1779 Augustiquiz 2020

Så här i coronatider, när man nästan jämt måste hålla sig hemma och inte kan träffa varken barn eller barnbarn eller andra hellerför den delen, får man se till att roa sig så gott man kan. Så nu har jag snott ihop ett litet quiz med några av våra mest älskade sångerskor i populärgenren. 

Det gäller bara att para ihop rätt bild med rätt bokstav. Om ingen kommer på lösningen får ni den om ett par dar. (Tyvärr vet jag inte hur man gör för att få bilderna bredvid varandra. Det gick ganska bra att dra med den gamla bloggervarianten men här fixar jag det inte.. Någon som vet?)

SÅNGERSKOR.

BILDER

Här kommer den rätta lösningen från Ingrid på Gotland:

1. Monica Zetterlund                                    F. Sakta vi går genom stan.
2. Alice Babs                                                E. Swing it magistern.
3. Lill-Babs                                                  G. En tuff brud i lyxförpackning.
4. Lill Lindfors                                             H. En man i byrån.
5. Sanna Nielsen                                           B. Till en fågel
6. Lena Philipson                                          C. Dans i neon
7. Carola Häggkvist                                      A. Fångad av en stormvind
8. Siw Malmqvist                                          D. Tunna skivor

1778 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 34 1926

Omslagsbild av Gullan Rudevall Artelius. Bilderna går att klicka större.  

Idag är det exakt 94 år sedan det här augustinumret kom ut. Fortfarande är omslagsbilderna i Bonniers Veckotidning skapade av dåtidens bästa konstnärer och illustratörer. Gullan Rudevall-Artelius hör till mina favoritillustratörer. Här har jag skrivit om henne.

Det som slår mig när jag läser artiklarna i tidningen är hur lite grundspråket skiljer sig från dagens. Det är mest verbens pluraländelser som sticker ut. Däremot är själva sättet att skriva på, mycket olika dagens språk Det känns både högtravande och krystat och ibland med snudd på studentikost. 

Detta nummer innehåller som vanligt många kulturella artiklar och reportage, som på grund av deras längd är helt omöjliga att dela med sig av här. Det finns också med noveller av numera klassiska svenska författare. Einar Nerman skriver brev med illustrationer från London och så förstås lite skvaller och bilder på dåtidens kända personer.  

Den elegante mannen med käpp till vänster är vice häradshövding Marcus Wallenberg. 

Redan vid den här tiden hade det tydligen blivit vanligt med kontaktannonser i dagstidningarna. Artikelförfattaren raljerar här över hur olika män och kvinnor beter sig när de ska skriva en sådan annons.

 

Jag funderade lite först över att hon tagit plats med förstod att med plats menades anställning i familj som hembiträde. 

En sida upptas alltid av bröllopsfoton. Det är mycket noga med att ange vem bruden är dotter till och dessutom vad hennes mamma hette som ogift. På det nedersta fotot har paret samma efternamn och är kanske kusiner?

Även om det finns en del reportage som kan anses intressanta för män så vänder sig tidningen huvudsakligen till kvinnor i övre medelklass och överklass - företrädesvis i Stockholm med omnejd. Teater- och musikrecensioner är till 90 procent från olika evenemang där. Modesidor är också ett måste.

Artikeln som följer nedanför rubriken handlar om att det inte är farligt att vara slank eller mager, som många tror.  Så här börjar artikeln: 

"Då och då upphäves ett ängsligt rop över den moderna avsmalningsmanien. Bevekande röster plädera för de avdankade kvinnliga formerna, och i Fosterlandets och Släktets namn utgå högtidliga varningar till de pliktförgätna kvinnor, vilkas ögon förråda det omsorgsfullt kvävda begäret att äta sig mätta. Ha de glömt bort konsten att föda barn, eftersom de slutat att eftersträva rondeurerna?" 

Jag kommer att tänka på hur bekymrad min farfar var när barnbarnen i hans ögon inte var tillräckligt runda.

Det här fotot föll jag för och någonstans har jag hört namnet på fotografen - Man Ray. Det har inte något med "modenovellen" som följer att göra utan bilden lades säkert in bara för att den var vacker. Här kan man läsa om denne intressante konstnär och fotograf. 

De flesta annonserna  i tidningen är tecknade för hand. Det är sällsynt med foton i annonserna, i tidningen har jag bara hittat två stycken. 

Inga stringtrosor där inte.

Bilden på omslagets baksida är också alltid i färg. däremot är omslagets insidor bara i en enda färg förutom vitt och svart. 

1777 Följ med mig ut och gå.

Följ med mig ut och gå var titeln på en bok som jag läste för Mirren när hon var liten. Hon tröttnade aldrig på den. Den handlade om en liten flicka som var ute och gick för att plocka blommor till sin mamma. Ingenting hände utom att hon kom till alla möjliga platser i skogen där hon plockade olika sorters blommor.

Som synes var vi ganska ensamma, Kent och jag, på Storgatan på väg till Rådhustorget. (Bilderna går att klicka större.)

