lördag 20 februari 2016

1245 Lilla Akademiens sång- och dansföreställning på Musikaliska 18 februari 2016

Jag har just kommit hem från Mälarhöjden och sitter och smälter intrycken från Lilla Akademiens fantastiska sång- och dansföreställning på Musikaliska. Förskoleklassen och lågstadiet är det som sjunger och dansar. De flesta bilderna har Kent tagit eftersom jag hade fullt upp att göra med att filma. Bilderna går att klicka större.


Den här bilden tog Mirren från läktaren när föreställningen var slut. Den visar alla barnen som var med och även orkestern.

Föreställningen är helt byggd på Lennart Hellsings visor med bland annat kända sånger som Kusin Vitamin, Daniel Doppsko och Krakel Spektakel. Nicko Ticko Tinn och I Indialand bak Himalayas rand finns förevigade på nedanstående videoklipp.


Lilla Akademiens egen orkester bestående av elever från högstadiet och gymnasiet ackompanjerade alla visorna. Violonisten Jessica, som bor hos Mirren, skymtar i bakre raden mellan de två flickorna i förgrunden. 


Förskoleklassen i första raden med årskurs två bakom dem. Här finns de Ulliga, gulliga, äckliga och spräckliga djuren samt bagare och gurkor. Den trekantiga gubben syns längst till höger.


Närbild på några av bagarna. Casimir - mitt åttaåriga barnbarn - står som nummer fyra från vänster längst bak. Här syns också mer av den trekantiga gubben till höger.

Programmet var otroligt ambitiöst och man kan inte annat än imponeras av att så små barn kan lära sig så många visor utantill och dessutom komma ihåg koreografin till danserna. (Bara Trollkarlsvisan har fem (5) långa verser!) Inte nog med det, mellan sångerna skanderade också barnen ett flertal dikter som Lennart Hellsing skrivit. Men repetitionerna har varit många. Övat varje dag har man gjort sedan vårterminen började.






De här små förskolebarnen i första raden marscherade taktfast under en av visorna till ackompanjemang av en trumma. På översta raden alla som deltog i visan om Trollkarlen.


Bagarna utför en bagardans. Casimir i mitten.


Här dansar gurkorna och den trekantiga gubben.

Det är kanske inte att överdriva att när man säger att publiken var sydländskt uppmuntrande med långa och varma applåder, visslingar och hejarop. Många mor- och farföräldrar fanns på plats och även småsyskonen fick vara med. De satt förvånansvärt tysta och stilla under hela föreställningen som tog en dryg timme. 


Här är det Petronella ifrån Plaskeby som är ute och går med sitt paraply. 


Krakel Spektakel har byggt en trumma som han rullar in på scenen i med sin vän. Till höger de ulliga djuren som Kusin Vitamin träffade. Barnbarnet Caspar - sex år - är häst och står som nummer två från vänster i första raden. 

Som avslutning, när alla hade avtackats, bad man Lennart Hellsings dotter och barnbarn komma upp på scenen. Dottern höll ett litet tal där hon tackade för den fina föreställning och försäkrade att hennes pappa säkert hade uppskattat det hela väldigt mycket. Jag är är också helt övertygad om det!



I Indialand bak Himalayas rand.



Nicko Ticko Tinn reser till månen i en rymdraket. Fantastisk liten kille på trumpet - vad månde bliva?

21 kommentarer:

Ronny sa...

Fint reportage! Man blir glad åt att se återväxt bland de unga. Tydligen har de dans också på den där Akademin. Tänk att få gå på en sån skola, att få delta i och uppleva en sån föreställning! (I nästa liv får det bli så!) ;)

Musikanta sa...

