En insats för musikalisk jämställdhet...

En gammal dröm om att spela med i ett litet jazzband har gått i uppfyllelse. En av mina andra drömmar när jag var ung, var ju att bli vokalist i något jazzband. På gamla dar har jag så äntligen blivit vokalist, inte i ett jazzband, men väl i ett dragspelsdito, vilket inte heller är fy skam. Det är jätteroligt – vi börjar repetitionerna för hösten igen idag.

Men den största drömmen som tonåring var nog i alla fall att få vara med som jazzpianist i något band. Jag lyssnade mycket på olika jazzpianister, alltifrån Art Tatum, Oscar Peterson och Errol Garner till Bengt Hallberg och Jan Johansson. Jag spelade rätt bra redan på den tiden och övade flitigt med att försöka "planka" de stora jazzpanisterna - med viss framgång.

Men jag hade alltså ett stort fel – jag var FLICKA. Och en sån fick inte vara med och spela med gossarna på den tiden. Vissa undantag fanns i jazzvärlden, som Mary Lou Williams – en underbar jazzpianist, men hon hade ett eget band som kompade henne och som hon hade tagit ut själv.

Det är något bättre nuförtiden, men fortfarande ser jag inte många band som är blandade. Alla de här rockbanden från Beatles till Heavy Metals, The Ark etc.etc. består ENDAST av manliga individer, från tonårspojkar till mogna män.

Tjejer är tydligen inte välkomna i dessa, undantagsvis som vokalister i dans- eller storband. De får skapa egna tjejband om de vill spela tillsammans. Man kan undra varför det är så? Det är ju inte som med fotboll och ishockey, att det har med fysiken att göra. Tjejer kan ju vara minst lika duktiga att spela som killar och de spelar numera både trumpet och många andra blåsinstrument, för att inte tala om synt och gitarr…

Ett välkommet undantag var The Railers, som kompade TV-programmet På Spåret förra året. Där fanns det två superduktiga tjejer med, en trummis och en klaviaturspelare. Makalöst skickliga musiker båda två. Det trevliga bandet försvann tyvärr och ersattes med ett annat mycket sämre. Lyssna gärna på länken - jättefina bilder på tjejerna!

För att göra en lång historia kort. I lördags spelade jag tillsammans med min vän Putte som är jazzsaxofonist på en Helgsmålsgudstjänst i Skönberga kyrka. Vi spelade bland annat The Midnight Sun will never set och Stardust och jazzade upp Värmlandsvisan en aning. Det var kul och uppskattades av församlingen.

Putte och jag spelar i Skönberga kyrka. (Bilderna går att klicka större)

Ännu roligare hade jag på söndagen på en musikgudstjänst i Sankt Anna kyrka, där Putte och jag fick hjälp av Leif på bas. Där blev det Stardust och Värmlandsvisan än en gång. Det svängde rejält och vi fick varma applåder efter att vi slutat.

Vid flygeln i Sankt Anna kyrka

Putte och Leif i samspråk innan gudstjänsten. Lilla Ida, dotter till Marie och Leif och blivande ballerina, är förförisk i sin ljuvliga klänning


Sankt Annakören under ledning av Roger E. sjunger också några sånger

För övrigt ackompanjerade jag Marie, som sjöng två visor. Leif hängde med på bas även där och Louise kompade också på nyckelharpa. Helt underbart att få spela tillsammans med goda musikanter. Så här ute i Sankt Anna var det inte fråga om varken köns- eller åldersdiskriminering. Putte och jag är jämngamla men till Marie och Leif kunde jag med lätthet varit mamma...

Louise, som ackompanjerade sångerna med nyckelharpa, diskuterar med Marie innan gudstjänsten

Kyrkkaffet efteråt med landgångar och god kaka var mycket uppskattat.

Leif och jag vid kaffebordet i församlingshemmet efter gudstjänsten

PS. På Nöjessidan i dagens NT var det dubbla helsidor med foton på olika rockband. Jag räknade till 31 (!) killar - inte EN ENDA tjej fanns med någonstans...

Ölandsbesök hos Mirrfamiljen

Tillbringade veckan som gått tillsammans med Mirrfamiljen i deras sommarhus på Öland. MM följde med ner på söndagseftermiddagen, men åkte hem redan på måndagen. Det var ju som varmast just då och han hävdade att blommorna hemma behövde vattnas. Jag har ju en liten basilikaodling som han omhuldar, vilket var ett bra svepskäl att åka hem. MM är hemmakär han - inte äventyrslysten som jag.

