Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 50 är rubriken - Karaktär. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida.
1. När skulle man hitta dig med handen i kakburken?
Inte på annat sätt än bokstavligt numera. När jag var liten var jag ett mycket lydigt barn och tog aldrig ens en kaka utan att fråga om lov. Jag växte upp med att "Gud ser allt", så det var ingen idé.
Dock kommer jag ihåg när jag i tioårsåldern samlade frimärken och jag hittade en massa sådana på en hylla i min pappas garderob. Det var ju så många som såg likadana ut så jag norpade ett frimärke i varje hörn. Det tog väl något år innan pappa upptäckte det. Konstigt nog blev jag aldrig straffad för detta på något sätt. Kanske tog det knäcken på honom för jag såg honom aldrig samla frimärken efter det. Inte innan heller förresten.
Bilden från nätet.
2. Vad har du försökt dig på men aldrig avslutat?
I tonåren försökte jag att lära mig spela gitarr. Jag försökte väl några månader men jag fick ont i fingrarna. Jag tyckte också det gick för långsamt för mig, som redan spelade svåra stycken på piano. Men det hade varit roligt att kunna.
3. Vad kompromissar du oftast med?
Jag kompromissar varje dag med mig själv om jag ska gå ut och promenera. Om jag ska storstäda tycker jag t.ex. inte att jag behöver gå ut och gå. Inte heller om det regnar trots att jag har en mycket praktisk regncape som jag köpte i Kina och som täcker hela mig.
4. Vad låter du ingen ta ifrån dig?
Min flygel.
5. Vilken kraft skulle du ha som superhjälte?
Min barndoms idol var Mandrake Han hade magiska krafter för att bekämpa ondska och det skulle jag gärna vilja ha. Jag har för mig att han kunde flyga också, men det hittar jag inte något om på Wikipedia. I alla fall hade han en slängkappa som alltid fladdrade bakom honom. Sen dess har jag alltid varit svag för män i slängkappor...
Bilden från nätet.
16 kommentarer:
det är väl inte för sent för gitarr...
jag kan inte erinra ig att jag mött så värst många män i slängkappor. men säkert hade jag fallit som en fura om jag gjort det. jag spelade fiol i många år, men lade av. och det var faktiskt den omåttligt okarismatiske fiollärarens fel
Jag provade faktiskt på gitarr en gång. Jag, min mamma och min farbror Knut gick på gitarrkurs, men ingen av oss blev några gitarrspelare.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid
Förstår att din flygel är dig kär.
Jo, jag tog pianolektioner för en tant Hanna och det var inte direkt kul. Jag fick öva hemma på vår orgel. Men sen fick jag ta lektioner för en kantor på orgel och genast blev det skoj. Men det stannade därvid. Gitarren knäppte jag på för mig själv. Min mamma spelade med gitarrsystrarna.
Kram!
Gitarr spelade jag i ungdomen, kunde ha lärt mig mer, me la det på hyllan, kom jag på när jag läser dina svar. Få se om jag återvänder till det någon gång, men brukar inte backa bandet så ofta....
Vilka roliga svar:-)
Jag var lika lydig som du. Tror det är en generationsfråga. När vi var unga då vågade man helt enkelt inte gå emot vad föräldrarna sa, för man blev ju bestraffad, åtminstone jag. Å husarrest var aldrig så kul...
Konstig med din pappa som hade frimärken utan att han samlade på dom. Jag samlade frimärken till jag var 15, och gav bort mina album till en kollega när jag var 30.
Vad gäller kompromiss, så tycker jag att hela livet är en kompromiss.
Jag var nog också lydig hemma, men ändå ett ganska jobbigt barn med mycket energi, vilket ibland ställde till det för mig.
Jag har många påbörjade projekt, men sånt är mitt liv.
Kanske kan du ta upp gitarrspelandet igen, tror du har förutsättningar för det.
Trevlig Luciahelg!
Hannele:
Det räcker med att spela orgel och piano. Men så länge man kan röra fingrarna är det naturligtvis inte för sent :-). Jag överlåter gitarrspelandet till sonen. Vi brukar spela ihop ibland. Han är en fena på gitarr.
Ingrid
Mrs Calloway:
jag var marinlotta en sommar och kadetternas paraduniform hade just en slängkappa. Jag blev omedelbart kär i en kadett men det varade bara till vi åkte hem från lägret i Göteborgstrakten.
En lärare betyder så mycket för intresset. Synd att du inte bytte!
Ingrid
Ingrid:
Det är många kurser som jag gått på och som det inte har resulterat så mycket i. Gitarr försökte jag lära mig själv, kanske hade gått bättre med lite ledning. Men jag hade ingen vidare motivation.
Önskar dig också en fin tredje advent!
Kram tillbaka från Ingrid
Geddfish:
Roligt att du började spela orgel. Jag tänkte försöka lära mig spela gitarr eftersom den var lätt att ta med sig. Men sen kom synten som också gick att ta med och då var det ingen större idé.
Kram tillbaka från Ingrid som önskar dig en skön tredje advent.
Bokdamen:
Har man redan en gitarr hemma är det nog inget större problem att komma tillbaka. Det man lärt sig en gång finns där - som t.ex. cykling.
Ingrid
BP:
Om inte annat fick man en ordentlig utskällning - åtminstone när man blev äldre. Och sen var föräldrarna sura länge.
Min pappa jobbade ofta från tidig morgon till sena kvällar. Han var läkare och åkte på sjukbesök varje vardagskväll och även på helger. Han gillade nog mest att samla på frimärken, inte att sätta in dem i album.
Jag hade några fina frimärken i ett album som jag inte har en aning om vart det tog vägen. Kanske någon av mina bröder norpade det när jag flyttade hemifrån. Jag har i alla fall aldrig saknat det :-).
Du har så rätt i att hela livet mer eller mindre är en kompromiss!
Ingrid
Lena i Wales:
Jag har också många projekt som aldrig blir något av. Röja bland böckerna t.ex. Konstigt att tiden aldrig räcker till trots att man är pensionär. Men jag övar två timmar varje dag på flygeln och ibland även en timme på orgeln, så något gitarrspel lär det inte bli. Har heller ingen gitarr hemma längre.
Önskar dig också en skön och fin Luciahelg!
Ingrid
Wow, Mandrake, hans seriealbum läste jag som barn, tror inte jag riktigt förstod mig på vad jag läste! Min familj var inte religiös men min mamma hade ett genialiskt drag, hon sa att jag fick prickar i ögonen när jag ljög! Efter det tittade jag alltid ner i marken om jag narrades, och därmed visste min kloka mor precis...
Din headertavla är jättevacker!
Paula:
Måste ha varit väldigt effektiv skrämsel - prickar i ögonen vill man ju inte ha. Å andra sidan kom du ju på ett knep när du gjorde det. Fast din mamma genomskådade nog dig när du tittade ner :-).
Tack för rar kommentar om min header!
Önskar dig en fin kommande vecka.
Ingrid
Skicka en kommentar