Hantverksmässa vid Göta Kanal

(Bilderna går att klicka större).
Så var det åter dags för sommaren stora begivenhet i Söderköping – hantverksmässan vid Göta Kanal. Den skiljer sig inte så mycket från julens hantverksmässa i Brunnssalongen utom det att det är färre tomtar under sommaren än under vintern.

Annars är det sig likt det mesta. Man förundrar sig alltid över att det är så många som sysslar och pysslar med så mycket olika saker och med så olika resultat – ibland bättre, ibland sämre…

Som vanligt var det fullt med båtar vid kajen och massor av folk som promenerade på kanalkajen.

Bloggblad, MM och jag var och inspekterade det hela tillsammans. Först en titt i Kanalmagasinet som ju byter hantverkare varje vecka. Denna gång var det keramik, vävda bonader och textila alster som ställdes ut. Samt en del akryltavlor som inte var så dumma. Härliga färger på några av dem.




De vävda bonaderna med skärgårdsmotiv är jag också mycket förtjust i, men har ingenstans i hela huset där jag skulle kunna hänga upp någonting mer.


Eftersom Bloggblad hade tillbringat lunchen hos frissan var hon hungrig och ville ha mat ganska omedelbart efter att vi kommit dit. Därför bänkade vi oss på crêperiet där MM och Bloggblad åt var sin crêpe. Jag, som nyss hade ätit en stadig lunch nöjde mig med ett glas vatten. MM hade också ätit en stadig lunch, men han hade tydligen blivit hungrig på vägen…

Vi avslutade måltiden med glass från Kanalkiosken – alldeles utmärkt som Bloggblad har kommenterat. Inte behöver man stå i kö på Smultronstället för att köpa glass…

Sen tittade MM på båtarna som slussades och Bloggblad och jag förenade oss med den övriga stora skaran av marknadsbesökare som långsamt flanerade förbi alla stånden. Här kunde man hitta skojiga mössor, trevliga väskor, svensk honung från Mogata, målade korgar och tusen andra prylar.









Bloggblad hade tänkt att köpa en undergörande mirakelkräm (tårta på tårta, men den skulle verkligen vara något alldeles speciell) men tyckte att det var en för liten burk i förhållande till det höga priset, så det fick anstå. Det fanns också ett stånd med sjalar som tilldrog sig hennes intresse - kanske för att få inspiration...



Ingen affär denna gång. Farbrorn som gör fågelhus var inte där, annars hade jag köpt ett sådant till Mirren i julklapp.

Mirrfamiljen på besök

Det var ett tag sedan jag skrev ett nytt inlägg, märker jag. Det har inte berott på brist på bloggämnen, snarare tvärtom. Dels har Mirrfamiljen varit här några dagar och dels har jag haft många förrättningar och gudstjänster att spela på de senaste veckorna. (Alla bilder går för övrigt att klicka större. Ingen är mer förvånad än jag...)

Förra måndagen kom alltså Mirrfamiljen hit till Mogata. Lillebror Caspar är ett mycket lugnt och beskedligt barn om han bara får äta en snutt varje timme. Han hade också mycket riktig gått upp ett halvt kilo på en vecka visade det sig vid senaste BVC-besöket…

Tyvärr sover han mest på dagarna och är helst vaken och pigg på nätterna, vilket komplicerar tillvaron för den övriga familjen.

Förra tisdagen åkte Mirrfamiljen tillsammans med så där 3000 andra (Mirren har upplyst mig om i sin kommentar att det var fråga om 3000 bilar, det var säkert 15000 besökare den dagen, skriver hon) till Kolmårdens djurpark, där de har årskort. Efter att ha besökt Safariparken fastnade Casimir i Bamselandet där han fick klättra och springa så mycket han ville med den stilla förhoppningen att han skulle bli trött och gå och lägga sig före klockan 11 på natten som han brukar.




