1939 Månadens illustratör mars 2023 Hilding Nyman

 

Sångbok utgiven 1945. (Bilderna går att klicka större.)

Man gör sina fynd när man botaniserar bland sina gamla noter. Två sångalbum med visor av Felix Körling och illustrerad av Hilding Nyman hittade jag. För mig var dessa sånger en stor del av min tidiga barndom och det tydligaste minnet av min mamma. När jag växte upp var barn några som helst varken skulle synas eller märkas. Min mamma var inte mycket för barnpassning och överlät gärna detta till hembiträden eller barnflickor. 

Men hon älskade att spela och sjunga och jag kommer ihåg att jag ofta satt i hennes knä och vi tillsammans sjöng igenom alla sångböcker vi hade. Både sånger av Alice Tegnér och av Felix Körling. Efter alla dessa år kommer jag fortfarande ihåg de flesta melodierna och även texterna i denna bok. Sångerna var helt förknippade med bilderna, som fanns på den motsatta sidan. Också bilderna är för evigt levande i mitt minne. 

Motorbåten.

Här är det Nisse som fått hyra en båt att ro ut med Maja i. Hon som Kalle gillar. Han står där på stranden "så långnäst och sur och tårarna börja att trilla." Men som tur var kom en farbror förbi och såg hur ledsen Kalle var och lånade honom sin motorbåt så han kunde glänsa och åka förbi Maja och Nisse. Jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var för Kalles skull. 

Krocketspelet.

Här ojar sig Vera över hur pojkarna, Folke och Tore, fuskar och bråkar när de ska spela krocket eftersom flickorna är bättre. Det hela slutar med att Folke blir så arg att han spelar ett klot rakt in i  köket. "Fönstret i kras och vår nya servis, ja där blev mycket ris." Vi spelade också mycket krocket som barn på somrarna, min bror och jag, tillsammans med våra vänner. 

Den här tavlan målade jag när jag var 13 år. Det är min bror Göran och bästa vännen Turid och så jag. Motivet med höhässjorna i bakgrunden är från trädgården i vårt sommarhus i Krokek.

Födelsedagskakan

Flickan (som jag identifierade mig med då) ska baka en kaka till sin mamma. Hembiträdet Lisa hjälper henne. "Och jag tog grädde och jag tog socker och annat som det i "Husmodern står" sjunger den lilla flickan. På bilden klämmer hon ut glasyr till bokstäver eftersom hon just lärt sig läsa. På kakan står "Mammas kaka som är 30 år."

Vi ska campa

Den här visan var jag särskilt förtjust i eftersom den är väldigt rytmisk. (Kul att se ett par långbyxor på åtminstone en flicka, annars är det nog den enda med långbyxor i den här albumet.) Kostym och slips trots att det är pick-nick och moderiktiga baskrar på flickorna. När jag var liten  trodde jag det var tanter och farbröder - utom kanske de yngre pojkarna - som skulle ut och campa. "Ner till havet ska vi gå, hej va vi är glada, vi som negrer svarta bli, hela dan vi bada". 

Stjärnor.

"Stjärnor, är det ett slags ljus, i den gode Gudens hus eller petar änglar hål på himlen med en nål?", frågar den lilla flickan. Det var under andra världskriget jag växte upp med de här visorna och jag var lite avundsjuk på flickan som kunde titta ut genom fönstret och räkna stjärnor. Hemma var det alltid mörkläggningsgardiner som drogs ner så fort det blev mörkt och några stjärnor kunde man aldrig se. 

Har du sett?

Den absoluta favoriten i albumet. Text och melodi är för alltid inetsade i minnet. Katten, som är vit och svart och säger mjau och kiss Hunden som har tungan utom mund säger vov och morr. Grisen som inte är från Paris säger trots detta oui och nöff. Geten, som har skägg som en profet säger dock bara mäck, mäck. Oui var det första ordet på franska som jag lärde mig. 

  En katt över vägen.

Varje gång en katt springer över vägen tänker jag på den här sången om den stackars gossen som fick uppleva så många tråkiga händelser under dagen eftersom han hade glömt att spotta och säga tvi "och en massa med otur jag råka i". 

När han fick frågan av fröken om han kunde sin läxa sa det klick, hans byxor där bak gick itu med ett brak när han slog kana, och plättarna han glatt sig åt att äta när han kom hem hade hundarna ätit upp. Allt var förstås kattens fel.(Jag kommer ihåg att min bror Göran var klädd på exakt samma vis när han gick i skolan så - för mig -  är det alltid han som går till höger på bilden.)

Det är sommar.

"Kom lilla gosse/flicka dansa med mej...här står ju jag och bockar/niger för dig, frågar om du vill ha mej. Det är så ljuvligt för det är sommar, lalala...solen lyser och häggen blommar, lalalalala." För det mesta är det sommar i Hilding Nymans bilder. En sång som heter "Vår julgran" finns med i albumet men den gillade jag aldrig. 

Det är den här bilden som fått ge namn åt sångboken. Tyvärr finns inte noterna med i den mycket slitna sångboken som består av en hel del lösblad. Jag förmodar att titeln på bilden bara skulle vara Snipp, Snapp, Snorum. Jag har för mig att hundarna skällde på dirigentens anmodan. Den börjar i alla fall med "Vi har en hundvalp som heter Snipp, och vi har en till som heter Snapp". 

Hilding Nyman var inte bara illustratör utan även en framstående konstnär som är representerad på många muséer i Sverige. Vill man se mer av hans tavlor kan men titta här.