Min äldsta dotter Anna har börjat måla på allvar sedan hon blev pensionär. Mest motiv från den lilla staden Limoux i södra Frankrike där de har ett hus. Icke desto mindre blev hon intresserad av att pröva på Acrylic Pouring Art, en målarteknik som jag har sysslat med sedan augusti förra året.
Det är inte så ofta vi träffas men vi brukar tillbringa någon vecka per år tillsammans i Limoux som jag har berättat om här på bloggen många gånger. Senast i höstas var vi där och gjorde bland annat en utflykt till Perpignan.
Anna och Jörgen kom lagom till lunch i lördags. Jag hade gjort crêpes med svampstuvning dagen före så det var bara att sätta in i ugnen och värma. Mat som även Kent som är vegetarian kunde äta. Till det ett gott rosévin som jag vet Anna är särskilt förtjust i.
Efter maten var det dags att sätta på sig skyddskläder för måleriet.
Acrylic Pouring Art är en hel vetenskap. Man borde haft goda kunskaper i kemi innan man började syssla med denna konstart. Som det nu är blir det som det blir fast man kanske hade tänkt sig något helt annat från början. När färgerna har torkat kan tavlan också se helt annorlunda ut än i vått tillstånd. Vilket även blev fallet denna gång.
Det är viktigt att duken är plan och inte lutar åt något håll eftersom färgen ger sig iväg dit i så fall. Vattenpasset kommer till användning.
Jörgen har parkerat sig i gästsängen för att följa måleriet.
Det är målarmediet Floetrol som gör att färgerna inte blandar sig med varandra när man häller.
Nu har Anna blandat till färgerna med lika delar färg, floetrol och vatten och ska röra ihop det i de små plastmuggarna. Först färg och floetrol och sen vatten. Man rör länge, minst ett par minuter per mugg. Sen droppar man i tre droppar silikonolja i varje mugg och rör om, tre gånger bara.
Duken täcks först med en grundfärg, silvervit den här gången. Annars går det bra med vilken färg som helst. Men den behövs för att hällfärgen ska kunna flyta ut. Jag hade färg kvar sen tidigare. Duken ligger på en ostbricka som snurrar och den är täckt med aluminiumfolie. Lätt att torka av sen.
Anna häller färgen i en större plastmugg - viktigt att färgen får rinna längs kanten.
Spännande ögonblick när Anna vänder upp och ner på plastmuggen.
Jag hjälper till med hårfönen för att få färgen att flyta bättre.
Anna är nöjd med resultatet.
Anna och Jörgen beundrar den nygjorda hällan. Men när färgen torkat kommer den att se helt annorlunda ut. Den svarta färgen som inte syns alls på bilden har då letat sig upp till ytan och det har blivit en helt annorlunda målning. Lite mer dramatisk i alla fall.
Vem trodde att det skulle bli så här?
Efter att vi hällt färdigt lagade jag kyckling med ris och curry som fick en strykande åtgång. Även en box med rosévin gick åt. Kent fick förstås fixa sin egen mat men det gör han ju alltid annars också. Det blev en härlig kväll med mycket prat och skratt och jag fick även några exempel på nya rehab-övningar för min dåliga balans av Jörgen framåt natten.
Jag blev också av med tre hällor. En till Anna, en till Josie som är Annas kompis i Limoux och en till Cissi, sambo med barnbarnet Johan.
Anna med två av hällorna som fick åka med till Stockholm.
17 kommentarer:
Ni skulle kunna vara syskon. Tyckte det var riktigt smart av dig att "skydda" håret från eventuella färgstänk. Anna med sitt fina långa hår var väldigt modig att inte göra samma sak.
Ja, det där med acrylic pouring art är verkligen en konst, i dubbel bemärkelse alltså. Anna lyckades verkligen bra. En spännande tavla. Sedan gillar jag den högra tavlan i sista bilden. Bra jobbat där, båda två:-)
BP:
Det hör till skyddsklädseln att sätta upp håret i tofs. I början hade jag plastmössa. Som synes stänker det en del :-).
Det är bara 22 år emellan oss - skillnad i ålder på yngsta dottern. Där är det 41 år som skiljer på oss.