MM och jag åkte i stället till Ikea och köpte en spjälsäng för att ställa bredvid dubbelsängen i gästrummet så att Casimir inte skulle trilla ner på golvet under natten. Samt en pall som han kunde klättra upp på när han tvättade händerna. På Ikea var det heller inte tomt på folk…

På torsdagen åkte alla in till Söderköping och turistade. För oss som brukar gå promenad längs Kanalen under övriga tider på året är det kul att se vilken metamorfos den lilla stan genomgår på sommaren. Massor av fina båtar ligger förtöjda vid kajen och horder av brunbrända människor flanerar fram och tillbaka på kanalkajen eller sitter och fikar på caféerna och restaurangerna. Och minst sjuttio personer i kö vid Smultronstället…

Mirren och jag besökte naturligtvis Kanalmagasinet, där man har utställning med hantverk och ”konst” varje vecka. Mirren beställde ytterligare en liten fåtölj – ett under av hantverksskicklighet - till Caspar. Här finns hemsidan om det är någon som är intresserad.


Sen presentade hon mig med en betongkisse, när jag stod och vände på en ängel till ett mycket facilare pris. Kissen har inte något namn ännu, kanske någon av mina bloggvänner har något förslag? Den får stå ensam på trappan tills det blir dags att sätta dit Lisa…

Det är Anita Johnsson på Fristads hantverksgård på Vikbolandet som gör de här härliga katterna och många andra saker. Hon har sysslat med betonggjutning i många år. God hjälp har hon av maken Ulf. Här kan man läsa mer om utställningen på Kanalmagasinet.

Efter denna affär fikade vi utanför på det lilla caféet och jag övergav alla planer på ett nytt liv och inköpte en härligt smaskig chokladbiskvi. Det nya livet får anstå tills i slutet av nästa månad. Då ska jag även göra bruk av min nya motionscykel varje dag har jag tänkt.

Casimir och Mirrfamiljen gjorde sedan en sväng med Söderköpingsexpressen och lyckan var fullständig för Casimir, tills de hade åkt i ungefär tio minuter av den halvtimme som turen runt Söderköping tog. Då var Casimir ”laaa” (klar) och ville stiga av.






Under helgen har jag haft två dop, en vigsel, en gudstjänst och en musikgudstjänst, alla på olika platser i länet. Man lär känna sitt land i det här jobbet…

Skrivarfnatt

Min skrivare har fått fnatt. Är det någon som vet varför?

Det började med att jag fick noter till ingångsmusik av en blivande brud på mitt vanliga mail. När jag försökte skriva ut dem gick det inte alls. Stängde av datorn och försökte igen. Ingen respons. Sammanlagt hade jag väl klickat på "skriv ut" högst tre gånger.

Dagen därpå skrev skrivaren ut dubbla noter på morgonen alldeles av sig själv. På eftermiddagen kom ytterligare fyra. Igår började skrivaren plötsligt att skriva ut fyra noter till. Och så har det fortsatt. Jag räknar nu till fjorton exemplar och nyss kom det ännu ett.

Jag har raderat mailet eftersom jag vidarebefordrade noterna till MM som skrev ut dem på sin dator. Men det hjälper inte. Det är lite "Trollkarlens lärling" över det hela...

Ni vet, Musse Pigg som inte kan få stopp på kvastarna som hämtar vatten och förorsakar översvämning.

Caspar har kommit till världen

Caspar åtta timmar gammal (Alla bilder utom kaktusplanteringen (?) går att klicka större)

Ett underverk har sett dagens ljus, om nu ett sådant kan se detta. Nämligen CASPAR, som kom till världen till världen onsdagen den 8 juli klockan 7.10 på morgonen på Huddinge sjukhus. Han vägde 3240 gram och var 50 cm lång och var hungrig omedelbart han kom ut!

Mirrfamiljen med den lilla nya familjemedlemmen

Caspar är väldigt, väldigt liten i jämförelse med storebror Casimir. Han har mörkt, lockigt hår, små, små händer och fötter och världens lenaste hud. Men han är som är stark som en mindre björn och kan låta så att man själv inte hör vad man säger.

I fortsättningen får jag kalla Lillmirren vid sitt rätta namn, Casimir, så att man kan skilja på honom och lillebror Caspar. Båda är ju Lillmirrar numera…

Jag hann precis tillbringa en dag tillsammans med Mirren innan hon och Mirrmaken försvann till BB på Huddinge sjukhus påföljande natt vid halvfemtiden på morgonen. Det var bara att gå några trappor upp i huset och inta Mirrens plats i sängen bredvid Casimir, som sov djupt. Halv åtta på morgonen ringde Mirren och talade om att lillebror Caspar hade kommit och att hon måste tillbringa de närmaste dagarna på sjukhuset.

