2025 Bonniers Veckotidning nr 8 1926

 

 Bonniers Veckotidning nr 8 20 februari 1926. Omslagsbild av Harry Fahlstedt.  Bilderna går att klicka större.

Här är ännu en BVT som firar 100 år just idag. Som vanligt innehåller den lite av varje. Flera  författare har skrivit berättelser och artiklar, som t.ex. Elin Wägner och Carl Snoilsky. Aktuell är uppfinnaren och nobelpristagaren Gustaf Dalén, han med AGA-systemet och fyrarna. 

Jag saxar ur artikeln som är skriven av Céline Brunius - redaktör för BVT. Hon har tydligen besökt den stora utställningshallen på Lidingö. "De första fyrarna med Aga-ljus installerades 1904, samma år som bolaget Gasaccumulator bildades. 1912 flyttades verkstäderna till Skärsätra i Lidingö och därmed gick företaget raskt mot sin utveckling till en världsindustri. Det var på hösten detta år som Gustaf Dalén under utförandet av en del farliga experiment med accumulatorerna blev offer för den explosionsolycka som kostade honom hans syn."  

Bilden överst till höger är en Aga-lysboj vid inloppet till New Yorks hamn. Den nedre bilden visar ljusfyr för lufttrafik vid Tilsey Hill i England.

Det finns alltid en spalt för läsarnas frågor - Vad vill ni veta. Här är några exempel från denna tidning. 

Några bilder av kungligheter - både utländska och svenska - har alltid sin givna plats i tidningen. Här är det hertigparet av Västergötland som är med på bild. Prins Carl med makan prinsessan Ingeborg och med sina yngsta döttrar Märta och Astrid. (Ingenting nämns i artikeln att hon skulle gifta sig med Belgiens kronprins samma år - de måste ha träffats efter att artikeln skrevs). Somrarna tillbringade familjen på Fridhem utanför Norrköping. 

Ernst Rolf har satt upp en ny revy på Cirkus i Stockholm Katie Rolfsen är primadonna. 

Pyjamas har blivit den moderna hemmadräkten. (Ni kanske kommer ihåg en som ville veta hur ordet uttalades och varifrån det kom.) 

Medan kvinnan - enligt artikelförfattaren - ligger på en divan och drömmer sig bort från vardagen och följer rökslingorna från cigaretten som hon har i handen, bör hon var klädd i pyjamas "som inte längre har den avlägsnaste likhet med det maskulina sovplagget av samma namn." 

Den består av "ett par raka benkläder av crêpe de chine eller blankt siden och en jacka av något helt annat och vanligen mycket praktfullt, t.ex. guld- eller silverlamé." (Undrar vad dåtidens damer hade tyckt om våra mysdresser?)

Det är synd om kvinnorna som så länge har tvingats att gå i högklackade skor. Inte ens förrän de senaste tio åren har vi kunnat se kvinnor även på Mello eller andra TV-scener med sneakers eller kängor, som t.ex. Caroline av Ugglas på Körslaget. Själv pinades jag i skor med stilettklackar under min ungdomstid. Man kunde ju inte ha "systerskor" som det hette. I det fallet var det verkligen inte bättre förr! 

Så här ska skorna se ut när man ska gå ut på vårpromenad i staden. 

Än så länge är alla bilar i Sverige amerikanska. Den första Packardbilen tillverkades 1899 i Detroit och den sista 1958. 

Som vanligt är sista omslagsbilden i färg. Här en annons för Jell-O. Min mammas favoritefterrätt när jag växte upp. Hon var inte mycket för matlagning som tog tid. 

1957 Septembernytt från Bonniers Veckotidning nr 36 1927

 

Susanne Ballivet har skapat tidningens omslag med den gungande flickan. Hon var en fransk illustratör mest känd för sina erotiska bilder från böcker bl.a. av Alfred de Musset. (Bilderna går att klicka större.) 

För att man ska förstå hur ambitiös när det gäller kultur i allmänhet tidningen är, tar jag denna gång med innehållsförteckningen. 

På omslagets innersida är det oftast bilannonser. Än så länge är det bara amerikanska bilar som annonseras ut. 

Som jag berättat tidigare är de maffiga texterna svåra att få med i inlägget och det blir som vanligt mest bilder. Men en och annan text får i alla fall vara med. Som klippet från spalten nedan. 

Det här problemet har vi inte numera som väl är. 

I varje tidning finns en helsida med foto av någon berömd person. Nästan alltid män. Därför får hon vara med - friherrinnan Palmstierna - maka till Sveriges minister i London nu när hon fyller 50 år. 

