Min födelsedag firades tillsammans med Kent, Mirren, Caspar och Clarissa. Casimir var inte med eftersom han var på konfirmandresa till Rom. Mirren och Clarissa hade åkt från Stockholm på morgonen och kom till Mogata lagom till lunch. Caspar var redan här då pappa Christian hade lämpat av honom på lördagen efter att de firat kusinens studentexamen i Jönköping.
Clarissa presentade mig med en kattsköldpadda (en mycket sällsynt art) som hon gjort själv. Av Caspar fick jag en strut polkagriskarameller. (Bilderna, av vilka Kent tagit många, går att klicka större.)
Jag blev mycket lycklig över den stora, fina Swedish Gracekatalogen (som jag själv tyckte var för dyr att köpa när jag var där) som Mirren köpt. Jag är ju med med mina tidningar på utställningen som man kan läsa om här och här.
När vi hade ätit upp pizzorna som Kent bakat åkte vi in till Söderköping för att gå en promenad. Dagen bjöd på strålande solsken och vi gick en runda (inte så lång eftersom det var väldigt varmt) till Rådhustorget och Drothemskvarteren.
Kent, Caspar, Mirren och Clarissa vid Rådhusbron.
Jag var nyfiken på Å-konsten som placerats ut i dagarna i Storån. Den har blivit något av en turistattraktion.
Det är konstnärskollektivet BlandArt som är upphovspersoner till dessa konstverk. De har sina ateljéer i Rådhuset.
Det fanns mer konstverk längs Å-promenaden men vi fortsatte åt andra hållet upp till Drothemskvarteren i stället. Innan vi lämnade torget beskådade vi ett av de nya elskåpen som målats av stadens berömda konstnär Ola Niklasson.
Huset till höger finns på Rådhustorget och i detta finns också en glassaffär i källaren. Det är därför musen har en glass i handen. Den ombyggda silon vid Slussen får också vara med. En musprinsessa blir räddad från någon hemsk varelse ( en katt kanske)?
Vi ställer upp oss på Rådhusbron för att bli förevigade. (När jag växte upp trodde jag det hette före-vigade).
När det lilla tåget har börjat köra sin runda genom Söderköping är det sommar.
Clarissa och Caspar roar sig i lekparken i Drothemskvarteren. Clarissa är extremt ljudkänslig, därför har hon för det mesta lurar på sig.
Lite runt om i parkerna finns det hängmattor som man kan lägga och vila sig i. Caspar och Clarissa var inte sena med att utnyttja dessa.
En cykeltur för Clarissa på hemvägen.
Det blev inte någon längre promenad som sagt eftersom jag började bli helt utmattad av värmen. Dessutom väntade en rabarberpaj med vaniljgräddsås hemma. Det är en lite kluven känsla att fylla 86 år. Statistiskt sett har jag ju inte många år kvar att leva men samtidigt är jag glad för att kunna fira ännu en födelsedag. Det är bara att ta en dag i taget och njuta av livet.
Here I come.
7 kommentarer:
Grattis i mängder på efterkälken Ingrid!
Härliga familjebilder att se på och att känna delaktighet i!
Du ser så fräsch och ungdomlig ut men undra på det med det gänget runt omkring dig och all inspiration som flödar i er familj.
Varm kram!
PettasKarin:
Tack så mycket! Roligt med efterkälksgrattisar, då varar födelsedagen ju längre :-).
Det är ju mycket för egen dokumentation som jag gör de här familjeinläggen. Roligt att ha kvar att titta på så småningom. Barnen växer ju så fort som bekant. På FB försvinner ju allt meddetsamma.
Önskar er båda allt gott.
Kram tillbaka från Ingrid
Så härligt att få fira årsdag tillsammans med hela familjen även om Casimir inte kunde vara med. Hoppas att han har det rikritt bra i Rom!
Du är verkligen otroligt fräsch och fin för din ålder Ingrid. Önskar att jag kunde säga detsamma, men man blir som man blir.
Ha en skön fortsättning på sommaren.
Kram, Ingrid
Ingrid:
Casimir klagar på att det är så varmt i Rom att "han dör". Han säger också att han har druckit lika mycket vatten på tre dagar som han gjort på lika många månader tidigare (vilket låter bra tycker jag).
När det är en sådan här dag och man vet att det ska fotograferas stup i ett måste man ju piffa till sig lite. Vanliga dagar syns det verkligen att man inte är ung längre. Jag har också problem med balansen och behöver stavarna om jag ska gå ut och promenera. Annars är det ganska bra med hälsan än så länge. Huvudet och fingrarna funkar också något så när fortfarande. Men åldern tar ut sin rätt...
Önskar dig också en skön och en inte alltför varm sommar. Själv fungerar jag inte om det är över 25 grader varmt ute. Då blir det inomhustillvaro med AC:n på på värmepumparna.
Kram tillbaka från Ingrid
Fin dag! Synd att jag missade pajen - först idag känner jag mig riktigt fri från förkylningen. Så skönt att må normalt igen. Jag är ju bortskämd med att vara pigg.
Du har nog ett gott arv, din mamma var ju jättepigg och alert långt över 90. Jag pratade med en man (son till den bonden pappa fick som god vän i Vilhelmina), han är 86 och håller igång. Hans fru har just fyllt 90. Idag skulle de iväg och sjunga på ett äldreboende ... fast frun kan inte spela gitarr längre... bara sjunga.
Jag skickade min bok till dem utan att ens veta om de levde, han hjälpte mig med många fakta när vi var i Vilhelmina och rekade inför boken för många år sedan.
Du kommer att hänga med länge än!
Bloggblad:
Tack för uppmuntrande kommentar - det behövs! Jag var riktigt deprimerad när Mirren och barnen åkt hem men det gick över tills dagen därpå.
Jag kan spela piano men inte sjunga längre. Når knappt upp till altens e och rösten brister ibland. Jag borde naturligtvis sjunga lite varje dag för att öva upp min röst...
Förhoppningsvis har jag ärvt några överlevnadsgener från mamma - skulle gärna vilja se Casimir komma in på organistlinjen på Musikhögskolan innan jag la av t.ex.
Grattis i efterskott från mig också! Vilken fin födelsedag. Och vad spännande med å-konstverken! kul idé!
PS. Sådana där missuppfattade ord som före-vigade tycker jag är spännande. Ofta ord man bara läser och bildar sin egna uppfattning om. Ordet "tillade" hade jag bara sett i böcker och fattade inte att det betydde "lade till". Det dröjde länge innan jag lyckades reda ut det!
Skicka en kommentar