1613 Marknad i Limoux i oktober 2018

Så blev det så småningom fredag i den lilla staden Limoux i Frankrike. Det hade varit en omväxlande vecka med både utflykter till Maury med bland annat en bilresa över höga berg på en smal serpentinväg utan räcken och med en buss till Carcassone.

Alla tåg dit var inställda på grund av "l'inondation" (översvämningen) så det blev ett kort besök med buss för Kent och mig på torsdagen. Vi åkte dit vid halv tolv-tiden och sen fanns det bara två bussar att välja mellan för att åka hem. Den ena bussen gick redan tjugo i två och den andra kvart i sju på kvällen.

Vi festade med Cappucino Gentilly på en restaurang på torget i Carcassone. Det blåste ganska mycket som synes. (Bilderna går att klicka större.)

Men nu var det fredag och marknadsdag som vanligt. Josie, som är Annas goda vän och granne, hade bestämt att gå på marknaden tillsammans och jag hängde förstås med. Det gjorde även herrarna i familjen när det var dags även om det inte var tänkt så från början.

Först gick vi förstås till "lilla" marknaden på torget ett par kvarter från huset. Som vanligt ( här kan man läsa ett tidigare inlägg från denna fredagsmarknad) helt fullt med marknadsstånd med diverse saker som man inte visste att man kunde behöva förrän man kom dit. Kent och jag hade bara tagit med oss handbagage den här gången, vilket gjorde att vi inte kunde köpa något som kunde ta plats då väskorna redan var överfulla när vi åkte hemifrån.

Anna och Josie på väg till marknaden.

Anna och Josie. Blommorna i bakgrunden är alla konstgjorda. 

Anna hittar en fin tröja för en relativt billig penning.

Hade gärna köpt en av dessa roliga väskor om jag hade fått plats.

Efter att vi gått runt på torget en stund gick vi vidare till "stora"marknaden några kvarter bort från torget. Hela marknadsplatsen hade varit totalt översvämmad några veckor tidigare eftersom floden Aude flyter alldeles förbi nedanför. I mitt tidigare inlägg om Limoux har jag visat bilder därifrån. De är tagna precis nedanför marknadsplatsen.

Hela den här marknadsplatsen stod helt under vatten. Floden flyter strax nedanför. 

Vattnet hade dragit sig tillbaka helt men nu svämmade det över av kläder istället. Oändliga mängder av second hand-plagg låg slängda lite hur som helst överallt.

Men det fanns också italienska tröjor som ungefär kostade hälften så mycket i förhållande till vad de gör hemma. Jag hittade en tröja som redan har blivit min favorit. Det hörde också till en halsduk i samma tyg. Tröjan gick att pressa ner i handbagaget efter en del jobb.

Undrar om inte tanten till vänster är samma tant som kom med på bilden med Anna och Josie? (Limoux är inte så stort.)

Glad över att jag hittat något att ta med mig hem som minne också från den här resan. Det fanns "provhytt" i skåpbilen.

Päron, druvor och granatäpplen fanns också att köpa.

Hade gärna köpt med mig den här brandmannen - le pompier - att ha utanför huset istället för trädgårdstomte om den hade fått plats i bagaget.

Anna och Jörgen får avsluta mitt lilla reportage från Limoux i Frankrike den här gången.

1612 Oktobertripp till Limoux 2018

I söndagsnatt kom Kent och jag hem från Limoux i södra Frankrike där vi tillbringat en vecka tillsammans med min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen. Om man är intresserad av att veta lite mer om den här lilla staden kan man gå tillbaka och läsa mitt allra första inlägg om Limoux.

Anna och Jörgen har ett hus därnere sedan ett par år tillbaka. De har många projekt på gång och det senaste är en takterrass. Det var därför vi möttes av den här synen när vi kom dit sent på lördagskvällen från flygplatsen i Bezier. Fotot är dock taget morgonen därpå.

Trots att gatan är smal gick det att komma förbi med bil. (Bilderna går att klicka större.)

Vädret var gråmulet denna söndagsmorgon men med en behaglig temperatur på ca 15 grader. Det var svårt att tänka sig att floden hade svämmat över för tre veckor sedan och bland annat spolat bort parkerade bilar som stod på strandparkeringen.

Vattnet i floden Aude är nu tillbaka i normalläge. 

Här steg vattnet upp till dörren på det gula huset i mitten...

...och till 6-metersstrecket som pilen visar.

En av bilarna som spolades ner i vattnet och som blev kvar. 

Efter att vi promenerat en stund blev det ljusare och på eftermiddagen strålade solen från en klarblå himmel.