Rubriken på en teaterkrönika är Bakom fällda ridåer. Det är många bilder från Operan, Dramatiska Teatern, Vasateatern och Oscarsteatern. Bilden nedan är från Oscarsteatern där herr Håkan Westergren (gift med Inga Tidblad) står bredvid fru Pauline Brunius. Herr och fru måste vara med om man inte har någon annan titel som t.ex. direktör John W. Brunius. Vem som är denne av de sittande herrarna får man inte veta. 

Det pågår en riksskyttetävlan detta år. Naturligtvis är det bara män som deltar i själva tävlingen. Men de tävlande måste ju ha mat och för att tillse detta behov har man kallat in landstormslottor från stockholmsavdelningen. 

"De näpna lottorna vid diskbänken."

Filmstorheter och bekanta män hos filmen är en annan rubrik trots att det faktiskt är två kvinnor med på bilderna. Bernhard Shaw, Chaplin och prinsen av Wales finns med här. "Mr. Bernhard Shaw hyste fordom lika stor förskräckelse för filmen som nobelpris men har slutligen fallit till föga, och hans skådespel Sankta Johanna är nu under infilmning vid Phonofilm."

Det finns alltid med några sportsidor i BVT. Ofta "rikemanssporter" (min anm.) som golf, tennis, ridsport och segling. Men här hittar man både en rapport från en cykeltävling och en simuppvisning i Strömbadet. Det är hans excellens statsministern som förrättar promoveringen. Det står inte vad han heter i undertexten men det måste vara Carl Gustaf Ekman har jag listat ut. Mer om honom kan man läsa här. 

Bilder på senaste modet är förstås ett måste. Här några exempel på höstkollektionen från några franska modehus.

Sista omslagssidan är som vanligt i färg. Den här gången är det Pommac som fått den äran. Kan tilläggas att dessa sidor är av ett kraftigare papper. 

1896 Majnytt från Bonniers Veckotidning nr 19 1927

Omslaget är av Gullan Rudevall-Artelius. Bilderna går att klicka större. 

Den här tidningen gavs ut för 95 år sedan den 8 maj. För en gångs skull ska jag ta med en bild på innehållsförteckningen. BVT var ju en tidning med högt ställda ambitioner på att vara kulturell. Men texterna är så kompakta att jag sällan kan ha med något av dessa. 

Här finns bland annat en novell av Agens von Krusenstjerna och ett kåseri av Sigfrid Siwerts. Sven Stolpe har gjort ett besök i Franska Akademien och Curt Berg har med ett referat om Stockholms musikliv. Men det får bli bilderna som får tala i stället.

Alla annonser är handritade som denna annons om den eleganta bilen av märket Packard. Än så länge lyser annonserna om Volvobilar med sin frånvaro. Vilket förstås inte är så konstigt med tanke på att den första Volvobilen rullade ut från fabriken den 14 april 1927. Bara 24 dagar innan detta nummer kom ut.

"Årstaklubben, en kvinnosammanslutning som är ett förverkligande av några av Fredrika Bremers idéer, har nyligen fått sina lokaler på Smålandsgatan i ordning och framträder nu för en större publik med något så föga feministiskt som en utställning av broderier" skriver Célie Brunius. Jag blir förvånad över att se ordet "feministisk" så tidigt.

 Bilderna visar broderade klänningar från början och mitten av 1700-talet. Även skorna var broderade.

"På landet vandrar man men flanören är en stadsföreteelse", skriver Sigfrid Siwerts i sitt roliga men också ganska invecklade kåseri. "De från landsorten inflyttade ha mycket emot sig. De känna ofta gatan som ett hot mot hälsa och liv...Nej, den verklige flanören måste ha vuxit upp vid en gata." När jag läser artikeln anar jag att den verklige flanören också är av manligt kön. 

Arvid Fougstedt illustrerade. Han har även ritat dit kvinnor och barn vilket det inte framkommer någonting om i texten.

"Hotel Ruhl ett av Nizzas och Azurkustens elegantaste, där en kopp te med två kakor kostar 50 franc, har en tid varit skådeplatsen för en tävlan av hög kulturell betydelse: det är världsmästerskapet i dans det har gällt" skriver artikelförattaren. 

Hade varit roligt att veta hur mycket 50 franc 1927 är i dagens penningvärde. Författaren är tydligen mycket imponerad av detta eftersom han nämner det ännu en gång i reportaget. I juryn satt prins George av England, som själv hade kammat hem ett pris i charleston från Cannes. Men i finalen blev det bråk mellan publiken och juryn avsattes och ersattes av en annan. Det är herrarna som får pris, damerna nämner man inget om.

"Första pris gick emellertid till Egypten och erövrades av en herre som dansade med en grace och uppfinningsförmåga som man inte skulle tilltrott en senfödd ättling av Tut-anch-Amons något stela och ensidiga danserskor." 

