Släng bort spisen...

Yippeeeeee!!! Nu behöver vi inte köpa ny spis om vi ska renovera köket! Det är bara att slänga bort den gamla. Ingen mer matlagning alls…

Nu är det Raw food som gäller. Jag kan sluta med att skala potatis och göra middag varje dag till mig och MM när han kommer hem från jobbet. Det är bara att lägga fram en halv kokosnöt och lite alger…

Två apelsiner var till efterrätt. Blir vi sugna framåt kvällen tar vi oss en grabbnäve nötter…

Och så skönt att slippa julmaten! Skinka och sill äter vi förstås inte ändå eftersom MM är vegetarian. Det brukar bli potatisgratäng, stuvad grönkål och purjolökspaj i stället. Men nu ska det bli alger, vetegroddar, apelsiner, en och annan avokado (om det finns att köpa då) och kanske lite jordgubbar till dessert. Och nötter ska vi frossa i förstås…

Alkoholhaltiga drycker blir det inte tal om i fortsättningen och mjölk dricker vi inte längre, bara vatten, så jag behöver aldrig bekymra mig över att den tar slut. Här på landet måste man nämligen ta bilen om man ska inhandla en liter…

Slut är det också på alla testunder med Mirrfamiljen och Bloggblad, scones och marmelader…

Det är Raw food som gäller hädanefter…

När Lillmirren kommer och hälsar på ska han få en ”härligt solmogen nektarin” i stället för risgrynsgröt till kvällsmat…

Om fördelarna med Raw food kan du läsa här...

Fast man kanske måste fundera lite innan man slänger bort sin spis. Frukten här uppe i den kalla Norden är ju inte riktigt densamma som i soliga Californien…

Några jätteavocador har jag heller inte sett till i grönsaksdisken hemmavid och apelsinerna, tomaterna och nektarinerna är sällan stora och solmogna, mer åt det sura och träaktiga hållet. Sen ligger ju inte utomhustemperaturen här i landet riktigt på samma nivå heller…

Jag skulle nog sakna den varma ärtsoppan en kall vinterdag t.ex. så jag kanske köper en ny spis framöver i alla fall…

Måndagspromenad

MM har gått ner i tjänst på jobbet och har en dag ledig i veckan. Det är en bra dag att vara ledig på – nästan inget folk i affärerna och öppet överallt för övrigt. Jag hade bestämt att vi skulle åka till stan för att MM skulle köpa nya byxor och eventuellt en ny blazer eftersom även han hade vuxit ur nästan alla sina gamla kläder…

Han gick mycket motvilligt med på detta (”Vi ska bara titta!”) när jag hade påpekat att för att gå ner de 10 – 12 kg som behövdes för att komma i de gamla plaggen skulle det ta ca 24 veckor, nästan ett halvår - under förutsättning att man höll strikt diet förstås - och att det kunde vara bra att ha något att sätta på sig under tiden…

Vi åkte direkt till Lagos – den i mitt tycke bästa affären i Norrköping för både damer och herrar som är lite äldre och lite rundare än fotomodellerna hos Dressman. Där fanns det tyvärr byxor som passade alldeles utmärkt och en mycket elegant blazer i ren ny ull som satt perfekt.

Under stora protester från MM lyckades expediten och jag till slut övertala honom att köpa två par byxor och den snygga blazern. Efter att ha insett det oundvikliga i situationen och med sorg i hjärtat betalt räkningen – blev MM nöjd och belåten efter en stund.

Detta måste vi givetvis fira – det var över tre år sedan MM inhandlat någonting i klädväg åt sig själv. Vi parkerade bilen i centrum och tog en liten promenad genom industri landskapet upp till favoritstället Fräcka Fröken på Skvallertorget.

Lusthuset vid Stömmen

Vi gick utmed Strömmen och passerade det lilla lusthuset som finns därnere, granne med Stadsmuséet. Därifrån har man en fin utsikt över Bergsbron och Drags fabriker som numera inrymmer universitetet. Bredvid har man byggt ett nytt modernt bostadshus med svindyra insatslägenheter efter Norrköpings förhållande.

Det nya bostadskomplexet med Campus bredvid

Här fanns också ett par jeansbyxor upphängda till tork - förmodligen tillhörande Arbetets museum som vi också gick förbi. Man kan jämföra dem med de vanliga jeansen som hänger till tork bredvid så får man en uppfattning om hur jättelika de är…

Jeans på tork
Ännu ett litet lusthus med Arbetets muséum eller Strykjärnet i bakgrunden

Ett mycket omtvistat konstverk i Norrköping - Skorstenen - det är en skulptur som står mitt i Strömmen

Vid Skvallertorget finns den förnämliga statyn som vi kallar för Dansen kring guldkalven. Genom att läsa Miss Gillettes inlägg om den retrospektiva utställningen av Pye Engströms verk på Gotlands Fornsal fick jag lära mig namnet på denna skulptris, som hade gjort så många fantastiskt fina skulpturer.

