Casimir anförtrodde mig att han kanske skulle gråta lite på
natten men att det nog skulle gå över. Jag har ju varit uppe i Mälarhöjden
massor av gånger under årens lopp men aldrig haft något av barnbarnen hemma utan
föräldrarna.
Vi sov gott, Casimir och jag i gästrummet, där familjen
vanligtvis brukar sova över, och han grät inte någon gång. På morgonen tog vi
en promenad, Casimir cyklade och jag gick ner till björken, målet för min
motionsrunda. Där hade jag sett massor av smultronblom och förväntade mig att
hitta en del smultron. Men till vår besvikelse hade alla smultronen torkat
bort, det fanns bara bruna små kart överallt.
Casimir cyklar förstås i förväg. Här vid mitt favoritträd. (Bilderna går att klicka större.)
Cyklist på väg till smultronstället.
Glad cyklist på hemväg trots att vi inte hittade några smultron.
På eftermiddagen gick morfar, Casimir och jag en promenad i
Söderköping. För en liten pojke, som ska fylla sex år om några dagar, finns det
alltid spännande saker att upptäcka och klättra på. Som den jättelika cykeln
som står uppställd vid ICA Nära på Storgatan.
Cykeln som gjord för att klättra upp på...
Det klarar han galant!
Jag hade läst i tidningen att man hade byggt sex små trätorn på
Hospitalsgatan i Drothemskvarteren. I tornen fanns det t.ex. ett lejon som
pratade om hur det var att vara lejon och roliga bilder av djur som man kunde
snurra på i två delar så att de såg väldigt konstiga ut.
Tornet som pratar och som man kan titta in i.
Här är en riddare i ett av tittskåpen.
För övrigt var det tittskåp med riddare och svärd och t.o.m.
en saga om en räv som klädde ut sig för att fånga en höna. Fortsättning i det
andra tornet. Hur det gick i slutändan fick man inte veta eftersom det bara var
två av de sex tornen som var färdiga…
Och här en fin bild av någon renässansmålare i ett annat tittskåp. Vi gissade på Botticelli, men hittade inte pojken på nätet. Någon som vet vem som har målat? Förmodligen en detalj från ett större verk.
Klättring igen...
Efter detta blev det promenad till slussen och Göta kanal där
det redan låg mängder av båtar för ankar. Jag ville titta lite på lokalerna i
Lilla Kanalmagasinet där jag ska ha utställning om tre veckor. Den här första
veckan fanns det bara en enda konstnär där och som ställde ut akvareller. Hon själv
var inte i lokalen, men hennes man var det och han underhöll oss med gitarrspel
och säckpipa. Vi fick också se hur vassröret såg ut som blev till ljud inne i säcken.
På väg till Göta Kanal går vi genom Forsemanska gården. Det lilla huset, som numera är café, användes till att binda hästarna vid förr i tiden. I bakgrunden kan man ana utomhusscenen där man spelar folklustspel hela sommaren.
Säckpipeblåsare på Lilla Kanalmagasinet. Så här ser det ut där jag ska ha min utställning vecka 30. Kanske inte den mest idealiska utställningslokalen - men inga problem med att hänga upp tavlor i alla fall.
På söndagen var vår lilla grannflicka Ida, ett år äldre än Casimir, hemma så då
behövdes inget annat större arrangemang från min sida än att förse båda med mat
av och till. De billiga akrylfärgerna som jag köpt på Dollar Store – fem för
25 kronor och som jag hittills föraktat - kom väl till pass och både Ida och
Casimir målade var sin stor tavla peppade av mina som dräller omkring lite
överallt.
Casimir och Ida målar med fyra färger - vitt, rött, gult och blått. De hade inga problem med att få fram grönt, rosa, ljusblått eller orange. Den svarta färgen tog jag inte fram. Annars kan man blanda den med gult och få fram en vacker grön färg - det lärde jag mig på målarkursen.
Casimir förevisar sin Eldsvansare. Den har klor på svansen och gröna ögon.