I bilden nedan möter vi prins George igen tillsammans med sin bror, prinsen av Wales. De är på besök hos Spaniens kungapar, kung Alfonso och drottning Victoria. Bilden överst till vänster. Till höger ser vi vår egen kung Gustaf V vid konungens ankomst till Orsaybangården i Paris dit han kommit för att i några dagar vara gäst hos den dåvarande presidenten. Nederst till höger ser man Winston Churchill som då var finansminister. 

Prinsen av Wales främst till höger i bilden med sin bror George i bakgrunden.

Ansikten från Nordiska musikfesten i Stockholm. Kompositören Hilding Rosenberg på promenad med sin lilla dotter längst ner till höger.

Många sidor med mode finns förstås med i tidningarna. Spännande att läsa om de nya färgerna som finns i vårmodet. En turkosblå nyans kombinerat med violett, rött med violett, marinblått med grönt. Beige och grått anses också vara färger som kan kombineras. 

Sista omlagssidan är som alltid i färg. Här är det en annons med Fenix hemfärger i tabletter.

1809 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 4 1926.

Omslaget till tidningen är gjort av Werner Liljeqvist - målare och illustratör. Han var bland annat tecknare på Dagens Nyheter mellan 1927 och 1959. Bilderna går att klicka större.

I denna tidning kan man bland annat hitta en novell av G.K. Chesterton, en krönika av Hasse Z., en liten revyrevy av Erik Lindorm och resebrev från Sigfrid Siwerts. Man får också upplysningar om ceremonielet vid hovet, hur man presenteras där och av vem och hur man ska vara klädd då. 

En något bisarr artikel handlar om Barnen i Moskva. Författaren skriver bland annat att "istället för att rödkindade och varma  susa iväg på sparkstötting eller skridsko (som västerländska barn = min anm.) sutto de och spelade skalor vid pianot". Stämmer kanske i viss mån även idag för många med tanke på hur många fantastiska ryska pianister som det finns.

Av de tre revyerna som Erik Lindorm skriver om är det endast den på Folkets Hus teater som får godkänt. Han skriver :" Men en sak har jag ett mycket livligt minne av, att årets nyårsrevyer var sällsynt platta och matta. Folkets Hus teater var den enda som inte var bägge delarna." Han raljerar också över "att fröjden stod högt i tak i denna gamla A-sal där så många missnöjets profeter eldat massorna."

Folkteaterns revy, Södran med Emil Norlander och Mosebackes revy får samtliga mördande kritik. Kanske berodde det på att Lindorm såg de fyra revyerna "i sträck", som han skriver.

Kurt Jungstedt har tecknat den här bilden av Lili Ziedner i Folkteaterns revy. Om man vill se mer bilder av denna framstående konstnär kan man titta här.

Vid den här tiden var det knappt 40 år sen den berömda sångerskan Jenny Lind gick bort och hon tilldrog sig fortfarande stort intresse. I en artikel av Curt Munthe berättar han om hennes korrespondens med fadern. (Antar att Curt var son till Mathias Munthe?) Den var mycket omfattande. Ogifta kvinnor blev ju inte myndiga förrän 1863 och då var Jenny Lind redan 43 år. 

Så här skriver Curt Munthe om breven: "Det finnes i dem icke ett spår av primadonnan, den över hela världen firade sångerskan: inga fanfarer och trumpetstötar eller hänförda skildringar av hennes egna framgångar. De äro i stället av ett oersättligt värde för vår kunskap om Jenny Lind som människa, och man måste tvingas till beundran för den nobla och ädla kvinnosjäl som kommer oss till mötes i snart sagt i varje ord och rad av de brev, som hon från så vitt skilda platser i världen sände hem till sin vän och förmyndare i Sverige." 

Rättvik var redan då en vintersport ort där välbärgade människor samlades. (Jag har tidigare retat mig lite på att det alltid står vad kvinnorna heter innan de gifte sig. Men det är faktiskt bra med tanke på att man förlorar sin identitet om man tar sin mans efternamn när man gifter sig. Numera är det ju inga problem eftersom de flesta kvinnor som gifter sig behåller sitt efternamn.)

På den nedersta bilden är det Turkiets Chargé d'affaires i Stockholm, Laik Moukbil Bey, som har skapat ett ståtligt Svealejon.

Den här tiden på året var maskeradernas tid. Det var stora danstillställningar och många var de förslag till maskeraddräkter som florerade i olika tidningar. Här nedan finns några. Jag antar att det var ganska dyrt att få en sådan maskeraddräkt uppsydd. 