När jag googlade fick jag också veta att det riktiga namnet på vår skulptur var Vår Enighets Fana. Och det är mycket riktigt en fana som en av gummorna bär bakom ryggen, fast det inte syns på fotot. Skulpturen är nämligen en hyllning till textilarbeterskorna som försvann från Norrköping under femtiotalet när man la ner alla textilfabriker…

Vår Enighets Fana eller Dansen kring Guldkalven av Pye Engström

På FF beställde jag utan att staka mig, till servitrisens förvåning, en Maffia åt mig och en Garbo med grekenröra och en stor klyftpotatis med hamburgerdressing åt MM som är vegetarian. Mirren hade talat om vad vi skulle äta och jag hade lärt mig det utantill.

MM är glad och nöjd efter Garbo och klädinköp

På hemvägen kunde jag inte motstå att köpa tre par Sloggibyxor – ta tre betala för två. Även Camilla Läckbergs hjältinna använder sådana, så jag är i gott sällskap…

Från mitt liv som kantor 3

Igår hade jag två begravningar och en vigsel. Idag spelade jag på lille Alvars dop. I morgon ska jag först ha en högmässa i Östra Husby kyrka på Vikbolandet, sen en friluftsgudsjänst på en hembygdsgård nära Rönö och till slut en mässa i Valdemarsvik på kvällen.

Dop i Västra Husby kyrka

Hur det blir med friluftsgudstjänsten får vi väl se. Kanske kan vi vara ute om det inte regnar, annars får vi trängas i den lilla torpstugan. Jag har tränat på Raindrops keep falling on my head som postludium efter förslag från MM ...

Det är faktiskt en härlig melodi. Här är en länk till sången och en snygg och välsjungande gosse.

Jag är gehörsspelare och hittar alltid på mina förspel till psalmerna själv. Idag på dopet skulle vi börja med att sjunga Tryggare kan ingen vara som jag säkert har spelat tusen gånger vid det här laget. Jag satte igång med förspelet, gjorde en liten paus och klämde sedan i med psalmen. Det var bara det att församlingen inte sjöng likadant som jag spelade...

Jag vid den fina orgeln i Västra Husby kyrka

Efter några sekunder gick det upp för mig att jag hade börjat spela förspelet till Blott en dag, ett ögonblick i sänder i stället - begravningspsalmen framför alla andra. Preludiet till denna psalm hade jag spelat två gånger under gårdagen och några gånger förra veckan, så det satt i ryggmärgen.

Blott en dag går i samma tonart som Tryggaräkan och börjar också med samma toner som den, fast tvärtom. Efter någon tvekan hittade jag de takterna som folk sjöng och kunde hänga med i fortsättningen...

MM, som var med, tyckte att preludiet var lite väl invecklat - man visste inte riktigt när man skulle börja, sa han...

Det värsta är att det inte är första gången jag blandar ihop två psalmer. Förra gånger var det orienteringspsalmen ; Var jag går i skogar, berg och dalar och Bred dina vida vingar...

Den vackra altartavlan och altaret i Västra Husby kyrka

Shoppingrunda i reatider

Förra veckan damp det ner ett kort i brevlådan där det stod att jag som VIP-kund var välkommen att fynda under vecka 32 i VIP-affären i den större staden. "Vi avslutar vår rea med att ge 50% om du köper ett plagg, 60% om du köper två och 70% om du köper tre stycken", stod det på kortet...

Att jag är VIP-kund berodde på att jag några år sedan, när jag gått ner tre kilo, köpte för över 3000 kr på deras vinterrea i ett anfall av övermod. Det var nämligen 50% på allt, plus att man dessutom fick ett plagg gratis om man köpte tre stycken. Sen dess har jag inte handlat något där, men datorn kommer tydligen ihåg det.

Inte för att jag behövde några kläder, men erbjudandet var ju generöst, tyckte jag. Jag bestämde mig raskt för en shoppingutflykt. Jag kom också överens med MM att träffa honom på lunchen för att gå och titta på några gardiner som han hade sett ut i hemtextilaffären.