Redan vid ankomsten på kvällen möttes vi av en välkomstkommitté bestående av Mirren, Mirrmaken och barnbarnen vid sista elstängselgrinden. Två till har man redan öppnat innan man kommer fram till sommarhuset.

Välkomstkommitté (bilderna går att klicka större)

Casimir och Caspar - Lillmirren och Minimirren - hade under dessa dagar anammat sedvänjan från sydligare trakter att sova på dagen och vara vakna till sent på kvällarna.

Födelsedagspresenten från mormor och morfar till båda barnen tas flitigt i bruk

Det behövs inte några dyra leksaker när man just fyllt ett

På måndagen följde i alla fall MM med till Böda Sand. Så kan man också tillbringa semestern. Lider man av sällskapssjuka får man sitt lystmäte här. Mirrmaken badar i T-shirt eftersom han blivit rejält bränd de första dagarna på stranden.

På väg ner till stranden vid Böda Sand

Semesterfirare på stranden vid Böda Sand

Mirrmaken med Casimir och Caspar

Kan vara trevligt som omväxling till vistelsen i Mirrfamiljens sommarhus, där de enda grannarna består av olika sorters kossor. En del svart- och vitbrokiga och en del av någon skotsk höglandsras. Just nu håller de sig borta från oss.

Casimir plockar "kaffe" på strandängen

Måndagseftermiddagen upptogs av handlande i ortens enda ICA-affär. Eftersom man byter stugor på söndagen var några hundra andra sommargäster också där i affären för att handla matvaror som skulle räcka hela veckan. Kändes trevligt, som att vara tillbaka i Kina…

Trängsel i den enda affären i byn

Dagen därpå åkte Mirren, barnen och jag till Bödagårdens Camping – ett paradis för frikyrkofolk. Vi besökte ett barnmöte, där det var svårt att tränga sig in eftersom vi kom lite sent. Barnens kusiner skulle nämligen vara där enligt uppgift, vilket också stämde. Mycket sång och bibelteater, där barnen själva medverkade. En härlig stämning trots den trettiogradiga värmen.

Barnmöte på Bödagårdens Camping

Mirren, Caspar och Casimir på barnmöte

Kaffe efteråt med Mirrmakens bror och svägerska, som går på ”fallande fötter” som man sa på den tiden jag bodde i Skåne.

Fika med Mirrens svåger och svägerska och den yngsta kusinen

Sen gick alla förstås ner till badstranden, där alla andra som campade eller bodde i stugor på Bödagårdens Camping befann sig. Mirren hade tagit med sig lunch, vilket kanske inte var så välbetänkt på denna sandiga beach...

Mycket folk också på Bödagårdens Camping

Caspar älskar att bada

På kvällen, efter middagen hemma, badade vi på vår egen lilla ”privata” playa. Där finns det tång att roa sig med för Caspar att kasta i sjön. Kontrasten mellan Bödabaden och denna lilla strand är slående – bara en svan som delar havet med oss.

Bad vid den "privata" playan


På torsdagskvällen kom Mirrmaken ner igen för att skjutsa hem mig till Mogata. Men innan dess hann Mirren och jag själva göra en sväng till Borgholm. Verkligen semester att själva gå och strosa på Storgatan och titta i affärer utan att hela tiden ha koll på barnen. Vi tittade in i en presentbutik – hade varit helt otänkbart om barnen varit med - där Mirren hittade ett par jättefina keramikfiskar att hänga upp hemma på väggen i sommarhuset.

Mirren visar upp sina vackra keramikfiskar

Fullt med semesterfirare i Borgholm på torsdagskvällen

Trots att klockan var halv nio på kvällen, när jag tog fotot, var Storgatan fylld av semesterfirare. MM:s pappa bodde på Öland under långa perioder de sista åren han levde, så jag har mest varit där under icke-säsong och hälsat på. Så det här med bilköer och trängsel på gatorna och i affärerna, var något helt nytt för mig.

På fredagseftermiddagen åkte vi hem lagom till det att regnvädret hade anlänt. Jag hade nämligen spelningar både på lördagen och på söndagen. Men det ska jag berätta om i mitt nästa inlägg.