På måndagseftermiddagen åkte vi tillbaka till Mälarhöjden
och eftersom Casimir fyllde år dagen därpå ordnade Mirren födelsedagskalas för
honom på kvällen för oss alla. Caspar, som är två år yngre och inte fyller fyra förrän påföljande måndag, var otröstlig
och grät hela tiden. Inte nog med att
Casimir var storebror, han fyllde år FÖRST också. Caspar tyckte detta var i
allra högsta grad ORÄTTVIST! Alla tre barnen fick presenter, men det
hjälpte
inte, Caspar var lika ledsen hela kvällen.
Mirrmaken, Lissan, farmor, farfar och bror Anders väntar på att få ta för sig av bl.a. potatissalladen och prosciutton...
Casimir hade bestämt att födelsedagstårtan skulle vara en vulkantårta
med lava i toppen. Det blev en sådan så småningom som smakade väldigt gott. Har
mig veterligen aldrig ätit vulkantårta förut så det var en upplevelse.
Vulkantårtan smakade alldeles utmärkt.
Farmor tröstar Caspar som inte fyller år förrän måndagen därpå.
Mirren med Lissan på den riktiga födelsedagsmorgonen. Lissan gillar Bregott och smör!
På födelsedagsmorgonen blev det sedvanlig uppvaktning med ljus och blommor med några paket som sparats sen gårdagen.
10 kommentarer:
Så mysigt ni verkar ha haft det! Det blir säkert på ett annat sätt när ni umgås utan att föräldrarna är närvarande. Och du är duktig på att hitta på trevliga utflykter!
Det var verkligen en underbar dag ni fick med Casimir och vilket fint födelsedagskalas det blev därpå!
Flera gånger då jag skrivit här, så försvinner hela kommentaren och jag har inte orkat med att skriva om igen. Hoppas nu att denna kan gå igenom.
Än en gång - tavlan med småpojkarna på väg ner till stranden - den är såå fin och bra.
Önskar dig en god fortsättning på sommaren. Kram
Inga-Britt:
Ja, visst blir det annorlunda när man är ensam med barnbarnet. Kommer varann lite närmare. Hade faktiskt planerat två utflykter till men Casimir tyckte det var roligare att leka med grannflickan.
Kram
Eleonora:
Jag brukar alltid kopiera kommentaren om jag vet att det brukar strula som det gör ibland. Sen är det ju bara att lägga in den igen när det har ordnat till sig.
Jag ska skicka dig ett kort på pojkarna så småningom :-).
Jag önskar dig också en härlig sommar.
Kramar från Ingrid
Vilken tuffing Casimir, som sover över, bara så där. Och vad jag känner igen mig i det där att man planerar en massa, men sedan vill de helst vara hemma och pyssla. Eller måla. Eller bara mysa och ta det lugnt. Och det trivs jag också väldigt bra med!
Det är så härligt med barnbarn, för då kommer man ut på så mycket kul som man kanske aldrig ens funderat på.
Karin:
Ja, det gick bra med tanke på hur beroende av mamma som han är. Det är fantastiskt också att se hur de kan roa sig själva bara de har en kompis - barnbarnen.
Ingrid, som strax ska iväg och spela på ett bröllop.
Gunnel:
Håller med dig helt! Så många härliga lekplatser jag besökt i Stockholm, så mycket barnteater och konserter jag varit på, på Junibacken och Konserthuset bl.a.
Inte hade jag själv besökt Ölands djurpark eller Kolmårdens om det inte varit för barnbarnen. Två visningar för barn på Nationalmuseum var jag också med på - där lärde jag mig mycket :-).
En skön fortsättning på helgen önskar
Ingrid
Väldigt trevligt och mysigt att göra en massa tillsammans genom en 6-årings ögon. Jag längtar tills Otto kan sova över hon oss (kanske gråta lite också och sedan hitta på roligheter nästa dag, men än är han inte ens 6 månader, så jag får vänta ett tag till. Kram!
Suss:
Ännu en kommentar som jag inte kommenterat. Nu kommer den i alla fall.
Det är nog bra om barnbarnen kan sova över redan när de är ganska små. Då blir det ju inte så konstigt. Mina små barnbarn har sovit över många gånger hos farmor och farfar, som bor bara 10 minuters bilväg från Mirren.
Men hos oss blir det ju lite mer komplicerat med hämtning och lämning. Med Casimir var det inga som helst problem - vi sov tillsammans, han och jag, i gästrummets dubbelsäng, inga tårar alls :-).
Kram!
Skicka en kommentar