SÅ stor förändring från vått till torrt på en tavla har jag inte varit med om förut. Men jag ska vara väldigt försiktig med den svarta färgen i fortsättningen.
Den högra tavlan var med i annonsen om utställningen som du kanske ser i bakgrunden på någon av bilderna.
Önskar dig en skön vecka trots snö och regn. Jag är tacksam för varenda droppe som faller. Har varit helt torrt i över en månad nu.
Ingrid
Jag vet ju hur roligt det är!
När blir det Limoux nästa gång?
Fina bilder allihop. Din man har också bildsinne. Särskilt gick nr. 11 (även om handledaren blev beskuren) till hjärtat. Konstnären helt 'borta' i upptäckandet och skapandet. Och så med vinglaset inom räckhåll. Det är så njutningsfullt det kreativa livet kan vara. :)
Så kreativ och duktiga ni är och bilderna är verkligen talande.
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid
Bloggblad:
Men jag blev förvånad hur mycket den här tavlan förändrades. Första gången jag sett det när duken har varit helt plan. Det har ju hänt att färgen runnit ut på en sida om duken lutade något. Men helt andra färger!
Vet inte om jag orkar en gång till. I så fall möjligen i höst.
Ronny:
Jag beskar bilden själv eftersom jag inte tyckte jag var till min fördel med dubbelhakorna.
Anna tyckte det var väldigt roligt att hälla och gick som du såg helt upp i detta.
Visst är det roligt att skapa något även om - i det här fallet - är väldigt kladdigt.
Ingrid
Ingrid:
Det blir ju aldrig som man tänkt sig men jag har i alla fall lärt mig en hel del genom filmerna på nätet. Kul att kunna dela med sig till barn och barnbarn. Nästa gång är det barnbarnet Clarissa som ska få göra hällförsök. Även det kommer givetvis att dokumenteras :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Du är verkligen en inspirationskälla Ingrid! Jag upptäcker det varje gång jag tittar in hos dig även om det har blivit sällan den senaste tiden, men nu är jag med i bloggosfären igen efter långa hopp emellan.
Ni liknar så mycket på varandra, din dotter Anna och du, som systrar ungefär. Vilken glädje för er alla att ha denna artistiska ådra vad gäller måleri och med tanke på dina barnbarn i Stockholm, också musiken.
Spännande teknik håller ni på med! Tack för att du delar med dig så frikostigt!
Kram!
Vad trevligt att umgås genom måleri och god mat.
Roligt att se hur det år till också.
Ni är bra lika, dottern och du.
Ha det bra!
Äventyret framtiden:
Kul att se dig här i kommentarsfältet! Ja, det är roligt att både barn och barnbarn har fått med sig lite konstnärliga gener hemifrån. Både vad gäller musik och måleri. Men så har jag ju också spelat, sjungit och målat med dem (barnen) när de växte upp.
Kram tillbaka från Ingrid
Lena i Wales:
Visst är det kul att göra någonting gemensamt med barn eller barnbarn. Nästa gång det blir hällning är när de yngsta barnbarnen kommer och hälsar på. Då är det Clarissas tur att få bekanta sig med måleritekniken. Jag ser fram emot det.
Ha det gott själv önskar
Ingrid
Oj, vilken intrikat process! Så spännande att få följa tillblivelsen och det överraskande resultatet. Vilken rolig mamma-dotter-grej!
Karin:
Ja, det är en rolig grej både med barn, barnbarn och vänner. Men kladdigt! Nästa att hälla kommer att bli Clarissa. Hennes bröder har fått var sin hälla så nu vill hon göra sin egen. Min sons sambo har också ställt sig i kö :-).
Önskar dig en skön och lite varmare söndag!
Ingrid
Vilken söt och fin dotter du har. Ni är väldigt lika. Så underbart att kunna kombinera hällmålningen och den goda maten i den fina samvaron som ni har haft. Vilken lycka att kunna ha så fint o trevligt tillsammans
Anonym:
Tack för din rara kommentar! Ja, det är en lycka att vara tillsammans med barn och barnbarn.
Ingrid
Anonym:
Tack för din rara kommentar! Ja, det är en lycka att vara tillsammans med barn och barnbarn.
Ingrid
Skicka en kommentar