Jag fick alltså ett par intensiva dagar tillsammans med mitt numera näst yngsta och mycket livliga barnbarn. Farmor och farfar och farbror Anders, som bor bara tio minuters bilresa från Mirrfamiljen, kom och hämtade Casimir och mig och körde oss alla till Huddinge sjukhus redan på onsdagseftermiddagen. Där hälsade vi på och beskådade den lilla nya familjemedlemmen.

Caspar sover gott på mormors arm

För att bara vara åtta timmar gammal var Caspar mycket försigkommen, lyfte på sitt lilla huvud och försökte hitta maten när jag höll honom och tittade sedan förvånat upp på mig med stora blå ögon. Sen började han skrika, men tystnade omedelbart när jag gav honom tillbaka till sin mor…

Casimir och jag hade det trevligt under de dagar Mirren och Mirrmaken var borta och gick bl.a. till den stora lekparken och badade och gungade. Denna begivenhet tog hela onsdagsförmiddagen eftersom Casimir var tvungen att stanna på vägen vid varje grävskopa en lång stund tills han sa de förlösande orden: ”Hej då, pa-a!” Då fick jag nådig tillåtelse att gå vidare. Denna första dag hann jag inte laga någon middag åt mig själv.

Casimir vid pianot

På torsdagen avlöste mig farmor och farfar och tog med sig Caimir under några timmar så att jag fick pusta ut och röja upp i huset. Då hann jag även koka lite spagetti och ostsås och äta till lunch. På eftermiddagen var vi åter på BB och hälsade på.

Lycklig mormor

Efter lunch på fredagen kom så Mirren och Mirrmaken och lillebror Caspar hem. Även morfar och morfars kusin Inger från Australien hade tillstött. Casimir var mycket vänlig mot sin bror och klappade och pussade honom, men när morfar, kusin Inger och jag skulle åka hem till Mogata på kvällen, pekade han på mig och sa högt och tydligt: ”Momo babis!”

Sjalen har kommit till heders igen

Jag förklarade då att lillebror Caspar hade kommit hem till honom för att stanna och att jag inte kunde ta med bebisen hem. Då tittade Casimir under lugg på mig och vände sig förväntansfullt till morfar och sa bestämt: ”Moma babis”. Han var mycket besviken när inte heller morfar var beredd att överta lillebror.

Caspar trivdes inte hos någon annan än mamma när han hade kommit hem

Så fort hon tog hand om honom tystnade han...

Alltså är jag nu hemma i Mogata igen, utan ”babis”, tillsammans med MM och kusin Inger från Australien. Igår gjorde vi en utflykt till Floda kyrka, åt pizza och drack kaffe på kaffestugan Fridhem och handlade i hantverksbutiken. Dessutom hann vi med att bese den berömda kaktusplanteringen i Norrköping på hemvägen. Den har Holmens bruks 400-årsjubileum som tema i år.

Den berömda kaktusplanteringen i Norrköping år 2009

Kusin Inger från Australien och jag på en soffa i Carl Johans park

Idag ska vi ta en promenad längs Kanalen och dricka kaffe på någon uteservering, såvida det inte störtregnar, som det började göra igår precis när vi hade hunnit hem. Vi ska också gå och titta efter vad det är för något på gång i Kanalmagasinet. Där brukar det alltid vara trevliga utställningar under sommaren.

Lillmirren fyller två år

I tisdags steg jag åter på Swebus - detta utmärkta fortskaffningssmedel - för att åka och hälsa på Mirren i Stockholm. Hon går på ”fallande fötter” som min salig svärmor brukade uttrycka det när det beräknades vara ungefär tre veckor kvar till förlossningen. Inte vet jag riktigt vad uttrycket egentligen betyder, men förmodligen har det att göra med att barnet i magen har sjunkit ner... Kanske någon annan som vet.