Vi behövde nämligen mörka heltäckningsgardiner för det kombinerade orgel- och gästrummet, eftersom Lillmirren tror att det är ny dag så fort solen går upp vid tvåtiden på sommaren. Nu är det visserligen lite sent påtänkt, men det kommer ju nya vårar…

Jag träffade MM mellan två varuhus och tillsammans gick vi och handlade sju stycken gardinlängder – alldeles utmärkta för mörkläggning. Dessutom var det 70% rabatt på just dessa – en av anledningarna till att MM tyckte de skulle passa förträffligt. Men de är faktiskt riktigt snygga trots att de var billiga tycker jag. Och - helt fantastiskt - de är kantfållade och mönsteranpassade också...

Mörkläggningsgardiner

Raskt därefter till VIP-affären, där jag hade bestämt mig att köpa tre plagg, vilka som helst, som satt någotsånär. Jag blev genast förtjust i två tunikor och en elegant stickad kofta. Koftan kostade visserligen 1690 kr och satt lite trångt, men med 70% skulle ju priset bli överkomligt och jag ska ju gå ner så småningom i vikt är det tänkt. 507 kr kunde den ju vara värd…

Det såg ganska bra ut alltihop, tyckte jag , om jag avstod från att spegla mig bakifrån - och koftan kunde jag knäppa när jag fick prova ett större nummer. Jag visade kortet jag hade fått när jag skulle betala och talade om att jag tyckte det var roligt att man för en gångs skull kunde få så mycket för pengarna.

Expediten såg lite ledsen ut och frågade om jag inte hade läst allt som stod på kortet. 70% gällde bara för reaplaggen som hängde på ställningarna längst bort i lokalen. D.v.s. alla kläder som jag hade skalat bort med en enda blick så fort jag kommit in i affären.

Jovisst; där stod det klart och tydligt på kortet att rabatten inte gällde den nya höstkollektionen. Plaggen som jag tänkte köpa tillhörde naturligtvis alla den kategorin. Dock skulle jag få 20% rabatt på ett plagg om jag handlade ett sådant- det framkom också tydligt och klart på kortet...

Jag talade om att jag var ledsen att jag inte läst kortet ordentligt och sade samtidigt att då ville jag inte köpa någonting alls. Jag förklarade att jag hade tillräckligt med kläder ändå och att det kunde vara bra att vänta tills jag gått ner några kilo. Jag lovade komma igen när de skulle rea den dyra koftan…

MM skämdes tydligen över sin ärliga fru, så han och expediten övertalade mig att köpa en av tunikorna som såg ut som om den var av siden fast den inte var det - den som MM var speciellt förtjust i. Rabatten i detta fall var försumbar, men nu har jag i alla fall ett plagg till fest som döljer det mesta av de överflödiga kilona…

Här ser tyget rosa ut men det är en vacker beigegul färg i verkligheten.

På vägen hem gjorde jag en avstickare till apoteket i den lilla staden vid Göta Kanal. Där reade man alla ansiktskrämer och en del annat också. Jag passade på att bunkra upp för kommande behov - det var ju trots allt 50% på allt! Det mesta jämnar ut sig här i livet...

Mysteriet löst

Mysteriet är löst! Som jag förstår var det bara ett pseudomysterium för den oinvigda. För de flesta vet naturligtvis, som den skalbaggskunniga Amber att det var en helt vanligt Sågbock som mellanlandade på Mirrens arm. En nära släkting till Timmermannen.

Här en bild på en Större timmerman. Visst är den lik den som Mirren har på armen. Skönt att det inte var en kackerlacka...

Dessa skalbaggar tillhör familjen Långhorningar av vilka det finns 128 olika arter lärde jag mig. Amber tipsade vidare att man kan läsa mera om dessa "skalbaggsvärldens aristokrater" här. Det står i det som vad jag förstår kommer att bli ett helt fantastiskt bokverk när det blir färdigt: Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna.

Mystisk insekt

Från Marianne har jag fått ett tips - en kackerlacka. Jag har googlat på dess små trevliga djur och faktiskt hittat en fullvuxen hanne som är ganska lik. Men jag har för mig att kackerlackor såg annorlunda ut och mest höll till där det var varmt - bakom spisar och i ventilationstrummor etc. Den här kom flygande mitt ute i sjön...

Kan detta vara en kackerlacka?

Här är i alla fall en fullvuxen hanne

Båtutflykt i Sankt Anna-arkipelagen

Tycker att “arkipelagen” låter så tjusigt. ”Skärgård” låter ju så jordnära trots att det handlar om vatten mest. Skälet till denna utflykt på fredagen var att Mirrfamiljen har inhandlat en båt i Valdemarsvik dagen innan.