Det var den boken jag kom att tänka på när jag skriver det här inlägget som handlar om en promenad i vårt lilla vackra Söderköping en sen eftermiddag i augusti. Det hände egentligen ingenting. Men solen strålade från en blå himmel och det var en av årets varmaste dagar. Häng gärna med på promenaden!

Skylten påminner om den tid som flytt. Det var längesen det såldes kött, fläsk och matvaror i affären.

Vi går över bron fram till Rådhustorget. 

Svårt att tänka sig att här gick det stora skepp på medeltiden då Söderköping var en av de mest betydande städerna i vårt land. I bakgrunden ser man Sankt Laurentii kyrka. 

Några turister har i alla fall hittat hit. 

Dick Harrison berättar lite om torget och 10 stopp man kan göra i Söderköping här.

Om man åker med det lilla tåget som utgår från Slussen får man se en hel del av Söderköping,

Efter att ha varit borta en tid står åter den gamla telefonkiosken på torget.

När vi ändå är på Rådhustorget måste vi förstås gå upp till Slussen vid Göta Kanal. 

Vid den här tiden brukar det ligga fullt med utländska båtar vid slusskajen. Men i dessa coronatider var det glest mellan dem. Inte heller kön till Smultronstället, den berömda glassrestaurangen var särskilt lång. Bara några få personer stod och väntade.

Slussvaktaren har fått en ny, central  plats.

Det är nog den varmaste dagen på sommaren hittills och jag börjar bli trött och vill åka hem. Vi bestämmer oss för att ta vägen om Munkbrogatan och titta på alla stockrosorna som blommar speciellt ymnigt i år. 

Enligt min mening är den omgjorda silon vid Slussen det fulaste huset i Söderköping. 

Stadshotellet, numera omgjort till bostäder, däremot det vackraste.

Munkbrogatan är alltid lika charmig och stockrosorna gör oss inte besvikna. I år är nästan alla vita, vad det nu beror på.

Munkbrogatan där Madicken spelades in för ett antal år sen. 

I slutet av gatan går vi över ännu en bro över Storån varifrån man har en fin utsikt över Sankt Laurentii kyrka byggd redan på i slutet av 1100-talet.

1776 Kärt och celebert besök

Äntligen - efter drygt ett halvår - har vi fått träffa Mirren igen. Hon och hennes gode vän, konsertorganisten  och barnbarnens orgellärare, Mathias Kjellgren, kom ner förra veckan och hälsade på. Vad som gjorde att Mathias följde med var främst att han var nyfiken på orgeln i Skällviks kyrka vid Stegeborg. Där pågick Farledsveckan med öppen kyrka varje dag mellan 13 och 17.

Skällviks kyrka byggdes redan på medeltiden. Johan III, slottsherre på Stegeborg byggde om och till den på 1500--talet. Alla foton till inlägget är tagna av Kent. De går också att förstora om man klickar på dem.. 

I Skällivks och Mogata kyrkor var jag kantor i 12 år. Orgeln i Skällvik är lite trickig eftersom den har en kort oktav. Det innebär att det i den stora oktaven inte finns ass, fiss eller ess. Kvar är tonerna bess, a, e, g, d, f, c. Just i den ordningen vilket inte heller är den vanliga. Sen slutar manualen med trestrukna c, vilket gör det besvärligt att t.ex. spela Bröllopet på Ulfåsa av Söderman eftersom den har många toner i den trestrukna oktaven. 

 

Man tror att fasaden också skapades av Wistenius. Mathias, Mirren och jag vid orgeln.

Det finns inte så många tangenter på manualen som synes.

Det var inga problem för Mathias eftersom han är van vid att många av orglarna i Europa, där han brukar konsertera, har en kort oktav. Han hade dessutom med sig noter med musik som skrevs under tidig barock och som passade perfekt till orgeln. Den byggdes redan 1762 av Jonas Wistenius om vilken man kan läsa mer om här. Skällviksorgeln är en av de få orglar av Wistenius  som finns kvar i Sverige och som fortfarande är i bruk.

Mathias vid Skällviksorgeln.

Mathias höll en mindre konsert för oss alla i kyrkan och fick orgeln att framstå i all sin glans. Ingen av oss som lyssnade hade nog någonsin hört orgeln låta så fantastiskt fint. Mathias blev på stående fot inbjuden att komma och spela en konsert nästa år då Farledskyrkan förhoppningsvis kan fungera som den brukar. I vanliga fall har man musikframträdanden också fem av veckans sju dagar. Men nu i coronatider var allt inställt. Men kyrkan var öppen för guidning och fika. 

Agneta, jag, Brita, Mathias och Mirren framför orgeln. Agneta och Brita var kyrkärdar som guidade och bjöd på fika. 

Efteråt åkte vi hem till Mogata och åt lasagne och rabarberpaj. Både Mirren och Mathias lät sig väl smaka. Mathias ville naturligtvis pröva min flygel och spelade till min stora förtjusning, bland annat ett medley av Duke Ellingtonlåtar. Underbart för mig som är gammal jazzböna. Själv bidrog jag också med några gamla evergreens.

Glatt gäng vid flygeln hemma i Mogata.