På LA är det dans, teater, bild, musik, körsång, ensemblespel och gehör på schemat. Förutom alla andra ämnen. De flesta barnen (däribland barnbarnen) har tre privatlektioner i sitt instrument i veckan. Visserligen bara en halvtimme var gång, men dock.
Från årskurs tre läggs ett ytterligare instrument till. Casimir har bestämt sig för orgel - det finns reglerbara pedaler så att fötterna räcker ner till pedalen. Caspar, som går i förskoleklassen läser snart eftersom det är både svenska och matte på hans schema. (Fast det heter svenska/lek och matte/lek.)
En annan fördel med den skolan är att det bara finns en enda klass i varje årskurs så barnen lär känna varandra över åldersgränserna. Lärarna känner också igen de flesta barnen på skolan. Åtminstone i de olika stadierna.
Jag hade tyckt att det skulle varit roligt att gå på en sån skola också!
Ingrid

Ditte sa...

Lennart Hellsings sagor, sånger och musik kommer förhoppningsvis att leva kvar länge, länge.
Väldigt roligt att L. A. lagt ner så mycket arbete och omsorg på detta tema. Så värdefullt! Jga förstår att ni njöt av att se öfreställningen och jag må då säga att det var mycket som hanns med på dryga timmen.
väldigt roligt ocjså att se barnbarnen "in action".
Att ha förmånen att få/kunna gå på denna skola är ju fantastiskt och väldigt utvecklande.
Det var väldigt roligt att åf följa med hit.
Kram!

olgakatt sa...

Härligt att se och höra den musikaliska återväxten och inte minst Lennart Hellsings visor!

Musikanta sa...

Ditte:
Det är ju speciellt roligt när de egna barnbarnen är med även om de inte hade framträdande roller just här. Vi är så glada över att de går på den här skolan som verkligen tar hand om och se alla barn som går där. Sen att det är väldigt mycket extra jobb för barnen om man jämför med andra skolor verkar de inte bry sig om. Synd att det inte finns lite fler sådana profilskolor för mindre barn. Den här skolan har ju dispens eftersom det är inträdesprov redan till förskoleklass.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Ja, symfoniorkestrarna runtom i landet får en betryggande del av elever som går här. Ca 80% fortsätter som musiker. Som orkestermusiker eller solister.
Ju mer man lyssnar på Lennart Hellsing, ju mer upptäcker man av hans genialitet. Sen är det ju också fina och kongeniala melodier till visorna.
Ingrid

Vi i Kasperian sa...

Hoppas att Lennart Hellsing kunde se den här föreställningen, från sin himmel! Eller nåt.
Bara att tacka för att du lade upp både bilder och filmerna. Så roligt barnen måste ha haft, och så fantastiskt duktiga de är!
Berit E

Ölandsvindar sa...

Ja de där visorna kan jag gå och nynna på för mig själv ibland. Duddeldi här kommer Selma Selleri. Fantastisk förmåga att skriva hade han, Lennart Hellsing! Roligt att de håller för generationer av barn och att de görs aktuella på nytt genom föreställningen.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...

Berit:
Tack för din vänliga kommentar - synd att in LH fick uppleva detta. Barnen går ju in med liv och lust för detta, det borde vara något att tänka på för andra skolor också. Hoppas att LA delar med sig!
Igrid

Musikanta sa...

Kerstin:
Det är ju inte bara sånger han har skrivit. Jag njuter varje gång vi läser Piratboken om alla kaptenerna när jag är hemma hos barnbarnen. Och ABC-boken. Lite svåra texter ibland för små barn. Men uppenbarligen hade de här barnen inte några problem med att lära sig sångerna.
Kram tillbaka från Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Svenska skolan verkar befinna sig i fritt fall. Så roligt då att få läsa om motsatsen hos dig. Jag förstår att du är stolt över barnbarnen.

Musikanta sa...

Hans:
Det är en ryska som har startat skolan och efter vad jag förstår existerar det inga disciplinproblem. Man jobbar också mycket med den sociala samvaron och att ingen elev får vara utanför. Kanske det vore lätt annars eftersom det ändå är stor skillnad på barnens prestationer musikaliskt.

ALLA måste ju spela något instrument (f.o.m årskurs 3 två stycken) men i Casimirs klass finns det ett par som övar TRE timmar per dag och det ger ju ett annat resultat än hos de övriga som "bara" övar en timme per dag.

