Fredagstema Show and Tell - Mitt förhållande till…

- mina grannar är gott. Vi hejar på varandra och utbyter några ord om vädret eller barnbarnen varje gång vi träffas vid brevlådorna.

- kvinnor är numera mycket gott. Det gäller även kvinnliga präster, tandläkare och doktorer som jag i allmänhet föredrar framför män. Med några strålande undantag givetvis…

- män är lite ambivalent. Dels retar jag mig på dem som är ute på golfbanorna hela dagarna (när jag åker förbi till mina förrättningar) medan deras fruar/sambor/mammor är hemma och sköter marktjänsten, dels tar jag emot dem med öppna armar när det är stopp i avloppet eller bilen inte startar på morgonen…

- naturen är också dubbelbottnat. Jag gillar varken skärgården eller skogen, framför allt inte barrskog med granar. Däremot blir jag lyrisk varje gång jag kommer söderöver och det skånska landskapet breder ut sig framför ögonen. Detsamma gäller det öländska… (Klicka gärna på bilderna)


- storstäder är utmärkt. Ju mer folk, affärer och tunnelbanor, ju bättre…


- trädgården är komplicerat. Varje år studerar jag blomkatalogerna och köper fröer, som jag sen inte kommer mig för att plantera förrän det är för sent eller aldrig. Jag köper glatt massor med blommor för att placera i krukor och blomlådor på våren. De kan ofta bli stående utanför huset i någon vecka innan jag äntligen orkar plantera dem…


- mat är kluvet. Å ena sidan älskar jag nästan all sorts mat, å andra sidan kan/får jag inte äta särskilt mycket utan att lägga på mig överflödiga kilon…


- motion är ganska dåligt. Jag tänker varje kväll när jag lägger mig att i MORGON ska jag ta en snabb långpromenad. Men när morgonen väl kommer kanske det regnar (hurra!) eller så måste jag handla eller städa eller spela eller göra något annat viktigt så att jag inte hinner…

- Det enda foto som jag hittat som påminner om motion är från förra året då Bloggblad och jag var ute och stavade en vacker vårvinterdag…

Show and tell, fredagstema

Maisoui har valt följande teman för september:

4 sept- Empati

11 sept - Fyra saker du måste se i "min" stad

18 sept - Mitt förhållande till...

25 sept - För att överraska/överrumpla mig måste du...

Fredagsbloggare:

Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne (har uppehåll), Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta, Lullun

Dopbandet färdigt

Innan jag skriver om själv dopet av lille Caspar måste jag visa hur dopbandet såg ut med alla broderier när det var tvättat och struket. Färgerna hos fiskgjusen stämmer väl inte helt överens med naturens egna, men man tager det moulinégarn man haver.

Och Mirren tyckte det var likt en fiskgjuse i alla fall med klor och allt, så hon var nöjd och det var ju huvudsaken. Jag har inte broderat något de senaste femton åren så jag är ganska stolt över resultatet…
(bilderna går att klicka större)

Dopbandet tvättat och struket


Mirrens broderade näckros

Broderad fiskgjuse

Fredagstema – Show and Tell – Fyra saker du måste se i ”min” stad

”Min” stad är och förblir Norrköping trots att jag bott i Söderköpings kommun i över 30 år. Det är ju inte långt till ”stan” (Norrköping förstås…) så jag är ofta där och handlar eller går till tandläkaren. Samtidigt upplever jag gamla minnen överallt i staden. Dit flyttade jag med föräldrarna och två bröder 1941. Efter några år i förskingringen mellan 1957 och 1970 flyttade jag tillbaka till Norrköping.

Även om staden förändrats är det mycket som finns kvar. Därför skulle jag vilja ändra på rubriken och skriva: Fyra saker jag gärna vill visa dig i ”min” stad. För att de är förknippade med minnen från min barndom eller ungdom, och för att jag skulle kunna berätta så mycket om dem…

För den som är intresserad har jag tidigare skrivit ett inlägg om en stadspromenad i Norrköping där jag har tagit foton från Industrilandskapet, som verkligen är något man ”måste se i min stad”. Här finns Måndagspromenad...

I det här huset i den lugna villastaden Kneippen tillbringade jag många lyckliga år. Flyttade dit när jag var tio och bodde där tills jag var tjugo. I grannhusen bodde det jämnåriga kompisar och gatan utanför var brännbolls- och fotbollsplan då det bara kom bilar på eftermiddagen när papporna (märk väl!) hade slutat jobba. (Bilderna går att klicka större.)

