På tisdagskvällen var det dags för Lilla Akademiens julkonsert i den stora och vackra Immanuelskyrkan i Stockholm. Mina barnbarn, som är elever på skolan - Caspar i årskurs 1 och Casimir i årskurs 3 - har knappast gjort något annat de senaste veckorna än övat julsånger och repeterat inför julkonserten. Samtidigt har de övat sina sånger till Stockholms Gosskörs julkonsert som ägde rum kvällen innan och repeterat med den. Den julkonserten har jag berättat om här. Kent tog alla bilderna i inlägget och spelade även in det sista videoklippet.
Väntan på att julkonserten ska börja. Casimirs kalufs syns längst till vänster. (Bilderna går att klicka större.)
Julkonserten ägde rum i den stora och vackra Immanuelskyrkan i Stockholm. Här var de första bänkraderna reserverade för de yngre barnen så att de kunde sitta och vila sig medan de andra körerna framträdde.
Eftersom det var två framträdanden samma kväll och Mirren var tvungen att vara med på båda, lyckades hon reservera platser till oss på bänken efter dem som var reserverade för barnen. Därför såg och hörde vi alldeles utmärkt och jag kunde videofilma utan några huvuden i förgrunden.
Skolan har förstås en egen stråkorkester som ackompanjerade körerna ibland.
Efter den vackra körinledningen av de äldre barnen med Bereden väg för Herren på den gamla dalamelodin blev det ett Luciatåg med de yngsta barnen - förskoleklassen, årskurs 1 och årskurs två. Jag har hittills aldrig hört Luciasången sjungas så vackert. Och INGEN av barnen gick upp eller ner i refrängen när de inte skulle, vilket jag heller aldrig hört tidigare. Man kan lyssna till framträdandet på videosnutten nedan.
Här sjunger hela lågstadiet några av de gamla luciavisorna.
Casimir är med i lågstadiekören. Vitt linne med GRÖNA kantband samt vita underkläder var ett måste. Plus fungerande tärnljus.
Det var roligt att höra Alice Tegnérs gamla julvisa "Julbocken" igen. Här syns julbocken tillsammans med några små tomtar. (Visan börjar "En jul när mor var liten, hörde hon hur någon en kväll...")
Det blev en underbar och glädjefylld julkonsert med de fantastiska eleverna på skolan från förskoleklassen och upp till gymnasiet. De små fick också gå och sätta sig när de sjungit färdigt så de fick vila sig lite till skillnad från gosskörskonserten kvällen innan. Det behövdes då det här ju var den andra julkonserten samma dag och barnen också varit i kyrkan och repeterat några timmar innan.
De duktiga mellanstadieeleverna som man kan höra sjunga i Kents videoklipp i slutet av inlägget.
Fyra körer framträdde under konserten. Förskoleklassen och lågstadiets kör, mellanstadiekören som det också finns ett videoklipp ifrån, högstadiekören där barnens "storasyster" Jessica är med och gymnasiekören. Bland de många vackra sångerna som de äldre sjöng var Adventshymn (Jul, jul strålande jul) och Marias vaggsång.
Högstadiekören där "storasyster" Jessica är med och sjunger.
Jessica är en fantastisk skicklig violinist och vann en tävling i sin klass i Italien i somras. Jessica bor hos Mirren under terminerna och hjälper henne bland annat med att lämna och hämta Caspar på skolan och Clarissa på förskolan. Casimir tar sig själv hem från och till skolan trots att han bara är nio år och måste byta tunnelbanetåg en gång under resan.
En höjdare var Nu tändas tusen juleljus där de olika körerna sjöng tre verser i Öhrwalls arrangemang med den vackra överstämman och där församlingen fick sjunga med i fjärde versen, allt till ackompanjemang av den lilla skolorkestern och orgeln.
Här spelar brassorkestern en sprittande melodi. Den lilla Lucian gick i täten för orkestern med Luciasången när de gjorde entré. Man kan höra hur de låter på videoklippet som Kent spelade in.
En liten brassorkester spelade också med två trumpetare med som säkert bara går på mellanstadiet. Otroligt skickliga för att vara så unga. Det är många timmars övning som ligger bakom innan man kommit så långt.
Luciasången med förskoleklassen, årskurs 1 och 2 på Lilla Akademiens julkonsert 2016.
Laudate pueri av Felix Mendelsohn sjungs av eleverna på mellanstadiet på Lilla Akademiens
julkonsert 2016.
Videoklippet är lite suddigt i början men det blir ganska snart bättre. Kent spelade in visan.
"Sankta Lucia goes Ding Dong" med en brassorkester på Lilla Akademiens julkonsert 2016.