Traktorrace hör till begivenheterna på Öland under sommaren

En liten pärla

Var på biblioteket igår och hittade bland annat den här lilla pärlan. Vilken härlig liten presentbok att ta med sig bort i stället för en blomma! Kostar under hundralappen på nätet.


Boken har små citat från olika böcker som Tove Jansson har skrivit. På baksidan står det: "I sin korta form ger de uttryck för den osvikliga humor och livshållning som är muminvärldens särmärke." Jag tycker de här citaten som jag valt att visa säger mycket om boken. Den är helt underbar! Bilderna går att klicka större så det går att läsa texten.




Nu tar jag bloggpaus fram till nästa lördag. Då återkommer jag med rapport...

Kommentarer eller inte…

När jag bloggar upplever jag det lite som jag gjorde när jag i mina tonår brevväxlade med andra ungdomar runtom i världen. Jag minns särskilt att jag skrev till en flicka i Japan, som en gång skickade mig en solfjäder. Det dröjde länge innan man fick svar, men det var desto roligare när ett brev med konstiga frimärken på damp ner i brevlådan.

Bilden från auktionskompaniet.com/

Jag tycker att mina bloggvänner påminner lite om mina gamla brevkompisar. Vi skriver/bloggar till varandra, fast det går så oändligt mycket fortare numera. Jag försöker att skriva svar så fort jag kan till dem som kommenterar/svarar på mina inlägg och tycker också att det är roligt att få svar från de bloggvänner, vars inlägg jag kommenterat.

Några är fantastiska på att alltid svara på min kommentar och att dessutom göra det snabbt. Men några av mina trognaste läsare (tror jag) skriver däremot nästan aldrig svar på kommentarerna.

Det känns lite snopet när man går in och läser i deras kommentarspalt och det inte finns något svar på min kommentar. Inte på andra kommentatorers heller för den delen. Man behöver nödvändigtvis inte upprepa varenda sak som jag skrivit, men det är kul att veta att bloggvännen åtminstone har läst kommentaren.

Undrar vad andra tycker. Är det viktigt eller inte att få kommentar till kommentaren?

Dubbelt så stora bilder

Upptäckte nyss att det gick att klicka en gång till på mina bilder så att de blev dubbelt så stora... Inte visste jag det. Nu syns alla skavanker ännu tydligare!

Annars längtar jag efter lite regn eftersom gräsmattan nästan är helt torr.

Födelsedagspojke och dobbermannflicka

Vi kom hem från Göteborg till Mogata på tisdagseftermiddagen i förra veckan. Efter att ha bytt blöjor på barnen och ätit middag åkte Mirren, barnen och jag vidare till Mälarhöjden. Min uppgift var att vara sällskapsdam och bebisvakt eftersom Minimirren numera avlägsnar sig sekundsnabbt utom synhåll om man vänder ryggen till för ett ögonblick.

Mirrmaken var fortfarande kvar i Berlin. Mirren skulle ordna med två födelsedagsfester för Lillmirren. En på fredagen när han fyllde tre år för släkten och en på lördagen för dagiskompisarna med föräldrar. Det skulle bland annat bakas bullar, morotsmuffins och tre tårtor.

På onsdagsförmiddagen hade Mirren beställt tid för att klippa Lillmirren. Detta efter stor övertalning från hennes sida och med hänvisning till de instundande födelsedagskalasen. När vi väl kommit till frissan ändrade sonen sig och ville inte längre bli klippt. När det inte hjälpte att prata med honom fick Mirren slutligen muta honom med hans älskade napp, som han inte längre får använda på dagen.

Lillmirren klipper sig för första gången (Bilderna går att klicka större)

Resultatet blev lyckat som synes av bilden.

Klippningen gav ett lyckat resultat

På torsdagen hälsade vi på Mirrens syster Anna för att titta på och beundra hennes hundvalp, en dobbermannflicka. I hemmet finns tidigare två katter, Elvis och Presley samt papegojan Aron. Valpen var redan ungefär lika stor som en vanlig småhund och hon ska bli VÄLDIGT mycket större med tiden. Nu var hon lekfull och nyfiken som alla valpar.