Närheten till Himmelstalund och Åbackarna var också positivt – i synnerhet när man blev äldre och kunde gå där och svärma under vårkvällarna. Eller åka skidor i backen på vintern och spela tennis på vår och höst. Här är ett foto från Femöresbron vid Motala Ström.



När jag var tjugo år flyttade vi till ett hus närmare centrum. I trädgården planterade min mamma en magnolia, som nu har vuxit till ett jättestort träd. Jag brukar alltid gå förbi där på vårarna och beundra det. Själv har jag aldrig lyckats att få någon magnolia att växa…



Sist Östra Flickskolan, där jag tillbringade fem, för det mesta, lyckliga år. Vildvinet växer fortfarande lika rikligt som förr och bollväggen på baksidan ser likadan ut som för sextio år sen… Fotot är taget av Peter Kvick.


Vill du läsa mera om flickskolan finns länken här: http://www.nsb.norrkoping.se/mediacentralen/bilder2.asp?sok=by2181

Show and tell, fredagstema

Maisoui har valt följande teman för september:

4 sept- Empati
11 sept - Fyra saker du måste se i "min" stad
18 sept - Mitt förhållande till...
25 sept - För att överraska/överrumpla mig måste du...

Fredagsbloggare:
Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne (har uppehåll), Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta, Lullun

Om fiskgjusen

Det kom ett kuvert med posten igår från Mirren. Jag kände att det låg något mjukt inuti.

- Aha, tänkte jag. Det är något som jag glömt när jag var i Stockholm sist.

Men ut trillade dopbandet till Lillmirrens dopklänning. Det som Mirren hade broderat en näckros och alla dopnamn, födelse- och dopdatum på. Inget meddelande för övrigt.

(Bilden går att klicka större.)

Jag insåg genast att hon hade tänkt sig att jag skulle brodera nya namn och födelse- och dopdatum på bandet tills på lördag. Jag kollade per telefon och det var en korrekt slutsats.

Minimirren ska nämligen döpas på lördag, så det är hög tid.

Nu är det så att båda barnbarnen är födda i Södermanland. Jag funderade på om jag skulle brodera en röd näckros som omväxling på bandet, men Mirren var noga med att påpeka att det var just den vita som var landskapsblomman.

Jag fick en ljus idé. Jag kan väl brodera landskapsdjuret istället, tänkte jag. En liten igelkott, en kanin eller en bäver t.ex. Det skulle ju vara sött också.

Klickade upp landskapsdjuren på datorn. Södermanlands landskapsdjur var en fågel – en fiskgjuse!

Jag har inte haft någon kontakt med fiskgjusen sedan jag gick i småskolan och fick lära mig att den stavades med gj- i mitten, tillsammans med gjuta, gjorde och gjort. Jag visste förstås också att den åt fisk annars hade den kanske inte hetat fiskgjuse…

Mirren tyckte i alla fall att det var en bra idé så nu är det bara att sätta igång. Här är ett stiligt exemplar av denna rovfågel som jag hittade på nätet.

Fredagstema - Show and Tell - Empati

Peter Nilsson i Västerbottenskuriren skriver den 29 juni 2007:

Att ha empati med en människa är att känna med henne, inte för henne (min kursivering). Jag har förstått att empati inte kan översättas direkt med "medlidande" som man vanligtvis tror.

Han skriver också att det är förmågan att spegla sig och tänka sig in i en annan människas liv som uttrycket egentligen innebär.

Frågan om små barn kan känna empati är mycket diskuterad. Jesper Juul anser att det inte finns i barns medvetande innan det är två år. En indisk filosof menar däremot att alla barn är födda med empatisk förmåga. "Alla barn är vänliga av naturen." Det gäller bara att utveckla den empatiska förmågan, anser han.

Med mycket kärlek från föräldrarnas sida är det säkert inga större problem. Men hur ska ett litet barn, som behandlas kärlekslöst och kanske t.o.m. blir misshandlat, kunna känna empati med andra?

Jag fick ganska tidigt en lektion i empati av min pappa - som följt mig hela livet. Jag hade just börjat skolan och varit elak och sagt något dumt till en av mina små klasskamrater. Tydligen av den digniteten att fröken hade ringt och talat om det för föräldrarna. Min pappa hade då tagit mig i famnen och tittat allvarligt på mig och sagt:

- När du säger något elakt till någon så sätter du en en tagg i hennes hjärta.

Jag har fortfarande, efter alla år, bilden med rosentaggen i hjärtat på näthinnan...

(Bilden från internet)

Show and tell, fredagstema

Maisoui har valt följande teman för september:

4 sept- Empati

11 sept - Fyra saker du måste se i "min" stad

18 sept - Mitt förhållande till...