Efter några timmar var det dags att säga hej då till Mirren och Mathias, som hade något uppdrag dagen därpå och inte ville komma hem för sent till Stockholm. Uppenbarligen blev han väldigt förtjust i Skällviksorgeln så vi hoppas att få höra honom spela på den nästa år. 

1775 - HELGFRÅGAN vecka 30 2020

Bilderna går att klicka större.

Vad läser du just nu? Det är den stående frågan nu i sommar som Mia på Mias bokhörna ställer. Jag har just läst ut En bur av guld av Camilla Läckberg.

Det var skådespelerskan Alyssa Milano i USA 2017 som gjorde att Metoo-rörelsen fick sådan spridning. Vill man läsa mer om hur denna rörelse uppkom kan man läsa här. Jag skulle kunna tänka mig att Camilla Läckberg har fått mycket inspiration till sin bok av denna. Namnet på parfymen säger också lite om innehållet i boken. Den var läsvärd ända till slutet som i mitt tycke var helt osannolikt.

Jag brukar köpa jultidningar av min grannflicka och nedanstående bok är just en sådan som fanns att köpa tillsammans med olika tidningar. Jag önskar att jag hade haft tillgång till en sådan bok när jag var lärare och mina elever skulle ha "muntlig framställning" som det hette på den tiden. Så lätt det hade varit för dem att få ihop en liten historia om något djur som de gillade.

Just nu är det den här boken som jag läser lite här och var i. Jag upphör aldrig att förundras - både över hur djuren beter sig och hur någon - en man som heter Carsten Ryytty - har orkat med att ställa 999 frågor och svar om djur. Han är lärare i historia, geografi och religion och utsågs till årets skolhjälte av sina elever för tio år sedan och har skrivit fyra snarlika böcker som man kan se om man klickar på länken.

Rubrikerna på Märkliga fakta om djur är t.ex. Vilket däggdjur har den bästa hörseln? Vilket djur har den längsta tungan? Varför sprutar bläckfisken bläck? Hur snabbt kan bävrar fälla ett träd?

Så kul man kunde ha haft om man ställt några sådana frågor till sina elever! Det hade förmodligen blivit vilda gissningar och mycket diskussion. Tyvärr verkar alla böckerna vara slutsålda i affärerna men jag har hittat några på Bokbörsen.

Tidigare inlägg om några av hans böcker finns här.
333 otroliga fakta.
111 frågor och svar

1774- New look

Förra veckan bestämde jag mig äntligen för att gå till min frissa, Janet på Hårlocken Söderköping för att klippa mig. Senaste gången jag var där var i januari i år. Håret har alltså växt okontrollerat i över ett halvår. Hemma gick det väl an eftersom jag kunde sätta upp håret i en hästsvans. Men skulle jag åka på något ärende in till Söderköping eller Norrköping fick det falla fritt. Unga flickor ska ha hästsvans, inte äldre-äldre som jag.

Vi känner varandra rätt väl vid det här laget, Janet och jag - jag har varit stamkund hos henne sedan hon övertog salongen för många år sen. Salongen är liten med tre stolar i två små rum som är avskilda av en smatt med en soffa att sitta i om man skulle behöva vänta en liten stund.

Igår var det bara Janet där och jag där - perfekt i coronatider. Här är resultatet och jag är mycket nöjd med det. Det blev skillnad i alla fall.

Före.

Efter

1773 Fem en fredag vecka 29 - KÖPVANOR

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 29 är rubriken - Köpvanor. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. 

1. Vad är det dyraste du köpt?
Om jag bortser från hus och bil är det nog en liten väska som jag köpte när jag var 16 år. Jag hade tittat på den länge i ett skyltfönster och hett önskat mig den. Då som nu var det inne med märkesacessoarer - på den tiden högklackade skor, väskor och jumperset. 
För att få ihop pengar till den dyra väskan diskade jag - föräldrarna ovetandes - fyra dagar på Grand Hotell i Norrköping. Som jag älskade den väskan i blått läder! Har förgäves sökt på nätet efter en väska som liknade den men hittade ingen. 

2. När är du som mest snål?
När det gäller kläder till mig själv. Skulle numera aldrig kunna tänka mig att köpa dyra märkeskläder - eller för den del märkesväskor. 

3. Vilket var ditt senaste fynd?
Det var nog en klänning jag köpte i Narbonne i Frankrike som inte kostade mer än 200 kronor. Den hade jag på mig när mitt barnbarn gifte sig sommaren 2018. 

Klädd i min franska klänning ackompanjerar jag och sonen Kalle skönsjungande Linn på Bellas bröllop i juni 2018. 

4. Vad är aldrig för dyrt?
Skulle väl vara instrument då. Min nya orgel var inte gratis.

5. Vad handlar du mest av i affären?
Förutom livsmedel och dagligvaror är det målargrejor - dukar, akrylfärger och penslar. 

6. Bonusfråga: Vilket eller vilka köp ångrar du mest av allt? 
De senaste åren har jag köpt tre par dyra skor som antingen varit för stora eller för klumpiga och tunga. Det upptäckte jag inte förrän jag gått några kilometer med dem och då var det ju för sent att lämna tillbaka dem.