Och med det här inlägget önskar jag alla mina bloggvänner och bloggläsare en riktigt
Bifrostkören – en damkör med cirka tolv körmedlemmar, har varit vilande i snart två år sedan jag frånsade mig uppdraget som kördirigent. Jag tyckte att det var väldigt bundet med kören var fjortonde dag och förenat med mycket arbete. Jag hade dessutom mycket spelningar i olika kyrkor. Men att få en ny dirigent, som gjorde jobbet nästan gratis, visade sig vara svårt. Även om föreningen försökte med att höja det tidigare minimala arvodet med det dubbla…
Vi återförenades i alla fall igår hos en av körsystrarna, som bjöd på supé och trevlig samvaro. Hur det hela slutade? Jo, naturligtvis med att kören uppstod igen – men nu som en självständig enhet utan inblandning av föreningen, som de flesta av oss inte längre hade något till övers för. Och utan arvoderad körledare av den anledningen.
Vem blev körledare för den nygamla återuppståndna kören? Rätt gissat – jag naturligtvis. Har saknat körkompisarna och våra trevliga sammankomster. Och glömt allt jobb med att hitta lämpliga noter och sånger att sjunga. Sen har ju den ordinarie kantorn tagit över min VIS-kör, som jag hade i Ringarum under ettochetthalvt år. Så det blev plötslig körabstinens …
Gårdagens värdinna bjöd inte bara på god mat utan även på en fantastisk trädgård att beskåda. Här är några bilder att inspireras av för den som har gröna fingrar.
Jag utlyste en tävling om det bästa körnamnet på den nya kören tills nästa gång vi träffas. Kanske någon av mina bloggvänner har något lysande förslag att komma med. Medelåldern på kördamerna lär väl ligga någonstans i mitten av 60+…
Igår var det en fullspäckad dag. Mycket trevlig dessutom. Först iväg till Ringarum och min VIS-kör med sju nya sånger i bagaget. Det visade sig att kördamerna kände till samtliga. Vi hann dessutom sjunga igenom alla sju och några till och även prata och dricka kaffe. Ack ja! Det blir sju nya till nästa gång. Trevligt har vi i alla fall och tiden bara rinner iväg.
På kvällen var det dags för nästa körträff med min gamla Bifrostkör, denna gång i Norrköping. Min snälla och trofasta make skjutsade dit mig och hämtade mig när det var slut. Han vet att jag inte gillar att köra i mörker. Jag har väldigt svårt att se när folk kör med helljus och inte bländar av förrän i sista stund – ibland inte alls.
Vi söker ju en ny körledare, eftersom jag tackade för mig efter våravslutningen i våras då jag inte ville vara så bunden. Någon ny körledare har inte hittats under hela hösten – men vi fortsätter att träffas då och då och dricker te, pratar och sjunger. Alla hade med sig sina pärmar igår, så vi hittade flera gamla sånger att sjunga trots att själva körsången var oplanerad. Vi bestämde att vi skulle träffas ganska snart igen.
Denna Valborgsmässoafton tillbringade jag och MM inte som vanligt i Brunnsparken i Söderköping utan i stället på Hembygdsberget i Ringarum.
Jag hade bl.a. tränat vårsånger med kyrkokören de senaste körövningarna och kören sjöng dessa sånger alldeles utmärkt. Dock skulle inte jag, utan min goda vän och kantorskollega, som är född, uppvuxen och bosatt i Ringarum och medlem i Hembygdsföreningen leda kören denna Valborgsmässoafton.
Utsikt från Hembygdsberget i Ringarum
Torpstugor på Hembygdsberget
Mina medlemmar i kyrkokören blev lite förvånade när jag sa att jag gärna ville vara med och sjunga jag också – men tyckte det var bra eftersom det alltid är bättre ju fler det är som sjunger...
Det var verkligen jätteroligt att för en gångs skull vara med och sjunga de gamla traditionella vårsångerna i stället för att bara stå och se på. För det mesta är det ju manskörer som sjunger sångerna till våren. Vi sjöng Längtan till landet (=Vintern ra…som Minerva berättar om varför den heter så), Glad såsom fågeln, Sköna Majvälkommen och ett par till.
Kören repeterar vårsångerna framför caféstugan
Vi blev också bjudna på kaffe med hembakade bullar och kakor av Hembygdsföreningen. Det var en härlig upplevelse att stå och sjunga vid den gamla torparstugan, med utsikt över dalen och med det flammande bålet lite längre ner på berget. En av de förra cheferna på det dåtida Invandrarverket – han är numera bosatt i Ringarum – höll ett spirituellt och engagerande vårtal – och sen sjöng vi igen.
