Resumé av veckan som gått

Nationaldagskvällen firades ombord på Swebus med destination Cityterminalen i Stockholm. Hämtades där av Mirrmaken och Lillmirren, iklädd mörkrosa kanintröja. Sedan vi promenerat med Lillmirren till dagis på måndagsmorgonen, tog Mirren, Minimirren och jag tunnelbanan in till Barnskospecialisten vid Sankt Eriksplan. Ack ja, i Stockholm finns allt!

Minimirren behövde nya skor, och det visade sig inte vara det lättaste, eftersom han har mycket knubbiga ben och höga vrister. Till slut och efter mycket provande fann den kunniga expediten ett par som inte skar in i vecket mellan fot och ben.

Mycket noga med mätningen av den lilla foten (Bilderna går att klicka större)

Nej, den här skon passade inte...

Väl ute på gatan igen ringde man från dagis och meddelade att Lillmirren hade feber och att vi var tvungna att åka och hämta hem honom med detsamma. Det blev alltså ingen shoppingtur och caférunda för oss som vi räknat med den dagen. Som väl är hade vi hunnit med att äta lunch…

Det var inget större fel på Lillmirren, utan han hoppade och sprang omkring som vanligt. Så på tisdagen gjorde vi en utflykt till Djurgården med djurgårdsfärjan. Målet var Galärparken, där det enligt uppgift på nätet, skulle vara fullt med aktiviteter för barn. Bl.a. ett sagotält. Där såldes det mest böcker, och någon sagotant såg vi inte till.

Vackert väder i Galärparken på tisdagen

Däremot tillbringade vi en trevlig timme tillsammans med TRAMS, en jazzig trio av duktiga musiker som specialiserat sig på sånger för barn. Det svängde bra och uppskattades livligt av barnen, som tillsammans med föräldrar och dagisfröknar hade slagit sig ner på utlagda filtar på gräset.

Tramsgänget med Dan Bornemark i spetsen var populärt bland barnen

Minimirren, Mirren och Lillmirren på den röda filten

Det var när vi kom hem från denna utflykt, som Minimirren tog sina allra första steg, som jag berättat om i mitt tidigare inlägg. Kvällen tillbringades hos farmor och farfar, som fyllde år och alla beundrade förstås den nyvunna färdigheten hos Minimirren, som han glatt visade upp under hela kvällen.

Minimirren tar sina allra första steg på egen hand

På onsdagen stod Mirren för matlagningen på sitt dagis, som ju är ett kooperativt sådant och där föräldrarna står för maten en dag i veckan. Eftersom vi skulle vara där redan kl. 8 ringde min väckarklocka 5.45. Först gick vi och handlade, sen skalade vi 53 st. potatisar. Menyn bestod av dillquorn i en sås av créme fraîche som alla barnen åt med god aptit – vilket säger en hel del! Till det morots- och gurkstavar.

Jag var mest behjälplig som barnvakt åt Lillmirren, som hela tiden ville klättra uppför rutschkanan eller trappan till denna. Sen vidtog disken, som tog hela eftermiddagen och städning av köket. Vi halvfyratiden var vi äntligen färdiga och kunde promenera hemåt. Sen var det dags för Mirren att börja laga mat igen hemma till familjen…

Kul att klättre uppför rutschkanan

Jag kan minsann gå och stå själv...

På torsdagsmorgonen åkte Mirren, barnen och jag hem till Norrköping och Mogata för att ta emot Isabelle, näst äldsta barnbarnet som skulle ta studenten denna dag. Mer om det senare.