Anna och Cilla

Minimirren var mycket avvaktande och lite rädd trots att Cilla, ett namn som valpen redan lystrar till, både kunde sitta på kommando och hämta saker. Inte dåligt för en valp som bara är tio veckor. Å andra sidan var Cilla mycket undrande över vad Minimirren kunde vara för en konstig varelse…

Minimirren gömmer sig avvaktande bakom mamma

Anna, som till vardags är rektor på en högstadieskola i en Stockholmsförort, kommer säkerligen att uppfostra hunden med den äran. Hon har rejält pli på alla sina elever i skolan och lär väl få hunden att lyda också henne så småningom med trägen övning. En dobberman måste man helt enkelt ha stenkoll på…

Cilla är också lite konfunderad när hon ser Minimirren

Som väl är, är det förbjudet att kupera öronen och svansarna på hundarna i Sverige. De utländska ser extra farliga ut med sina spetsiga, hornliknande öron.

Två utländska dobbermannhundar - bilden från nätet

Vi fick också vara med om att bada Aron. Det gick till så att Anna sprutade vatten på honom med en blomsterspruta och torkade honom sedan med sin hårfläkt. Han gillade badet starkt och fällde ut de vackra vingarna och skrek av glädje under tiden. Det gällde dock att hålla katterna borta under akten.

Aron sprayas med vatten...

och torkas med hårtorken

På fredagen fyllde Lillmirren tre år. Eftersom han vaknade först av alla gick Mirren och han ut i trädgården och plockade en bukett blommor att lägga kring yoghurt- och melontallriken och att sätta i en vas på bordet.

Mirren och Lillmirren har plockat blommor för att ha på födelsedagsbrickan

Sedan fick han gå och lägga sig igen så att vi kunde uppvakta med sång, present och melon, det bästa han vet. MM hade kommit upp kvällen innan så han var också med. Presenten var en drake, som dock inte förmådde flyga vid försök senare på morgonen eftersom det var totalt vindstilla…

Paketöppning

På eftermiddagen blev det födelsedagkalas med farmor och farfar och farbror Anders. Mirren hade gjort en mycket god potatisgratäng och som vanligt mycket kaloririk. Till detta bjöds på rostbiff, kalkon- och skinkskivor och ostar av olika slag. Vegetarianerna, MM och Mirren, höll till godo med ostarna istället för det kallskurna.

Potatisgratäng och kallskuret för de stora och melon och ananas för födelsedagsbarnet

Födelsedagsfesten kan börja

Sedan grosade vi i oss av Mirrens specialtårta, en dröm av nötter, maräng och vispgrädde, till kaffet och teet. Utom födelsedagsbarnet, som bara åt vattenmelon men i alla fall blåste ut de tre ljusen på tårtan.

Lillmirren blåser ut de tre ljusen på tårtan

Lillmirren fick en grävskopa av farmor och farfar, något som han uppskattade mycket. MM och jag hade köpt en studsmatta i present att ta med till Öland, där den enligt Mirren har inneburit mycket hoppande sen den sattes upp. Får väl pröva den om några veckor när vi ska åka ner och hälsa på.

Grävskopan var uppskattad

Födelsedagsbarnet lovade storsint denna dag att Minimirren skulle få åka på hans trampbil för första gången. Som framgår av bilden var detta ett stort ögonblick för honom…

Minimirren är lycklig...

Tripp till Göteborg

Det var nog femton år sedan jag senast var i Göteborg. Trots att jag jobbade där i ett halvår någon gång i början på 1960-talet är staden helt okänd för mig. Jag arbetade då som aspirant på rembursavdelningen på Skandbanken, som låg några kvarter från centralstationen på den tiden.

Den gamla vackra centralstationen i Göteborg. (Bilderna går att klicka större)

Jag och min dåvarande man bodde då i Alingsås och eftersom min dotter Anna bara var tre år, hade jag bråttom hem med tåget för att hämta henne på dagis. Banken var inrymd i ett vackert gammalt hus som låg vid kanalen och jag gissar att det är där som Föreningssparbanken nu håller till.