Nu har brasan tänts och vi har börjat sjunga på allvar
Brasan har tänts och brinner ner på en kvart...
Jag hade klätt mig ungefär som jag brukar vintertid, vilket var tur, då det inte var mer än fem grader varmt. Mirrfamiljen, som var och hälsade på över Valborg och första maj, fick inte följa med. Lillmirren hade fått vattenkoppor tidigare i veckan och även om han inte längre var smittsam tyckte Mirren att det var bäst att han var hemma i lugn och ro.
Detta är en modell av en lastbil från det stora bilföretaget i Göteborg
Mirren pratade i radio igår - i ekonomiekot! Både kl. 12.50 och kl. 18.00. I den sista sändningen var också Carl Bildt med (fast inte i samma inslag...) Man kan höra intervjun på nätet från den 16 mars.
Det kom sig av att det hade varit två artiklar om Mirrens avhandling om det stora bilföretaget i Göteborg i Göteborgsposten på morgonen om anledningen till varför satsningen på lastbilar i Kina inte hade gått som det var tänkt. Det var det förstås många som tyckte att det var kul att läsa om...
Artiklarna hade tydligen väckt en del uppmärksamhet eftersom ekonomireportern ringde redan kl. 9 på morgonen och ville att Mirren skulle prata i ekot.
Hon gjorde det med den äran tyckte den stolta modern, trots att hon var mycket snuvig. Här finns artiklarna och intervjun om någon är intresserad.
Själv är jag numera vikarie på heltid för kantorn i gannförsamlingen, vilket innebär två körer till och en barnkör ibland. Så nu har jag treochenhalv kör; en kyrkokör, en damkör, en VIS-kör och en barnkör ibland när det ska bli familjegudstjänst.
I morgon är det repetition kl.9 för påskspelet som skolan så småningom är inbjuden att höra och titta på. Det är personalen med kyrkoherden i spetsen som agerar. Jag ska bl.a. mullra på orgeln (när förlåten rämnar antar jag). Det ska bli spännande.
Sen skyndsamt iväg till Norrköping och konversationskursen i franska. Har inte gett upp hoppet än att någon gång komma tillbaka till mina drömmars lilla stad vid Medelhavet...
Det var längesen sist jag skrev ett inlägg, märker jag. Tiden går så fort numera. I synnerhet som jag har haft en ovanlig hektisk sista vecka. I min damkör övar vi nämligen hemma hos varandra och börjar med tedrickning och smörgåsbuffé med efterföljande tårta. Efter den trevliga samvaron över tekopparna – som tenderar att bli längre för varje gång – vidtar sedan körövningen.
God stämning vid tebordet
Detta låter ju inte så betungande om det inte vore för STÄDNINGEN. Det var inte bara inne som det skulle städas utan även ute. Alltså, börja med rensning mellan plattorna vid entrén och på innergården. Eftersom maskrosorna prunkade mellan ALLA betongplattorna tog det extra lång tid. En hel dag gick åt till detta. Ingen bloggning den dagen.
Efter det vidtog innestädningen. Vårt hus är från början ett hemmabygge (inte av oss dock) och saknar hall som i amerikanska filmer. Det innebär att kommer det mer än två personer på besök måste man försöka hitta ett ställe i huset där man kan hänga av sig kläderna. Groventrén som samtidigt är tvätt- och sorteringsavdelning för papper och plast röjdes ut. De egna kläderna som hängde i garderoben togs bort och hängdes upp på en klädstång utom synhåll. Efter det tvättades alla fönster i huset som kördamerna kunde tänkas titta ut genom.
Köket med vidhängande matavdelning måste givetvis också städas. Det var ju där de tretton körsystrarna och vi själva skulle sitta och äta. Efter att jag sett ”Rent hus” på TV kvällen innan blev det en extra grundlig rengöring. Kanske någon skulle titta efter om gallren under kylskåpen var rengjorda? Man kan aldrig veta. Inga små djur hittades dock därunder till all lycka.
Lillmirren har börjat krypa så det får inte finnas dammråttor på golvet
Fredagen, lördagen och söndagen gick alltså åt att städa hela huset. Däremellan inföll en begravning och ett dop. Gästavdelningen där Mirren, som lovat komma ner, och Lillmirren skulle bo måste ju också gås över eftersom den lille kryper och gillar att smaska på dammråttor om han hittar några. Rabarber har vi själva i trädgården och klockan 11 på söndagskvällen var den sista rabarberpajen färdig. I stället för tårta. Inga trevliga stunder vid datorn de dagarna.