Gänget på bron varifrån några av ovanstående foton är tagna. Från vänster Jörgen, Anna och Kent. Hela den gamla delen av staden är upplyst av liknande gatlyktor som den som syns på bilden. 

Innan vi går hemåt igen passar vi på att vila oss en stund vid caféet på hörnet. 

Solen har kommit fram och lyser upp Saint Martinkyrkan. 

Ny strålar solen och granntanten har flyttat ut sin stol på gatan. 

Efter att vi ätit vår lunch hemma i köket hos Anna och Jörgen tog vi igen oss på takterrassen som är under uppbyggnad. Det kommer att bli ett trädäck som golv och Jörgen ska snickra ihop några stora lådor att ha blommor och gröna växter i så småningom. Jag föredrog att sitta i skuggan eftersom det blev väldigt varmt när solen kom fram.

Svårt nu att tänka att det är i slutet av oktober och inte mitt i sommaren. 

1611 Gems Weekly Photo Challenge vecka 44 2018 - FORDON

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 44 är ordet FORDON. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Utsikt från en av broarna i Limoux i Frankrike. (Bilderna går att klicka större.)

Har just kommit hem från Limoux i Frankrike där Kent och jag tillbringat en vecka. För tre veckor sedan svämmade floden Aude över just här och alla bilarna som då stod på den här parkeringen spolades ner i vattnet.

En blev kvar där.

1610 Månadens illustratör oktober 2018 - Ilon Wikland

Ilon  Wikland är den illustratör som man förknippar med Astrid Lindgrens böcker allra mest. Hon är född 1930 och kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn 1944. Om hennes uppväxt i det krigsdrabbade Estland berättar hon i en öppenhjärtig och gripande intervju som Erika Hallhagen gjorde med henne den 14 november 2014. Jag har scannat bilder från de böcker jag har hittat hemma. I Allas vår Madicken och i Bröderna Lejonhjärta är illustrationerna i svartvitt. I Titta Madicken det snöar i färg. 

(Bilderna går att klicka större.)

Det är en skrämmande berättelse om hur hennes föräldrar övergav henne när de skildes när hon var åtta år och hennes mamma satte henne ensam med sin älskade hund Tito på ett tåg för att åka till sin farmor och farfar i Hapsal, en liten semesterort vid havet.  Där hon fick en fristad tills ryssarna drog in i landet med sina pansarvagnar och bombflygplan.

Skorpan ser en vid duva sitta vid fönstret.

Den onde riddaren Tengils har beordrat alla invånare i Körsbärsdalen att samlas på torget.

1944 satte farföräldrarna henne på en båt till Sverige. Själva ansåg de att de var för gamla att åka med. Man blir upprörd när man läser att pappan redan hade flytt till Sverige med sin nya fru utan att ta sin dotter med sig. Mamman hade vi den tiden flyttat till Italien. Ilon Wikland ville efter detta aldrig ha med någon av dem att göra, vilket man kan förstå.

Farfar kör iväg en av tengilsriddarna.

 I Stockholm fick hon bo hos sin faster som var konstnär. Så småningom skaffade denna henne en elevplats på en konstskola.  24 år gammal gick Ilon Wikland upp till Rabén och Sjögrens förlag för att träffa Astrid Lindgren, med sin dotter på armen och några teckningar som hon visade för den berömda författaren.  Hon fick några sidor ur Mio min Mio med sig hem för att illustrera.

Madicken på besök hos tant Nilsson.

Alva dansar med sotaren på balen på hotellet.

Det slumpade sig så att Ingrid Wang-Nyman, som illustrerat Astrid Lindgrens böcker tidigare, var sjuk. Efter att Astrid Lindgren sett Ilon Wiklands illustrationer till Mio min Mio fick hon omgående uppdrag som illustratör. Resten är historia, som man brukar säga. 

Insidan av pärmen. Man kan sitta länge och titta på bilden och upptäcka nya saker. Detta är inte bara en illustration enligt min mening. Det är stor konst!

Pepparkaksbak i köket på Junibacken.

Lilla Lisbet kämpar förtvivlat i snön sen hon har blivit avslängd av Andersson efter att ha stått på medarna på hans släde.

Det är lättare att räkna upp de böcker av Astrid Lindgren som hon inte har illustrerat än de hon illustrerat. Man kan bara nämna Alla vi barn i Bullerbyn, Allas vår Madicken, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Hon har även illustrerat andra författares böcker. En utförlig lista finns att läsa här på Wikipedia. 