Jag tror att Skandbanken inrymdes i det fjärde huset från vänster på bilden

Mitt jobb var att skriva maskin och skriva rent brev som chefen på rembursavdelningen kom med vid tresnåret. Mellan lunch och klockan tre fanns nästan ingenting att göra. Sen var det bråttom med breven som skulle iväg. Man fick skriva om hela brevet om man skrev något enda fel – det fick inte synas någon radering eller tippexmärke. Jag avskydde jobbet…

Inte heller begrep jag vad jag höll på med och fortfarande har jag ingen aning om vad remburs är för något. Efter något år övergav jag så alla tankar på en karriär inom bankvärlden.

Anledningen till Göteborgsvisiten var Minimirren, yngsta barnbarnet. Mirren skulle nämligen hålla en konferens i Göteborg under en dag och var tvungen att ha honom med sig eftersom hon fortfarande ammar ibland. MM och jag erbjöd oss storsint att följa med till Göteborg och vara barnvakt under dagen. Mirrmaken var i Berlin så han kunde inte följa med.

Mirren och Minimirren vid ankomsten till hotellet

Vi bodde på The First Hotel vid centralstationen varifrån vi hade uppsikt både över bangården och de resande till och från Göteborg. Vägen till hotellrummen gick nämligen via en bro över själva järnvägshallen.

Utsikt från ena änden av hotellkorridoren

Utsikt från bron över stationshallen på väg till hotellrummet

Hotellet översvämmadesav nästan likadana tavlor. Unga vackra flickor vid motorcyklar eller bilar och med högklackade skor, allt i rött, svart, vitt och grått. Inga gamla tanter här inte... Om man klickar på länken till The First Hotel ovan, kan man se fler av de intressanta konstverken!

Det märktes vilka hotellgäster som motiven på tavlorna - som även fanns på väggarna i matsalen och på hotellrummen - riktade sig till...

Eftersom vi var barnvakter fjärmade vi oss inte särskilt långt från hotellet. På förmiddagen gick vi en liten promenad genom Nordstansgallerian för att inhandla ett extra byte kläder till Minimirren, som hade passat på att bajsa ner de tre uppsättningar kläder som Mirren tagit med sig. En jättelik galleria med de flesta stora firmor representerade och massor av andra små butiker. Polarn och Pyret hade rea, påpassligt för oss.

På jakt efter kläder till Minimirren

Minimirren verkar vara ganska nöjd med tillvaron trots att mamma är borta

På eftermiddagen gick vi en promenad i Trädgårdsföreningens park – som jag av ovanstående skäl - aldrig satt min fot i tidigare.

MM och jag på väg till Trädgårdsföreningen

Vi hade tur som kunde fota en av Göteborgs största sevärdheter...

Varmt och skönt och många vackra blommor och anläggningar att beundra. Vi var naturligtvis också inne i det ståtliga palmhuset och besåg tropiska växter och svettades i den fuktiga värmen. Jag sörjde dock över att jag inte tagit med mig jumpadojorna istället för sandalerna, som sand och småsten på de grusade gångarna hade fritt tillträde till.

Ett överflöd av blommor i Trädgårdsföreningens park

Massor av rosor av olika sorter och färger fanns också i överflöd

Det ståtliga palmhuset

Bouganvillean för tankarna till Medelhavsområdet

Även träden var vackra att se på

Promenad i Trädgårdsföreningens park utmed kanalen

Från Trädgårdsföreningen hade man utsikt över synagogan i Göteborg

Efter promenaden hade vi tänkt äta middag på någon trevlig uteservering. Vi strosade därför uppför Avenyen, men tyvärr var det fler än vi som hade kommit på den idén. Det ljuvliga vädret gjorde väl sitt till att det inte fanns ett bord att uppbringa någonstans.

Promenad uppför Avenyen

Fullt med folk på varenda trottoarservering

För övrigt fanns det ingen varmrätt under 150 kronor så vi återvände till vår galleria där jag intog en hamburgare för tio kronor och MM en vegeburgare, som dock var något dyrare. Är inte heller säker på att folk på de finare restaurangerna hade uppskattat att ha en bebis i närheten som åt med fingrarna och kastade maten på marken ibland istället för i munnen.

Första kvällen var Mirren med och åt pizza på en liten italiensk restaurang

Vattenflaskan kom väl till pass under den stekheta eftermiddagen

Minimirren var glad och nöjd och inte ledsen på hela dagen och somnade innan Mirren kom hem. Storebror hade farmor tagit hand om – det hade nog inte varit lika lugnt om han också varit med…

Allt gott och väl på hemväg från Göteborg