Den här träängeln är gjord av träsnidaren Józef Munik. (Bilderna går att klicka större.)
Klockan tio i tre på eftermiddagen ankom (som det heter när det gäller tåg och bussar, aldrig annars) jag till City-terminalen med Flixbus. Efter två svängdörrar, tre rulltrappor och en lång trappa, som jag kånkade ner min tunga rullväska utför, befann jag mig på perrongen på T-centralen för att åka tre hållplatser med tunnelbanan till Odenplan.
Precis när jag kommit ner för trappan och väntade på tåget började plötsligt väggarna att röra på sig och falla över mig och jag föll handlöst ner på perrongen. Två personer, av vilka den ena var den ängel som jag pratade om i början på inlägget, fick mig på fötter igen. Hon inte bara hjälpte mig in i tunnelbanevagnen utan följde även med mig upp till Odenplan och väntade med mig där tills Mirren - yngsta dottern - kom och hämtade mig.
Mirren bor bara några kvarter från Odenplan och var som väl hemma när jag ringde och berättade om att jag fallit. Min ängel reste sedan vidare till Sankt Eriksplan där hon hade ett ärende. Tyvärr tog jag inte reda på vad hon hette, men om hon läser det här så vill jag att hon ska veta hur oerhört tacksam jag är för hennes hjälp.
Jag hade tänkt att gå på en gospelkonsert med Mirren på kvällen men kände att det nog var säkrast att jag var hemma. Det blev en fin kväll tillsammans med barnbarnen istället.
Jag kände mig lite skakig efter detta eftersom det aldrig har hänt förut att jag fallit så handlöst. Mirren följde mig därför till Åhléns entré på tisdagen där min bloggvän Kerstin och jag hade bestämt att träffas. Hon hade några ärenden på stan att uträtta så Kerstin och jag hann sitta i en och en halv timme och utbyta tankar på Kafferepet innan Mirren kom och hämtade mig där.
Sen dess har jag känt mig som vanligt utom att jag känner mig lite ostadigt emellanåt. Kanske jag borde ha en käpp att ha med mig ibland - det finns fina sådana har jag sett. Jag är ju ute och promenerar varje dag men då har jag alltid stavarna med så därför är det inte några problem med balansen just då.
Den här käppen från Åshild kanske vore något?
13 kommentarer:
Oj, kära nån Ingrid!
Vilken upplevelse du har varit med om.
Jag är så glad att det fanns änglahjälp så nära dig just då och att hon åkte med dig fram till Odenplan tills Mirren kom.
Du borde kanske söka upp en läkare för att kontrollera vad som var orsaken till din tillfälliga yrsel? Det behöver ju inte vara dramatiskt alls men ändå, för säkerhets skull.
Var rädd om dig; ha det bra!
Kram
Fy, vad otrevligt och skrämmande. Tur att det finns snälla och vänliga människor runt omkring, en vardagshjälte.
Hoppas att du får en fin helg med dottern!
PettasKarin:
Min svärsons bror är läkare och han lugnade mig med att det säkert kunde vara en släng av kristallsjukan som jag känner av då och då. Eftersom jag varken förlorade medvetandet eller mådde illa var det ingen stroke enligt hans uppfattning. - Det räcker med en svängdörr för att framkalla ett anfall, sa han. Jag får hoppas att han har rätt, då är det ingen större fara. Jag har kontaktat min vårdcentral i alla fall så de får utreda vad som orsakade detta. Inget fel på blodtrycket heller. visst är det underbart att det finns så snälla människor som hjälper när det händer något!
Önskar dig och Uffe en skön och trevlig helg.
Ingrid
Lena i Wales:
Ja, det är helt fantastiskt att jag fick så mycket hjälp direkt av en helt främmande människa. Jag åkte hem en dag tidigare från Stockholm så nu är jag hemma i lugn och ro. Känner ingenting av yrseln så förhoppningsvis är det en engångsföreteelse. Men dottern har lovat att hämta mig på City-terminalen nästa gång jag åker upp, så det känns tryggt.
Ha en skön helg önskar
Ingrid
Trevligstund tillsammans som alltid. Tack söta snälla för god bakad potatis med skagenröra!!
Så toligtatt träffa dig igen. Tack och kram💕💕
Eleonora:
Kommer inlägg i morgon om vår lilla träff :-). Du var så söt på fotot så jag hoppas att du inte har något emot att jag tar med det i min blogg. Fotot på mig blev väldigt lyckat också. Jag får ta en potatis med skagenröra nästa gång också - var ju tvungen att köpa bakelsen som du vet :-).
Många kramar från vännen Ingrid
Men kära nån så otrevligt! Vilken tur att du mötte en ängel när du bäst behövde det. Jag har haft ett anfall av kristallsjuka och det är hur otrevligt som helst och jag är jätterädd att jag ska få en attack när jag är ute, för då hjälper nog varken käpp eller stavar. Jag hamnade på akuten, men fick åka hem efter några timmar.
Hoppas du slipper det mera!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Skönt för mig att du kände igen anfallet som beroende på kristallsjuka. Jag oroade mig för att det kunde vara en stroke. Men man blir ju rädd för att åka iväg ensam efter ett sådant fall. Men jag får väl försöka göra som du - inte bry mig om det. Ska i alla fall se till att jag har referenser till anhöriga etc. tillgängliga i mobilen.
Kram från Ingrid
Tur att allt gick som det gick! Det tycker jag också. Kanske ska vi skaffa "Spanskrör" både du och jag?
Så obehagligt, tur att det slutade bra. Änglar finns!
Kram
Ronny:
Inte behöver du något spanskrör, du som är bara pojken ännu! Om femton år kanske :-). Men, som Ingrid sa här ovan, när man får ett sådant här anfall hjälper varken käpp eller stavar. Så jag väntar väl lite till med att beställa.
Ingrid
Usch, vilken rysare! Påminner om när jag dansade (för sista gången tror jag det blev) för rätt många år sedan och damp i backen framför min förvånade kavaljer. Jag hade inget högerben, plötsligt ... det har inte hänt igen men jag vill gärna slippa! Hoppas du drabbades av något väldigt tillfälligt som inte kommer tillbaka.
Aina:
Även ditt fall tyder på att det var en balansrubbning och inte något farligare. Men nästa gång jag ska åka upp och besöka barnbarnen har Mirren lovat att hämta mig vid City-terminalen. Jag har blivit lite ängsligare, tyvärr...
Ingrid
Skicka en kommentar