1609 Höstpromenad i Söderköping

Söderköping är förvisso en sommarstad med mängder av turister på sommaren men för min del tycker jag bäst om hösten. Så här i oktober är vår lilla stad som vackrast enligt min mening. Kent och jag tog en fotopromenad häromdagen i det strålande vackra höstvädret.

Från parkeringen på Munkbrogatan går vi längs med ån där Drothems kyrka speglar sig i vattnet. Kyrkan är från medeltiden och låg på den tiden utanför själva stadsområdet. 

Drothems kyrka. (Bilderna går att klicka större.)

Några meter längre fram har man den här utsikten.

Vi går vidare och stannar på bron längs den trafikerade genomfartsleden och tar några foton. Här nedan kan man se trappgaveln på Drothems kyrka. 

Kent och jag fortsätter vår promenad genom Drothemskvarteren.

Det finns mycket att fota i de här gamla kvarteren. Jag gör en liten avstickare till Skvallertorget. Här låg ett kloster på medeltiden.

Skvallertorget.

Kent tar en annan väg men vi träffas strax igen på väg ner mot Munkbrogatan. Spiran på Sankt Laurentii kyrka ses i bakgrunden. 

Jag är alltid lika fascinerad av färgerna i  den här huslängan på Munkbrogatan. Ljuset idag är helt fantastiskt. Det första huset på bilden är svagt olivgrönt. 

Stockrosorna har några enstaka blommor kvar trots att det är i mitten av oktober.

Jag måste förstås också ta ett foto från den lilla träbron som går över ån till Sankt Laurentii kyrka. Om några veckor finns ingenting kvar av den här färgprakten. Utom taket på huset förstås. 

Rådhusbron i bakgrunden. Här svämmar inte ån över sin bräddar som på många andra håll i världen.

Ett sista foto innan vi går tillbaka över den lilla träbron och vidare till parkeringen där vi tar bilen för att åka hem till Mogata. Här är motivet Sankt Laurentii kyrka - också från medeltiden. 

Sankt Laurentii  kyrka i Söderköping.

1608 Folkkonst på Stinsen i Söderköping

Just nu pågår en utställning på Stinsen – biblioteket -  i Söderköping med titeln Folkkonst. Jag tyckte det var en både rolig och intressant utställning. Den pågår till den 8 november så det finns ännu tid att besöka den för dem som bor i närområdet.

Bilderna går att klicka större.

Folkkonst som begrepp är nytt för mig. Men jag förstår att det bland annat innebär både hötorgskonst, konsthantverk, tavlor av pärlplattor och även ett nytt fenomen för mig – återbruk av gammal erkänd konst s.k. recycled art. 

Här fanns ett par tavlor som exempel på detta. Den gamla populära målningen av det gråtande barnet hade försetts med en liten extra pärlplatterad. Och Tove Janssons lilla My - också av pärlplattor - uppträdde i en annan.

Den lille gråtande gossen har man sett lite varstans och man har alltid undrat varför. Men nu har han fått en uppenbar anledning att gråta.

Även en hel del textil konst var representerad med korsstygnsbroderier och virkade alster. Ett vackert lapptäcke prydde en av väggarna tillsammans med en gardin med påsydda virkade stjärnor.

Här ett exempel på korsstygnsbroderi. Kanske den har tillkommit i spåren av Metoo-rörelsen?

Vackert textilt konsthantverk.

Bibliotekets egen Karolina Nilsson har bidragit med en virkad flodhäst.

Ståltrådsbur med drake. Under denna träsniderier. 

Tavlor av pärlplattor.

Det som jag tyckte var mest intressant var tavlorna med "gåramålningar" eftersom jag själv äger en sådan. Det är målningar som gjordes i slutet av 1800-talet och fram till andra världskriget. Kringvandrande ”gåramålare” anlitades för att dokumentera den egna gården eller huset. 

Den här gården finns i Östra Ryd.

De var för det mesta amatörer och förde med sig en tradition från Tyskland. I Sverige rörde de sig från Skåne och uppåt till Södermanland. Min tavla visar den gården som min mormor växte upp på. Jag ärvde den från en syster till henne. Ramen är av ek och grovt tillyxad. 

Gården i Lekeryd i Småland där min mormor växte upp med fyra systrar och en bror, som naturligtvis ärvde gården. Ramen är en "geniram" som består av fyra brädbitar som har spikats ihop. 

Den fanns väldigt mycket annat att titta på än de bilder jag visar och som är både roliga och samtidigt kanske lite främmande för många. Utställningen rekommenderas varmt i vilket fall som helst.