25 sept - För att överraska/överrumpla mig måste du...

Fredagsbloggare:

Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Marianne (har uppehåll), Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta, Lullun

Utflykt till Peking - några bilder till

Här har man ingen färdtjänst. Mormor eller farmor skjutsas av sin son som är gömd bakom den cyklande flickan. (Klicka gärna på bilderna.)


Jättelika vackra vaser utanför en antikaffär


Fotot tog jag på vägen till Hepingmen Station. De här husen har tydligen klarat sig från rivningsvågen 2004 - 2005.


Entréer till stora hotell, restauranger eller bostadskomplex uppförs ibland i klassisk kinesisk stil.


Gammal bebyggelse samsas med...


spännande ny kinesisk arkiktektur.


Mycket av arbetet med att bygga hus pågår på gatan.


Killarna svetsar på taket.


En man svetsar ett vackert järnstaket direkt på gatan.


De små flickorna är klädda som små dockor i pastellfärgade klänningar med rysch och pysch.


En gatuskomakare lägger upp sitt lager på trottoaren


Ingrid på Qianmen Street


Det är mycket som är förbjudet på denna gata!


Det här fotot tog vi i november 2004 men jag kan inte låta bli att ta med det nu i alla fall. Det är fortfarande vanligt att man har gatufrisörer som fixar rakning och klippning ute i det fria för en billig penning.


Det är lätt att åka tunnelbana i Peking eftersom det är så tydliga skyltar, både utanför och inuti tågen. Här är den nyaste tunnelbanekartan.

Utflykt till Peking – dag 6, måndag 10 augusti

Sista dagen i Peking vill jag åka till Pärlmarknaden och helst också hinna med Sidenmarknaden. I morgon åker vi hem och transferbussen går redan vid 11-tiden, så då hinner vi ingenting mer än att äta frukost och packa. Här är utsikten från hotellrummet denna morgon. (Bilderna gå att klicka större.)

Idag skiner solen och man ser klarblå himmel för första gången på resan. Vi tar en taxi - Pärlmarknaden ligger bara ett par kilometer från hotellet, men jag vill komma dit snabbt. Allt är sig likt även här, även om det inte är så mycket folk som förra gången vi var där.


På tredje, fjärde och femte våningen ligger själva pärlmarknaden. Tredje våningen består av ett femtital små bås, varje på cirka tre till fyra kvadratmeter, med ett jättelikt utbud av olika pärlsmycken till billigare pris än på de övre våningarna – halsband, broscher, örhängen, armband…

Vi hittar en liten shop en bit från rulltrappan. Jag tror nämligen att det kan vara billigare ju längre från rulltrappan man kommer. Vi stannar vid nr 22 där Xin Zhi huserar, för där hänger just sådana halsband som Bloggblad har beställt.

Jag köper ett par till mig själv också – här behöver jag inte pruta. Jag bara talar om vad jag är beredd att ge när hon frågar. Jag faller också för några dyrare halsband med bruna pärlor. De kommer att passa bra till min nya kostym. Xin Zhi skrattar när jag biter lite i pärlorna med tänderna.

Jag lärde mig första gången jag var i Kina, att om det kändes ”sandigt” när man skrapade med tänderna på pärlorna, var de äkta - odlade förstås. Hon håller själv en tändares ljuslåga intill pärlan för att visa att den inte smälter…


Här finns det enbart ”äkta” odlade pärlor. Säckar med dem! Hennes medhjälperska trär flinkt om ett av halsbanden som jag köpt med knutar emellan. Det går sekundsnabbt. Sen vill jag ha några små broscher också – strass med pärlor. Jag får dem för 30 kr styck. Kul som presenter i stället för en blomma när man går bort.

Jag har inte med mig min stora, tunga kamera idag utan det är MM (Musikantamaken) som får ta alla bilder. Här nere i södra Peking finns det ganska mycket kvar av den ursprungliga bebyggelsen och även hutonger. Vi tar några kort i den händelse att det är rivet när vi kommer tillbaka nästa gång.




Sen promenerar vi hela vägen tillbaka till hotellet. Längs den långa muren till Himmelens Tempel växer det vackra blommor i rabatterna. För fem år sen var vi därinne och beskådade detta vackra tempel.




Det var i november och jag frös förskräckligt eftersom templet ligger på en kulle där vindarna har fritt spelrum.

MM tar många bilder på hemvägen Entrén till en kinesisk restaurang...


En man har tagit sig en tupplur på en bänk efter lunchen.