Mirren och Lillmirren hämtade mig vid Cityterminalen som vanligt. Han var glad att se sin mormor igen, men var lite blyg i början. Han älskar fordon av alla slag och var salig över alla bussar som han såg vid terminalen. Gillar också att åka ”då” d.v.s. tunnelbana. När vi hade kryssat oss genom massan av turister och andra resenärer som sprang om varandra i kulverten och kommit fram till Centralstationen, skulle vi åka hiss ner till tunnelbanan.

Då hävde Lillmirren plötsligt upp ett illtjut och började ilsket protestera. Eftersom Mirren och jag hade pratat med varandra hela tiden upptäckte vi inte förrän då, att vi hade gått förbi hissen ca 20 meter – men Lillmirren var observant. Han hittar tydligen även på Stockholms Central…

På torsdagen fyllde han två år. Det skulle firas med traditionell uppvaktning på morgonen och kalas på eftermiddagen tillsammans med Mirrfamiljen och två av morfars kusiner. Födelsedagskalas med de jämnåriga dagiskompisarna plus föräldrar hade redan avverkats föregående lördag.

På torsdagsmorgonen väcktes Lillmirren med levande ljus, sång och yoghurt på blomsterprydd rostfri silverbricka, mormors present togs nådigt emot – en ”didi” (lastbil) som gick att tippa. Yoghurten, med blommorna kvar kring fatet, fick han dock äta vid matbordet.

Mormors present uppskattades

Födelsedagsyoghurt

Hela förmiddagen gick åt att laga mat. Lillmirren var med hela tiden på en stol bredvid. Mirren hällde upp olika ingredienser i deciliter- och litermått åt honom. Hon skulle först göra purjolökspaj och smöret skar hon i små fyrkanter. Lillmirren la i smöret och hällde mjölet i matberedaren. När allt var klart och locket påsatt fick han trycka på knappen. Han ropade lyckligt ”brumma, brumma” när maskinen satt igång. Även tårtsmeten vispades av Lillmirren under högljudda ”brumma” med någon liten benägen hjälp av mormor.

Mirren får god hjälp i köket

När detta var klart, var klockan ungefär 10 på förmiddagen. Då upptäckte Mirren att hon inte hade några bullformar. Hon hade nämligen bestämt sig för att baka bullar till kaffet efter lunchen, som skulle vara klar klockan halv två…

Jag försökte avråda henne och tala om att vi inte hann, men Lillmirren behövde en promenad hävdade hon bestämt. Så vi gav oss iväg till affären. På vägen fanns en grävmaskin att titta på och en stor lastbil som tog emot grävskopetippet – så Lillmirren och jag blev stannandes där i tio minuter medan Mirren, så skyndsamt som det var möjligt i hennes tillstånd, själv gick sista biten för att handla.

Klockan ett var bullbaket färdigt till min stora förvåning och jag hann precis ställa in dammsugaren i städskåpet när kusin Inger från Australien tillsammans med morfar steg in genom ytterdörren.

Födelsedagsdjuren med tvåan i spetsen i förgrunden

I väntan på lunchen

Den andra kusinen, som är polisinspektör till professionen, hade med sig en present som visade sig vara – just det – en polisbil, som kunde både blinka och tjuta. Lillmirren tog förstås omedelbart bilen till sitt hjärta. Lunchen var superb och tårtan smaskig med massor av jordgubbar till, så det blev inga points räknade den dagen heller…

Happy Birthdaybokstäverna brinner fort ner/upp

Är det någon som undrar vart genusperspektivet har tagit vägen i Mirrfamiljen apropå grävmaskiner och lastbilar, kan jag bara berätta att Lillmirren tidigare har fått en babydocka i present – Emil - med snopp och allt. Tyvärr är Lillmirren mycket lite intresserad av Emil men kan någon gång nådigt sätta honom i en liten vagn och köra runt honom i huset…

På onsdagen före födelsedagen hann vi med ett varv på den stora lekplatsen i Västertorp. Här kommer några bilder från denna heta sommardag i förra veckan.

Mormor skjuter på gungan

Bestämda steg i riktning mot lekbilen

Mirren får vara passagerare

Lekplatsens egen lastbil är i största laget