Lillmirren och jag på väg till båten i Valdemarsvik

Många roliga saker att leka med fanns i båtaffären

Båten vid kajen i Valdemarsvik

I mitt tycke, som i alla år har varit hänvisad till en aktersnurra för att ta oss ut till ön där vi har vårt sommarviste och vars maxfart ligger någonstans på 6-7 knop, är denna båt ett Herrens underverk.

Inte nog med att nya båten har en toppfart på 35 knop, den har dessutom en inbyggd motor. Man startar genom att vrida om en nyckel och styr med en ratt. Det finns också GPS med ett sjökort där man kan se var man är på sjön, vart man ska och var grunden finns.

Mirrmaken vid ratten i nya båten

När vi åker med vår egen lilla båt får någon stå i fören och titta ner i vattnet och se efter om det möjligtvis dyker upp några stenar här och var under båten när vi går genom trånga sund. Dessutom måste man starta motorn med ett snöre, vilket jag aldrig har lyckats med.

Det finns 15 (!) mugghållare i nya båten och under alla dynor som man sitter på finns det utrymmen att stoppa saker i. Under en lucka i durken finns ett stort utrymme där man kan ha sina vattenskidor…

Man kan också sätta upp ett bord och äta mat på när man blir hungrig.

Mirren dukar upp pastasallad och drickyoghurt utanför Alskär

När vi gav oss iväg från bryggan vid Stegeborg visade termometern redan på 26 grader och solen strålade från en himmel, blå som i en amerikansk västernfilm. Lillmirren smörjdes med solfaktor 40 för att inte bli bränd och förseddes med flytväst, solhatt, långärmad tröja och jeans innan vi gav oss iväg.

Det är verkligen inte roligt att behöva sätta på sig en flytväst

Vi åkte hela Slätbaken ut, förbi ön där vi har vårt sommarhus och vidare ut till Alskär som är en liten underbar ö lite längre ut till havs. Där kastade vi ankar (låter som i en Taubevisa!), åt den medhavda pastasalladen som Mirren hade lagat och tunnbrödsrullar med smör och mjukost. Vi sköljde ner det hela med drickyoghurt.

Alskär

Sedan badade vi från båten – mitt första dopp i sommar. Jag har ju nämligen aldrig tid att vara på ön på sommaren eftersom jag spelar så mycket. Högsäsong för vikarierande kantorer…

Det var kallt, trots att termometern visade 19 grader i vattnet. I denna förnämliga båt finns det naturligtvis en stege som man kan kliva ner i vattnet från och ett handtag där man kan ta sig upp när man har badat.

Årets första och kanske sista dopp

Lillmirren sänktes också ner och upp i vattnet några gånger. Han älskar att bada, men tyckte nog att vattnet var en aning kallt han också.

Mirren provade därefter på att åka vattenskidor för första gången i sitt liv men nådde aldrig vattenytan med dem. Mirrmaken däremot visade däremot upp ännu en av sina dolda talanger genom att t.o.m. kunna åka slalom på skidorna efter båten.

Därefter åkte vi till sommarhuset på ön där en bryggentreprenör som bäst håller på att laga bryggan, som isen förstörde i vintras. Min bror och svägerska med brorsdotter Karin var där. Vi fikade tillsammans och hade det mysigt på deras veranda.

Min svägerska plockade fram en dockvagn från 1946 som hon sparat sen barndomen och som Lillmirren körde fram och tillbaka med under någon timme.

Sommarhuset i Sankt Anna skärgård

Lillmirren kör dockvagn

På hemvägen passerade vi Capella Ecumenica på den lilla ön Västra Gärsholmen. En underbar liten kyrka där många gudstjänster, vigslar och dop äger rum. Vill du läsa mer om Capella Ecumenica kan du läsa här.

Capella Ecumenica på Västra Gärsholmen

Under båtresan hem sov Lillmirren hela vägen till Stegeborg trots motordånet. Han som i vanliga fall vaknar av att man prasslar med en ICA-påse eller av att telefonen ringer…

Mirren hittade en lustig insekt som vi inte vet vad den heter

Klickmysterium

Livet är fullt av mysterier, i synnerhet livet i cyberrymden...

Har försökt att lägga in bilder som man kan klicka på så att de blir större. Det gick bra med två häromdagen, men den tredje i samma inlägg gick inte att klicka på. Bilderna var ej redigerade och från samma fotograferingstillfälle.

Försökte en gång till. La bara in ett par bilder - det gick jättebra att få dem större. Sen gick jag tillbaka till inlägget för att förse det med text där jag talade om att nu gick det minsann bra att klicka...