Några andra håller just på och äter sin lunch.


Några gamla damer sitter på trottoaren och pratar.


Fräscha grönsaker och frukter ser man överallt.


Längs gatan har det också byggts bostadshus – lite mer människovänliga än de jättelika hyreskomplexen i Sanyuan där Mirren bodde. Utanför ett av dem står en vakt med en kissekatt som han smeker. Denna katt är det enda exemplar jag ser av detta djur under hela vistelsen i Peking. Däremot finns det en hel del sällskapshundar.




Den mesta transporten sker som sagt med cyklar. Kanske det är förbjudet med tunga lastbilar i centrum? Jag har inte sett några efter vad jag kommer ihåg. Mirren som har jobbat med lastbilar vet säkert…




Promenaden har tagit lång tid med alla stopp för fotografering och när vi äntligen kommer hem, duschar vi och äter rester från vårt lilla kylskåp som lunch. Sen tar vi en taxi till tunnelbanan för att hinna till Sidenmarknaden innan den stänger. Pärlmarknaden stänger nämligen klockan sju – de flesta andra affärer har öppet till tio. Det visar sig att Sidenmarknaden har öppet till klockan 21, så vi behövde inte ha haft så bråttom.

Vi tar linje två till Jiangomen Station och byter till ettan för att åka till en station som vi tror ligger ganska nära marknaden. Det visar sig att vi kommer rätt upp i Sidenmarknaden från tåget.

Jag hittar en stor, fin shop som säljer Cashmeretröjor från Inre Mongoliet till samma pris som på Yashow. Denna gång köper jag två tröjor till – utan muddar och i rätt storlek. Lisa, som försäljerskan säger att hon heter, kan några ord svenska bl.a. ”hej dooo” när vi går. Hon är glad att sälja tröjorna för ungefär 30% av det priset som hon först föreslog.

Vi går också förbi ett bås som säljer jackor och kappor. Jag pratar med MM och undrar om han i alla fall inte ska titta på en jacka när han ändå är här. ”Jacka, jacka” säger den glada försäljerskan, tittar på MM och tar sedan snabbt ner en mörkblå i en härlig kvalitet från en ställning. MM sätter den på sig under protest, men den passar perfekt och det blir affär efter en stunds prutande. ”Hej dooo,” säger också hon när vi går iväg.


Sen får det vara sluthandlat för denna gång och vi åker hem till hotellet samma väg som vi kom dit. Avskedsmiddag på Mac Donald med hamburgare för mig och pommes frites för MM.

På vägen hem går vi förbi Merry Mart och köper några öl som vi dricker upp på hotellrummet tillsammans med den sista skvätten konjak. Klockan är väl bara nio på kvällen när vi går och lägger oss, men vi ska upp tidigt i morgon och vi har en lång resa framför oss.

När MM ska packa ner sin jacka undrar han vad det är för namn som är sytt på framsidan. Eftersom det är sytt i samma färg som jackan så såg vi det inte förrän nu. Jag, som är närsynt, ser det direkt. Ett välkänt europeiskt "märkesmärke".

MM ser ganska nöjd ut.

Från mitt liv som kantor – 13 – Inlägg i genusdebatten

Nu har det hänt igen! När jag och MM kom ner från läktaren i söndags för att dricka en kopp ”enkelt kyrkkaffe” efter mässan, kom en vänlig dam fram till honom och berömde honom för att han spelat så vackert. Han berättade då att det var hans fru - jag - som spelat på orgeln.

Damen slog ihop händerna av förvåning. ”O”, sa hon. ”Inte trodde jag att en kvinna kunde spela så mäktigt!”

Yttrandet visar på en viss okunnighet om orglar hos den rara damen - och även om vissa fördomar. Hur starkt man spelar beror ju bara på hur många register man drar ut! Har man alla register utdragna kan man få orgeln att låta som en orkan utan att för den skull behöva något annat anslag än det vanliga…

Så här många register har jag att välja mellan på den stora, härliga kyrkorgeln i Östra Husby kyrka. (Bilderna går att klicka större.)




Hennes trevlige make var heller inte så bevandrad i orgelmusikens labyrinter eftersom han undrade om det var Gammal Fäbodpsalm av Oskar Lindberg jag spelat när jag i själva verket spelade Intåg i Sommarhagen av Peterson-Berger. (Fast jag spelar den inte så fort som dragspelaren på länken).

Den förra går dessutom i moll och den senare i dur. Vackra är de i alla fall båda två. Intåg i Sommarhagen ska jag spela på lille Caspars dop den 12 september, så det kändes bra att få tjuvträna på den.