Både elever och föräldrar accepterar också de ganska stora kraven som man ställer på dem. Att ha en lång rättstavningsläxa dagen efter sång- och dansföreställningen var det dock några föräldrar som opponerade sig emot :-). Det finns knappast någon heller som är anonym på skolan, som inte har några parallellklasser. Jag är oerhört tacksam över att pojkarna kom in på skolan, hoppas på att den minsta flickan också får gå där om något år.
Ingrid

Annika sa...

Ja, vilken skola dina barnbarn går på!
Helt fantastisk är den!
Så bra att det ställs krav på kidsen, det är givet, annars skulle de inte prestera så bra som de gör.
Hatten av till den skolan, säger jag!!
Wow! Impad!!
Kram!

Veiken sa...

Helt underbart! Jag älskar Lennart Hellsings alster. Det är verkligen en kulturskatt!
När jag såg dina filmer fick ståpäls. Så fint!
Svar: Den lilla hunden tillhör rasen Pomerianian. Den var inte ensam på stranden, utan stod en bit ifrån! Kramar

Veiken sa...

Jag glömde skriva att HUSSE och MATTE var dom som stod en bit ifrån! ;)

Anki sa...

Ser att du haft trevliga dagar i huvudstaden :)
Vilken härlig skola dina barnbarn går på ... är väldigt imponerad både av skolan och framför allt av barnen!
Ha det gott!
Kram

Musikanta sa...

Annika:
Jag tror att alla barn skulle må bra av att det ställdes lite krav på dem. Som det är nu har det flummat ut väldigt i många skolor. Man är rädd för att ge barnen läxor, rädd för att säga ifrån om de bråkar etc.etc.
Och barnen på LA mår väldigt bra och älskar sin skola, trots att det är ganska hårda krav på dem. Mirren berättar att Casimir hade 20 A-4 sidor med sånger och verser som han skulle lära sig utantill till denna föreställning. Förutom alla andra läxor och gitarrspelläxor.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Väldigt roligt att du uppskattade inlägget och videosnuttarna. Det var svårt att välja vilka jag skulle lägga in - det fanns massor med andra sånger också som var jättefina. Pojkarna har inte klagat en enda gång på att det var mycket att lära sig eller att det var många repetitioner - de har tyckt att det varit kul hela tiden.
Jag läste att hundrasen fått en namn av någon av dina bloggläsare. Har aldrig sett en sådan - förstår att husse och matte inte var långt borta från denna lilla pärla :-)...
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Ja, vem blir inte imponerad av en sådan föreställning? Extra roligt var det ju eftersom två av barnbarnen var med också. Även små barn kan om man bara anstränger sig från lärarsidan. Och det har man ju gjort i det här fallet. Sångerna och verserna har klasslärarna övat in på sina svensktimmar. Väl så nyttigt som att öva rättstavning. Åtminstone i någon månad.

Sen blir det ju en väldig sammanhållning mellan alla barnen på lågstadiet och även förskoleklassen. Jag är mycket glad och tacksam över att mina små barnbarn har den stora förmånen att få gå på denna fina skola!
Kram tillbaka från Ingrid

Bloggblad sa...

Fantastiskt! Jag som har satt barnmusikaler vet vilket himla jobb det är att få till. Speciellt i klasser där det finns några omotiverade barn som helst bara saboterar, man är ensam vuxen och får fixa kläder och rekvisita själv... Vilket är fallet i de flesta fall. Undantag: ett par superhärliga klasser där alla var med på allt och föräldrar ställde upp frivilligt. Men såna växer inte på träd...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Här finns det ju inga omotiverade barn i den här skolan så det är ju enklare på det viset. Och heller inga omotiverade föräldrar, vilket kanske är lika viktigt! Sen jobbar alla lärare och fritidspersonal tillsammans med föreställningen - skillnad som du skriver när vi fick jobba helt ensamma. De flesta dräkterna sys på skolan men föräldrarna får hjälpa till med byxor, tights och T-shirts som ska passa ihop. Trollkarlskappa och speciell lussedräkt fick Mirren sy själv t.ex.