Digra menyförslag och recept finns som alltid med i slutet av tidningen. Här nedan är en av de mest besynnerliga desserter som jag sett. 

Jag blir alltid lika imponerad av de skickliga illustratörerna till annonserna. Den här bilannonsen måste vara tecknad eftersom den är så skarp i jämförelse med alla andra foton vid den här tiden. Fortfarande är det bara reklam för amerikanska bilar.

1304 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 28 1927

Omslagsbilden är gjord av konstnären Georg Klinghammer, som ofta anlitades av Bonniers Veckotidning för att just skapa dessa omslagsbilder. Här kan man se några övriga sådana av honom. (Bilderna går att klicka större.)

Det är nu drygt 89 år sedan det här numret av Bonniers Veckotidning kom ut. Som vanligt är innehållet varierat med massor av annonser, reportage, bilder från kändisvärlden, mode och matrecept. Vad gäller annonserna har man ännu inte kommit på att man kan använda fotografier i dessa. De är alla tecknade.

Tyvärr vet jag inte vem illustratören till denna underbara skosnöreförsäljare är. Kan det möjligen vara Olle Krantz som var 21 år det här året?  Lustigt nog gör annonsen reklam för skokräm och inte för skosnören. Dessa kan man lätt ersätta men det är svårare med ett par skor, som man därför måste skötas väl och putsas med NOBLESS.

Varje vecka har man också ett porträttgalleri i tidningen, för det mesta med unga vackra flickor. Jag brukar inte ta med dem i mina inlägg men gör ett undantag nu eftersom två av efternamnen känns bekanta. En skolkamrat till mig hette Tersmeden som flicka och Gyllenhammars från Göteborg är ju inte någon okänd familj.

Fröken Margareta Gyllenhammar till vänster, dotter till direktör Oscar Gyllenhammar och hans maka född Zahlman. Det verkar som om damerna inte fick visa tänderna på fotona på den här tiden, ett blygt leende kunde man dock tolerera. 

En artikel av Ragnar Josephson, den kände konstkritikern och författaren, handlar om den omdiskuterade statyn av Fredrika Bremer som sattes upp i Humlegården 1927. Det hade tydligen varit en "oro och en irriterad stämning" förbunden med detta konstverk. Intressant är att läsa att det var den första kvinnliga skulptör som fått ett verk rest på en offentligt plats i Stockholm. (Kanske i hela Sverige, vad vet jag?)

"Den fråga man först ställer sig" skriver Josephson, "är om över huvud taget porträttskulptur av kvinnor lämpar sig att ställas upp på våra offentliga platser." Varför då, kan man ju undra? Han fortsätter: "Men vi önska icke så ohöljt se kvinnokroppen framställd för att skildra en historisk kvinnlig personlighet, ja, vi draga oss över huvud taget för att här se de naturliga kroppsformerna framhävda även under dräktens skydd." Tala om dubbelmoral med tanke på det oändliga antal skulpturer och målningar av nakna kvinnor som var helt comme il faut för övrigt under den tiden.

Men han tröstar sig med att skulptrisen, Sigrid Fridman, "icke dragit sig för att understryka det fula och förkrympta för att driva all tanke på kropp bort." De nakna skulpturerna av Tegnér, Fröding och Strindberg gick däremot an, ansåg Josephson. Min bloggvän Carin Önnestam har skrivit ett intressant inlägg om Fredrika Bremer som man kan läsa här.

Författaren Frank Heller medverkar ofta med noveller och resereportage. Här har han varit på besök i Carcassonne i Frankrike. Rubriken är Genom Frankrike i Citroën med underrubriken Genom körsbärsskogar,snö och svavelkällor. Han skriver väldigt medryckande om denna gamla stad "pärlan bland Frankrikes medeltidsstäder." och framhåller maten, som till skillnad från maten på Rivieran och i Paris, här är utsökt. Mellan Carcassonne och Rambouillet lade han "tvenne kilo till sin vikt" berättar han.

Monsieur Pierre är chaufför under resan. 

Modereportage finns alltid med. Trots att det är högsommar måste man vara anständigt klädd. Här nedan några modeller från Paris.

Tidningen svämmar som alltid över av annonser. Dyrast och störst är de som finns på insidan av omslaget och på slutet. De är alltid i färg till skillnad mot allt annat i tidningen som är i svart-vitt.

Vi har inte kommit så mycket längre på 89 år. Det var ju inte för så länge sen som en kvinna visade upp sig i teve med hår under armarna och som upprörde väldigt många.

Man får läsa det finstilta för att överhuvudtaget få reda på att det är en Packard som det annonseras om. Litet långsökt med bebisen och hunden i rutan som förmodligen ska symbolisera bilens pålitlighet.