlig Allenorgel finns också att spela på. Efteråt kaffe med smörgåstårta.



Samma kväll spelade jag på en Taizégudstjänst i Gryt, 50 minuters resväg hemifrån. Väldigt stämningsfullt i det lilla kapellet med levande ljus på väggen som ni kan se på fotot ovan. Här finns bara ett digitalpiano och jag funderade på vad jag skulle spela för postludium efter alla de enkla och vackra Taizésångerna. Det blev ”Les Feuilles Mortes”, på engelska ”Autumn Leaves” på svenska ”En stjärna föll”, en av mina favoritmelodier. Utan noter…

14 kommentarer:

Anonym sa...

Fullt upp, det märks! Adagio av Albinoni är vacker musik men både Våren och Hösten på samma gång?
Jaja, smaken är olika.
Ser att köket verkar ha blivit färdigt nu, hoppas du är nöjd!

Bloggblad sa...

Vilken timpenning om de skulle betalat för instuderingen!

Jag har fått löfte om att få kompledig tid för det jag lägger ner på att öva till lucia/advent, för min nya rektor kan spela piano själv och vet att man inte är uppdaterad på allt året runt.

Marianne sa...

Sånt där borde väl någon kyrkvaktmästare eller liknande kunna upplysa om. Begr-entreprenören, förresten. Hur ska man kunna begära att folk bara ska kunna allt man får för sig? Nä, dålig organisation tycker jag. Tänk om du inte hade fått veta om Hösten och Våren förrän dagen innan?

Och ursäkta en lantis, men vad är taizégudstjänst?

Musikanta sa...

Marskatten:
Jag spelade Hösten som ingångsmusik och Våren som utgångsmusik. Inte båda efter varandra! Det var väl någon tanke bakom...Adagiot spelade jag under avskedet i kyrkan. Jag håller med dig, det är vacker musik!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Som väl är behöver jag inte öva lika mycket på allt... Men timpenningen är inte särskilt hög om man räknar allt arbete tillsammans, samt all tid som går åt åt resorna. Nästan två timmar med bil till Gryt.

Musikanta sa...

Marianne:
Det där med Albinoni var slarv från begravningsentreprenörens sida. Han måste ha fått reda på det tidigare. Jag ringer alltid själv till begravningsbyrån på ett tidigt stadium och hör efter om det finns önskemål om musik. För det mesta vet dom det. Om jag hade fått reda på det en dag innan bara hade jag spelat något annat trots att agendan redan var tryckt...

Taizé är en ort i Frankrike med ett kloster där det samlas tusentals ungdomar från hela världen. De sjunger speciella Taizésånger - mycket enkla, korta och vackra melodier som sjungs många gånger om. Jag nöjer mig med tre gånger, men de kan sjunga dem säkert 25 gånger... Om du googlar på Taizé får du veta lite mer! Kram och hoppas att du är frisk vid det här laget!

Eleonora sa...

Men söta lilla Ingrid vad du har att göra! Så hårt arbete det är att vara kantor! Men skicklig måste du vara och mycket noggrann som övar och repeterar så flitigt!!

Låter fint att göra sina egna julgrupper. Det behöver nog inte vara så svårt och tänk så mycket mer personligt det blir! Lycka till med det.

Fint också att du har din mammas adventljusstake. Ha det gott! Kram

Anonym sa...

Det måste vara härligt att få vara med människor i deras stora ögonblick, för till dem hör ju också begravningar.
Apropå Albioni-noterna så kan man ju undra ibland om man inte får lite hjälp...

Anonym sa...

Det måste vara härligt att få vara med människor i deras stora ögonblick, för till dem hör ju också begravningar.
Apropå Albioni-noterna så kan man ju undra ibland om man inte får lite hjälp...

Anonym sa...

Albinoni,ja, felskrivet!

Anonym sa...

Före-vigat trodde jag också att det hette långt upp i tonåren.

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag övar inte särskilt flitigt tyvärr. Men har man tackat ja till en begravning så är man ju tvungen att se till att man spelar någotsånär rätt i alla fall...
Många kramar till min trofasta bloggväninna!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Jag visste inte heller att det hette Albinoni innan jag var tvungen att bokstavera det för en begravningsentreprenör. Satte också dit ett extra i precis som du. Tycker faktiskt att det låter bättre.

En fråga. Har du varit rektor för folkhögskolan i Oskarshamn?

Musikanta sa...

Rutan:
Det är alltid lika roligt när du tittar in hos mig.
Det går väl an när man säger fel på ord...

Men när man upptäcker att man spelat fel rytm i en psalm åtskilliga gånger är det inte lika kul! T.ex. spelat den i tretakt i stället för fyrtakt etc.