Måndagen då kören skulle komma inföll till slut. Badrummet städades i sista ögonblicket eftersom gästtoan ligger i andra ändan av huset och ockuperades av Lillmirren med mamma. Efter det dukades bordet för 14 personer.
Mitt på dagen var jag så tvungen att rusa iväg till Sankt Laurentii församlingshem i Söderköping, där jag lovat att ackompanjera en pensionärskör på våravslutningen i den stora pensionärsföreningen. Jag tiggde till mig några av gullvivs- och liljekonvaljbuketterna som förekom i riklig mängd där på kaffeborden och kunde senare placera ut dessa på mitt bord hemma. Jag hade faktiskt tidigare haft en tanke på att cykla ut och plocka blommor själv men därav blev intet.
Som väl var var smörgåstårtorna klara för avhämtning
Efter pensionärskören tog jag bilen in till Norrköping där jag beställt smörgåstårtor. Smörgåsshopen i Söderköping är nämligen stängd på måndagar. Jag var givetvis orolig för att de hade glömt bort att göra dem. Men de var klara för avhämtning och jag kunde andas ut.
När jag kom hem igen vid 4-tiden hade Mirren och Lillmirren anlänt. Efter att ha matat Lillmirren gjorde Mirren sin vegetariska smörgåstårta till sig själv och MM. Klockan 6 var köksbänken äntligen befriad från de överflödiga ingredienserna av den vegetariska smörgåstårtan och vederbörligen avtorkad och alla tre smörgåstårtorna kunde placeras ut. En kvart senare kom de första körsystrarna.
Ingen kommenterade mina rena kylskåpsgaller eller blanka fönster, men alla tyckte att blomsterdekorationen på bordet var fantastisk. Vi hade en mycket trevlig kväll i alla fall och hann faktiskt med att sjunga nästan alla sånger till vår konsert som vi ska ha till den sedvanliga vårutflykten i det ärevördiga damsällskapet som fyller 110 år i höst. No blogging.
Lillmirren är mycket intresserad av katter
Tisdagen gick åt till att passa och leka med Lillmirren, mata honom och gå på promenad med honom. När han är inomhus vill han helst att någon hela tiden ska gå fram och tillbaka med honom och hålla honom i händerna. Dessutom skulle allt som röjts undan ställas tillbaka och alla glas som inte tålde diskmaskinen diskas för hand. Ingen bloggning heller denna dag.
Lillmirren vågar inte släppa taget riktigt än
Det är roligt att kunna resa sig och stå själv i alla fall
På onsdagen åkte Mirren, Lillmirren och jag in till Norrköping för att köpa en jacka till honom. Mirrmaken, som stannat hemma, hade tyckt att det var för varmt i bilen och inte satt på Lillmirren någon jacka när han satte honom i barnstolen. Mirren tänkte inte på det eftersom det vara 25 grader varmt den dagen. När vädret slog om saknades jackan.
En snäll granne med småbarn lånade oss en så vi kunde gå ut och gå och även åka till Norrköping. Mirren bjöd på god lunch på Fräcka Fröken och vi tillbringade eftermiddagen i varuhusen och hann även med att titta på skor till Mirren. Ingen bloggning den dagen heller.
Igår torsdag hade jag en begravning i Gryt. Vid vägkanten i en backe blommade ett överflöd av Adam och Eva tillsammans med mängder av gullvivor. Givetvis hade jag glömt kameran men MM tog några kort förra gången vi var där som jag bara måste ha med. På källen var jag bortbjuden på nämndsammanträde med supé. Hemma vid 23-tiden. För trött för bloggande.
Men idag...
Adam (eller Eva) i Gryt
Backe med gullvivor i Gryt
Men idag är jag ledig och har slagit mig ner i lugn och ro vid datorn. Jag tänker sitta här (nästan) hela dagen och försöka läsa igen hos mina bloggvänner och även skriva ett inlägg. En granne har tagit med sig vår bil till sin bilverkstad eftersom en fönsterhiss i sidorutan bak har pajat och jag har fått åka öppen bil hela veckan. Måste nämligen veva ner motstående ruta också för trycket.
Den hemmagjorda pappskivan som klistrats på for av i första kröken. Grannen kommer hem med bilen i eftermiddag. Då kan man tala om service! Jag slipper också att åka och handla. Kanske måste jag gå ut med stavarna ett tag – kläderna har börjat sitta ovanligt trångt de sista dagarna – motionen har varit obefintlig.
Det blev inga stavar för det regnade och var kallt och det var trevligare att sitta inne vid datorn. Jag har också läst ut Flyga Drake och gråtit en skvätt under tiden.