1303 Julipromenad i vår lilla sommarstad.

Trots 30 grader i skuggan bestämde vi oss, Kent, Mirren och jag, att åka in till Söderköping och gå en promenad i lördags eftermiddag. Hellre det än att sitta hemma och vänta på att skjutsa Mirren till Ringarum där hon skulle ta bussen ner till Öland på kvällen.

Drothemskvarteren med Ramunderberget i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

Vi började vandringen i Drothemskvarteren där det alltid är trevligt att strosa omkring. Stockrosorna överflödade bland de gamla husen och det var roligt att kika in i de välskötta trädgårdarna. Turisterna lyste med sin frånvaro här och det var tydligen för varmt även för husägarna att sitta ute och fika.

Kent och Mirren i en av gränderna i Drothemskvarteren.

Stockrosorna blommade överallt. Tornet till höger är ett av många sagotorn som finns i Drothemskvarteren som barn kan kika in i och lösa gåtor och titta på roliga figurer. Gå in på länken ovan så kan man se hur de fungerar.

Vi drog oss ner mot Rådhustorget där Mirren bjöd på glass. Det visade sig inte vara någon god idé att köpa strutglass eftersom den genast började smälta och rinna, vilket satte sina spår både i ansikte och på kläder. Annars var den hemlagade glassen från glassbutiken nere i källaren mycket god.

Folk söker sig till svalkan under parasollerna. Ingången till glassbutiken vid flaggan.

Från Rådhustorget fortsatte vi upp till Slussen vid Göta Kanal där alla turisterna fanns. I två månader ökas Söderköpings invånarantal med många tusen för att sedan återgå till det normala och kanalkajen åter ligger nästintill öde. Den här lördagseftermiddagen var det fullsatt på alla restaurangerna på kajen och lång kö till den berömda glassrestaurangen Smultronstället - Sveriges största glassrestaurang - som det heter i reklamen.

Kent tog den här bilden från kajen några dagar tidigare på kvällen, därav skuggan på kajen.

Vi tyckte synd om det stackars folket som köade i solgasset halvtimmavis för att äntligen komma in i skuggan och sitta och äta jättedyra glassar. Barnen kunde i alla fall försvinna till en angränsande liten lekplats under tiden. Vi kände oss nöjda och mätta efter den rikliga glassen på Rådhustorget, den som bara kostar hälften av den på Smultronstället.

Kön till Smultronstället.

Vi tittade också in i Kanalmagasinet där det pågår utställningar hela sommaren. Jag ställde själv ut där för tre år sen - här kan man läsa om det. I det ena rummet träffade vi på vår goda vän, Söderköpingsprästen Mirjam, vars sambo Emma Fors ställde ut sin keramik. Det blev en trevlig pratstund och Emma berättade att hon även skulle ställa ut vecka 32 om någon skulle ha sin väg förbi. Härliga keramikgubbar, men ingenting för en som inte ens har plats i skåp eller garderober för mer grejor.

Keramikern Emma Fors med sambon Söderköpingsprästen Mirjam.

Emmas underbara keramikgubbar framför hennes övriga keramikalster.

Sen var åtminstone jag slagen till slant och ville bara hem och dricka något kallt. Mirren ville dock först besöka Sankt Laurentii kyrka, vilket var en god idé, eftersom det var underbart skönt och svalt därinne. Kent och hon gick omkring och fotade medan jag bara satt och pustade ut.

På hemvägen mötte vi rundturståget på väg till början- och slutstationen vid Smultronstället.

Man har satt upp hängmattor lite varstans i Söderköpings parker. Det här paret hade bara ögon för varandra...

I kyrkparken träffade vi på några lyckliga vädurskaninägare - fyra söta tonåringar som gärna visade upp sina kelgrisar. Det var nämligen kanintävling - hopp över hinder bland annat upplyste de mig om. De hade ingenting emot att bli fotograferade som synes.

Från vänster Erika, Thea, Karin och Linnéa med sina älsklingar.