Bloggen i nytt fönster, men inte gick bilderna att klicka på då inte...

I mitt senaste inlägg om Karins tavlor går de två första bilderna att klicka på men inte resten. Jag har inte gjort någonting särskilt med dessa, bara lagt in dem som vanligt.

Haha! Soptunnan gick också bra att få jättestor!

Varför...

Inspirerad av musik

Kanalmagasinet i Söderköping

Utställningsaffischen med motiv ritat i ett enda penndrag

Mirrens kusin Karin har haft utställning på Kanalmagasinet i Söderköping. Den heter Inspirerad av Musik. Till vardags är Karin violast och bor i England. Hon är dock ofta hemma i Sverige på sommaren eftersom min bror har sommarhus i Sankt Anna skärgård.

Sina motiv hämtar hon från musiken – det är musiker som spelar ensamma eller tillsammans. Det roliga med Karins teckningar är att hon ritar en del av sina figurer med ett enda streck, mycket skickligt… Här är några exempel på hennes tavlor och teckningar.

Tavlor i svart-vitt

Några av streckfigurerna har hon färglagt. Här är cellisten...

Violan är med på ett hörn – den spelar Karin på emellanåt när det blir långtråkigt att vara i utställningslokalen.

Karin med sina alster i bakgrunden

I samma rum ställer Malin ut ljuskronor som hon tillverkar i ståltråd och glas. I ett annat rum är det konsthantverkare med lappteknik som specialitet. Man upphör aldrig att förvåna sig över hur duktiga och kreativa människor det finns överallt…

Malins ljuskronor i ståltråd och glas

Olika saker i lappteknik

När vi kommit ut från det ganska mörka Kanalmagasinet lyser solen från en blå himmel på alla båtarna som ligger för ankar och alla människor som flanerar på kajen. Vid Slussen har samlats en hel del folk som spänt följer båtarna som ska slussas.

Besättningarna på båtarna har inte hunnit vänja sig riktigt vid slussningen eftersom Söderköping bara är sluss nummer tre från Mem räknat. Det ligger nervositet i luften, men allt avlöper väl denna gång och båtarna glider lugnt vidare uppför kanalen.

Man tänker osökt på Robban Brobergs båtlåt...

Vid Smultronstället, berömt för sin goda (och dyra) glass är det en ringlande kö av glass-sugna. Vilken skillnad bara för någon månad sedan när här var helt tomt! Rätt vad det är hör vi det lilla rundturståget komma åkande – på- och avstigning sker härifrån. Att åka med det är ett trevligt sätt att uppleva Söderköping.

Lång kö av glass-sugna framför Smultronstället

En rundtur med det lilla gula tåget är populärt

På hemvägen går vi förbi en trevligt dekorerad soptunna. Något att ta efter kanske...

Snyggaste soptunnan i stan...

Från mitt liv som kantor 2

I lördags spelade jag för första gången på en välsignelsegudstjänst för två kvinnor. Man har inte kommit så långt än att man får kalla det för en vigselgudstjänst. Det är för mig obegripligt att två människor som älskar varandra – låt vara av samma kön – inte ska kunna få kyrkans fulla sanktion för sitt förhållande…

Har man, som detta par, levt tillsammans i över tio år och delat ljuvt och lett, borde man kunna få kyrkans tillstånd att få fortsätta att leva tillsammans på samma villkor som i ett vanligt äktenskap mellan man och kvinna…

Nu fick det räcka med att prästen läste en välsignelse över deras relation. Annars var det ungefär som vanligt – man växlade ringar och lovade att vara trogna mot varandra och dela glädje och sorg. Paulus vackra ord om kärleken i Första Korintierbrevet fick vi också höra :”Kärleken är tålig och mild…“

Som inledning spelade jag "Gotländsk sommarnatt"och sedan sjöng vi bl.a. ”En vänlig grönskas…” och den vackra irländska psalmen ”Må din väg gå dig till mötes…” Som avslutning sjöng Sonja Aldén ”För att du finns…” på CD, och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka när man såg hur lyckliga dessa tjejer var när de lyssnade till sången som tydligen var deras egens speciella sång.

Prästen håller sitt tal till de båda kvinnorna

Utanför kyrkan fanns denna naivistiska brevlåda.

Följande söndag hade jag en friluftsgudstjänst på ett lantställe utanför Rönö. På hemvägen fick vi syn på detta djur som stod och betade mitt på en åker. Ser ni vad det är?

Jo, ett vildsvin faktiskt!