När jag var liten fanns bland annat inte:
• motorvägar
• bananer och ananas
• baddräkter i lycra eller liknande material
• frysskåp
• TV
Resan från Norrköping, där jag bodde, till Stockholm med bil tog i det närmaste tre och en halv timme på den bitvis mycket kurviga vägen. Resan till Öland sex-sju timmar. Vägen gick då längs med den vackra Östersjökusten. Jag kommer ihåg hur glad jag blev varje gång jag fick syn på havet och den underbara skärgården. Utsikten från sommarbadhuset vid Bråviken var inte densamma…
Bilderna går att klicka större
Bananer var någonting man fick läsa om i ABC-boken i skolan. På sidan med A var det en bild med en apa på och på B en banan. Jag funderade mycket på hur en sådan kunde smaka. Under kriget (det andra, som MM brukar påpeka eftersom han är nio år yngre än jag) kom det inga båtar med exotiska frukter utom till jul, då vi fick apelsiner. Inte heller ananas hade jag smakat innan jag blev nio år…
Bilden från Stora Nicke Nyfikenboken
Baddräkten var ett sorgligt kapitel. Den var för det mesta hemstickad i ylle. Efter en sommar hade den krympt och tovat ihop sig till oigenkännlighet.
Bilden från ClipArt
När jag var riktigt liten kommer jag ihåg att vi inte ens hade kylskåp. Ibland kom det nämligen en farbror och lämnade stora isklumpar vid dörren. Min farfar hade en isdös fylld med sågspån, som vi gömde oss i när vi lekte kurragömma. Glass var därför sällsynt, det fick vi bara när det var stor fest.
Bilden från nätet
Självfallet hade vi inte TV. Vad roade vi oss ungar med då? Upp till nioårsåldern bodde min familj, mamma, pappa, jag och mina två bröder, på det muromgärdade gamla lasarettet i Norrköping. Till detta hörde en stor park med en liten lekplats med sandlåda och gungor.
Vår och höst kördes vi ut på morgonen och hämtades hem av hembiträdet när det var lunch och sen var det ut igen tills vi blev inplockade vid fyratiden. Även vintertid var vi mycket utomhus. Några speciella aktiviteter för barn fanns inte på den tiden.
Barnbarnen på lekslottet i Tullinge
Jag kan aldrig minnas någonsin att jag hade det tråkigt under min tidiga barndom. Jag lärde mig läsa i femårsåldern, så böcker blev därefter min huvudsakliga sysselsättning. Böcker ur Sagabibliotekets Saga var favoritläsningen.
När jag var sju år började jag spela piano med följd att jag var tvungen att öva en timme per dag, något som jag då tyckte var ganska odrägligt, men som jag nu är tacksam för…
